Nu slappar vi på rummet med proppfulla magar och laddar gör resten av dagen. Vi stannar nog i Västervik tills i eftermiddag och jag ska försöka bränna lite pengar på en ordentlig jacka bland annat. Har jag tur, eller otur haha, lyckas  jag även få med mig ett par solglasögon från min mosters butik. But first - let me have some chilltime. 

Ibland undrar jag vad som försiggår i min lilla hästs hjärna och igår var verkligen en sådan dag haha! Som jag sa är det endast skritt som gäller från och med igår och tio dagar framåt men när vi gav oss ut igår hade Mimmi helt andra planer. Istället för att vara sitt vanliga lugna och samlade jag såg hon spöken bakom varje träd och sten och gick helst och småtaktade eller skuttade på stället, samtidigt som hon spänt blåste upp sig och grymt-frustade konstant. Nästan så man tror att vi var inne på den tionde skrittdagen och hon samlat på sig massor av överskottsenergi och inte den första hihi. Om det berodde på kylan, att det blåste ganska bra eller att vi var på upptäcksfärd på nya vägar vet jag inte riktigt, men jag skulle gissa på det sistnmnda. Tokiga häst (:

 

Idag tänkte jag faktiskt bjuda på en liten filmsnutt igen! Som ni ser i rubriken är den ungefär två veckor gammal nu, men varför inte lägga upp den ändå tänker jag? Jag måste verkligen försöka se till att bli filmad oftare när jag rider! Det är otroligt nyttigt och säger så väldigt mycket mer än vad bilder gör, då de bara fångar ögonblick och vissa sekunder, medan filmer låter dig se helheten. Det ger mig dessutom möjlighet att koppla ihop känslan av att vi gör rätt med hur det verkligen ser ut, och det kan vara riktigt hjälpsamt.

 

När det här klippet filmades hade Mimmi dagen innan behandlats av Helmut för andra gången den här hösten och skulle därför bara ridas lite lätt och värma ur kroppen. Därför blev det först en tur i skogen som framskrittning med min mamma på ryggen och sedan ca 15-20 minuters jogg på banan (:

 

 Mamma har filmat med min mobile, en Samsung Galaxy S2, så det är ju ingen superkvalité på filmen. Men det är som sagt grymt bra att se sig själv då och då så det får duga! (:

 

Med jämna mellanrum låter Nickan sina hästar bli kollade och behandlade (om det behövs) av sin equiterapeut Helmut. För den som inte vet vem Helmut är kan jag kort och gott säga att han är den magiske mannen som kan bota de flesta hästar från det mesta. Det kanske låter överdrivet att skriva så men det bara sanningen. Helmut har ett otroligt öga för hästar och en känsla som jag aldrig tidigare sett hos någon annan hästmänniska. Att han sedan alltid tänker "outside the box" och betydligt längre än vad många av oss vanliga dödliga gör och är fruktansvärt skicklig på att använda endast sim egen kropp för att reparera hästarnas tycker jag är häftigt! Man måste nästan se honom själv för att förstå.

 

Hur som helst! Hästarna blir som sagt genomgångna med jämna mellanrum och de två senaste gångerna har Mimmi fått lite kommentarer om sitt högerknä. Inget direkt allvarligt, men Helmut trodde att det kunde handla om en förslitning och ville ändå att det skulle röntgas för säkerhets skull och därmed bokades en tid på kliniken vilket blev igår. Tyvärr kunde jag inte vara med själv eftersom jag jobbade, men fick snabb update från Nickan så fort de var klara och resultatet var väl varken bra eller dåligt egentligen.

 

Väl på kliniken hade de röntgat båda knäna och de hade sett fina ut både rakt framifrån och bakifrån. Men sett från sidan hade man hittat lite ojämnheter och mycket riktigt - förslitningar. Eventuellt kan problemen hänga ihop med karpaltunneln som man hittade svullen och som kanske ligger i knät och skaver. Men eftersom Mimmi inte är svullen utvändigt och inte direkt halt valde man att inte gå in och spruta henne i leden, eftersom det alltid är en risk i sig och lämnande knäna "orörda". Däremot är hon satt på Metacan under tio dagar framåt och ska endast skrittas under samma tid. Sedan blir det försiktig igångsättning och efter det återbesök när hon varit utan medicin ungefär en vecka. Och det är där vi står just nu.

 

Som sagt - resultatet av undersökningen var väl varken bra eller dåligt. Det är klart att det är jättetråkigt att det faktiskt fanns något som var fel i knäet. Men för att se det hela från den ljusa sidan så kunde det ju ha varit bra mycket värre! Mimmi är ju ändå snart 18 år och har hunnit med en hel del i sitt liv med både träning, tävling och fölungar. Då är det inte så konstigt om man har lite småproblem tycker jag. Vi får ta oss ett par mysiga skritturer och njuta av dem istället så kommer säkert de här tio dagarna gå fort förbi. Den första blir av redan idag och jag har planerat in en lååång barbackasväng på vår favoritrunda. Det blir nog mysigt i novemberkylan! (:

 

 

Vet ni vad jag och Mimmi gjorde igår kväll efter att jag slutat jobbet? Jo, vi skippade dressyrutrustningen med vita damasker och långa sadelkåpor och klädde istället på oss hopputrustningen och tog oss ett ordentligt hoppass i ridhuset! Det kanske inte låter så märkvärdigt för de flesta av er men har man inte hoppat på flera månader så var det ganska spännande! (: Ska jag vara ärlig så hade vi faktiskt inte hoppat sedan vi var på Strömsholm, alltså i mitten av juli, och det är ju ett ganska bra tag sedan *hosthost*.

 

Eftersom jag hade lite tur var det hoppdag på ridskolan igår, vilket innebär att alla lektioner under dagen hoppar, och med ännu lite mer tur och smart planerande kunde jag låta den första lektionens bana stå kvar hela dagen och därför slippa släpa fram en massa hinder själv på kvällen. Därför var det bara att göra iordning Mimmsan så snart jag slutat vid 17och sedan sätta igång att rida. Himla skönt och tidssparande! (: Efter en uppvärmning med mycket övergångar och galoppjobb tog vi några småsprång mest för att se om vi tog oss över, men det var inga problem och vi kunde ganska direkt sätta igång med att hoppa mer ordentligt.

 

I det stora hela är jag positivt överraskad över hur bra det gick! Visst var vi lite ringrostiga, men det gick mycket enklare än jag hade väntat mig att hitta tillbaka till känslan vi hade under de sista hopplektionerna på Strömsholm. Nu tycker ju Mimmi i och för sig att det är väldigt roligt att få hoppa över pinnar, men ibland gör hon det hellre än bra och då gäller det att piloten inte är där och petar för mycket - då blir det tvärstopp - Mimmi vill klara sig själv (; Efter en stunds trimmande tyckte jag ändå att vi var på plats ganska bra igen och det var en väldigt svettig, men väldigt glad, Mimmi som fick en dusch innan det var dags för nattning (:

 

Idag ska vi också göra något vi inte gjort på väääldigt länge, nämligen hopptävla! Klubben anordnar idag KM i hoppning och vi ska faktiskt vara med och hoppa en klass i LD. Därav provhoppningen igår hihi! Eftersom landet ligger som det gör har jag inga som helst förväntningar på dagen utan rider bara för skojs skull. Därför är inte det minsta nervös men faktiskt himla taggad på att se hur det går för oss. Det ska bli roligt i vilket fall, och glöm inte att hålla tummarna för oss! (:

 

Såhär hade jag lyckan att få starta min nittonårsdag i år. Tidig morgon, krispig kyla, mysigt höstväder, varma kläder, fleecetäcke och en lååång barbackatur på världens finaste tjej - så spenderade jag min födelsedagsmorgon och det var verkligen helt underbart! Sådär så man blir alldeles lycklig och lugn ända in i själen.

 

Att få vara helt ensam på hästryggen med en soluppgång i morgondimman och ett par spetsade öron som utsikt med en helt knäpptyst skog runt omkring och att bara få njuta av det tillsammans med en pigg och glad bästishäst - det kallar jag en helt underbar födelsedagsmorgon. Oslagbart! ♥

 

Klockan 07 i söndags morse styrde jag kosan till Jägmästargården i närheten av östra husby för att ta morgonpasset med Mimmi och hennes kompisar och trimma damen på banan innan jag fortsatte söndagen med andra planer. Jag vet att många tycker jag är knäpp som åker så tidigt, men morgonmänniska som jag är tycker jag mycket bättre om att ta stallet på morgon, eller sent på kvällen, än mitt under dagen. Och idag skulle jag ju även iväg på förmiddagen så det stödjer mig lite det med haha.

 

Hur som helst kom jag fram ungefär tjugo över och möttes av desto tröttare hästar. Bimi och Bella tittade slött på mig när jag öppnade stalldörren och Mimmsan låg till och med och sov, söten! Därför tog jag det lite lugnt med dem och passade på att mocka medan de åt så att de skulle få vakna till lite långsamt och för att Mimmi skulle smälta maten innan vi tog tag i trimmandet. 

 

Om ridningen har jag inte så mycket mer att säga än att Mimmi var värd en stor, fet guldstjärna. Det är länge sedan hon kändes så fin som hon gjorde då och långa stunder satt jag bara och njöt. Nästan så att jag ibland bara kunde åka med för att hon gick så bra, underbart!

 

Min tanke var från början att "idag (i söndags då) ska vi verkligen jobba loss varenda liten spärr, whatever it takes" ungefär, men det visade sig ju vara väldigt mycket lättare än jag trodde. (: För mig blir det ofta så när jag rider. De dagar jag är förberedd på att få jobba häcken av mig förvånar Mimmi mig med att vara en riktig pärla och tvärt om. De dagar jag är trött och seg passar hon på att utnyttja situationen och smita så mycket hon kan, vilket jag i och för sig kan förstå haha. Jag får helt enkelt vad jag förtjänar (; Med andra ord får jag tillbaka samma mynt som jag ger till Mimmi och vips så är vi tillbaka till det här som jag skrev om för ett tag sedan. Jag säger samma sak igen - jag älskar att utvecklas och se resultatet av det jag gör. Speciellt dagar som i söndags!

 

Den här filmen var egentligen tänkt att bli lite annorlunda mot hur den blev, men har man en glad och busig häst så har man och då får man filma de korsta stunder som hinns med (;

 

Som jag nämnde igår tyckte Mimmi att det var väääldigt roligt att få galoppera på ordentligt och det var inte för inte som jag bara kunde filma korts snuttar. Rätt vad det var kom nämligen ett ben flygande ut i luften och var det inte ben så var det huvud och hals som försvann i någon slags minibock. Hon kan minsann den lilla damen! Men det roligaste, och mest oväntade, var utan tvekan när vi galopperade förbi en plätt där stubben var lite högre och lite gråare än på resten av åkern - för där kom ett skutt som verkligen fick mig att hänga löst en stund! Det är inte ofta Mimmi reagerar på saker och jag har därför aldrig känt att jag hängt löst på henne förut. Men de gånger hon faktiskt tittar till på något blir reaktionerna ganska starka och igår blev det en rejäl slängning åt vänster för hennes del medan jag var påväg åt höger och upp i luften, haha! Jag får väl tacka min hyfsat bra balans och mina långa ben för att jag höll mig kvar gissar jag på. Mimmi däremot galopperade bara vidare helt oberörd när hon kommit tillräckligt långt ifrån det går stubbmonstret. Min lilla toka ♥

 

 

Detta har vi pysslat med idag och jag säger bara - den totala lyckan när en ny stubbe är klippt och den dessutom slår den förra med hästlängder vad gäller kvalité och storlek. Jag låter videon säga resten men det var helt underbart! ((:

 

Andra delan av Strömsholmsbilder innehåller detaljer, något som jag personligen tycker är extremt roligt att fota. Och på ett sådant ställa som Strömsholm finns det ju en del så kameran fick jobba hårt en kväll hihi. De flesta bilderna är faktiskt från sadelkammaren. Eftersom jag fotade under kvällen gav kvällsolen ett väldigt speciellt ljus som fick lite extra hjälp at de höga fönstren just där inne och det ville jag inte missa. Ni ser ju själva ljusinsläppet i Gula ridhuset på översta bilden - helt otroligt!

Att jag mest höll till i sadelkammaren den här kvällen berodde också på att den var en utav mina favoritplatser på anläggningen. Lukten av häst, läder och smörjprodukter kombinerat med kompishäng var himla fint. Dessutom hade jag, tråkigt nog, också börjat packa ihop mina och Mimmis saker så mått eftersom det snart var dags för hemfärd.

 

En klar fördel med hösten, i alla fall om man står uppstallad så som Mimmi gör en bit ut på landet, är att bönderna äntligen skördar sina fält och lämnar efter sig härliga stubbåkrar! ((: Hela sommaren har jag kastat suktande blickar på de gyllengula fälten och bara väntat på att de skulle klippas ned och jag var minsann inte sen att rida där när det väl hände. Så härligt!

 

Att rida på stubben är något som både jag och Mimmi tycker om och det går oftast bättre där än på ridbanan. Jag antar att det har med att göra att framåtbjudningen kommer lite mer av sig självt och att det blir så mycket friare utan fyra staket som omringar. Inga egentliga begränsningar helt enkelt, det gillas myyycket.

 

Så taggade som få skrittade vi fram på åkern med spetsade öron och peppande musik på Spotify innan vi satte igång med ett riktigt trimmpass. Jag hade som mål redan innan jag satt upp att vi för dagen verkligen skulle anstränga oss och pressa oss det där lilla extra och den här tanken låg och grodde i bakhuvudet under hela passet. Inga missar lämnades utan att ha rättats till, alla övergångar skulle vara balanserade, och eventuella konflikter (ja, sådana uppstår då och då med en dam som Mimmsan) skulle jobbas igenom och inte bara låtas vara. Det här gav verkligen resultat och jag hittade den där känslan som man liksom alltid letar efter i ridningen, ni vet när allt bara flyter!

 

När vi till slut gav oss för dagen var vi ungefär lika svettiga båda två men också lika nöjda. Det är så himla roligt att rida när det känns så, och det här är helt klart ett pass som jag kommer plocka fram och tänka tillbaka till när vi jobbar i motlut (:

 

Ironiskt nog när jag väntat och längtat i flera veckor blev det bara ett pass på stubben, för dagen efter pllöjdes den upp. Men snart kommer en ny åker att skördas och då ska jag banne mig ta tillvara på den! (;

 

Från att i vanliga fall ha en eller två hästar att ta hand om per dag har jag den här helgen ökat upp antalet lite och faktiskt fördubblat det till hela fyra stycken. Anledning? Jo Nickan, Mimmis ägare, har varit i Danmark och tittat på massor fina connemaror och behövde därför någon som kunde passa stallet hemma, vilket jag självklart var sugen på att hoppa in och göra! (: Därför har jag, med lite hjälp från Veronica, sedan i fredags styrt och ställt på Bjällbrunna och pysslat om Mimmi, Bimi, Bella och Nisse. Fast lille Nisse räknas knappt eftersom jag bara har tittat till honom om dagarna då han har helvila och bara går och gottar sig i sommarhagen med de andra grabbarna på gården hihi (;

 

De andra tre däremot hålls igång precis som vanligt och har haft lite olika scheman under helgen som sett ut såhär:

Fredag: Fredagen blev en seeen kväll i stallet eftersom jag inte kom dit förrens 17.30 och åkte därifrån 21.30, sådär lagom trött haha! Men det var det värt eftersom en viss liten grå connemara som jag nämnt här tidigare (Bimi såklart) trimmades på banan och kändes ungefär hur bra som helst! Eftersom det var första gången jag red henne "ordentligt" hade jag inga direkta planer mer än att känna mig fram men oj så fin hon kändes. Som jag sagt förut är hon himlans lik Zäta i ridningen och jag tror att det hjälpte oss en del på traven. Riktigt roligt pass i alla fall!

De andra två gick varsitt lugnare pass. Mimmi skrittades ut men vi jobbade ändå på ordentligt under tiden, eller ja, så gott vi kunde med ungefär en miljon insekter runt omkring oss. Bella i sin tur joggade jag bara en stund på banan av den enkla anledningen att jag är väldans lång på henne och inte ville att hon skulle få det för jobbigt.

 

Lördag: Igår hade jag faktiskt bara hand om Bella och Nisse eftersom Veronica hade de andra två och jag hade planerat ett longerpass med ganka mycket bommar och cavalettis för att hon skulle aktivera kroppen ordentligt. Men nere på banan tyckte fröken Bella att det där med att springa över pinnar var himla onödigt när man faktiskt kunde springa fortare än vinden och totalt strunta i vad tjejen i andra änden av linan sa, så där blev det lite omplanering. I stället började jag därför med att longera henne på en tom volt ganska länge med mycket övergångar för att få ordning på gas och broms innan vi gav oss på bommarna ige och det gav bra resultat. Nog för att bomserierna togs liiite för fort ibland ändå, men nu var det var godkänt när hon jobbade bra nääästan hela tiden (;

 

Söndag: Veronica har Bimi idag och därför gav jag mig ut i skogen på Mimmi och med Bella som handhäst inna jag kollade till Nisse på hemvägen. Idag valde jag att rida barbacka för att variera lite från sadeln och det visade sig vara ett bra val! Nog för att vi var ganska oense i början jag och Mimmi om hur man koncentrera sig på ryttaren, ungefär som Bella ochja igår. Men när det väl lossnade då lossnade allt och det blev sådär extra roligt att rida. Spåret i skogen tar ca 40 minuter att skritta och vi avslutade med att jogga lite på banan med en lika fin känsla (: Såååå taggad på att komma igång och träna nu igen efter sommarvilan!

 

Detta är med andra ord ungefär vad jag pysslat med under helgen. Förutom Bjällbrunna har jag i och för sig också haft hand om min chefs hästar, som för övrigt var hur roliga som helst igårkväll haha, haft en sleepover med Tessan, sovit lite i solen för att ta igen missade timmar och försökt komma igång igen och släppa semesterlunken. Tänk va två lediga veckor kan ställa till med (;

 

 

Det blev en hel del fotat på Strömsholm även om jag hade svårt att hitta tid till att göra det... Men en kväll var det sådär riktigt fint väder som jag inte kunde motstå så det var bara att hugga tag i kameran och fota allt jag kom över!

 

Här kommer därför första delen med Strömsholmsbilder och jag tänkte starta med bilder på anläggningen som verkligen var hur fin som helst! Jag vet inte hur många jag pratade med på kursen som tyckte precis som jag: att på ett ställe som Strömsholm skulle man verkligen vilja bo och ha sin häst uppstallad för alltid och gärma samtidigt ha tillgång till de träningsmöjligheter som vi hade under kursen. Med andra ord leva som på en ridledarkurs men utan plugget och det pressade schemat (;

 

På bilderna syns ridbanan på stallplan och Gula ridhuset, Norra stallet där min kurs hade sina hästar, Röda stallet, stallplan och utebanan, stalldelen och Vita ridhuset som omgav stallplan, rasthagar och skrittmaskin, och till sist ridvägen förbi markan och diverse boningshus och hus där förbundet håller till.

 

Betessläppet gick som sagt väldigt lugnt till och de fartfyllda bilder jag hade räknat med gick snabbt upp i rök haha! Men istället blev det ett gäng fina kvällsljusbilder och jag tycker de är ganska mysiga. Framförallt ser hästarna så glada och nyfikna ut, lyckliga, och det gillas skarpt! (:  

 

Samma fredagkväll som vi kom hem från Strömsholm släppte jag Mimmi på välförtjänt sommarbete. I full mundering mot flugor, bromsar och knott fick hon träffa sina connemarakompisar och ett helt gäng andra ston och äntligen äta gräs efter tre veckors konstant uppstallning och jobb på RLK. Det var hon verkligen värd!

 

Ihopsläppet gick precis så bra som vi väntat oss och det gick väldigt lugnt till. Några rundor fram och tillbaka mellan de olika grupperna av ston blev det allt, men det var också allt som hände. Den som var fjompigast var nog en av Mimmis bästisar, Bimi, som skrek och hade sig en stund hihi. Men efter en kvart ungefär var det frid och fröjd i flocken och jag kunde lugnt åka hem med vetskapen om att Mimmi nu betade sida vid sida med sina bästisar i kvällsolen. Nästan så jag blev avundsjuk på hur skönt de hade det! (:

 

 

Men det visade sig vara oro helt i onödan, för veckorna på Strömsholm går utan tvekan till historien som tre av de bästa veckorna i mitt liv och jag kunde inte vara nöjdare med hur allt blev. Mimmi trivdes som fisken i vattnet i sin box och med de andra hästarna, fodret var det inga som helst problem med, jag lärde känna världens härligaste människor och skapade minnen för livet. Som pricken över i lyckades jag också få världens mysigaste gruppledare som förgyllde varje dag bara genom att vara sig själv.

 

Ärligt talat längtade jag tillbaka till allt redan igår morse. Trots att det var ett sjukt fullspäpckat schema som sträckte sig mellan 06.40 till 20.00, ofta ganska stressigt och att matkoman ibland gjorde vissa teoripass näst intill outhärdliga skulle det krävas mycket för att jag skulle byta bort det. Hade jag haft möjligheten hade jag stannat kvar i fredags och åkt hem när jag kände mig klar med allt och inte för att tiden var slut. Jag och Katarina hade en liten plan om att försöka bo kvar på stället, men den sprack ju som ni kanske förstår hihi!

 

Åååh fina fina Strömsholm, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur bra jag hade det, hur nöjd jag är och hur roligt allt var, men det tjänar inte så mycket till. Nu är det bara att återgå till verkligheten och långsamt smälta allt jag var med om. Det kommer att dyka upp lite fler inlägg om ridledarkursen här så småningom med lite mer detaljer än jag lyckats få med i mina mobilinlägg och med massor av bilder jag inte heller lyckats få upp. Men än så länge nöjer jag mig med att säga att Strömsholmsveckorna verkligen var helt underbara på alla sätt och vis! (:

 

 

 

 

 

Att hoppas på att internet och tekniken skulle vilja samarbeta med mig nu under kursen visade sig vara för mycket att be om. Inte för att jag är direkt förvånad egentligen, jag har flera gånger fått hintar om att jag borde hålla mig borta från allt vad elektronik innebär, men hoppas kunde man ju ändå göra (;

 

Hur som helst så har det i alla fall betytt att jag inte kunnat använda min dator något och att jag därför heller inte kunnat använda de bilder jag har tagit med systemkameran... men men, det har blivit en hel del fotat med mobilen också och jag tänkte slänga upp några här! Enjoy! (:

 

1. Mimmsa! (: 2. Världens läskigaste stallkatt, som bits (kolla bara blicken...) 3. Cykeltur till Kolbäck 4. Stallet i morgonljus 5.Utan tvekan godaste mjukglassen som finns,  bästa markan 6. En skön pall i nya ridhuset 7.Kaostavlan i stallet 8.Min fina hemmafixade tvättställning 9.Slottet

 

Nu är vi mitt i sista veckan och det märks kan jag säga. Plötsligt blev det väldigt mycket att göra, kolla upp och plugga på vilket betyder att det är full rulle hela tiden och hela dagen lång. Igår skrev vi det första provet (instruktörskunskap) och imorgon står prov i dressyr- och hopplära på schemat. På torsdag har vi det sista som blir teoriprovet för bronsmärket. Det är lite att plugga som sagt (: Men å andra sidan så är det ju bara två pluggkvällar kvar nu så jag överlever nog! 

 

Mitt största problem just nu är att jag typ inte vill åka hem längre. På ett sätt vill jag såklart åka hem. Dels för att jag vill ha lite riktigt sommarlov den veckan jag har chansen, och dels för att jag har mycket roligt att se fram emot. Men samtidigt har vi det ju så bra här nu... vill ha det bästa av båda helt enkelt!  (;

 

Nu ska vi ruscha ner till stallet och fota bilder till ett grupparbete som också ska redovisas imorgon. Bara att trycka på turboknappen! (:

 

Tidigare under kursen har vi ju testat på temporidning och provat att hoppa de olika bankarna på Österängen dom var superkul båda två. Men i lördags slogs båda delarna ihop till något ännu roligare - nämligen tempoterräng! 

 

Tempoterräng innebär att vi red en bana runt på Strömsholms markområde som var snitslad med pilar och uppdelad i olika sträckor. Varje sträcka hade i sin tur en angiven hastighet som det gällde att komma så nära som möjligt,  till exempel skritt 100 meter/minut eller galopp 350 meter/minut. Och som jag nämnt tidigare var ju Mimmi och jag proffs på att pricka rätt tempo så en liten tempoterräng skulle väl inte vara någon match. Nej jag skoja bara, men vi var väldigt taggade! (:

 

Mitt lag bestod av mig och Mimmi,  Amanda och Goodie och Ellen och Luric. Helt klart ett bra lag och vi hade sjukt kul tillsammans. Självklart tog vi tillfället vi fick och passade på att spöka ut oss lite också när vi hade chansen. Man får ju passa på när man kan strunta i lite regler och får lov att busa hihi (: Därför målades det kamouflageränder på kinderna, kläderna matchades och hästarna fick manar och svansar fulla av löv. Jag kan lova att det var tre jättesnygga troll/militärer/intevetjag som red iväg! (; Hur som helst visade det sig att vi var ganska så grymma ändå och av åtta lag slutade vi trea, inte så pjåkigt va? (:

 

Min grupp,  Lag Syd, lyckades dessutom ta hem femte, tredje, andra och förstaplatsen! Det är ju bara att konstatera - Lag Syd är det enda rätta ; D

 

Onsdag och torsdag den här veckan var två speciella dagar, vilket i och för sig alla dagar är här på Strömsholm haha! Men just onsdag och torsdag av den anledningen att vi bytte hästar med varandra i gruppen och därför fick sitta på två helt nya pållar under ett dubbelpass dressyr per dag. Tanken med det var att vi skulle få rida hästar som av olika anledningar var annorlunda mot våra egna och se hur det fungerade.  Superklurigt men väldigt roligt!  (:

 

Först ut, alltså i onsdags, var för min del Evelinas sto Tessan, som jag faktiskt till och med gissat att jag skulle få rida. Guldstjärna till mig! (; Anledningen till att jag fick rida just Tessan var att hon har ett mycket tydligare rörelsemönster än Mimmi. Hennes gångarter är stora och luftiga och det var roligt att få chansen att känna på dem. Att sätta sig och rida på en helt ny häst är alltid svårt, men jag hade en liten lös plan om hur jag tänkte mig att Tessan skulle vara och hur hon skulle fungera att rida som turligt nog stämde ganska bra. Vad jag däremot inte väntat mig var att jag skulle behöva använda så mycket framåtdrivande hjälper och att hon var så "lätt i handen". Men efter en stunds tragglande fick jag något så när koll på samordningen mellan mig och henne och det kändes ändå helt okej. Det var en lite spännande häst att rida som jag tror man lär sig massor tillsammans med och Evelina rider henne verkligen bra på ett sätt där hon döljer det egentliga arbetet hon gör. Häftigt!

 

I torsdags fick jag istället rida Amandas sto Goodie. Eftersom det var Amanda själv som höll lektionen ska jag erkänna att det var sådär lagom nervöst att rida hennes häst, snacka om att bli granskad liksom! Men Goodie visade sig vara en riktigt trevlig tjej hon och jag tyckte verkligen om att rida henne. Hon hade en otrolig motor vilket gjorde att det fanns umgefär hur mycket som helst att ta av i gångarterna samtidigt som hon var lite finurlig ibland och utnyttjade det själv också haha. Men det var som sagt en jätterolig häst att rida och jag skulle utan tvekan göra det igen om jag fick chansen. Extra roligt var att Amanda uppskattade hur jag ridit henne och tyckte att det såg trevligt ut, skönt! (;

 

Att byta hästar på dressyrpassen gjorde att jag bara red Mimmsa på hoppassen under onsdagen och torsdagen, såklart. Och ni kan nog tänka er själva att det kändes ganska bra att få sitta upp i hennes dressyrsadel igår och känna sig hemma från början. Mycket nöjd tjej här då (:

Såhär mysigt kan man ha det efter en lång dag med två bra hoppass på förmiddagen och två dressyrpass med en ny ryttare på ryggen på eftermiddagen. Boxen är nyspånad och påfylld med en hel bal spån, hon är alldeles nyompysslad och både pyjamasen och nattsockorna är på. Det är hon värd! ♥