Här på Strömsholm finns ett antal ridhus,  fem stycken om jag inte har helt fel,  i olika storlekar och med olika sorters underlag. I vanliga fall brukar vi rida i det som kallas Gula och är 20 x 40 meter eller det som kallas Nya och är 20 x 60 meter. Eftersom vi är tolv stycken i gruppen blir det ganska trångt i Gula och att få rida i Nya känns därför riktigt lyxigt haha! 

 

Men i tisdags hade vi turen att få ha vår banhoppningslektion i ett annat ridhus, nämligen Röda, som är hela 24 x 72 meter, superljust och fint och har ett grymt underlag. Det är nog inte så svårt att förstå hur glada vi blev då? (; Väldigt roligt var det! Därinne kunde vi också hoppa lite mer ordentlig bana jämfört med vad vi har gjort tidigare och det var inte heller helt fel. Mimmi höll med och tuffade på över hindren med spetsade öron och kändes superfräsch. Tidigare under kursen har hon varit lite småsegis i hoppningen med i tisdags var hon sitt gamla hoppglada jag igen, härligt!

 

Vi är som sagt tolv stycken i gruppen och därför hinner man inte få in så många språng på en lektion, men lite framhoppning och två banor var varav den sista låg på drygt en meter blev det och när vi var klara slänger Lena ur sig att vi just gjort hopprovet för bronsmärket och klarat det allihopa, så himla snopet haha! Men skönt att kunna checka av det från provlistan och att få göra det med en glad-Mimmi-runda (:

 

Sååå fint ridhus ju!

Första veckan här på Strömsholm försvann fortare än jag hann blinka och jag kan inte fatta hur mycket vi har hunnit med hittills, eller hur mycket vi ska hinna med de kommande två veckorna heller för den delen! 

 

Igår hade som sagt både vi och hästarna ledigt och därför startade dagen med en välbehövlig sovmorgon och därefter promenad med hästarna runt slottet och en liten titt på terrängbanan. Jag tror vi tyckte det var lika skönt allihopa och även om det var ganska kvavt var det lite lagom kravlöst att bara lunka på som vi ville (; 

 

Under eftermiddagen åkte därför  jag, Ellen, Josefin och Hillevi på utflykt för att fylla på våra matförråd (läs godisförråd haha!) och tog våra cyklar och trampade in till Kolbäck där det finns ett hemköp. Med fulla cykelkorgar och en glass senare trampade vi hem igen och försökte att inte bli överkörda av alla tusen bilar samtidigt som vi försökte hålla något så när normala konversationer med varann. Men hem kom vi och drygt fem kilometer x 2 var en perfekt eftermiddagstur för att röra på sig! 

 

Idag har vi ridit ett dressyrpass på förmiddagen där vi red mycket skänkelvikningar, framdelsvändningar och så småningom ryggningar. Mimmi fick till och med vara visningshäst och visa hur man gör en skänkelvikning! Det gick mycket bra ända tills vi gjorde världens fulaste halt haha. Men hon var så duktig så (:

 

Eftermiddagspasset bjöd på något så roligt som lite terränghoppning ((: vi fick testa att hoppa två bankar bredvid den riktiga terrängbanan på Österängen och det var så himla roligt! Dessutom fick vi rida fram självständigt på den riktiga banan och det var nog ännu bättre. Sjukt kul att kunna släppa hästarna lite och det var minst sagt häftigt att rida bredvid de sjukt stora rishindrena!

 

Idag har jag dessutom haft min första egna lektion! Mjukstartade lite med en teorilektion om munderingsvård, kul ämne va haha? (;, och pratade om hur man bör förvara, sköta osv hästens utrustning.  Lite smånervöst ska jag erkänna att det var men det kändes ändå helt okej och av kritiken att döma var det nog inte så pjåkigt ändå. Imorgon har jag min andra och sista teorilektion och då ska jag prata om former för ridning och ridbanans vägar på lektionssal, men med en liten twist hihi! Efter det är jag klar med min teori och det känns riktigt bra (:

 

Nu ska jag ner till stallet och pyssla med Mimmi och göra iordning henne för kvällen! 

 

Bankhopparn! (: 

Fotograf: Amanda Bylehn

 

Idag bjöd dagens första ridpass på något riktigt roligt - nämligen temporidning på den 900 meter långa galoppbanan vid Strömsholms slott! Behöver jag ens säga att det var ett taggat gäng som red iväg? (;

 

Planen för ridpasset var följande: vi skulle rida tre varv på banan, ett i skritt, ett i trav och ett i galopp och varje gång försöka känna av och räkna ut i vilket tempo vi red varje gångart. Tempot mäts i meter/minut och för att ha något att jämföra med fick vi veta att "normalt" banhoppningstempo är 350 meter/minut.

 

Väl framme delade vi upp oss i paren vi skulle rida i och red en kort framridning på en vanlig ridbana bredvid galoppbanan, mest i syfte att kolla så alla hästar rörde sig rent och jämt. Själv red jag tillsammans med Elin och hennes häst Phellini "Pelle" som på många sätt är väldigt lik Mimmi och det var uppenbarligen en bra kombination! I både skritten och traven höll vi ett ganska bra tempo, lite hastigare än vad som rekommenderas, men i galoppen satte vi en riktig tiopoängare! Exakt 350 meter/minut red vi in på och vi kunde konstatera oss själva som temporidningsproffs för dagen! :D Nejvars haha, men det kändes väldigt bra att pricka tempot så bra! (:

Resten av dagen har varit lugn vilket verkligen har behövts för såväl ryttare som hästar, mest ryttare skulle jag gissa på hihi. Under eftermiddagen red vi ett enklare pass med framdelsvändningar (något som jag själv ska hålla lektion i senare under kursen) och sedan dess har vi ätit middag, pysslat med hästarna, handlat godis på Gula hästen som skulle kunna vara den dyraste butiken/kiosken jag någonsin handlat i haha, ochnu har vi landat framför tv'n och ser på film. Ikväll unnar jag mig en pluggfri kväll och imorgon väntar en ledig söndag med promenad för hästarnas del och ganska mycket fritid och pluggtid för oss. Det känns som sagt ganska välbehövligt såhär efter en ganska krävande men sjuuukt rolig och lärorik första vecka! (: 

 

Ja minsann! Nog för att jag räknat med att utbildningen skulle vara intensiv,  men att vi skulle ha ett av delproven för bronsmärket och visa häst vid hand med bedömning det första vi gjorde hade jag inte riktigt väntat mig haha! I och för sig har jag hört många skräckhistorier om hur tufft det är att gå ridledarutbildningen, men de har bara handlat om teoribiten med skriftliga prov och så vidare (; Jag får helt enkelt hoppas att det gick vägen bara!

 

Nu är vi i alla fall installerade och hemmastadda här på Strömsholm, Mimmi i en stor och luftig spånbox precis vid stalldörren och jag i ett enkelrum i en vandrarhemsliknande byggnad med plats för hela min grupp, vilket är tolv stycken,  och fler. Än så länge känns allt väldigt bra och jag kan lova att det är väldigt skönt nu när saker och ting börjar falla på plats (första dagen var nämligen mest ett stort kaos ;) och man börjar lära sig rutinerna och schemat vi går efter. Dagarna är fullspäckade mellan 6:40 - cirka 20:00 och därefter pluggar vi tills vi ramlar ner i sängen vid typ 22, men det är det värt. För vad folk inte berättat i sina skräckhistorier är att dagarna går så himla fort och att det trots alla regler som finns är så himla kul! (:

 

Jag ska försöka uppdatera lite under kursen då jag vet att ni är flera som vill veta vad jag pysslar med, förhoppningsvis så kommer jag att ha internet på min sida också (:

 

Mimmsa i sin fina box, vi båda älskar tittluckan! (:

 

 

Ikväll vankas hoppträning för Jenny Björn för mig och Mimmi och med tanke på hur länge sedan det var vi hoppade över huvud taget kan det bli lite spännande att se hur det går hehe... Men senast gick det väldigt bra och jag har hittat en hel del knappar nu och lärt mycket bättre mig hur jag ska hoppa henne. Hon är nämligen Zätas raka motsats att hoppa och det hade jag svårt att acceptera i början och red henne som jag rider Zäta, vilket såklart inte fungerade alls. Men nu har jag som sagt kommit en bit på vägen och kvällens träning ser jag verklige fram emot, är riktigt taggad hihi (:

I onsdags gav jag och Mimmi oss som sagt av ut i allén på morgonkvisten och skrittjobbade lite ordentligt. Hur mysigt som helst i morgonsolen och dessutom red jag barbacka, nästan ett måste när man skrittar ut tycker jag hihi (: Efter ett tag började jag dock ångra mig lite när det visade sig att Mimmsa var på riktigt morgon-bus-humör! En kråka som kraxade var till exempel superläskig, och när en annan liten fågel flög över grusvägen kastade sig hon åt sidan som om hon aldrig tidigare sett en fågel. Men men, hon är ju trots allt bara 17 år gammal (; 

 

När vi ridit en stund slappnade hon till slut av och på hemvägen var hon riktigt mjuk och fin! Skrittade med stora luftiga steg och höll ett perfekt stöd i handen. Det var värt lite rodeokonster! (:

 

Mimmsan var först ut med grusvägspremiären för året och slumpen föll så att hon även var den jag gjorde ridbanepremiär med i år, närmare bestämt i onsdags. Sååå skönt att kunna trimma hemma på banan i solen istället för att lasta, åka, rida inomhus i ridhuset, lasta och åka hem igen! Men det var mindre skönt att vi höll på att blåsa bort på haha, för det blåste verkligen storm! Mimmi som inte är sådär jätteförtjust i varken regn eller vind (läs: hatar det) stod därför emot väldigt mycket stundtals men jag kan inte klandra henne, jag trodde nästan själv att vi skulle välta när vinden tog i som mest (;

 

De senaste två veckorna har inte bara inneburit Zäta och Mimmi för min del vilket är det normala, utan istället har två andra filurer smugit sig in på ett hörn och dessa är Flush Sacree och Chalmer. Med andra ord har det varit mycket åkande fram och tillbaka mellan ridskolan där Zäta och Flurran står och Bjällbrunna där Mimmi och Chalmer står. i sådana lägen är jag grymt tacksam över mina snälla föraldrar och vänner som hjälper mig med skjuts när vädret är hemskt, så himla skönt att slippa cykla då!

 

Zäta och jag är i något slags mellanläge just nu känns det som. Jag är grymt motiverad att träna och tävla men lillkillen själv har blivit lite halvdeppig igen. Han presterade ju helt klart över förväntan i Katrineholm och där var han verkligen superfin! Han var avslappnad, positiv och framåt och tyckte det var helt lajbans att få visa upp sig på banan. Men det dör verkar ha försvunnit lika fort som det kom. Den där riktiga gnistan och glöden finns inte där jag skulle vilja ha den och på klubbtävlingarna den 10e och 17e verkade han inte alls tycka att livet var roligt. det gör mig så ledsen att känna att han inte är nöjd, för det märks verkligen tydligt när han inte trivs. Men vi får ta en dag i taget och försöka göra allt roligt och positivt så hoppas jag det ordnar sig. Det kanske är bra för Zäta att jag knappt får ihop någon tävlingstermin för oss i vår...

 

Mimmsa däremot är långt ifrån deppig. Om jag får säga det själv tycker jag att det går bättre och bättre mellan oss just nu och att vi hittar varandra mer och mer för varje ridpass. Jag har äntligen kommit på hur mycket jag måste rida för att orka korta och samla den långa lilla damen och det blir verkligen stor skillnad på henne när hon är "i ramen". I lördags plockade vi för första gången på lääänge fram lite ordentliga hinder och hoppade ganska ordentligt, alltså inte bara gymnastikhoppade utan höjde lite och red mer banhoppningsmässigt vilket gick riktigt bra. Det svåra är att jag måste lära mig skillnaden i att hoppa Mimmi och Zäta. Zäta måste jag ju passa hela tiden så han inte stoppar eller hittar på något bus, liksom vara beredd på att han strular hela tiden. Mimmi å andra sidan vill sköta allt själv vilket hon också gör så länge jag bara håller ett bra grundtempo. Med andra ord är hon en helt annan häst att hoppa, något som är mitt ansvar att lära mig. 

 

Flush Sacree är en nykomlig på ridskolan som kom tillsammans med sin kompis Plutas för ett par veckor sedan. Kanske inte den vackraste individen, men hon har helt klart hjärtat på rätt ställe och jag tyckte hon var riktigt mysig att rida och trevlig att jobba med när jag red henne för två veckor sedan, bara man kommer på hur hennes hjärna fungerar. Flurrans är nämligen en liten orolig tjej. Hon blir lätt stressad och förstår inte alltid vad man menar vilket kan skapa kaos i huvudet på henne ganska enkelt som jag uppfattade det. Min enda tanke och mål under passet var därför att hitta en lång, låg och avslappnad form istället för den stela "huvudet-rakt-upp-i-himlen-formen" hon hade när vi började. Och som sagt, efter lite lirkande och när jag lärt mig hur hon fungerade jobbade hon på riktigt bra och var mer en nöjd med sig själv! Söthästen (;

 

Sist och också minst är Chalmer. Challe är en treårig connemarahingst som står hemma hos Nickan för utbildning och har gjort detta under perioder sedan i höstas. Målet just nu är hingstvisningen i Ljungby i helgen och jag har fått både hjälpa till med hans utbildning under de här perioderna och ska även följa med och visa honom i helgen. Chalmer är en riktig liten pärla. Coolare hingst får man verkligen leta efter och han har en toppeninställning till det mesta! Igår till exempel skulle han för första gången i sitt liv duschas och hade heller aldrig sett en spolspilta tidigare. Trots detta knatar han rakt in och låter sig sedan snällt badas, schamponeras, duschas och fixas utan några protester knappt. Hur duktigt gjort? Väldigt duktigt gjort av lillkillen (: Det ska bli väldigt spännande att se hur det går för honom imorgon efter de här månaderna, ni får hålla tummar och tår för det tänker jag göra! 

 

Igår var det Mimmi dagens enda häst och med en strålande sol på himlen och bra underlag på vägarna hade jag varit tokig om jag inte tagit tillfället i akt och utnyttjat detta, så igår hade vi vår grusvägspremiär! :D Så jag och den bruna pärlan begav oss iväg och det blev en hel del galopp med inslag av både rent bus men också ordentligt jobb som att öka, minska och byta galopp. Vi blev nog lika svettiga båda två haha! Mimmi var helt löddrig och jag själv ångrade flera gånger att jag tagit på mig vinterjackan... Men roligt hade vi och det satt fint med en extra lång avskrittning när vi var klara! (: 

 

Hur underbart är det inte att snön faktiskt börjat försvinna på allvar nu? Heeelt galet underbart om ni frågar mig! Barmarken kommer fram, man slipper snart broddarna och inte minst möjligheten till att rida på grusvägarna då. Me like very mucho (:

 

I torsdags den 7e blev det en riktig hoppdag då jag red båda hästarna och båda fick skutta över lite olika övningar! (:

 

Mimmi var först på schemat och för hennes del blev det gymnastikhoppning, i dressyrsadel haha! Varken jag eller Nickan tänkte på att byta sadlarna som vi lämnat i transporten över natten så vi fick helt enkelt bita i det sura äpplet och skylla oss själva (; Dock gick det förvånadsvärt bra. Vulstrena på Mimmsas dressyrsadel är inte allt för höga så jag kunde utan några större problem hissa upp mina långa ben över dem och köra på som vanligt. Inte mig emot egentligen eftersom just den sadeln är otroligt skön!

 

Men åter till övningen, gymnastikhoppning blev det som sagt och vi använde oss av en tvåstuds på varje diagonal samt två små räcken på kortsidorna. Med det här blev det en perfekt liten bana med bra linjer att bara rulla runt på men samtidigt inte för enkelt eftersom hindrena kom relativt snabbt hela tiden. Lagom övning helt enkelt (: Överlag fungerade det bra under passet, glad häst och glad ryttare. Men piloten får lite hemläxa att sluta fixa och dona så mycket och istället låta Mimmi sköta sig mer själv. Nog för att hon är en bestämd dam med åsikter som kanske inte alltid går ihop med mina, men särskilt i hoppningen måste jag lära mig att Mimmi klarar sig mer själv än vad Zäta gör och därför inte lägga mig i mer än jag behöver. Framförallt är Mimmi också mer utbildad i hoppningen än vad jag är, eller mer van i alla fall, så det är snarare hon som kan hjälpa mig skulle jag tro. Men varje dag lär man sig något nytt och i torsdags hittade jag då ännu en ny knapp som jag kan använda, det är alltid bra! 

 

Zäta valde jag att rida under dagens sista lektion. Från början hade jag planerat att rida efter lektionerna, alltså från 20.30 och ett tag framåt, men så ringde Maria och tipsade om att de endast var fyra stycken i hennes grupp och undrade om jag ville hoppa på (haha ;) och dte ville jag så det blev lite snabbt ändrat sådär! 

 

Det var riktigt stor skillnad på Zäta i tosdags jämfört med i lördags. Den här gången var han betydligt lugnare och mer kontrollerbar och försökte till ocgh med att "lektionsfjanta" sig och stanna innanför spåret och annat töntigt, men det gick jag inte med på haha! (; I det stora hela skötte han sig riktigt bra och bättre än jag vågat hoppas på. Jag har fortfarande svårt att hitta en ärlig framåtbjudning eftersom han inte tar stödet i handen ordentligt, samma sak med att få honom riktigt sådär följsam som jag vill ha honom. Minskat stöd = vinglig och lite oberäknerlig häst = vingliga vägar och bogar som skjuter lite hit och dit. Inte optimalt kort sagt. Men det här bättrade sig mot slutet av lektionen. Ju längre vi höll på desto stadigare blev han och han verkade också tycka det blev roligare och roligare. När sedan lektionsryttarna gått ner till stallet med sina hästar stannade vi kvar och tog ett par språng till vara en kombination får tio av tio poäng! Toppen att få avsluta med rätt känsla efter att ha knixat fram och tillbaka. Det gjorde min kväll! (:

 

Så summan av kardemumman blir: Två duktiga hästar som jobbade på bra och visade tydliga förbättringar under båda passen, och så lite hemläxa åt piloten på det (;

 

Igår for jag, Nickan och mamma till ridhuset igen med Mimmi och Bimi för att träna lite. Eftersom vädret här i Norrköping bestämt sig för att skifta mellan 5 plusgrader och 5 minusgrader kan ni kanske tänka er hur det ser ut på marken - isgata. Så återigen är det väldigt svårridet utomhus, suck! Både jag och mamma var osäkra på om det ens skulle gå att köra med transport genom allén mellan Bjällbrunna där Mimmi står och landsvägen, men Nickan kirrade det som vnligt hihi. 

 

Igår blev det ett väldigt roligt pass. Nickan föreslog att det var dags för mig och Mimmi att börja testa på längningar samt förvänd galopp och börja jobba oss vidare från "grundjobbet" eller vad jag ska kalla det. Och ja, det var en intressant känsla... Mimmi har väldigt mycket mer gång att arbeta med än vad Zäta har, och eftersom jag under de senaste åren nästan bara ridit honom har jag vant mig vid hans så kallade "ökningar" och gångarter som egentligen är i princip obefintliga hur mycket vi än försöker. Benen räcker helt enkelt inte till haha (: Därför blev jag riktigt förvånad igår när jag fick känna på hur en längning verkligen ska kännas och jag hade faktiskt gansa svårt att rida i det ordentligt. Så det blir definitivt något att jobba vidare på! Men det var häftigt att känna på det och märka en så stor skillnad. 

 

De förvända galopperna hann vi bara starta upp så smått. Eftersom det enligt mig är det enklaste sättet att utföra övningen valde jag att fatta galopp och sedan vända halvt igenom men bibehålla samma galopp så att den blir förvänd när man kommer ut till spåret igen. Trots kort tid gick det ganska bra och vi lyckades hålla både balans och takt godkänt i båda varven. 

 

Eftersom mamma var med bad jag henne att filma korsta snuttar av passet för att själv se hur vi ser ut tillsammans, så sjuuukt nyttigt! Och de slutsatser jag drar är dessa:

♥ Upp och ihop! jag blev förvånad över hur öppen i formen Mimmi faktiskt var stundtals. Ovanifrån fick jag känslan av att hon var "på plats" så att säga och tyckte att hon bar sig bra. Men mycket mer samling kommer tillämpas (;

♥ Jag ser mycket längre ut på Mimmi än vad jag trodde. Töntigt att tänka på kanske haha, men är jag van att rida en liten killa tänker jag ofta på min längd, så det har satt sig ganska bra i mitt huvud...

♥ Effektivisera mera. Lite kvickare hjälper, kvickare reaktioner.

♥ Sitsen behöver förbättras genom att sjunka ner i sadeln mer, hitta ett stabilare skänkelläge samt korta tyglarna för att ändra armställningen. 

 

Som sagt - det är nyttigt att se sig själv på film, även om det inte alltid är så roligt haha. Om jag vågar kommer kanske filmerna upp här efter att jag har tittat på dem lite mer själv först! (;

Egentligen finns det inte så mycket mer att säga om trippen till ridhuset idag än att jag är otroligt nöjd med Mimmi! (: Hon var glad, samarbetsvillig, mjuk som smör och väldigt lyhörd. Kort sagt ett kanonpass!

 

Precis som planerat plockade jag fram några småhinder som vi skuttade över. Under hösten hopptränade vi kontinuerligt men nu var det bra länge sedan vi ens pluppade över cavaletti så idag tyckte jag att det var dags att komma igång igen! Därför byggde jag inte fram någon direkt teknikövning eller något svårt, två sockerbitshinder bara på olika höjder som vi kunde ligga och rulla runt på för att känna av avstånd och kommunikation. Och ja, jag är som sagt otroligt nöjd med tjejen idag (: Redan under uppvärmningen blev jag förvånad över hur mjuk hon var och sedan fortsatte hon i samma fina stil. Lyhörd som sagt, lyssnade fint både fram och tillbaka och verkade väldigt glad hon också. Och det är guld värt för mig! (:

Ett enda felsprång tog vi under hela passet och om jag hade varit lite snabbare med att reagera själv hade vi undvikit det, så det får jag ta på mig. Fina fina Mimmi ♥

 

Det är sådana här dagar som jag inser varför jag cyklar mellan olika stall i -15 grader, förfryser fingrarna trots dubbla handskar och rider mellan klockan 21 och 22 vissa kvällar bara för att komma åt ridhuset för att kunna trimma när jag egentligen bara vill slänga mig i sängen efter en lång skoldag. För det är sådana här dagar det är sååå värt det och man får betalt för mödan flera gånger om!