Idag har jag en ångestdag, vilket jag har ibland. Jag kan inte skaka av mig den gnagande känslan inombords och det är liksom som om livet skaver fast jag verkligen inte har någon anledning att känna så = ångest.

Efter en barbackatur på världens bästa prick, ett svettigt träningspass med bästis och massor av glass är det bättre nu än vad det var igår kväll och imorse (japp, vaknade med ångest, jättekul) Nu hoppas jag bara att det sista ska släppa också, hatar den här känslan.

I december 2009 skrev jag på ett kontrakt som kom att förändra mitt liv något så otroligt mycket och forma mig till den människan, och framförallt den hästmänniskan jag är idag. Då skrev jag nämligen under mitt fodervärdskontrakt som innebar att jag från och med januari 2010 skulle få ha Zäta som min alldeles egna häst två dagar i veckan hos ridskolan och där med bli delfodervärd på honom. Jag minns fortfarande känslan av att bli tillfrågad, känslan när beslutet var fattat och känslan av att sitta på hans rygg den första foderdagen. Det är obeskrivligt, kort och gott.

 

Sedan den där vintermånaden 2010 har vi upplevt så otroligt mycket tillsammans! Vi har älskat varandra, hatat varandra stundtals, tränat och tränat, slitit och tävlat, jag har gråtit över framsteg som aldrig kommit, gråtit av lycka över prestationer vi gjort tillsammans när allt slit givit oss så fina resultat, vi har verkligen jobbat oss upp från botten till toppen, känt oss oövervinnerliga när vi sprängt fram i galopp i skogen och fälten, hjälpt varandra, tagit hand om varandra, busat som små barn tillsammans, hittat ett troligt samspel som jag aldrig känt med en annan häst och så mycket, mycket mer. Det Zäta har gett mig och det han har lärt mig är oersättligt. Den utveckling vi gjorde tillsammans, både i ridningen och i vår relation, har lärt mig så otroligt mycket på så många olika sätt och jag ångrar inte en sekund ag spenderat tillsammans med honom.

 

Idag ser det annorlunda ut. Till sommaren 2013 skildes våra vägar åt och Zäta har nu en annan liten tjej att utveckla och utvecklas tillsammans med. Detta var långt ifrån ett lätt beslut och jag har både gråtit och ångrat mig flera gånger om. Men någonstans vet jag att det här beslutet ändå var det bästa, att det på något sätt var dags för oss båda att gå vidare och hitta nya utmaningar. Jag får trots allt träffa honom varje dag på jobbet och pussa på honom när jag vill, även om det skär i hjärtat när jag ser hur ledsen han blir när jag ägnar mig åt de andra hästarna...

 

Jag skulle kunna skriva i flera timmar för att pränta ner alla mina känslor för det här och försöka förklara och förstå, men det skulle inte hjälpa och det spelar ingen roll. Det enda som egentligen är viktigt är att Zäta är min allra bästa vän, den som har format mig till personen jag är idag och den som lärt mig nästan allt jag kan. För mig är han den starkast lysande stjärnan, prinsen, den busiga pricken med världens finaste glimt i ögat. Den som alltid gör mig glad, den som förstår mig och den som tagit mig igenom så mycket. Min prickiga kille med världens största hjärtat av guld. Jag älskar honom och kommer alltid att göra det.

 

 

Den 25 maj åkte jag till NFK med både Zäta och Mimmi för att hoppelihoppa lite. Zäta skulle gå två klasser, 80 cm Clear Round och 90 cm stilbedömning medan Mimmi endast skulle gå stilklassen. Allt som allt blev det en väldigt bra dag och trots att vi hade lite småfel var jag kanonnöjd med båda hästarnas prestationer!

 

Zäta var verkligen på sitt bästa hopphumör under dagen! Riktigt pigg, letade hinder och var bara sådär härligt glad och hade ett eget sug både på banan och under framridningen. Så himla härligt då det är precis så som jag vill ha honom vid hopptävling, han måste liksom vilja själv för att det ska bli bra (:

 

Som sagt, Zäta var på toppenhumör och det behövdes inte så mycket framridning så han satte sprången utan problem redan från början. Inne på banan fortsatte han i samma stil och gjorde verkligen en bra runda. Vi höll en bra rytm, hittade bra avsprångspunkter och det enda som kunde varit bättre var att vi ibland kom lite långt ut i vissa svängar. Tyvärr fick vi ett skitpet på något av de sista hindrena vilket såklart var grymt surt, men det gjorde egentligen inte så mycket när han gjorde en så bra runda i övrigt. 

 

Humöret var fortfarande på topp hos oss båda även om jag själv var väldigt uppe i varv eftersom jag ridit Mimmi precis innan. Dock tror jag att det var lite av en fördel faktiskt eftersom Zäta kräver lite mer bestämd och övertygande ridning och då kanske lite adrenalin inte är helt fel jämt? (; Hur som helst, det blev en lite kortare framridning till klass nummer två eftersom han redan gått en innan men även här var han fin. Stoppade helt oväntat en gång men efter det var det inga problem alls. Troligen testade han bara om han kunde den lille filuren! Väl inne på tävlingsbanan tycker jag att han gjorde en ännu bättre runda än i första klassen. Han hade ett jämnare tempo och ännu mer vilja än i första och det var verkligen underbart att rida honom då! Tråkigt nog  fick vi med oss en bom även i den här klassen och det var synd, eftersom vi annars hade placerat oss på delad fjärdeplats med våra 48 stilpoäng. Men precis som efter första klassen var jag otroligt nöjd med vår prestation i alla fall!

 

Trots två rivningar kan jag inte vara annat än nöjd med Zätas prestation under dagen! Han var verkligen på sitt bästa hopphumör och det var helt grymt att få känna hur roligt han tyckte att det var. Och så länge han gör sitt bästa och tycker det är kul är jag också nöjd, för det är den känslan jag vill hitta i ridningen! (: Fina fina lillkillen!  ♥

 

 

Tyvärr blev det inte mycket fotat på DM i år eftersom vädret var som det var. Synd eftersom Zäta var så himla fin, men man kan ju inte få allt (;

 

Det blev i alla fall några bilder knäppta efter prisutdelningen! En blöt Zäta och en torr Ofelia, Emma hade nämligen turen att rida innan regnet haha! Fotat har mamma gjort, som även var snäll och ställde upp som hästskötare hela dagen (:

 

I söndags var det då äntligen dags för lektionshäst DM i hoppning, och vilken dag det blev sedan! Äntligen stämde allt som behövde stämma och resultatet blev precis som jag hoppats på! (:

 

I år åkte jag tillsammans med Emma och Ofelia i hästlastbilen och det var både skönt och roligt. DM är och har alltid varit något som ryttarna från klubben liksom samarbetar med så gott det går och då är det extra roligt när man kan åka med sin bästis (: Lastade runt tio och kom fram till tälingsplatsen ungefär kvart tjugo över och sedan väntade vi på att vår första klass, clear rounden, skulle börja. Och vi väntade, och väntade, och väntade. Vad vi skulle märka senare på dagen var att arrangörerna som vanligt inte var det snabbaste direkt och därför drog allt ut på tiden något fruktansvärt. En tävlingsdag som skulle kunnat sluta vid 13.30 med lite effektivitet slutade efter 15 så ni förstår nog vad jag menar... (;

 

Hur som helst blev det en bra dag trots mycket väntan. Zäta kändes fräsch, på hugget, positiv och lydig både under framridningarna och i klasserna och taggade till rejält inne på banan. Precis så som jag vill ha honom på tävling! :D

 

Som sagt kändes Zäta riktigt bra och verkade tycka att det var superkul att få skutta runt 80 cm och visa upp sig på banan och gjorde det med bravur. Underlaget var dock lite tugnt så det krävdes lite extra tryck, vilket betydde en lite lätt övertaggad kille som flöt ut lite i några svängar, men det var inget som direkt störde och han gjorde en bra runda. Tyvärr fick vi ett skitpet på sista hindret (sååå störigt!) och slutade alltså på 4 fel. Men jag är väldigt nöjd med hans insats.

Resultat: 4 fel

 

Som sagt var det mycket väntan både mellan klasserna och under dem och jag var lite orolig för att Zäta skulle hinna tröttna och bli seg innan det var dags för start nummer två. Därför åt vi båda lunch mellan clear rounden och tävlingsklassen och sedan fick det bli en kort men intensiv framridning strax innan starten för att inte slösa på någon energi.

 

En liten stund innan vi skulle in på banan hände det som vi fasat lite för hela dagen - himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Mitt humör sjönk till botten när jag började frysa och Zäta var inte heller direkt glad över att bli genomblöt. Fina förutsättningar med både lång väntan och ösregn kände jag då, men som tur var lättade det tills vi skulle starta och avtog nästan helt.

 

Inne på banan laddade vi båda om och fick världens energi! Det gällde att tagga till för att få upp frambenen det där lilla extra och undvika ännu ett skitpet och nu red jag även lite annorlunda. Kombinationen av ny ridning, lika taggad kille som i förta klassen och en energiexplosion blev verkligen bra och vi gjorde en ännu bättre runda än i första klassen och den här gången utan fel. Jag kände själv efteråt att rundan faktiskt varit bra och att den borde räcka ganska långt, och mycket riktigt - stilpoängen blev 50 poäng och det räckte till en tredjeplats! :D

Resultat: 0 fel, 50 stilpoäng, tredjeplacerade

 

Jag är så himla nöjd med Zäta efter söndagen! I flera år har vi jagat en DM-placering i hoppning och varit riktigt nära, men det har hela tiden varit något litet retligt som tagit placeringen ifrån oss. Men i år klaffade allt precis som det skulle och vi fick rida vårt troligen sista DM tillsammans med helt rätt känsla och avsluta på bästa sätt. Det kunde inte blivit bättre! Min grymmis ♥

 

Idag bär det som sagt av till Lektionshäst-DM i hoppning och precis som förra året går tävlingen på en av "grannklubbarna" i stan. Nära och bra hihi! Det här året har de sänkt DM-klassen till 80 cm vilket betyder att vi kommer hoppa 80-80 idag vilket är lite trist samtidigt som det är bra att möjligheten ges att vara med till fler ekipage. I alla fall, håll tummarna för att vi har turen på vår sida idag och att vi sätter två bra rundor! :D

 

Nu kommer de tre sista favoritbilderna från VRF som Hillevi fotat och även dessa är utebilder. Det fanns en del att välja mellan som sagt men jag kände att jag fick begränsa mig lite, i mina ögon är han ju alltid finast i världen och jag kulle kunna kolla på vissa bilder jag har samlat på mig i timmar i sträck ju! (:

 

Här kommer del två med bilder från VRF och den här gången kommer istället bilder från utebanan. Tyvärr var den till största del täckt av snö och is, men där det hade smält undan var den faktiskt helt okej att rida på och det var skönt att kunna rida fram i solen istället för i det mörka lilla ridhuset, och att få plats att galoppera hihi (; Fotograf är såklart fortfarande Hillevi!

Som tidigare nämnt fotade Hillevi en hel del under dagen på VRF den förste april vilket som vanligt är jätteroligt att ha massor av bilder! (: Nu har jag plockat ut några favoriter och här kommer nu det första gänget, som blir bilder innifrån det lilla ridhuset där framridningen hölls. Nu i efterhand har jag fått reda på att det endast är 13 meter brett, inte undra på att jag tyckte det kändes smalt när jag fått information om att det var 20 meter (;

 

Ni kan vänta er fleeer delar med bilder kan jag lova hihi!

 

 LB:2

LB:2 är ett program som är ganska nytt och okänt för mig och Zäta då vi bara startat det totalt två gånger, men väldigt roligt att rida enligt mig! Det händer mycket hela tiden och det passar Zäta ganska bra, då hinner han inte hitta på så mycket bus haha!

 

Under framridningen hade jag lite problem med att han blev låg och bakom lod. Med andra ord föll han tillbaka i gamla vanor där han kryper ihop så jag fick lägga mycket energi på att få honom uppåt och framåt, lite uppförsbacketänk helt enkelt.

 

Inne på banan var han lite bättre men inte fullt så stadig som jag önskade. Han gick och småslog lite med huvudet men konstigt nog fick vi inte en enda kommentar om det i bedömningen, men det var ju bara bra för oss! (: Jag har inte så mycket mer att säga om den här starten än att den gick bra och jag var nöjd. Tyvärr var hela ritten lite onyanserad enligt mig själv och därför hamnar den i kategorin "Bra. Inte toppenbra men inte heller dåligt". Hoppas ni förstår vad jag menar haha. Zäta gjorde det han skulle men jag kände ändå att det var något som fattades liksom. Resultatet blev 60,00% och med det lyckades vi i alla fall knipa en rosett (:

 

Det här programmet har bara spökat för mig! Det började med att jag missade att det gjorts en ny version för 2013 och därför lärde mig fel program kvällen innan. Inte kul. Men det var bara att ladda om och lära sig rätt mellan klasserna på plats och snart satt det där det skulle. 

 

Mycket till framridning blev det inte till den här klassen tyvärr. Att träna på volter i förvänd galopp i ett minilitet ridhus fungerade tyvär inte särskilt bra så jag valde att gå ut och skritta istället. Det kändes bara onödigt att skapa problem. Red även lite på utebanan en gång där det var helt okej underlag bitvis så lite galoppträning blev det ändå. 

 

När vi red programmet började det hela ganska bra, bortsett från första halten som kanske inte gjorde ett superbra första intryck *hosthost*. Det där med halt direkt från galopp tyckte Zäta var helt onödigt och gjorde en egen variant istället. Men det var ganska väntat eftersom han aldrig varit särskilt bra på att stå stilla (; Sedan flöt första tredjedelan av programmet på utan några större missar. Men så plötsligt kom programspöket tillbaka. När vi är mitt i en volt mot läktaren blir Zäta jätteskrämd av dels av några i publiken som knäcker någonting vilket smäller till högt, och en dörr som samtidigt smälls upp av en funktionär och får massor av papper att fladdra. Där och då höll jag på att koka över av ilska, för ingen av de som skrämdes slutade med det de höll på med trots att Zäta reagerade som han gjorde. Därför fanns det inget annat för mig att göra än att försöka lugna Zäta och rida vidare, vilket var svårt. Under återstående del av programmet ville han inte alls gå förbi den delen av läktaren,  skyggade kraftigt och var allmänt spänd. Dock måste jag ge honom ett plus för de förvända galopperna som han ändå satte och för att han verkligen försökte göra rätt trots att han blev så rädd. Gullekillen ♥

 

Här fick vi lite mer än 56% och det hade varit intressant att se hur mycket vi fått om inte Zäta blivit så rädd. Det får vi ta reda på en annan gång! (:

 

Trots två lite halvt lustiga programritter är jag nöjd med Zätas insats. Han är en riktig stjärna att ha med sig på tävling och i måndags gjorde han sitt bästa trots att det inte alltid var helt enkelt. Mer kan jag inte begära av honom!

 

 

 Oj, oj, oj vilken dag, den går utan tvekan till historien som en av de mest komplicerade tävlingsdagar jag någonsin upplevt, ett riktigt aprilskämt var vad det var, men det var det värt i slutändan ändå (:

 

Förste april, i måndags alltså, spenderade jag på Vikbolandets Ryttarförening där de för dagen hade Pay and Ride och den här tävlingsdagen var lite speciell för mig... Jag hade nämligen inte bara med mig Zäta dit, utan också Mimmi! (: Jag hade aldrig tidigare startat Mimmi så både en och två gånger dagarna innan hann jag fundera över vad jag egentligen höll på med och bli riktigt nervös. Det var egentligen helt onödigt då Mimmi är gammal i gemet och vet vad hon pysslar med, men jag hade lite svårt att hålla nerverna i schack hihi (;

 

Jag måste bara berätta om morgonen, för den går som sagt till historien! Ungefär halv sju åkte jag till Zäta för att förbereda honom och hans packning inför avfärden till VRF. Jag själv skulle nämligen inte åka med honom utan med Mimmi på morgonen eftersom jag skulle starta henne först och istället var Hillevi supersnäll och ställde upp som hjälp med Zäta, taaack igen! ♥ Kruxet var bara att när jag kom till stallet var dörren förstörd, låset snedvridet och det gick inte att komma in. Efter att ha fastnat med nyckeln flera gånger kom jag på att jag kunde gå in genom stalldörren, sagt och gjort, men vad jag inte tänkte på var att larmet fortfarande var på så när jag öppnade "fel" dörr inne i stallet gick det såklart igång! För att göra den här långa hostorian kort kan jag säga att jag fick ringa ridskolechefen (halv sju på morgonen!) och berätta vad som hänt, invänta Securitas, sedan fick Securitas ringa om hjälp eftersom deras nyckel totalfastnade och till slut kom en låssmed som fick bryta upp dörren för att plocka isär låset så killen från Securitas kunde få loss sin nyckel och stänga av larmet. Jag tyckte inte att det här var ett bra sätt att starta en tävlingsdag, och när sedan ett annat lås slutade fungera trodde jag verkligen att någon skapat ett elakt aprilskämt åt mig... Men, men! Tro det eller ej men jag hann faktiskt i tid ut till Mimmi och resten av dagen flöt på kanoners turligt nog (:

 

I och med att jag startade båda två, två starter var, blev det totalt fyra starter varav tre innehöll helt nya program för mig. Kanske inte det allra bästa med tanke på att det var klurigt nog att få ihop organisationen med transport av hästarna samt tidsplaneringen, men även det fungerade oväntat bra faktiskt! Nu är jag dessutom tre program kunnigare och kan lägga till LC:1, LB:2 och LA:3 till meritlistan, LB:1 räknas inte för det programmet kan jag utantill och baklänges (;

 

Att starta både Zäta och Mimmi under samma tävlingsdag var något av det roligaste jag gjort tror jag! Innan var jag lite orolig eftersom de är så pass olika (trodde jag skulle ha svårt att ladda om mellan dem) och trodde att jag själv skulle bli ganska trött, men allt gick utan problem och jag blev påmind flera gånger om hur lyckligt lottad jag är som har så fina hästar, stor guldstjärna till mina älsklingar, och till alla snälla som ställer upp och hjälper mig ♥

 

I det stora hela är jag otroligt nöjd med dagen som faktiskt innehöll totalt tre debuter! Båda hästarna skötte sig superbra och gjorde sitt bästa trots vissa störningsmoment och allting runt omkring fungerade så mycket bättre än jag hade väntat mig, utom det där med ridskolans stalldörr då haha! 

 

Hur det gick för varje häst kommer ni att få läsa om i separata inlägg, annars blir det så fruktansvärt långt här! (:

 

Info om gårdagens resa till Katrineholm med Nickan och Mimmi kommer! Tillsvidare visar jag den här bilden som jag själv sneglat på i telefonen några gånger under dagen, fina fina Zäta! ♥

 

Jag insåg för ett tag sedan att jag nog aldrig presenterat hästarna jag skriver om här riktigt ordentligt, och med tanke på att en del nya läsare verkar ha hittat hit kände jag att det var på sin plats att göra det nu! Först ut är Zäta och jag har nog publicerat ett liknande inlägg tidigare, men här kommer ett utförligare om min lilla prins.

---

Zäta en valack förr 2003 med okänd härstamning. Han är född på Stens gård och har egentligen uppfödarnamnet Zenator af Sten, men till vardags heter han Zäta. Efter att ha gjort lite egna efterforskningar har jag luskat reda på att Zätas mamma var korsning halvblod - ponny och Zätas pappa var knabstruper. Det är alltså en rejäl liten gatukorsning jag pysslar med varje dag (;

När Zäta kom till oss på Hageby 2008 smälte jag direkt. Minns hur jag gick och samlade mod i flera timmar den dagen innan jag tillslut vågade fråga en av ridlärarna om jag möjligen kunde få ta hand om nykomlingen. Svaret på detta blev faktiskt ja, och en glad tjej svävade iväg och hämtade diverse borstar och satte genast igång med att lära känna honom. Ganska snabbt konstaterades att han var ganska grön på flera områden. Lyfta hovarna var till exempel en svår sak som tåldes att träna på. Men framförallt var vi tvungna, enligt mig och en vän, att skrota namnet Zenator, som inte riktigt passade in på denna lilla prick!  Efter en stunds funderande bestämdes iaf att Zäta var det nya namnet, och det har han hetat sedan dess! 

Sedan den där första dagen har jag aldrig slutat sköta Zäta, men det var inte förrns den speciella frågan kom som det blev sådär riktigt underbart som det bara kan bli. 
Frågan innebar att ridskolechefen frågade mig och några andra vänner om vi ville börja ha våra sköthästar på delfoder 2 dagar i veckan, och jag tror att ni kan gissa svaret? ;) Självklart ett stort JA! Och sedan dess har mitt liv tagit en helt ny, och så mycket bättre vändning! 

Att få ha Zäta som min alldeles egna är verkligen något som gör hela min värld! Utan honom skulle det inte längre finnas något liv att luta sig tillbaka på och tillsammans har vi åstadkommit så otroligt mycket. Vi har bland annat byggt upp en hoppkarriär för Zäta's del helt från grunden med självförtroende och hela kittet. Den lilla hästen på ca 153-155 cm klipper nu oxrar på nästan 110 cm utan att blinka när han är på rätt humör. Detta skulle ha varit en omöjlighet för ett par år sedan.
Även i dressyren har enorma framsteg gjorts och så sent som i höstas plockade vi tillsammans hem en seger i lektionshäst DM i dressyr. Kan inte ens med ord beskriva hur stolt jag var över oss då. På meritlistan står bland annat också fler placeringar i lekionshäst DM i både hoppning och dressyr, KM-vinnare samt en tredjeplats med laget i div III. 
Tillsammans har vi även gått igenom förlusten av en bästa vän, som alltid kommer finnas i mitt, och Zäta's skulle jag tro, hjärta. 

Zäta är verkligen en liten häst med det största guldhjärta man kan hitta, busig som få och alltid den där glimten i ögat <3 Finns verkligen inget som kan få mig på bättre humör än han, oavsett anledning och jag tycker denna lilla prins förtjänar att lyftas fram, det är ju något av de minsta jag kan göra efter allt vi gör tillsammans :)
Och är det inte konstigt, hur två stycken "JA", två små svar som jag alltid kommer minnas, kan förändra en tonårstjejs liv så dramatiskt, men till något sååå mycket bättre? :)

Ja det här med tävlingssäsongen VT 2013 alltså. Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig när allt kom omkring utan istället behövde en hel del planeras om och det är fortfarande mycket som inte är spikat. Därför var planen att starta säsongen med träningstävlingarna hemma på klubben, men även det har ändrats nu, till min lycka! På tisdag åker nämligen jag och Zäta till Katrineholm tillsammans med Nickan och Mimmi för att delta på deras lokala kvällsdressyr, så himla roligt! ((: Vi kommer att mjukstarta med en LC:2 och en LB:1 och efter den här perioden med strul är målet bara att få godkända procent och att hitta en bra känsla i ridningen.  

 

Det ska bli så grymt kul att komma iväg igen, ni anar inte vad jag saknat att tävla under uppehållsmånaderna och motivationen jag får av att vara på G igen! Att det dessutom är en kvällstävling gör det hela lite extra roligt eftersom jag länge varit sugen på att åka på en sådan. Tagga, tagga, tagga :D

 

Rensade igenom mailen lite och hittade de här bilderna som Anna Persson fotade under förklassen (där vi faktiskt lyckades knipa en tredjeplacering :) på lektionshäst DM i dressyr under hösten 2012. Som om jag inte redan längtade efter att tävla redan innan?! Åååh vill slippa alla problem och komma igång med vår vanliga träning och fortsätta framåt i utvecklingen, det räcker med strul nu och tävlingsbanan känns allt för avlägsen... Jag saknar min kavaj, att packa alla saker, göra i ordning transporten, gå upp riktigt  tidigt i ottan för att lasta och åka iväg, spendera hela kvällen innan tävlingsdagen i stallet för att tvätta, duscha, rykta och knoppa. Jag saknar allt! Hoppas, hoppas, hoppas vi kommer igång snart igen! 

 

Precis som rubriken lyder innebär ett nytt år en ny termin och med det också en ny tävlingstermin! Igår tog jag därför tag i vårens planering på riktigt och så som det ser ut i dagsläget kommer det här bli en riktigt rolig tävlingsvår ((: Det finns en hel del roliga tävlingar som jag är väldigt intresserad av och som jag tror kan passa mig och hästarna bra. Det bästa är att jag troligen kommer kunna åka med båd två på samma tävlingar, vilket är jätteroligt! Under våren kommer jag nämligen att utöver Zäta även starta Mimmi en del. Ett nytt projekt som jag ser fram emot med spänning. Mimmi är, trots sina åsikter om saker och ting, en sådan pärla och så himla olik Zäta i ridningen, vilket enligt mig är riktigt roligt. Men ändå går de så bra ihop till exempel i transporten och ingen är gladare än jag över det. Två fina pållar kan ju bara bli en bra kombination, eller hur? (: 

 

Hur som helst är det som vanligt ett pyssel att få ihop tävlingsplaneringen så att den stämmer med vad jag vill, hur mina föräldrars arbetsscheman ser ut, hur ridskolans hästschema ser ut, och nu även med vad hästägaren vill. Men jag tror det kommer bli bra, och jag är redan gryyymt taggad på tävlingsterminen 2013!! :D

 

Jösses vad allt strular inför morgondagens (förhoppningsvis) hopptävling på Vikbolandet! Det är just det där "förhoppningsvis" som känns så bajsigt, om jag får uttrycka mig så haha, för jag vet fortfarande inte om jag kommer iväg eller inte...

Problemet är att jag inte kommer kunna ha Zäta helt privat imorrn eftersom han måst gå vuxenkurs på ridskolan under eftermiddagen, dummadumma! Därför beror det på starttider och organisatörer om jag kommer kunna åka eller inte, eftersom jag måste hinna göra mina starter innan han behövs hemma. 

 

Den preliminära startlistan kom dock inte upp förrns imorse (!!!) trots att tävlingen är imorgon så ni förstår kanske min stress?  Som de såg ut nu hinner ja troligen starta men det kan bli tajt, så jag har försökt få tag på kontaktpersonen men inte fått något svar ännu. Blir lite nervsjuk av det. Jag måste ju verkligen veta (; Sedan måste jag också prata med Tuva om att byta dag, eller eventuellt fixa det på annat sätt. Så ja, det är lite mycket som måste lösa sig, och det idag. 

 

 

Idag far jag och Zäta till Motala för att rida omgång 2 i division 2! Vi kommer att starta både LB:2 och LA:4 den här gången och förhoppningsvis håller han sig i skinnet idag och busar inte iväg som sist (; 

Hoppas ni håller tummarna för oss! (: