Imorse när jag promenerade iväg till jobbet var det sådär frostigt kallt ute så hela marken glittrade och det bildades rökmoln av min andedräkt där jag knatade på, och jag kunde bara inte låta bli att spela min jullista på Spotify och känna hur julkänslorna kom smygandes. Där och då bestämde jag mig för att det här skulle bli en bra dag och att den skulle bli glad och stressfri, vilket är precis vad jag behöver just nu. För fy farao för vissa stunder som den här veckan har bjudit på säger jag bara. Det här är första veckan som jag faktiskt har mått dåligt av att stressa mellan två jobb med mera och stundtals har jag trott att det ska äta upp mig inifrån. Igår svämmade det hela över litegrann men efter några tårar inne hos min bästa Zätaprick var det bara att köra på igen. Tur att det bara är tre veckor kvar till jul och lite ledigt! 

 

Därför tänkte jag se till att den här jobblördagen blev så bra som den bara kunde bli och jag tycker att jag har lyckats ganska bra. Började som vanligt med morgonrutinerna, som innebär frukost till hästarna,  lite städning efter gårdagens kvällsfodring och sedan förberedelser för resten av dagen innan lektionerna startar vid 9:30 och de första haghästarna går ut. Efter det spenderade jag lite tid med datorn och skrev plakettlappar och ett informationsblad samt styrde lite på klubbkontoret och hjälpte elever innan det var dags för mina tre lördagslektioner. Lektionerna visade sig bli en av dagens höjdpunkter och idag är en sådan dag när det är extra roligt att vara ridlärare!  Under eftermiddagen gjordes stallet klart,  en hel del blev städat och hästarna hämtades,  snarare släpades, in från hagarna. Jag har ingen aning om varför de hellre ville vara ute i kalla ocj knöliga hagar än komma in och äta mat i värmen,  men å andra sidan är det ju ganska intressanta djur jag jobbar med hihi. Sen kunde jag stänga stallet i god tid efter lite häng med tjejerna.  

 

Med andra ord har det egentligen inte varit en speciell dag på något sätt,  men allt har flutit på, allt har funkat som det ska och ja - det har bara gått bra helt enkelt!  Så underbart! 

 

Nu ska jag göra mig iordning och fräscha till mig lite för att sedan åka och mysa med familjen på julbord på Löfsta Slott. Praktiskt att bli hämtad direkt från jobbet! Sedan hamnar jag förhoppningsvis hos Adam och avslutar min lördag där. Som sagt - jag bestämde mig för att det skulle bli en bra dag,  och det blev det verkligen! 

Från och med i söndags har jag ett nytt projekt på gång som innebär en ny liten krabat att ta mig an - nämligen en kille vid namn D'artiqan X, eller Nisse som han är mer känd som i vardagligt tal hihi!

 

Nisse är roligt nog en av Mimmis tre avkommor och är en mysig men fruktansvärt finurlig grabb på fem år. För drygt två veckor sedan kom han hem till Nickan igen efter ett par månaders utbildning och från och med nu ska fortsättas att arbeta med och vidareutbildas. Med andra ord har han grunderna (dubbelt upp) och vi ska lägga på resten. Att jag skriver dubbelt upp beror på att Nisse faktiskt påbörjat sin utbildning en gång tidigare, men lyckades den gången skada sig ordentligt och blev stående ett år för rehabilitering. Därför fick allt göras om i princip från början den här gången och nu är han på gång igen. Fit for fight så att säga :)

 

Så i söndags var det dags att börja jobba och jag ska erkänna att jag var både förväntansfull och lite spänd på hur det skulle gå. Lite nervöst var det allt! Men efter lite strul med en kombination av sadeltvång och bus precis i början av passet som resulterade i en rejäl bockrunda utan ryttare runt hela ridbanan tuffade vi på som tåget. Till en början på volt, fastspända i en longerlina, och till slut även på en kort skrittur ute i det fria tillsammans med Bimi. Duktig kille! :) Att det sedan kostade mig mitt högra lillfinger fick det vara värt, det sitter ju trots allt kvar och är inte brutet haha. Troligen töjdes något ledband ut när han slet sig och drog tyglarna ur händerna på mig. Man släpper ju inte sin häst i första taget, men när han till slut reste sig efter ett par rejäla bockar var det omöjligt att hålla kvar utan att riskera större skador. Så Nisse fick nöjt busa iväg och jag har sedan dess haft lillfingret ihoptejpat med ringfingret för stöd ;) Inte det lättaste som hästtjej eftersom det blir klurigt med tygelfattningen, men jag testade att rida med tygeln ett snäpp längre upp i handen igår på jobbet, alltså mellan lång- och ringfingret istället, och det funkade ändå helt okej!

 

Idag är det dags för pass nummer två för min och Nisses del och idag är jag bara förväntansfull! Det ska bli riktigt roligt att få göra den här resan med Nisse och att få vara med från början. Har jag tur med att saker och ting klaffar kommer jag ha honom på heltid ett tag framöver och betydligt närmare än nu. Men det återstår att se och jag får ta en sak i taget och vänta helt enkelt, även om jag är fruktansvärt dålig på det. Först och främst - fokus på dagens ridpass! :)

 

 

Samma dag som klippet på Mimmsa filmades red jag även lilla Bimi och det var samma sak som stod på hennes ridschema som på Mimmis - behandling av Helmut dagen innan och därför lugnt jobb med skogen och jogg dagen efter.

 

Bimi är, som jag berättat förut, en häst (eller ja, ponny) som jag tycker är otroligt rolig att rida! Hon är arbetsglad, pigg, busig och är på sitt sätt väldigt "tydlig" att rida och läsa av. Delvis på grund av dessa egenskaper och delvis på grund av annat är hon också väldigt lik Zäta att rida, näst intill identisk, så ni kan ju förstå att jag tycker om henne! ;) Tråkigt nog är hon ju väldigt liten för mig med mina långa ben. Men att jogga på banan är inga problem och ironiskt nog verkar det bli mer och mer ponnyridande för min del ju äldre jag blir. Jag som fick lägga min ponnykarriär på ridskolan på hyllan redan innan den ens börjat... Men det är bara roligt, även om det är ganska knäppt, och Bimi är som sagt en riktigt rolig liten filur att sitta på så det tackar jag inte nej till! :)

 

 

Ibland undrar jag vad som försiggår i min lilla hästs hjärna och igår var verkligen en sådan dag haha! Som jag sa är det endast skritt som gäller från och med igår och tio dagar framåt men när vi gav oss ut igår hade Mimmi helt andra planer. Istället för att vara sitt vanliga lugna och samlade jag såg hon spöken bakom varje träd och sten och gick helst och småtaktade eller skuttade på stället, samtidigt som hon spänt blåste upp sig och grymt-frustade konstant. Nästan så man tror att vi var inne på den tionde skrittdagen och hon samlat på sig massor av överskottsenergi och inte den första hihi. Om det berodde på kylan, att det blåste ganska bra eller att vi var på upptäcksfärd på nya vägar vet jag inte riktigt, men jag skulle gissa på det sistnmnda. Tokiga häst (:

 

Idag tänkte jag faktiskt bjuda på en liten filmsnutt igen! Som ni ser i rubriken är den ungefär två veckor gammal nu, men varför inte lägga upp den ändå tänker jag? Jag måste verkligen försöka se till att bli filmad oftare när jag rider! Det är otroligt nyttigt och säger så väldigt mycket mer än vad bilder gör, då de bara fångar ögonblick och vissa sekunder, medan filmer låter dig se helheten. Det ger mig dessutom möjlighet att koppla ihop känslan av att vi gör rätt med hur det verkligen ser ut, och det kan vara riktigt hjälpsamt.

 

När det här klippet filmades hade Mimmi dagen innan behandlats av Helmut för andra gången den här hösten och skulle därför bara ridas lite lätt och värma ur kroppen. Därför blev det först en tur i skogen som framskrittning med min mamma på ryggen och sedan ca 15-20 minuters jogg på banan (:

 

 Mamma har filmat med min mobile, en Samsung Galaxy S2, så det är ju ingen superkvalité på filmen. Men det är som sagt grymt bra att se sig själv då och då så det får duga! (:

 

Med jämna mellanrum låter Nickan sina hästar bli kollade och behandlade (om det behövs) av sin equiterapeut Helmut. För den som inte vet vem Helmut är kan jag kort och gott säga att han är den magiske mannen som kan bota de flesta hästar från det mesta. Det kanske låter överdrivet att skriva så men det bara sanningen. Helmut har ett otroligt öga för hästar och en känsla som jag aldrig tidigare sett hos någon annan hästmänniska. Att han sedan alltid tänker "outside the box" och betydligt längre än vad många av oss vanliga dödliga gör och är fruktansvärt skicklig på att använda endast sim egen kropp för att reparera hästarnas tycker jag är häftigt! Man måste nästan se honom själv för att förstå.

 

Hur som helst! Hästarna blir som sagt genomgångna med jämna mellanrum och de två senaste gångerna har Mimmi fått lite kommentarer om sitt högerknä. Inget direkt allvarligt, men Helmut trodde att det kunde handla om en förslitning och ville ändå att det skulle röntgas för säkerhets skull och därmed bokades en tid på kliniken vilket blev igår. Tyvärr kunde jag inte vara med själv eftersom jag jobbade, men fick snabb update från Nickan så fort de var klara och resultatet var väl varken bra eller dåligt egentligen.

 

Väl på kliniken hade de röntgat båda knäna och de hade sett fina ut både rakt framifrån och bakifrån. Men sett från sidan hade man hittat lite ojämnheter och mycket riktigt - förslitningar. Eventuellt kan problemen hänga ihop med karpaltunneln som man hittade svullen och som kanske ligger i knät och skaver. Men eftersom Mimmi inte är svullen utvändigt och inte direkt halt valde man att inte gå in och spruta henne i leden, eftersom det alltid är en risk i sig och lämnande knäna "orörda". Däremot är hon satt på Metacan under tio dagar framåt och ska endast skrittas under samma tid. Sedan blir det försiktig igångsättning och efter det återbesök när hon varit utan medicin ungefär en vecka. Och det är där vi står just nu.

 

Som sagt - resultatet av undersökningen var väl varken bra eller dåligt. Det är klart att det är jättetråkigt att det faktiskt fanns något som var fel i knäet. Men för att se det hela från den ljusa sidan så kunde det ju ha varit bra mycket värre! Mimmi är ju ändå snart 18 år och har hunnit med en hel del i sitt liv med både träning, tävling och fölungar. Då är det inte så konstigt om man har lite småproblem tycker jag. Vi får ta oss ett par mysiga skritturer och njuta av dem istället så kommer säkert de här tio dagarna gå fort förbi. Den första blir av redan idag och jag har planerat in en lååång barbackasväng på vår favoritrunda. Det blir nog mysigt i novemberkylan! (:

 

 

 

Dagen blev lång. Jag blev hämtad från skolan och var hos Noak på kliniken hela eftermiddagen. Varje gång dörren in till oss öppnade eller jag hörde snabba steg närma sig fick jag fullständig panik. När vi sedan satt i lastbilen på väg hem i mörkret var allt så tomt. Noak var borta för alltid och det kändes som om han hade tagit hela min själ med sig. Jag var tom och allt var mörkt. Fy helvete rent ut sagt.

 

Sedan den dagen har det nu gått två år och jag saknar och tänker på Noak flera gånger vare dag. Han var min klippa och trygghet och har på så många sätt betytt så otroligt, fruktansvärt mycket och jag trodde verkligen inte jag skulle överleva utan honom. Det kändes inte så när halva mitt jag slitits bort. Noak lämnade ett stort tomrum efter sig hos fler än mig och jag vet att även Zäta saknade honom väldigt mycket den första tiden. Det var inte roligt att se hur han oroligt vandrade runt i hagen och letade efter sin bästa vän utan att hitta honom. Jag tänker inte säga att tiden läker såren, för det gör den inte. Men man lär sig leva med saknaden och smärtan och man lär sig minnas de fina stunderna.

 

Idag minns jag därför Noak som världens snällaste kille med den mjukaste pussmulen, de kloka ögonen och ett hjärta av guld som speglades även på hans utsida. Jag saknar honom så det värker i hjärtat, men någonstans inom mig lever han för evigt, min guldklimp ♥

 

För någon vecka sedan fick jag en kommentar där Alexandra frågade om Mimmi numera står uppstallad på ridskola eller om jag bara åker med henne dit och rider varje gång jag har henne. En väldigt bra fråga enligt mig då det har synts en hel del olika stall här de senaste månaderna, och för att reda ut det hela går vi tillbaka ett bra tag i tiden. Något jag länge tänkt skriva om här men hela tiden glömt bort, så tack Alexandra för påminnelsen! (:

 

När jag började rida Mimmi för ungefär ett och ett halvt år sedan, sommaren 2012, stod hon på Ånestad Gård här i Norrköping men flyttade samma höst hem till Nickan på Bjällbrunna, eller Bjällis som ni kanske känner igen det bättre som. På Bjällis stod hon ett tag i "stora" stallet med de andra inackorderingarna innan hon fick flytta ned till lösdriften som Nickan och hennes sambo gjort iordning. Om jag inte minns helt fel, det kan vara så att hon flyttade in i lösdriften direkt, jag är inte helt hundra på det eftersom vi hade flera av de andra hästarna i stora stallet i olika omgångar.

 

I alla fall - där stod vi fram till september i år då hästarna av olika anledningar behövde byta hem och därför flyttade till Jägmästargården i Östra Ryd, närmare bestämt hem till dressyrdomare och vår dressyrtränare Lisbeth Thornelid. Hos Lisbeth hade iinga hästar bott på ungefär två år men våra stormtrivdes från dag ett! Där ute bor de ensamma i ett mysigt litet stall med plats för sex hästar och lever just nu livet som de tre musketörerna hihi. De äger verkligen stället enligt dom själva (: och när jag säger "dom" syftar jag på Mimmi, Bimi och Bella, till och med lördag då även Mimmis son Nisse kommer hem.

 

Perioden då vi stod på ridskolan var endast tillfällig. Planen var från början att bara stalla upp dem över en helg då alla tre skulle delta på klubbmästerskapet i dressyr och då ha dem inne fredag till söndag. Men eftersom Nickan skulle resa bort ett par dagar och det var smidigare för mig som hästvakt att ha dem på jobbet blev vi kvar några dagar till. Och när Mimmi sedan skulle gå även klubbmästerskapet i hoppning blev det ytterligare några dagar. Så allt som allt stod vi på ridskolan nio dagar innan vi flyttade hem igen.

 

Så det är så läget ser ut nu. Mimmi och de andra står alltså inte uppstallade på ridskolan utan bor på Jägmästargården i Östra Ryd, cirka 20 minuters bilfärd hemifrån, och där kommer de bo under vår-sommar-höst som planen ser ut nu. Vi hoppas kunna stå på annan plats under vintermånaderna men innan dess ska mycket klaffa. Men jag håller tummarna, det vore fruktansvärt skönt med tillgång till ridhus i vinter!

 

Dittills står vi där vi står och har det bra där. Jag har startat ett städprojekt i stallet och håller på att organisera och röja för fullt och det blir riktigt bra! Det finns en hel del förvaring som kan utnyttjas och stallet är snart som nytt och jättemysigt igen. Jag är ju som bekant lite allergisk mot oordning och kaos och det har kliat av städning i mina fingrar i flera veckor. Därför tog jag tag i det förra veckan och nu är det inte långt kvar innan jag är klar. Då kommer jag trivas lika bra som hästarna hihi (:

 

Spenderar kvällen med måndagsmys hos världens bästa prick, det har jag saknat massoooor!

 

 

Är det något jag har märkt skillnad på mellan att gå i skolan och att jobba är hur fort tiden går. När jag gick på Haga kändes veckorna ofta både oändligt långa och många innan man äntligen fick vara ledig. Det tror jag de flesta som går i skolan kan hålla med mig om. Nu däremot när jag jobbar, och jobbar ganska mycket,  bara rusar tiden iväg och vips så är det fredag. Jag menar det är redan vecka 46, det betyder att det bara är lite mer än fem veckor kvar på 2013. Fem måndagar, sex tisdagar, sex onsdagar och så vidare. Hur sjukt är inte det? Det är nästan så att jag blir stressad av tanken haha!

 

Som rubriken lyder - tiden går rasande fort numera och hela förra veckan bara försvann som i ett trollslag. I och för sig hann jag med att göra en väldig massa saker, utom att blogga då som ni märkt. Förutom kompishäng kombinerat med träning, som för övrigt är ett väldigt bra sätt att umgås, har jag varit hästvakt åt inte bara Mimmsa utan även hennes ponnykompisar. Det ni - det är en syn kan jag lova! Bimi har jag ju ridit ganska mycket nu  men igår stod även lilla c-ponnyn Bella på mitt ridschema och ja, jag hade gett mycket för att själv få se hur vi såg ut tillsammans med mina 183 cm. Benen hängde ganska långt ner ;) men det gick bra ändå eftersom jag bara red Bellabus en kortis. Igår passade jag även på att övningsköra med släp! Uppkörningstid är bokad och nu gäller det att ligga i med träningen hemma så jag klarar även körprovet. Teorin gjorde jag för två veckor sedan så den är redan avklarad :)

 

Det är ungefär vad jag har pysslat med under vecka 45 tror jag... och juste! I lördags var jag på Gekås med mamma och hade en toppendag som innehöll massor av folk och en hel del bra köp. Vad kommer ni få se i veckan! Slutet av veckan spenderade jag till största del med världens bästa kille som nu har åkt tillbaka till Göteborg igen. Inte kul och det blev inte direkt bättre av att vi båda hade jordens söndagsångest igår haha. Min satt fortfarande kvar idag som en efterhängsen måndagsångest och jag har varit riktigt trött idag, frågade mug själv ungefär hundra gånger vad jag egentligen höll på med när jag och Johanna cyklade till Friskis 05:45 imorse...Men nu när jag har gjort halva jobbdagen känns det lite bättre. Jag borde väl följa mitt eget råd jag alltid ger till andra - att tänka positivt.

 

Så, med det sagt är det dags att rycka upp sig och ta tag i den här veckan innan den också försvinner utan att jag märker det! :)

Den senaste tiden verkar det som att intresset för Mimmi och mig har ökat sakta men säkert - vilket såklart är jättekul!  Detta märks främst här på bloggen men även på Youtube och Instagram, och därför tänkte jag tipsa er om hur ni enkelt kan följa oss och hålla koll på vad vi hittar på om dagarna hihi (:

 

♥ På Bloglovin hittar ni oss genom att söka på mitt namn - Amanda Kennmark. Eller klicka på länken →   Bloglovin

 

 

 

Svårare än så är det inte, hoppas det är till någon nytta och att ni vill fortsätta hänga med oss på våra äventyr! (:

 

I söndags deltog jag och Mimmi som sagt på årets klubbmästerskap i hoppning efter att dagen innan ha hoppat för första gången på väldigt länge, men ändå gjort det klart godkänt och jag hade en bra känsla inför söndagen utan att känna någon direkt press eller nervositet. Jag hade i princip som enda mål att komma runt i grunden och göra en stadig runda.

 

På söndagen däremot kom den lilla jäkeln till tävlingsmänniska fram i mig och jag blev mer och mer taggad ju längre dagen gick. Tyvärr visade det sig att vi bara blev tre startande i klassen och ni kan ju tänka er besvikelsen där, haha! Men men, det var inget jag kunde göra något åt och det var bara att köra på ändå.

 

Eftersom vi var så få fanns det gott om plats på framridningen och vi kunde värma upp ostört och jobba på det vi behövde mest - nämligen övergångar och ett kvickt och energiskt tänk. Lite småstressigt blev det ändå eftersom vi bara hade tio minuter på oss, men Mimmi var med på noterna ganska direkt och även då taggade jag till lite extra hihi.

 

Starten i sig är jag nöjd med! På grund av ett jäkla skitpet kom vi inte vidare från grundomgången till omhoppning med i det stora hela tycker jag att Mimmi skötte sig riktigt bra. Vi gjorde en jämn runda utan några problem och det var ju trots allt mitt mål (: Till nästa gång får vi jobba med att få benen ännu lite kvickare så kanske vi slipper peta ned några onödiga bommar. Och som sagt - ibland hoppar Mimmi kanske hellre än bra, men vi hade i alla fall väldigt roligt båda två! (:

 

 

Var sjutton tog hela oktober vägen? Det känns som om den månaden försvann på mindre än en sekund och nu är det helt plötsligt november? Den spontana känslan säger att jag inte har en aning om vad jag egentligen spenderat min tid på, men det vet jag ju. Och jag antar att det är sant som man säger - att tiden går fort när man har roligt och mår bra! (:

 

Även den här veckan har rusat förbi en väldig fart och idag är det äntligen fredag efter många timmars jobb! Fredagar har jag valt att vara halvledig, det vill säga bara jobba på ridskolan, och jag passade därför på att ta en ordentlig sovmorgon med långfrukost idag. Så - himla - välbehövligt. Dock kunde sömnen i sig ha varit bättre då den innehöll den mest sjuka mardrömmen jag haft på länge och som jag dessutom inte kunde lämna trots att jag vaknade flera gånger. Men det är ju tanken som räknas och nio timmar spenderade i sängen kändes mycket bättre än de annars ganska vanliga sex/sju (:

 

Trots mycket jobb har jag hunnit med massor av roliga saker den här veckan, det gillas! Bland annat har jag och Johanna röjt av oss ordentligt i Vrinneviskogens utegym i kolsvart mörker, Nickan har varit här på tjejmiddag med mig och mamma, jag har haft salladsmys med Tessan och det kanske bästa av allt - jag har gjort och klarat teoriprovet för BE-kortet! Det är en lättnad kan jag lova (: Nu väntar därför ett par veckors övningskörande och sedan hoppas jag på att även klara förarprovet och ha kortet i min hand. Det vore liiite häftigt! (:

 

Alldeles strax ska jag dra mig utåt för att genomföra dagens träningspass och så småningom står jobb mellan 13 och 17:30 på schemat. Därefter ska jag ila hem så fort jag kan för att spendera kvällen med pojkvännen som har kommit hem från Göteborg. Som jag längtat! ♥