Den senaste tiden verkar det som att intresset för Mimmi och mig har ökat sakta men säkert - vilket såklart är jättekul!  Detta märks främst här på bloggen men även på Youtube och Instagram, och därför tänkte jag tipsa er om hur ni enkelt kan följa oss och hålla koll på vad vi hittar på om dagarna hihi (:

 

♥ På Bloglovin hittar ni oss genom att söka på mitt namn - Amanda Kennmark. Eller klicka på länken →   Bloglovin

 

 

 

Svårare än så är det inte, hoppas det är till någon nytta och att ni vill fortsätta hänga med oss på våra äventyr! (:

 

Att jag verkligen älskar mitt jobb är väl inte direkt någon nyhet? Men det finns dagar då jag kan fundera så smått över varför jag valt att göra hästar till en sådan stor del av mitt liv. Till exempel dagar när det har ösregnat - regnet har gjort hagarna till ren lervälling - hästarna sätter vinterpäls - rullar sig i leran - rullar flera gånger - och kommer in såhär - som riktiga lerbollar ↓

 

I december 2009 skrev jag på ett kontrakt som kom att förändra mitt liv något så otroligt mycket och forma mig till den människan, och framförallt den hästmänniskan jag är idag. Då skrev jag nämligen under mitt fodervärdskontrakt som innebar att jag från och med januari 2010 skulle få ha Zäta som min alldeles egna häst två dagar i veckan hos ridskolan och där med bli delfodervärd på honom. Jag minns fortfarande känslan av att bli tillfrågad, känslan när beslutet var fattat och känslan av att sitta på hans rygg den första foderdagen. Det är obeskrivligt, kort och gott.

 

Sedan den där vintermånaden 2010 har vi upplevt så otroligt mycket tillsammans! Vi har älskat varandra, hatat varandra stundtals, tränat och tränat, slitit och tävlat, jag har gråtit över framsteg som aldrig kommit, gråtit av lycka över prestationer vi gjort tillsammans när allt slit givit oss så fina resultat, vi har verkligen jobbat oss upp från botten till toppen, känt oss oövervinnerliga när vi sprängt fram i galopp i skogen och fälten, hjälpt varandra, tagit hand om varandra, busat som små barn tillsammans, hittat ett troligt samspel som jag aldrig känt med en annan häst och så mycket, mycket mer. Det Zäta har gett mig och det han har lärt mig är oersättligt. Den utveckling vi gjorde tillsammans, både i ridningen och i vår relation, har lärt mig så otroligt mycket på så många olika sätt och jag ångrar inte en sekund ag spenderat tillsammans med honom.

 

Idag ser det annorlunda ut. Till sommaren 2013 skildes våra vägar åt och Zäta har nu en annan liten tjej att utveckla och utvecklas tillsammans med. Detta var långt ifrån ett lätt beslut och jag har både gråtit och ångrat mig flera gånger om. Men någonstans vet jag att det här beslutet ändå var det bästa, att det på något sätt var dags för oss båda att gå vidare och hitta nya utmaningar. Jag får trots allt träffa honom varje dag på jobbet och pussa på honom när jag vill, även om det skär i hjärtat när jag ser hur ledsen han blir när jag ägnar mig åt de andra hästarna...

 

Jag skulle kunna skriva i flera timmar för att pränta ner alla mina känslor för det här och försöka förklara och förstå, men det skulle inte hjälpa och det spelar ingen roll. Det enda som egentligen är viktigt är att Zäta är min allra bästa vän, den som har format mig till personen jag är idag och den som lärt mig nästan allt jag kan. För mig är han den starkast lysande stjärnan, prinsen, den busiga pricken med världens finaste glimt i ögat. Den som alltid gör mig glad, den som förstår mig och den som tagit mig igenom så mycket. Min prickiga kille med världens största hjärtat av guld. Jag älskar honom och kommer alltid att göra det.

 

 

Just nu har Dressyrmupparna en tävling som känns nästan som gjord för mig hihi!

 

I potten finns ett par ridbyxor, en värmeväst och ett putskit och alla dessa saker är något jag verkligen skulle behöva nu när jag jobbar på ridskolan och spenderar mycket mer tid där än jag gjort tidigare. Så, håll tummarna för mig och att jag har turen på min sida så kanske jag kan vara lite snygg i vinter! (:

 

Nu så! Nu är första steget taget mot att komma igång med bloggen ordentligt igen och en ny header är skapad. Inget avancerat men det är i alla fall "rätt" häst som syns på bilden nu, något ni kommer få veta mer om så småningom.

 

Precis som vanligt hade jag, som är så fruktansvärt bra på det här  med datorer, koder och olika program hit och dit *hosthost*, världens problem med att få allt att jobba med mig istället för mot mig. Och i vanlig ordning gick det helt plötsligt problemfritt när jag bara kom på hur jag skulle göra. Synd att jag måste vara så långsam bara hihi (; Men men. En ny header är i alla fall uppe och trots sin enkelhet är jag väldigt nöjd! Bilden är, som ni säkert ser, fotat framför Strömsholms slott och är tagen av Hillevi en dag när vi var ute på söndagspromenad. Mysigt värre (:

 

Så - från och med nu kan ni vänta er mer uppdatering igen och som jag n'mnde sist finns det en hel del att se fram emot... (:

 

 

 

 

NU kan jag luta mig tillbaka och bara invänta fredagen den 14/6 och studenten på riktigt för imorse gjorde jag min allra sista redovisning och uppgift och nu är jag helt klar med aaallt! Grym känsla kan jag lova! :D Rubriken som heter "Skooolan" på min kom-ihåg-lista är helt tom och ingen är gladare än jag! På onsdag är det dessutom mösspåtagning och därefter börjar studentveckan. Jag säger bara: Here I come! :D

 

Förra veckan hittade jag en himla fult sår på Zätas högra bakknä. Hela knäspetsen var uppslagen och jag skulle tro att det är en rejäl spark som lyckats åstadkomma skadan. Känns svårt även för en klantis som Zäta att lyckas med ett sådant sår själv...

 

Jag hållt lite extra koll på just det här såret eftersom det är så stort och när jag kom igår såg det tyvärr inte trevligt ut. Sårskorpan som hade börjat bildas på (och som i lördags var riktigt fin) var idag istället jätteful, ojämn, tjock på något vis och dessutom varade såret under. Därför blev det omedelbar marsch in i spolspiltan där jag först kylde såret en stund innan operationen började och jag pillade, drog, kylde och klippte sårskorpebitar om vartannat en bra stund. Kände mig som en riktigt veterinär där en stund, bortsett från att jag verkligen mest ville kräkas stundtals haha! Men bra blev det till slut, och nu gäller det bara att hålla efter såret med samma procedur som användes igår och hoppas på att det läker både finare och fortare!

 

 

Hur Stella ser till att få uppmärksamhet på bästa sätt:

1. Hoppar upp i soffan
2. Använder sin allra sötaste blick
3. Spinner lite
4. Kryper upp i knät och rullar ihop sig och tvärsomnar. Gärna mitt på datorn så jag måste mysa med henne. (inte mig emot hihi) 

Funkar varje gång! (;   

Äntligen säger jag bara! Nu när vi faktiskt har lagt vintern bakom oss på riktigt kände jag att det var passande att fräscha upp saker och ting här på min lilla blogg och skaffa mig en mer vårig och somrig design och framförallt en ny header, och resultatet ser ni ju själva! (:

 

Ni anar inte hur lång tid det tog för mig att lyckas knåpa ihop det här helt själv... Jag är ju som bekant ingen höjdare på teknik över huvud taget och koder av olika slag kan verkligen snurra till det för mig haha. Men när jag väl kom igång och började lära mig lite blev det faktiskt ganska roligt, även om jag bara lärt mig grunderna. Dock kan jag inte hitta koden för kommentarssymbolen ovanför inlägget och heller inte till kommentarsrutan där man skriver själva kommentaren. Jag satt hur länge som helst och testade och testade men kunde för allt i världen inte hitta rätt så de får hålla sig gröna/gråa tills jag hittar rätt så småningom. Kunde inte vänta tills dess med att få upp designen hihi!

 

Sååå, vad tycker ni? Själv är jag riktigt nöjd även om det fortfarande är detaljer som ska fixas till. Får se lite hur länge den här headern får stanna också, eventuellt blir den utbytt men jag gillar den samtidigt ganska mycket! Som ni ser har Mimmi äntligen fått plats på ett också, nämligen i profilbilden! Inte en dag för tidigt! (;

 

Sedan mitt fina tagelarmband kom hem har jag fått flertalet frågor om varifrån jag köpt det, hur man gör, hur man beställer, vad det kostar och så vidare. Därför tänkte jag att jag gör en sammanställning av svaren i ett inlägg så finns all information att hämta på en och samma plats, bra va? (:

 

När jag väl tog tag i att beställa mitt armband var mitt första problem att välja vilken modell jag ville ha. Det finns flera återförsäljare på internet som erbjuder ganska olika typer av produkter, så steg ett var att välja vilken som passade mig bäst. När detta var gjort kontaktade jag den försäljare jag valt men fick efter flera försök tyvärr ge upp då jag inte fick svar trots flera mejl, facebookmeddelanden samt kommentarer på både hemsida och blogg. Det var alltså bara att börja om från början för min del. Varför ska någonting vara lätt för liksom? (;

 

Andra gången jag letade runt hittade jag Julia Klemhs som driver bloggen www.horsetail.se. Anledningen till att jag först valt bort henne var att hon inte hade någon modell jag fastnade för till hundra procent. Men detta visade sig vara enkelt ordnat då jag mailade Julia och frågade om det gick att göra en specialbeställning, vilket jag snabbt fick svar om inte var några problem. 

 

Sagt och gjort! När jag fått bekräftat att min beställning skulle gå att genomföra var det bara att följa beställningsanvisningarna på bloggen skicka iväg taglet, vilket för mig var den läskigaste biten. En gång under väntetiden blev jag lite nojjig när leveranstiden överskred vad som stod på bloggen (dock bara med två dagar) och mejlade då igen och frågade hur det gick. Även denna gång fick jag svar snabbt och precis som svaret löd hade jag armbandet i brevlådan dagen efter. Tror inte jag behöver nämna att lyckan var total va? (;

 

Så, om det är någon av er som är sugna på att beställa armband, eller andra produkter, gjorda av er hästs tagel kan jag varmt rekommendera Julia Klemhs på horsetail. Förutom att hennes armband är oerhört vackra verkar de slitstarka och Julia själv verkar vara en väldigt pålitlig och  tillmötesgående försäljare som är både trevlig, snabb och enkel att kommunicera med. Något jag tycker är väldigt viktigt då beställningen ändå är så pass personlig. Jag kunde inte vara nöjdare! 

 

 

 

Uppisen har kanske inte varit den allra bästa den sista tiden, I know. Jag skyller på att jag lever livet med att åka mellan Zäta och Mimmi, gymmet och vara hemma och mysa med djuren där. Med andra ord är det fullt upp som vanligt och jag är grymt tacksam över att jag har ungefär noll läxor att ta hand om just nu och för ett bra tag framöver. Skööönt! Mycket lättare att ha roligt då hihi (: 

 

Tills jag hittar tiden att sätta mig med datorn riktigt ordentligt igen, vilket blir snart, teasar jag lite med massor av inlägg jag skall knåpa ihop. Detta kommer alltså snart! 

 

 

 

Medan jag far fram och tillbaka mellan ridhuset och Bjällbrunna två gånger idag med totalt tre hästar bjuder jag på den här bilden som cirkulerat på internet ett tag. Jag kan inte låta bli att tycka den är riktigt rolig, och jag kan erkänna att jag själv funderar ungefär såhär ibland.

 

Egentligen är det inte klokt vad hästarna ställer upp på bara för att vi ber dem och i grunden är det en smart baktanke med bilden! Själv skulle jag ge en miljon för att få veta vad som rör sig i Zätas och Mimmis huvud under en vecka jag. Så otroligt lärorikt för att inte nämna vilken möjlighet det skulle vara, förstå bara kommunikationsmöjligheten och hur mycket relationen mellan häst och människan skulle förändras! Grymt häftigt när man tänker efter lite (:

 

Idag är det exakt ett år och fyra månader sedan Noak somnade in en mörk novemberkväll och jag skulle ljuga om jag sa att saknaden lättar, för det gör den inte, det blir bara en annan typ av saknad. Därför känns det så bra att äntligen ha mitt armband hemma. Utan tvekan mitt nya favoritarmband, eller ja favoritsmycke överlag och jag har använt det varje dag sedan den kom hem! Finast i världen ♥ 

 

Nu sitter det äntligen äntligen här, efter taglet legat över ett år på min hylla i väntan på att skickas iväg. Och som jag trodde, det känns skitläskigt, men också alldeles underbart att ha en ynka liten bit av honom närmare mig igen ♥

 

Visste ni att Zäta firade sin namnsdag igår, eller ja, nästan i alla fall? (; Gårdagens namnsdagsbarn var nämligen Torgny och Torkel, och eftersom jag och mina kompisar ibland kallar Zäta lite skämtsamt för Torkel kunde jag inte låta bli att uppmärksamma gårdagen genom att ringa in namnet i kalendern. Precis som jag gör med alla viktiga namnsdagar. 

 

Historian bakom smeknamnet Torkel är ganska komisk faktiskt. För flera år sedan var ett helt gäng ekipage ifrån ridskolan iväg på lektionshästDM i Åtvidaberg och under just den tävlingsdagen hade funktionärerna nog snurrat till det mesta. Fel ordning, fel laguppställning, fel namn på ryttare och inte minst tokfel namn på hästarna. C-ponnyn Corban fick till exempel heta Cobra och Zäta i sin tur fick i startlistan och resultatlistan heta Zenatorq. Fint va? (; Sedan utvecklades Zenatorq till Torkel på hemmaplan och på den vägen är det. Jag kan lova att vi har skrattat åt de där felstavningarna många gånger haha!

 

I alla fall firades namnsdagskillen med lite extra pussar och såklart favoritgodisen - Kraffts morotspellets. Då var han nöjd minsann! (:

 

 

 

Nu tror jag ju i och för sig att de flesta av er redan vet hur en frisyr gjord med donut brukar se ut och kan räkna ut på ett ungefär hur jag gjorde. Men lite inspiration är aldrig fel och i alla fall jag tycker det är roligt att kunna använda mina hästsaker även utanför stallet, något jag ofta gör med både mitt tävlingsbälte- och armband.

 

Jag gjorde i alla fall såhär:

1. Tupera håret efter önskat rufs, haha, och sätt upp det i en låg hästsvans

2. Fäst donuten på vanligt sätt

3. Gör en slarvig halvrufsig fläta av håret som blir över och tvinna det runtdonutens fäste. Använd hårnålar för att fästa flätan 

4. Rufsa till håret där du tycker det behövs och dra loss hårslingor som kan hänga löst om du vill

5. Klart och tävlingssnyggt, men med en vardaglig tvist (:

 

Jag antar att det är fler än jag som har svårt, för att inte säga grymt svårt, att hitta motivationen igen såhär efter jullovet och helgerna? Att vädret är lite som det är gör ju också sitt för humöret och jag skulle tro att jag fått lite utav min höstdepp nu istället för just under hösten. Jag har grymt svårt att ta mig för saker och om jag hamnar i soffan en stund är det väldigt svårt att komma därifrån igen och göra det som behöver göras. Värst är det såklart med skolarbetet. Trots att jag läser så pass några kurser den här terminen och det är få som är "jobbiga" (vilket jag verkligen uppskattar, tro mig) känns det nästan tyngre att sätta mig med hemarbetet nu än under hösten/vintern när det var som värst. Så, för att underlätta det hela lite har jag skrivit ihop en tipslista att ha i bakhuvudet när jag verkligen inte vill öppna läxboken:

♥ Planera in roliga saker att se fram emot - själv ser jag fram emot en resa i April med familjen!

♥ Beröm dig själv - när du har skrivit den där uppsatsen på ett antal tusen ord förtjänar du en belöning, typ en pluggfri dag?

♥ Ta pauser - ingen orkar jobba konstant, ta istället pauser och gör något kul emellan läxorna

♥ Försök "bli av med det" och jobba intensivt - det är bättre att göra de arbeten du kan direkt istället för att slösa tid, då kan du stryka dem från listan och sluta tänka på dem

♥ Fokusera på varför du gör det - i slutet är det trots allt värt det! 

 

När det gäller motivation i övrigt är jag lite seg även där just nu. Jag är så himla trött på snö, is och kyla som gör typ all utomhusmiljö helt oridbar och alla tjocka kläder som bara klumpar till allt. För att inte ens nämna mina kära händer som har noll tolerans för minusgrader och bara förfryser hela tiden. Men det är bara att kämpa på! Även om sommaren känns avlägsen och det faktiskt går ganska trögt med ridningen utav Zäta just nu på grund av olika orsaker så kommer våren gå snabbt, det gör den alltid! Saker och ting kommer att bli bättre och lättare och jag har så mycket roligt inplanerat för den här våren tillsammans med både hästarna, vänner och familj så jag borde verkligen inte klaga. Och när sommaren väl kommer så kommer också studenten, troligen den viktigaste stunden i mitt liv hittills och efter den förhoppningsvis en utbildning. Så, slutsatsen och min "note to self" blir att hålla huvudet högt och kämpa på även när det känns trögt. Det är trots allt i motlut det går uppåt! (: