» Knäskada och karpaltunnelproblem

Med jämna mellanrum låter Nickan sina hästar bli kollade och behandlade (om det behövs) av sin equiterapeut Helmut. För den som inte vet vem Helmut är kan jag kort och gott säga att han är den magiske mannen som kan bota de flesta hästar från det mesta. Det kanske låter överdrivet att skriva så men det bara sanningen. Helmut har ett otroligt öga för hästar och en känsla som jag aldrig tidigare sett hos någon annan hästmänniska. Att han sedan alltid tänker "outside the box" och betydligt längre än vad många av oss vanliga dödliga gör och är fruktansvärt skicklig på att använda endast sim egen kropp för att reparera hästarnas tycker jag är häftigt! Man måste nästan se honom själv för att förstå.
 
Hur som helst! Hästarna blir som sagt genomgångna med jämna mellanrum och de två senaste gångerna har Mimmi fått lite kommentarer om sitt högerknä. Inget direkt allvarligt, men Helmut trodde att det kunde handla om en förslitning och ville ändå att det skulle röntgas för säkerhets skull och därmed bokades en tid på kliniken vilket blev igår. Tyvärr kunde jag inte vara med själv eftersom jag jobbade, men fick snabb update från Nickan så fort de var klara och resultatet var väl varken bra eller dåligt egentligen.
 
Väl på kliniken hade de röntgat båda knäna och de hade sett fina ut både rakt framifrån och bakifrån. Men sett från sidan hade man hittat lite ojämnheter och mycket riktigt - förslitningar. Eventuellt kan problemen hänga ihop med karpaltunneln som man hittade svullen och som kanske ligger i knät och skaver. Men eftersom Mimmi inte är svullen utvändigt och inte direkt halt valde man att inte gå in och spruta henne i leden, eftersom det alltid är en risk i sig och lämnande knäna "orörda". Däremot är hon satt på Metacan under tio dagar framåt och ska endast skrittas under samma tid. Sedan blir det försiktig igångsättning och efter det återbesök när hon varit utan medicin ungefär en vecka. Och det är där vi står just nu.
 
Som sagt - resultatet av undersökningen var väl varken bra eller dåligt. Det är klart att det är jättetråkigt att det faktiskt fanns något som var fel i knäet. Men för att se det hela från den ljusa sidan så kunde det ju ha varit bra mycket värre! Mimmi är ju ändå snart 18 år och har hunnit med en hel del i sitt liv med både träning, tävling och fölungar. Då är det inte så konstigt om man har lite småproblem tycker jag. Vi får ta oss ett par mysiga skritturer och njuta av dem istället så kommer säkert de här tio dagarna gå fort förbi. Den första blir av redan idag och jag har planerat in en lååång barbackasväng på vår favoritrunda. Det blir nog mysigt i novemberkylan! (:
 
Samma kväll som vi kom hem från Strömsholm i augusti, kanonfin och fräsch! Jag håller mina tummar för att vi snart är tillbaka där igen!
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback