Med jämna mellanrum låter Nickan sina hästar bli kollade och behandlade (om det behövs) av sin equiterapeut Helmut. För den som inte vet vem Helmut är kan jag kort och gott säga att han är den magiske mannen som kan bota de flesta hästar från det mesta. Det kanske låter överdrivet att skriva så men det bara sanningen. Helmut har ett otroligt öga för hästar och en känsla som jag aldrig tidigare sett hos någon annan hästmänniska. Att han sedan alltid tänker "outside the box" och betydligt längre än vad många av oss vanliga dödliga gör och är fruktansvärt skicklig på att använda endast sim egen kropp för att reparera hästarnas tycker jag är häftigt! Man måste nästan se honom själv för att förstå.

 

Hur som helst! Hästarna blir som sagt genomgångna med jämna mellanrum och de två senaste gångerna har Mimmi fått lite kommentarer om sitt högerknä. Inget direkt allvarligt, men Helmut trodde att det kunde handla om en förslitning och ville ändå att det skulle röntgas för säkerhets skull och därmed bokades en tid på kliniken vilket blev igår. Tyvärr kunde jag inte vara med själv eftersom jag jobbade, men fick snabb update från Nickan så fort de var klara och resultatet var väl varken bra eller dåligt egentligen.

 

Väl på kliniken hade de röntgat båda knäna och de hade sett fina ut både rakt framifrån och bakifrån. Men sett från sidan hade man hittat lite ojämnheter och mycket riktigt - förslitningar. Eventuellt kan problemen hänga ihop med karpaltunneln som man hittade svullen och som kanske ligger i knät och skaver. Men eftersom Mimmi inte är svullen utvändigt och inte direkt halt valde man att inte gå in och spruta henne i leden, eftersom det alltid är en risk i sig och lämnande knäna "orörda". Däremot är hon satt på Metacan under tio dagar framåt och ska endast skrittas under samma tid. Sedan blir det försiktig igångsättning och efter det återbesök när hon varit utan medicin ungefär en vecka. Och det är där vi står just nu.

 

Som sagt - resultatet av undersökningen var väl varken bra eller dåligt. Det är klart att det är jättetråkigt att det faktiskt fanns något som var fel i knäet. Men för att se det hela från den ljusa sidan så kunde det ju ha varit bra mycket värre! Mimmi är ju ändå snart 18 år och har hunnit med en hel del i sitt liv med både träning, tävling och fölungar. Då är det inte så konstigt om man har lite småproblem tycker jag. Vi får ta oss ett par mysiga skritturer och njuta av dem istället så kommer säkert de här tio dagarna gå fort förbi. Den första blir av redan idag och jag har planerat in en lååång barbackasväng på vår favoritrunda. Det blir nog mysigt i novemberkylan! (:

 

 

I söndags deltog jag och Mimmi som sagt på årets klubbmästerskap i hoppning efter att dagen innan ha hoppat för första gången på väldigt länge, men ändå gjort det klart godkänt och jag hade en bra känsla inför söndagen utan att känna någon direkt press eller nervositet. Jag hade i princip som enda mål att komma runt i grunden och göra en stadig runda.

 

På söndagen däremot kom den lilla jäkeln till tävlingsmänniska fram i mig och jag blev mer och mer taggad ju längre dagen gick. Tyvärr visade det sig att vi bara blev tre startande i klassen och ni kan ju tänka er besvikelsen där, haha! Men men, det var inget jag kunde göra något åt och det var bara att köra på ändå.

 

Eftersom vi var så få fanns det gott om plats på framridningen och vi kunde värma upp ostört och jobba på det vi behövde mest - nämligen övergångar och ett kvickt och energiskt tänk. Lite småstressigt blev det ändå eftersom vi bara hade tio minuter på oss, men Mimmi var med på noterna ganska direkt och även då taggade jag till lite extra hihi.

 

Starten i sig är jag nöjd med! På grund av ett jäkla skitpet kom vi inte vidare från grundomgången till omhoppning med i det stora hela tycker jag att Mimmi skötte sig riktigt bra. Vi gjorde en jämn runda utan några problem och det var ju trots allt mitt mål (: Till nästa gång får vi jobba med att få benen ännu lite kvickare så kanske vi slipper peta ned några onödiga bommar. Och som sagt - ibland hoppar Mimmi kanske hellre än bra, men vi hade i alla fall väldigt roligt båda två! (:

 

 

Imorse gjorde jag inget mindre än steg upp klockan 05.30, åt lite frukost, satte mig i bilen och styrde kosan ut mot Bjällbrunna för att åka iväg på terminens första tävling. Och inte vilken tävling som helst, utan första omgången av dressyrallsvenskan division II vilket innebär lagridning och är extra kul, men också lite extra pressat, enligt mig. Jag var bara lite lagom trött sådär, men samtidigt grymt taggad och jag såg verkligen fram emot att komma ut på banorna igen! Tyvärr får jag väl säga att dagen som gick upp som en sol slutade med att kraschlanda som en pannkaka.

 

Till en början var det en helt normal tävlingsdag. Hästarna gjordes iordning hemma och eftersom jag och Nickan startade med ungefär tre timmars mellanrum valde vi att åka med en häst i taget för att den andra skulle slippa stå i transporten under flera timmar, ingen big deal på något sätt. Först ut var Bimi och hon och Nickan gjorde en kanonritt utan några som helst större missar. Vi var jättenöjda med deras prestation båda två och kunde räkna upp många exempel på vad de gjort riktigt bra. Tyvärr tyckte domaren något helt annat och där kom dagens första nederlag i form av oväntat låga procent. Därför satte vi oss ganska besvikna i bilen och åkte hem för att hämta Mimmi.

 

Mimmsa den lilla damen lyckades dock snabbt få mig på bra humör när hon redan tidigt på framridningen kändes supertrevlig att rida. Hon var lyhörd, energisk och de problem vi jobbat med den sista tiden var nästan som bortblåsta. Härligt! Under själva programmet, som var LB:2, höll känslan i sig under första halvan av programmet och jag var verkligen jättenöjd. Efter skritten tappade vi tyvärr lite energi båda två men vi genomförde ändå ett klart godkänt program med två egentliga missar som domaren kunde klanka ned på. Trots dessa hade jag en bra känsla när vi hälsat och lämnat banan i och med att första halvan av programmet varit så bra. Eller som Nickan sa "första haövan kan vara det bästa ni någonsin ridit ihop". Men även här visade det sig att domaren tyckte något annat och procenten kändes mer eller mindre som en örfil - ynka 55%... Då hade jag väldigt svårt att dölja min besvikelse kan jag lova. Så - ännu en gång satte vi oss besvikna i bilen och åkte hem för att lämna Mimmi innan vi skulle tillbaka igen för att kolla på Cissi som var vår tredje lagryttare.

 

Resultatet för henne blev ungefär detsamma som för oss andra och jag kan väl säga som så att laget inte direkt hamnade i toppen av resultatlistan. Med andra ord - upp som en sol och ned som en pannkaka med tre besvikna hemfärder som resultat.

 

Nu låter jag väldigt bitter, det är jag medveten om. Men är det något jag verkligen avskyr så är det att känna mig supernöjd över en prestation och sedan bli totalt sågad vid fötterna. Och att få en kommentar som "Kämpa på!" i sitt dressyrprogram när jag inte tyckte att jag behövde kämpa alls (bara lite i slutet) är inte kul alls. Menmen. Nu när jag har fått lite perspektiv på dagen och landat lite själv kan jag istället se det positiva i det hela. Jag hade trots allt em kanonkänsla på framridningen, Mimmi var positiv, jag har himla bra lagkompisar, jag är en erfarenhet rikare och vi genomförde ett halvt dressyrprogram med fläckfri energi (det är mer än vi gjort tidigare haha) vilket betyder att allt vårt tränande och slit hemma börjar löna sig. Alltid något (:

 

Så för att summera dagen: för någon utifrån verkar vi ha ridit bort oss totalt och inte förtjänat några procent att tala om. Men för oss som var där vet vi att vi var bra, känslan var bra och att domaren för dagen ville se en annan typ av uppvisning. Det är då man får försöka fokusera på det som varit positivt, även om det är svårt!

 

Mimmi var ju också med på NFK den 25/5 och i och med det gjorde vi vår lokala hoppdebut! (: 

 

Till skillnad från Zäta gick Mimmi bara en klass vilken var 90 cm med bedömning A Stil och för hennes del, och min, blev det en lite halvkaosig debut faktiskt. Det som orsakade mest problem var att jag inte gängat broddhålen tillräckligt dagen innan vilket gjorde det väldigt svårt att brodda. Kombinera det här med at tpausen mellan 80 cm och 90 cm var mycket kortare än jag räknat med så förstår ni kanske vad som hände. Stress! Stackars Nickan slet som ett djur med broddarna medan jag hastade mig runt banan för att lära mig den och sedan fick kasta mig in på framridningen med Mimmi när det var ungefär tre - fyra ekipage kvar innan vi skulle in på banan. Men det gick det med! (;

 

Ja, framridningen blev ju som den blev eftersom tiden bara försvann iväg. Hastigt och lustigt liksom men vi lyckades ändå få till några riktigt bra språng som jag fick hålla fast vid även inne på banan. Under starten var det därför bara att tuta och köra. Det blev inget direkt finlir utan fokus låg på att hålla en energisk grundgalopp med ett hållbart tempo och det lyckades vi faktiskt riktigt bra med. Början av banan gjorde vi riktigt bra men på fyran tappade vi benen lite ochh fick med oss en bom. Mimmi kämpade på riktigt bra men blev ganska trött emot slutet och därför fick vi med oss en bom till. Trots detta fick vi 44 stilpoäng och det tycker jag är riktigt bra för att vara en debutritt faktiskt! Speciellt med tanke på förutsättningarna.

Jag är precis lika nöjd med Mimmis prestation som jag är med Zätas. Hon fick verkligen inga bra förutsättningar för dagen men ställde ändå upp så himla snällt och jag tycker ändå vi gjorde en bra första tävlingsrunda tillsammans. Precis som Zäta gjorde hon en balanserad ritt utan några direkta problem och mycket mer kan jag inte begära.

 

Summa summarum tycker jag vi gjorde en bra debut och ett extra plus i kanten var att väl inne på banan taggade Mimmi till rejält. Nog för att jag vet att hon älskar hoppning och tycker det är superkul, men det var länge sedan hon hopptävlade och jag hade inte riktigt väntat mig den reaktionen hon fick hihi. Spetsade öron, stor galopp och en vilja som sa "Jag sköter det här själv" dök upp och Mimmi förvandlades från 17 år till 7 skulle jag tro (; Så himla söt!

 

 Nu är det ett tag sedan jag och Mimmi gjorde vår första lokala start tillsammans samtidigt som första omgången av dressyrallsvenskan divison III gick av stapeln. Den 11 maj packade vi ju in oss i hästlastbilen tillsammans med Lotta, Tesen och Mamba samt massor av packning för att åka till Tollstad och rida första omgången med laget. 

 

Jag var faktiskt lite nervös... Mimmi och jag har ju åkt iväg en del tillsammans tidigare på träningar och på pay and ride'n, men aldrig utan hennes ägare Nickan som vi skulle göra den här gången. Dock är Mimmi, precis som Zäta, en riktig stjärna att ha med sig på nya platser så jag behövde egentligen inte vara orolig. Ett annat orosmoment var min hosta. Jag var fortfarande riktigt förkyld och hostade mer än jag andades normalt vilket gjorde att jag hade svårt att andas stundtals och blev ganska trött. Konstigt nog har det fungerat bättre med hostan när jag suttit till häst än när jag inte gjort det, men jag var ändå lite orolig för att jag skulle få ett hostanfall mitt på banan haha!

 

LB:1 var den klassen av två jag red på dagen. Framridningen låg utomhus på en grusbana precis intill tävlingsbanan vilket jag uppskattade mycket då hästarna fick vänja sig bra vid miljön innan man gjorde sin start. Under framridningen jobbade jag mycket med övergångar för att få Mimmi aktiv och kvick i sina ben och lyckades ganska bra med detta. Mimmsa är lite speciell på det sättet att man måste göra saker lite i hennes takt för att hon inte ska tjura ihop, men hon höll sig på bra humör och jag hade en ganska bra känsla när vi gick in på banan för start. 

 

Under programmet höll känslan i sig ganska bra även om jag tyckte att vi tappade lite väl mycket energi stundtals. Vi fick också en rejäl miss i den ökade traven där jag gick på för mycket och Mimmi sa tvärnej och fick ett utbrott. Tror vi fick en 4 på den ökningen haha! I övrigt höll vi oss i skinnet och det blev en stadig ritt utan vidare krusiduller.

Resultat: 63,? % och första utanför placering. Jag är ändå nöjd med den här ritten. Troligen var det utbrottet som kostade oss placeringen, men med tanke på att det var vår första lokala start tillsammans tycker jag ändå att strax över 63% är ganska bra (:

 

Fra emot eftermiddagen när det var dags för min lagstart hade det hunnit bli väldigt varmt vilket gjorde oss båda trötta och svettiga på framridningen, men jag hade ändå en bättre känsla än inför LB:1an. Den försvann tyvärr lite när vi kom in i ridhuset där LC:2an gick och fick vänta väldigt länge där och segade ihop lite båda två. Därför blev även programmritten lite seg och loj och det märktes att framförallt Mimmi var trött efter en lång dag i värmen. Trots detta tycker jag att vi hittade ett bra flyt och vi höll oss ifrån stora missar i det här programmet. Efter ritten var jag nöjd igen och blev därför lite förvånad över procenten vi fick. Vi slutade på lite mer än 62 % och jag hade faktiskt väntat mig mer med tanke på att vi red på typ 63% i LB:1an. Men man är inte alltid enig med domaren och jag var som sagt nöjd med Mimmi ändå eftersom hon var tydligt trött.

Men! Dagen bjöd på en rolig överraskning när det visade sig att vårt lag faktiskt hade lyckats knipa tredjeplatsen för dagen! Riktigt roligt att starta divisionen med en placering på första tävlingen och det kom verkligen som en bekräftelse när jag var nöjd med båda mina ritter men ingen riktigt räckte till placering. Lagtävlingar är ju alltid lite extra roliga och att bli placerad i lag är också något extra. Så det var roligt! :D

 

Nästa omgång går på NFK här i stan den 2/6 så det är bara att hoppas på lika bra och bättre resultat då! (:

 

Åh jag är så trött att jag tror jag faller ihop när som helst!

 

Den här helgen har varit grymt krävande men också sjukt rolig med massor av tävling! Idag har projektarbetstävling nummer två avklarats och igår var jag och Mimmi iväg med division III laget och red första omgången av allsvenskan för i år. Båda tävlingarna gick bra och mer info kommer i veckan, men tills dess låter jag er suga på den här karamellen medan jag pluggar och försöker sova ikapp två nätters sömn ↓ Bästa laget! :D

 

 Den här Pay and Rid'en var alltså min och Mimmis allra första tävling tillsammans, debuuut både som ekipage och i båda prorammen tillsammas hihi, och som jag sa hann jag bli ganska nervös under dagarna innan, något som dock släppte så fort jag kom ut till Bjällbrunna på morgonen, efter incidenten med låset på ridskolan haha! (;

 

Planen med den här dagen var att öva och förbereda oss inför vårens division III lag i dressyr där vi kommer att starta LC:2 och LB:1. Tyvärr erbjöd inte VRF LC:2 som program och därför valde jag LC:1 som förklass, det var så nära jag kunde komma så det fick bli bra.

 

Det bästa sättet att beskriva den här klassen är nog med ordet passiv. Jag red lite halvdant och Mimmi lyssnade inte framåt som hon brukar. Men jag får ta på mig den delen eftersom jag kunde ha ridit mer bestämt och utnyttjat sätet mer istället för att fastna i handen vilket jag tyvärr gjorde. Det här kämpade vi med redan på framridningen så egentligen borde jag ha bestämt mig redan då, men det är lätt att vara efterklok.

 

Resultatet blev en blandning av både bra bitar och betydligt sämre bitar och efteråt kände jag mig lite som "njaaa, vi kan bättre än såhär!" Jag är missnöjd över hur jag red eftersom det påverkade Mimmi, men samtidigt är hon så pass smart att hon vet hur hon ska utnyttja sådana lägen till sin fördel och kunde egentligen ha bjudit till lite mer själv. Men man får inte vara dum inte (; Kort sagt - både kunde gjort betydligt bättre ifrån sig och jobbat mer tillsammans! Vi lyckades ändå få ihop 60,37% och en liten rosett!

 

Nu var det mer jävlar anamma redan från början! Nickan var på mig som en hök under framridningen och i collectingring och det var precis vad jag behövde! Både jag och Mimmi vaknade till ordentligt och hittade ett betydligt bättre flyt både i tempo, takt och samarbete. En mycket bättre känsla helt enkelt.

 

Den här känslan satt i genom hela programmet även inne på banan och vi presterade betydligt bättre. Den enda egentliga missen var när Mimmi gjorde sin speciella "Mimmiklassiker" och sa ifrån på skarpen när hon tyckte det passade sig haha, samt att hon tjuvstartade ena galoppen men det kunde vi rätta till. Men tempot, takten, flytet och samarbetet var som sagt väldigt mycket bättre och allt kändes mer harmoniskt och roligt. Detta syntes även på procenten som nu istället blev ungefär 64% och även där en rosett, den var vi värda nu (:

 

Jag är jättenöjd med även Mimmi efter tävlingsdagen. Hon är som sagt väldigt rutinerad, kan oftast allt själv enligt henne och kan lära mig väldigt mycket. Nackdelen är att hon, precis som Zäta, lärt sig LB:1 och därför gärna fuskar med till exempel galoppen. Men sådant går att träna på. Och med tanke på att det var vår debut på flera plan kunde dagen inte hagått mycket bättre! (:

Jag ska fösöka få tag på filmerna som Nickan filmade, men de kommer vid ett senare tillfälle. Tills vidare får det bli en klassisk öronbild (;

 

 Oj, oj, oj vilken dag, den går utan tvekan till historien som en av de mest komplicerade tävlingsdagar jag någonsin upplevt, ett riktigt aprilskämt var vad det var, men det var det värt i slutändan ändå (:

 

Förste april, i måndags alltså, spenderade jag på Vikbolandets Ryttarförening där de för dagen hade Pay and Ride och den här tävlingsdagen var lite speciell för mig... Jag hade nämligen inte bara med mig Zäta dit, utan också Mimmi! (: Jag hade aldrig tidigare startat Mimmi så både en och två gånger dagarna innan hann jag fundera över vad jag egentligen höll på med och bli riktigt nervös. Det var egentligen helt onödigt då Mimmi är gammal i gemet och vet vad hon pysslar med, men jag hade lite svårt att hålla nerverna i schack hihi (;

 

Jag måste bara berätta om morgonen, för den går som sagt till historien! Ungefär halv sju åkte jag till Zäta för att förbereda honom och hans packning inför avfärden till VRF. Jag själv skulle nämligen inte åka med honom utan med Mimmi på morgonen eftersom jag skulle starta henne först och istället var Hillevi supersnäll och ställde upp som hjälp med Zäta, taaack igen! ♥ Kruxet var bara att när jag kom till stallet var dörren förstörd, låset snedvridet och det gick inte att komma in. Efter att ha fastnat med nyckeln flera gånger kom jag på att jag kunde gå in genom stalldörren, sagt och gjort, men vad jag inte tänkte på var att larmet fortfarande var på så när jag öppnade "fel" dörr inne i stallet gick det såklart igång! För att göra den här långa hostorian kort kan jag säga att jag fick ringa ridskolechefen (halv sju på morgonen!) och berätta vad som hänt, invänta Securitas, sedan fick Securitas ringa om hjälp eftersom deras nyckel totalfastnade och till slut kom en låssmed som fick bryta upp dörren för att plocka isär låset så killen från Securitas kunde få loss sin nyckel och stänga av larmet. Jag tyckte inte att det här var ett bra sätt att starta en tävlingsdag, och när sedan ett annat lås slutade fungera trodde jag verkligen att någon skapat ett elakt aprilskämt åt mig... Men, men! Tro det eller ej men jag hann faktiskt i tid ut till Mimmi och resten av dagen flöt på kanoners turligt nog (:

 

I och med att jag startade båda två, två starter var, blev det totalt fyra starter varav tre innehöll helt nya program för mig. Kanske inte det allra bästa med tanke på att det var klurigt nog att få ihop organisationen med transport av hästarna samt tidsplaneringen, men även det fungerade oväntat bra faktiskt! Nu är jag dessutom tre program kunnigare och kan lägga till LC:1, LB:2 och LA:3 till meritlistan, LB:1 räknas inte för det programmet kan jag utantill och baklänges (;

 

Att starta både Zäta och Mimmi under samma tävlingsdag var något av det roligaste jag gjort tror jag! Innan var jag lite orolig eftersom de är så pass olika (trodde jag skulle ha svårt att ladda om mellan dem) och trodde att jag själv skulle bli ganska trött, men allt gick utan problem och jag blev påmind flera gånger om hur lyckligt lottad jag är som har så fina hästar, stor guldstjärna till mina älsklingar, och till alla snälla som ställer upp och hjälper mig ♥

 

I det stora hela är jag otroligt nöjd med dagen som faktiskt innehöll totalt tre debuter! Båda hästarna skötte sig superbra och gjorde sitt bästa trots vissa störningsmoment och allting runt omkring fungerade så mycket bättre än jag hade väntat mig, utom det där med ridskolans stalldörr då haha! 

 

Hur det gick för varje häst kommer ni att få läsa om i separata inlägg, annars blir det så fruktansvärt långt här! (: