Som bekant är ju onsdagar en ledig "skoldag" för mog då jag inte har några schemalagda lektioner då, vilket i de flesta fall betyder att jag har en extra dag tillgodo i veckan som jag kan spendera lite hur jag vill. Så himla skönt verkligen! (: Men det gäller att inte hamna på latsidan bara för det, så idag ser mitt dagsschema ut såhär:

♥ Ta hand om Mimmi, Nils, fylla på nytt vatten och mocka lösdriften på Bjällis 

♥ Hem och äta mellis

♥ Träna spinning med mamma vid klockan 12 på Friskis & Svettis

♥ Luncha med mamma på stan (hoppas jag hihi!)

♥ Åka till Zäta och borsta, mocka och mysa

♥ Pluggtid hemma, idag måste jag verkligen ta tag i det och anstränga mig lite, trots att det tar emot (;

♥ Städa huset (tror jag)
♥ Hemmafix med diverse saker som behöver göras

 

Just nu är jag på punkt nummer två haha, alltså hemma och vänder innan spinningen och ska snart äta lite för att ta mig igenom den. Jag är så sjukt seg i kroppen idag så lite extra energi känns välbehövligt! Förrhoppningsvis för jag samma endorfinrush efteråt som jag fick av löpningen i måndags, utan tvekan det bästa med konditionsträning! (: Efter lunch blir det som sagt Zäta-time och jag har planerat att bättra på friseringen igen. Snart drar ju trots allt tävlingssäsongen igång och då kan vi ju inte se ut som små troll. Skönt att grovgöran redan är fixad för ett par veckor sedan så jag bara behöver ta det som vuxit ut sedan dess idag, men det gäller att hålla efter det. 

 

Det är nog på ett ungefär vad jag kommer syssla med idag. Lite lagom mycket om jag får säga det själv (:

 

Det här med kategorier tycker jag är himla klurigt... Jag blir aldrig riktigt nöjd med de jag har och tycker ofta att de inte passar liksom. Så därför gör jag ett nytt försök nu (nytt år och nya förändringar ni vet? (; ) och har gjort en del ändringar bland mina kategorier! Några har fått byta namn så att de blir bredare och kan innehålla fler sorters inlägg och en del nykomlingar har fått plats. Jag har till exempel valt att ha en gemensam kategori för hästarna ("Mitt hästliv") där diverse allmänna saker kommer klottras ned och två egna per häst som skiljer på träning och tävling. Vissa av dessa har jag inte flyttat några inlägg till ännu, men det kommer med tiden och efter hand kommer de ju ändå fyllas på med nytt (: 

 

Om ett tag kommer jag säkert vilja ändra på kategorierna igen, men jag ska försöka hålla mig. Min plan är att skapa lite ordentlig struktur här nu, och då kändes det som en bra tidpunkt att göra det såhär tidigt på året innan så mycket har hunnit hända. Dels för att det blir mindre att ändra i efterhand då, men också för att det blir mycket lättare att läsa om Zäta och Mimmi har varsina tydliga kategorier. Sen blir det ju väldigt mycket enklare att titta tillbaka i arkivet om saker och ting ligger på rätt plats. Än så länge är det en del fix kvar att göra innan jag är helt nöjd, men jag tror det kommer bli ganska bra i slutändan (:

 

Intensivt är väl det ord som bäst skulle kunna beskriva förra veckans pass på Zäta. Vi kämpar fortfarande med problemen som kom smygande över jul och jag kan lova att det är riktigt frustrerande! Från att ha haft världens bästa känsla och en grymt fräsch liten kille till att inte ens kunna hitta ett vettigt stöd mellan hand och skänkel stundtals, det är inte direkt roligt. Men det finns ju inget annat att göra åt det än att kämpa sig igenom det, och om inte annat så lär vi oss himla mycket. Det gäller att se detpositivt bara även om det är svårt ibland (:

Fredagens pass fick bli skrittjobb. Vi hade endast 30 minuter på oss i ridhuset och då ville jag inte starta upp något jag inte skulle hinna redan ut och vara tvungen att avsluta "dåligt" så därför höll vi oss endast till skritten. Men för det blev det minsann ingen slappridning, utan jag ställde ganska höga krav på raktriktning samt att han skulle flytta sig undan skänklar och vikthjälper korrekt vilket jag tycker att han skötte bra. Ebba som såg oss lite kommenterade efteråt att hon tyckte han sett fin ut, så det var roligt att känslan stämde!

I söndags blev det däremot mer ordentligt dressyrjobb i alla gångarter. När jag hade mer tid på mig vågade jag också utmana lite mer, på gott och ont då Zäta svarde med ungefär samma medicin haha! Det var verkligen inte alla stunder vi var överrens men trots det är jag ändå helt okej nöjd. Jag har börjat komma på hur jag ska lösa situationerna då han bara släpper bettet, slår upp huvudet och beter sig som om han vore himla upprörd och det känns skönt. Sedan gäller det som sagt att jobba sig igenom det och inte ge upp, men så länge jag håller mig lugn och bara väntar ut honom men samtidigt inte släpper de hjälper jag ger honom när han hetsar slutar han ganska snart och det är i alla fall lovande. Förhoppningsvis slipper vi det här helt och hållet snart. Träning ger färdighet och här ska det minsann bokas dressyrträningar hihi (:

Som avslutning fick han lösgaloppera medan jag mockade och plockade i ordning på täcken och kläder. Då var han minsann nöjd kan jag lova, det finns väldigt mycket energi i den lilla kroppen just nu! Söten ♥

 

I lördags hade jag en så himla efterlängtad dag. Jag var ensam hemma under nästan ett dygn, hade haft mycket att göra under hela veckan, var lite småsliten och kände att jag bara ville slappa. Så jag planerade helt enkelt in en göra-ingenting-dag! :)

 

Så, efter att ha varit i stallet och tagit hand om Zäta och Celloni, mockat boxarna och packat hösilagepåsarna åkte jag in till stan för att ta mig igenom ett köttigt gympass och efter det parkerade jag äntligen i soffan hemma. "Men att vara i stallet och gymma är ju inte direkt att göra ingenting" kanske ni tänker nu, men låt mig förklara (; Jag lät nämligen allt ta extra lång tid och jag ansträngde mig verkligen för att bara fokusera på vad jag gjorde precis i stunden, något som jag tycker är väldigt svårt då jag hela tiden vill ha nästa steg (gärna andra, tredje och fjärde också) planerat i huvudet. Snabbt och effektivt ska allt gå i vanliga fall om man heter Amanda Kennmark! Därför var det lite utav en utmaning att masa runt sådär, men jag lyckades till slut även om jag var nära att gå ifrån gymmet redan efter 40 minuter eftersom jag tyckte det tog för lång tid och att klockan var för mycket haha! Men som sagt, till slut hamnade jag hemma i soffan och det var där jag spenderade resten av dagen. 

 

Lördageftermiddagen och kvällen gick nämligen åt till att slötitta på massor av bra tv-program under mitt täcke i soffan, sova nästan en timme, leka med Stella, pyssla med marsvinen, äta, duscha, städa huset (det gjorde jag för mina föräldrars skull, så det fick faktiskt ursäktas) och äta godis. Och det var sååå skönt! Jag har verkligen svårt att göra ingenting i vanliga fall eftersom jag direkt blir rastlös och känner att jag slösar tid, men jag är glad att jag faktiskt tog mig de här timmarna till att göra just ingenting. Att jag dessutom var ensam hemma var pricken över i:et! Inget illa menat mot min familj, men jag behövde verkligen vara ifred med mig själv och bara ha det tyst ett tag och inte lyssna på någon eller rätta mig efter någon annan. Bara vara helt enkelt.

 

Det här är något jag verkligen borde försöka göra oftare! I mina öron låter egentligen en göra-ingenting-dag helt knäppt, men jag lovar, det var så värt det och så otroligt skönt att bara ligga där och slappa! (:

Jahopp, så var det dags. Nu har Zäta börjat fälla sin vinterpäls och det lossnade en hel del redan när jag borstade häromdagen, vilket gör att jag verkligen bävar för när den riktiga fällningen börjar... Zäta har egentligen inte sådär supertjock och tät vinterpäls, men den är lång och vit och ja, det säger väl en del? (; Klantigt nog hade jag dessutom på mig en fleecetröja när jag borstade och det är ju inte direkt optimalt haha! 

 

Jaja, det är lika bra att pälsen ramlar bort så slipper vi den sedan. För hans skull hoppas jag att de gåt fort så han slipper kliet och alla lösa pälsstrån i täcken osv. För min skull är det mest för att allt blir så satans mycket hår i alla kläder som kliar och inte går att ta bort, man kan tro att jag rider en shettis när det är som värst... Förra året började jag därför kolla lite på en sådan där furminator. För de som inte vet är en furminator en slags borste/skrapa som hjälper till något enormt med fällningen genom att dra bort underhåret ur pälsen och alla lösa strån. Det blev aldrig något köp då eftersom jag tyckte de var lite dyra. Nog för att gummiskrapor och ryktstenar fungerar ganska bra också, men jag tror inte de kommer riktigt lika långt faktiskt. Får se om jag gör en investering i år istället, det kan nog vara värt det.

 

För att göra det hela lite lättare kan jag ju i alla fall se det som ett vårtecken, för jag vill mer än gärna slippa alla dessa minusgrader nu!

 

Egentligen finns det inte så mycket mer att säga om trippen till ridhuset idag än att jag är otroligt nöjd med Mimmi! (: Hon var glad, samarbetsvillig, mjuk som smör och väldigt lyhörd. Kort sagt ett kanonpass!

 

Precis som planerat plockade jag fram några småhinder som vi skuttade över. Under hösten hopptränade vi kontinuerligt men nu var det bra länge sedan vi ens pluppade över cavaletti så idag tyckte jag att det var dags att komma igång igen! Därför byggde jag inte fram någon direkt teknikövning eller något svårt, två sockerbitshinder bara på olika höjder som vi kunde ligga och rulla runt på för att känna av avstånd och kommunikation. Och ja, jag är som sagt otroligt nöjd med tjejen idag (: Redan under uppvärmningen blev jag förvånad över hur mjuk hon var och sedan fortsatte hon i samma fina stil. Lyhörd som sagt, lyssnade fint både fram och tillbaka och verkade väldigt glad hon också. Och det är guld värt för mig! (:

Ett enda felsprång tog vi under hela passet och om jag hade varit lite snabbare med att reagera själv hade vi undvikit det, så det får jag ta på mig. Fina fina Mimmi ♥

 

Det är sådana här dagar som jag inser varför jag cyklar mellan olika stall i -15 grader, förfryser fingrarna trots dubbla handskar och rider mellan klockan 21 och 22 vissa kvällar bara för att komma åt ridhuset för att kunna trimma när jag egentligen bara vill slänga mig i sängen efter en lång skoldag. För det är sådana här dagar det är sååå värt det och man får betalt för mödan flera gånger om!

 

Eftersom jag bara har en lektion på torsdagar är skolan redan avklarad för idag och nu är jag hemma och vänder innan jag och Nickan åker till ridhuset med Mimmi och Bimi. Planen är att plocka fram lite småhinder idag och komma igång med hoppningen igen. Lite mellis i magen bara så bär det av ut i kylan igen sen! (:

 

Hihi, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är spänd på att se var de här spännande mailen slutar, men jag tror jag kommer bli otroligt nöjd. Eller nej, jag vet att jag kommer bli otroligt nöjd när allt är rott i hamn och jag fått hämta två paket på posten. Ett utav dem (om nu allt går min väg) innehåller en riktig impulsgrej men som jag bara inte kunde tacka nej till, och det andra en annan riktigt planerat och efterlängtad grej som jag borde tagit tag i så mycket tidigare. Det är verkligen roligt att öppna inkorgen när man vet att det förhoppningsvis ligger spännande svarsmail och väntar där! Någon som kan gissa vad det handlar om? (:

 

 

 

Med start i söndags och fram till och med kommande söndag, alltså hela vecka 4, har jag ytterligare en häst att ta hand om utöver Zäta och Mimmi. En nykomling i vardagen för en veckas tid med andra ord. Dock är hon lite utav en kändis eftersom jag red henne en hel del för två somrar sedan så vi är ju inte helt nya med varandra, och hästen i fråga är min tränares avelssto Celloni. Celloni är ett riktigt sto ut i tåspetsarna! Svart och med ett rejält humör som jag verkligen inte alltid blir klok på (eller orkar med haha!) men samtidigt så himla charmig. Hittills har vi hållt oss sams med ett undantag för idag då vi inte var riktigt överrens om hur man gick på volt i snön på sjukhusfältet, men det var ju lindrigt i alla fall (; 

 

Hur som helst är det roligt att pyssla med Celloni igen. Tanken var väl från början att jag skulle fortsatt hjälpa till med henne även efter sommaren, men eftersom hon fick byta stall och istället flytta hem till Cissis egna lilla gård föll det sig väldigt naturligt att det tog stopp där. Men nu har vi i alla fall veckan framför oss och det blir som sagt roligt, vi får väl se vilka bus vi hinner hitta på haha!

 

Lite pyssel blir det ju såklart att få ihop det med tre hästar som står på två olika ställen, men jag har grym tur att jag bara går i skolan tre dagar den här veckan, varav två är kortdagar och inte särskilt mycket läxor. Så i det stora hela klaffar det trots allt ganska bra, och det är ju trots allt såhär jag vill ha det (massor häst alltså :) så jag klagar inte (:

 

Jag ska försöka rota fram några bilder på Celloni från 2011 som jag vet ska finnas på min hårddisk, tills dess får det duga med en bild på en utav hennes avkommor Carnice som sålts som hoppehäst och gör fina framsteg. Duktig bebis måste ju betyda duktig mamma, eller hur? (;

 

Nu så! Äntligen har jag knåpat ihop den första delen av årsresumén för 2012 (: Verkligen inte den bästa eftersom det inte hände så mycket precis i början av året, men nu är jag igång i alla fall. Inte förrns jag satte mig ned och skrev det här insåg jag hur nyttigt det är att faktiskt titta tillbaka på vad jag har gjort tidigare, massor jag hade glömt ju! I fortsättningen får det därför nog bli en utvärdering av varje månad precis i slutet av den. Mest för min egen del så att jag kan lära av mina misstag och se tillbaka på allt som varit positivt, men också för att det är otroligt nyttigt att rannsaka sig själv! (:

Januari. 2012 startades med en rivstart och efter det gick det i ett! I januari hann jag bland annat med att plugga en hel del, kompishäng, träning och galet mycket tagg inför den kommande fodervärsterminen! (: Jag minns att jag var ungefär lika taggad då på att komma igång igen efter vintervilan som jag är nu, även om det är snäppet värre i år (;

 

Glimtar från januari 2012
- Jag fick en bra start på året där väldigt mycket gick min väg. Många småproblem löste sig och det var så skönt. 

- Satte upp nyårslöften som jag nu i efterhand inser att jag lyckats följa till hälften men inte fullt ut. Till exempel att sova mer var ett löfte jag misslyckades med grovt med. 

- Jag fotade en hel del

- Zäta blev "min" igen efter vintervilan och foderterminen kom igång till min stora lycka (:

- Jag lyckades knipa ett MVG som slutbetyg i Historia A, min absoluta tråååkkurs så jag blev grymt överraskad!

- Stod till lillebrors förfogande en hel dag eftersom han fått en "göra-vad-du-vill-dag" i julklapp av mig. 

- Jobbade en av mina första riktiga arbetsdagar på ridskolan. Redan då tyckte jag att det var riktigt roligt, precis som idag bortsett från alla höpåsar... (;

- Roffe vann Jerringpriset!

- Red en hel del, både Zäta och andra hästar på ridskolan.

- Blickade framåt och var väldigt positiv.

 

 

Ingen hästintresserad tjej eller kille har väl missat att den nya säsongen, säsong 4 om jag inte har helt fel, av Ponnyakuten har börjat? (: Själv var jag snabb och kollade på det första avsnittet igår och jag fick verkligen nostalgikänslor. Jag minns verkligen hur kär jag blev i den första säsongen och hur ledsen jag blev när den tog slut haha! Men turligt nog kom det ju fler och nu är de som sagt inne på den fjärde.

 

Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket olika problem folk har med sina hästar eller ponnier. Och med det menar jag inte att jag och Zäta eller jag och Mimmi lever helt prickfritt tillsammans, tvärt om har vi också problem med rymningar osv som ni redan vet. Men jag tycker det är himla intressant att kolla på ponnyakuten just för att det faktiskt är så lärorikt. Jag tror de flesta kan känna igen sig i ett eller flera problem som visas i avsnitten och på så sätt få lite hjälp även hemifrån genom tv-rutan. Genom att titta på avsnitten har i alla fall jag snappat upp en hel del nyttiga småtips som jag både testat och tyckt fungerat på mina hästar. Och även om det absolut inte blir samma sak som att få hjälp på plats i stallet eller av någon instuktör så är det alltid något. Många bäckar små leder till en stor å ju (:

Sedan finns det ju också de ponnier som bara är riktigt smarta och har kommit på bra (men ganska elaka sätt haha!) att köra med sina små ryttare och de här ponnierna kan nästan vara de roligaste att titta på (;

Jag vet att i alla fall jag ser fram emot den här säsongens kommande avsnitt! Om du har missat första avsnittet kan du se det här. 

 

För att ta tillvara på de sista dagarna av jullovet styrde jag och min kompanjon Tessan bilen till IKEA i Linköping den 7 januari för en kompisdag med lite större frihet. I början kändes det lite konstigt att bara dra iväg själva med bilen, men samtidigt var det himla skönt och det kändes ganska vuxet också hihi.

 

Hur som helst gick allt bra på vägen dit och när vi kom fram tog vi först ett varv innan vi landade på restaurangen för att äta de obligatoriska IKEA-köttbullarna till lunch. För mig är dte verkligen ett måste att äta köttbullar på IKEA haha! Supergoda, superstora portioner och superbilliga, 19 kr liksom! Det tackar i alla fall inte jag nej till (;

Mätta och glada fortsatte vi sedan vidare i varuhuset och kom ut nöjda med en del bra fynd båda två. Men sedan gick det snett haha. På hemvägen lyckades vi missa avfarten vi skulle tagit av på (E4 mot Stockholm) och körde istället för långt, till en rondell där vi istället tog avfarten som ledde till E4 mot Helsingborg och först där märkte vi vårt misstag. Jösses säger jag bara! I början satt vi mest och skrattade, men ju längre vi kom utan att hitta någon avfart som kunde ta oss hemåt desto mindre roligt blev det och när det visade sig att vi skulle bli tvungna att köra ända till Mjölby blev det hela patetiskt haha! Men efter en omväg på 6,5 mil och en grymt läskig omkörning på min insida när jag låg i vänsterfilen senare kom vi hem tryggt, men ganska trötta, och landade i min säng med lussebullefika. 

 

En sån himla klantig grej att göra! Hade jag bara varit lite mer uppmärksam hade vi kommit hem 45 minuter tidigare och sluppit nöta på världens tråkigaste 120 väg haha. Men men, det blev en liten roadtrip av det hela och det här blir säkert något vi kommer skratta åt i framtiden! Tur att vi var mätta på köttbullar i alla fall (;

 

Efter att ha längtat, önskat och förhandlat sedan flera, flera månader tillbaka fick jag och min lillebror en helt otrolig julklapp! I ett litet paket låg en kryptisk lapp och när det gick upp för mig vad den betydde började jag nästan gråta av glädje. Vi skulle få en katt! :DDD

 

För länge sedan började jag i hemlighet göra research, kolla kostnader, leta alternativ och planera olika lösningar innan jag vågade ta upp med mina föräldrar att jag sååå gärna ville ha en katt. Kruxet är nämligen att pappa är allergisk mot vissa pälsdjur, vilket verkligen inte gör det optimalt att ta hem en katt och skulle sätta stora käppar i hjulet för min plan. Från början önskade jag mig därför en katt i 18-årspresent men det slog tyvärr inte in. Men så på julafton kom beskedet om att vi i alla fall skulle testa och lördagen den 29 december hämtade vi hem en svartvit tjej på ca 6 månader från Fiahemmet i Norrköping och ingen var gladare än jag!

 

Idag har Stella, som vi har valt att kalla henne istället för hennes riktiga namn Zinguella, bott hos oss i två veckor vilket betyder att "ångerrätten" från Fiahemmet har gått ut och hon är vår på riktigt! ((: Det är också anledningen till att jag valt att inte skriva något om Stella förrns idag, det hade varit så himla tråkigt om vi varit tvungna att lämna tillbaka henne, och då var det lika bra att inte ta ut någonting i förskott.

Pappa har faktiskt klarat sig väldigt bra och hittills har det inte varit några problem med hans allergi. Stella själv har skött sig exemplariskt med både maten, beteendet och lådan och har snabbt charmat hela familjen hihi.  Hon är nog den perfekta kombinationen mellan busig och mysig och jag dör lite när hon leker apport med favoritleksaken eller när hon somnar bredvid mig i soffan eller sängen. Mysmissen.

 

Den finaste julklappen av dem alla, och jag är så otroligt glad över henne ♥

 

Åååh, ååh, ååh vad det kliar i mina fingrar när jag klickar mig in på Hööks hemsida och kollar runt på deras rea. Om det inte vore för att jag verkligen måste spara varenda korvöre till utbildningen jag förhoppningsvis kommer in på i sommar hade sakerna nedan sååå gärna fått flytta hem till mig. Speciellt det olivgröna schabraket som jag suktat efter länge, precis som det beigea men det gröna är snäppet snyggare. Så himla fint! Bettet blev jag också riktigt intresserad av. Åh tänk om pengar växte på träd, synd att de inte gör det haha!

 

Jahopp, som rubriken lyder är jullovet till min stora sorg över och skolan har kommit igång igen. Och vilket lov det har varit sedan! Jag har verkligen slappat gärnet (vilket inte är likt mig) och bara gjort saker som jag själv velat. Sedan har jag ätit en väldigt massa julgodis eftersom jag inte kunde hålla mig haha, helt underbart (:

 

Nu är dock de slappa tiderna över, men jag ska inte klaga egentligen. I och med att allt faller tillbaka på sin rätta plats startar också en massa som jag saknat, till exempel foderterminen! (((: Det ska bli så himla roligt att komma igång igen efter att ha haft ett ganska långt och tråkigt uppehåll. Men det ledde också till att batterierna laddades på nytt och nu är jag mer taggad än på länge att komma igång igen. Nu ska vi jobba järnet! (: Samma sak gäller Mimmi, nu är det hårdträning som gäller och det ska bli så himla skönt när snön och isen smälter undan så man kan rida på utebanan igen. Dumma dumma is! Men, men. Våren brukar gå i en himla fart och innan jag vet ordet av är det säkert sommar. Drömma går ju i alla fall! (;

Skolan bjöd på en riktig mjukstart, något jag verkligen inte väntat mig under sista terminen i trean. Igår hade jag endast en lektion och idag två. Varav en i princip bara var introduktion till Svenska C som startades upp idag. Jag ser verkligen fram emot den kursen. Om vi följer planeringen kommer det här bli en riktigt matnyttig kurs som bara innehåller relativt roliga delar men framförallt delar som vi kommer ha väldigt stor nytta av i det riktiga livet, till exempel CV-skrivning. Det bästa av allt är att vi slipper all supertrist litteraturhistoria haha (:

 

Efter skolan bar det av ut till Mimmi i snöstormen. För tillfället går det inte att rida alls där ute eftersom varenda kvadratcentimeter av mark är täckt utan tjock blankis. Inte kul. Men stallet skulle ändå fixas och istället för ridning blev det en mysstund med bortsning och morötter och lite pussande på bebis-Nisse (bilden nedan) (:

 

Nu ska jag avsluta fredagen tillsammans med Johanna och Hillevi och vi hamnar troligen i min soffa med fredagsmys och film. Helt okej om ni frågar mig! (:

 

En natt för ett tag sedan drömde jag en så himla konstig dröm om Noak, den häst som utan tvekan betytt mest för mig men som inte längre finns hos mig ♥

 

I drömmen var det vinter och det var snö och kallt ute. Jag jobbade heldag i stallet och skulle släppa ut hästarna i hagen. Bredvid hagen där Noak alltid gick finns en liten sänka där regnvattnet skall rinna undan, och denna sänka fanns även med i drömmen men var såklart frusen eftersom det var vinter. När jag nästan var klar med alla hästarna skulle jag släppa ut just Noak, och jag vet att jag kollade lite extra på den där sänkan för att undvika den, men trots detta trampade Noak i den. "Ingen big deal" tänkte jag eftersom den inte är djupare än en lite större vattenpöl, men i drömmen var det annorlunda och istället försvann Noak ner i sänkan som om den vore en stor, djup isvak! När jag såg detta stod jag bara och gapade samtidigt som paniken kom krypande. "Vart tusan tog han vägen?" Men så plötsligt, som skjuten ur en kanon, bokstavligen flög Noak upp ur isvaken/sänkan och landade utmattat, dyngsur och iskall i sin hage. Där tog någon slags instinkt över hos mig och jag rusade in till honom, kastade mig ner bredvid honom för att han inte skulle försvinna igen och och försökte få honom att resa sig upp för att inte dö på plats samtidigt som jag vrålade till barnen i stallet att hämta alla filtar och täcken de kunde hitta för att värma honom. När jag som bäst stod och drog i grimskaftet som förvandlats till ett balsnöre för att han skulle resa sig och barnen kom springandes med varma filtar ringde min väckarklocka. Hur det hela slutade och hur det gick med Noak är och förblir okänt. 

 

Jag avskyr att drömma sådant här. Sådana drömmar måste på ett eller annat sätt ha dolda budskap och meningar som kommer från det undermedvetna, det är jag säker på. Själv kallar jag dem för orosdrömmar, och när Noak en gång för flera år sedan drog på sig en otäck knäskada som vi inte trodde han skulle lyckas läka och klara sig ifrån (vilket han otroligt och turligt nog gjorde!) drömde jag fler gånger än jag kan räkna att jag kom till stallet och hittade hans box tom och en lapp på stalldörren där det stod att Noak tyvärr inte fanns kvar. Särskilt en sådan dröm kommer jag ihåg, verkligen varenda detalj, och den är inte rolig kan jag lova. 

 

Det konstigaste med den här drömmen om isvaken var att Noak inte såg ut som sig själv. I stället var han extremt lik en av våra andra lektionshästar, en övervuxen, grå-vit connemaravalack. Men ändå så var han liksom sig själv och stundtals såg jag hans riktiga färg och form. Det förstår jag mig verkligen inte på, men det har antagligen också med mitt undermedvetna att göra. Ganska läskigt egentligen när man tänker på det. 

 

Men drömmar är oavsett vad drömmar och inte verklighet, på gott och ont. Men jag skulle göra precis vad som helst för att kunna spola tillbaka tiden och åtminstone få chansen att rädda honom även i verkligheten.

Precis som så många andra gav jag ett nyårslöfte vid övergången från 2012 till 2013. Men mitt löfte handlar inte om att sluta äta godis, gå ned i vikt, sluta röka eller något i den stilen. Mitt nyårslöfte är lite mer diffust, men i det stora hela handlar det om att skapa min identitet och komma på vem jag är på riktigt. Så länge jag kan minnas har jag varit den där veliga, lite blyga och alltid lugna personen. En person som vänder kappan lite efter vinden och hellre följer andras vilja än sin egen för att vara alla andra till lags. Egentligen är det lättare så, men jag har tröttnat på det nu. 

 

2013 kommer på många sätt vara det hitils största och viktigaste året i mitt liv. Jag kommer att ta studenten (om lite drygt 150 dagar woopwoop!!), ta steget ut i arbetslivet, förhoppningsvis gå världens roligaste utbildning, ta svåra beslut inom hästvärlden och vänner kommer försvinna åt alla möjliga håll, kanske även jag. Då går det inte att gå omkring och vara obeslutsam och osäker, nej istället krävs en stark identitet att falla tillbaka på och en stadig grund. Därför är mitt nyårslöfte för 2013 uppdelat i dessa, ja citat eller motton kanske man kan kalla det:

"Live, Love, Laugh" - Livets mening typ. Så otroligt viktigt och innefattar egentligen mer än som kan beskrivas!

"Här kommer jag" - Lite mer av den attityden måste jag skaffa mig, ingen skall få trampa på mig längre.

"Sky is the limit" - Jag kan om jag vill, och vill jag något måste jag också kämpa för det.

"Det är i motlut det går uppåt" - Detta skulle kunna vara världens bästa citat!

 

Utöver detta finns det så mycket mer, men för att beskriva kort fungerar de här citaten riktigt bra. Så, nu kör jag. Om man siktar mot stjärnorna når man i alla fall trädtopparna. Våren kommer gå i rasande fart och sedan är ett kapitel av mitt liv över för gått och istället inleds ett annat, och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning.  2013 ska bli mitt år.

Igår kväll när jag stannade kvar efter jobbet tog jag tag i allt Zäta himla hår. Det var alldeles för länge sedan jag klippte igenom det och friserade ordentligt, så igår fick det bli en riktig röjardag! På listan över vad som klipptes bort står:
♦ Öronludd
♦ Skägg
♦ Nackstubb
♦ Lite man (dock inte med sax, använder alltid mankniv och avslutar med att jämna till med bara fingrarna)
♦ Svansens toppar
♦ Lurvet på senorna
♦ Kronrändernas fjun
♦ Karledernas hovskägg

Karlederna var minst sagt intressanta att klippa. Så mycket päls som han hade där nu har han inte haft på mycket länge och jag fick verkligen kämpa med saxen för att komma igenom haha. Men till sist lyckades jag och nu är han faktiskt grymt snygg min lille kille (: Älskar när han är vältrimmad och välvårdad eftersom det ger ett så mycket bättre helhetsintryck. Han ser ju nästan ut som en riktig tävlingspolle nu. Ännu finare än annars (: Och det var roligt att se att det faktiskt fanns ett par karleder bakom all päls, det kunde jag inte tro när jag först såg honom (;

På bilden har jag bara kapat luvret på senorna och klippt en karled. Och ja, ni ser nog skillnaden själva haha! Slående, eller hur? (;

 

 

 

Idag kan jag vända på ordspråket "upp som en sol och ned som en pannkaka" och istället skriva "upp som en pannkaka och ned som en sol" för det beskriver verkligen den här dagen bra! (:

Idag stod nämligen stalljobb på schemat, både barnläger klockan 9-12 och utöver det skulle jag ha stallet 8-17. Tror ni inte jag lyckas försova mig eller, och inte så lite heller?! Tanken var att jag och Johanna skulle cykla 07.45 och så vaknar jag 07.37, inte bra... Men jag hann både byta om till stallkläder, packa väskan och äta frukost till 07.50 så vi kom ändå iväg hyfsat haha! 

 

Från och med morgonfodringen har dagen flutit på utan några problem alls och den har verkligen gått fort! Vips så var klockan tre och jag hade endast två timmar kvar att jobba. Hur hände det liksom? Kanske berodde det på att barnen på lägret var så söta när de fick hoppa ett miniplutthinder eftersom det var sista dagen på deras läger och att de blev så glada när de fick sina avslutningsrosetter, eller att jag har fått himla mycket bra hjälp av många snälla stalltjejer idag? Inte vet jag men det har minsann varit en bra jobbdag idag, och då blir jag taggad för att köra på imorgon också (:

 

När stallet var klart och alla hästarna inne avslutade jag med att spendera en stund med Zätus. Som bekant blev det väldigt lite stalltid innan jul och ännu mindre Zätatid :( Det känns verkligen aptrist rent ut sagt, för jag märker av det så väl genom att vi glidit ifrån varanda så smått och att kommunikationen brister. Ååh det är verkligen inte okej, men ikväll tog vi ett steg i rätt riktning och tillbaka och jag hoppas verkligen vi blir lika tighta som förr snabbt igen, så måste det bli! ♥ Men nu kommer foderterminen strax igång på allvar igen och jag är nog mer taggad än någonsin. Det här ska bli vår termin och jag vet att vi kommer ha det riktigt roligt. Slut på lata dagar och igång med hårdträningen, det är då vi trivs som bäst tror jag, när vi hela tiden utvecklas tillsammans och blandar det med busiga upptåg (:

Jag måste berätta en rolig sak om den här bilden från ikväll! Zäta är verkligen inte duktig på att posera för foto, och dte är omöjligt att få honom intresserad av något så han vinklar fram öronen i alla fall. Lite på mig, jag har testat allt. Men ikväll lyckades Jonna med hjälp av en app som låter som en gnäggande häst, och dessutom klockrent varje gång! Nu vet jag vad min nästa app blir haha!

 

Efter lite pysslande fick jag för ett tag upp den här ljusslingan i mitt rum. Jag har länge tänkt på att skaffa mig en sådan och när jag, mamma och lillebror var på Clas Ohlson för några veckor sedan fick jag syn på just den slingan jag letade efter och slog till direkt (: Efter några, läs många..., misslyckade försök att sätta upp den bytte jag metod och spikade upp den istället. Mycket bättre och nu sitter den där den ska och lyser så mysigt.

 

 

Sitter som en smäck i plånboken precis ovanför bankkortet och träningskortet! Jag är till och med lite nöjd över mitt utseende på bilden, och för att vara ett körkorts/-ID foto och dessutom på mig är väl det en smärre sensation. Så underbart att kunna checka av detta och få hem körkortet på riktigt (:

 

Det bästa, men också det läskigaste, är att jag faktiskt skulle kunna köra Zäta i transport helt själv nu om jag vill och inte vara beroende av någon annans hjälp. Men det får allt vänta lite, för jag tror det kan vara en bra idé att lära sig köra med hästtransport överhuvudtaget först haha!

 

Precis som rubriken lyder innebär ett nytt år en ny termin och med det också en ny tävlingstermin! Igår tog jag därför tag i vårens planering på riktigt och så som det ser ut i dagsläget kommer det här bli en riktigt rolig tävlingsvår ((: Det finns en hel del roliga tävlingar som jag är väldigt intresserad av och som jag tror kan passa mig och hästarna bra. Det bästa är att jag troligen kommer kunna åka med båd två på samma tävlingar, vilket är jätteroligt! Under våren kommer jag nämligen att utöver Zäta även starta Mimmi en del. Ett nytt projekt som jag ser fram emot med spänning. Mimmi är, trots sina åsikter om saker och ting, en sådan pärla och så himla olik Zäta i ridningen, vilket enligt mig är riktigt roligt. Men ändå går de så bra ihop till exempel i transporten och ingen är gladare än jag över det. Två fina pållar kan ju bara bli en bra kombination, eller hur? (: 

 

Hur som helst är det som vanligt ett pyssel att få ihop tävlingsplaneringen så att den stämmer med vad jag vill, hur mina föräldrars arbetsscheman ser ut, hur ridskolans hästschema ser ut, och nu även med vad hästägaren vill. Men jag tror det kommer bli bra, och jag är redan gryyymt taggad på tävlingsterminen 2013!! :D

 

Nyårsafton spenderades som sagt med min familj, bortsett från lillebror hemma hos familjen Johansson tillsammans med familjen Sjöberg och Ellen, en annan kompis. Som vanligt blev det massor av prat, mat, och även en del skratt och det blev en lååång kväll! Vi kom dit strax innan 20 och var inte hemma förrns 03.30 ungefär och då var jag så otroligt trött, gick trots allt upp 06.30 den morgonen. 

 

Hur dagen började har jag ju redan berättat ( stallet och allt vad det innebar hihi (:  ) och när vi kom till Tessan bjöds det först på välkomstdrink och plockmat innan vi minglade runt ett tag (eller ja, typ minglade haha!) för att sedan fortsätta med förrätt och varmrätt innan vi inväntade tolvslaget. Fina fyrverkerier, bubbel, efterrätt och kompishäng fick avsluta året och inleda det nya. Nu hoppas jag bara på ett grymt 2013! (: