Under ett av de där "mellanmjölkspassen" vi red förra veckan var Sara på plats med sin kamera och var gullig nog att knäppa hur många bilder som helst på mig och Nisse. Jätteroligt att få så många bilder! :)

 

Efter att ha tittat igenom allihop kan jag konstatera två saker - dels att jag har ganska rätt i min analys jag gjorde av oss som ekipage, och dels att det faktiskt inte ser så pjåkigt ut ändå. Trots att känslan inte var helt hundra ser det ändå bättre ut än jag trodde, vilket Sara också sa till mig när hon fick lyssna på mitt klagande stackarn. Tack för att du var så snäll och stod ut med mig hihi.

 

Här har vi alltså anledningen till att det är så fruktansvärt nyttigt att se sig själv rida på både bilder och film, för att få veta hur det egentligen ser ut! Nedan är tre favoriter som jag plockat ut, men om jag känner mig själv rätt kommer det upp ännu fler inom kort. Looove till sista bilden. För visst är han rätt fin ändå, Lilla grå?  ♥

 

Härlig rubrik va, eller vad säger ni? ;) Men ärligt talat, känslan när man måste äta middag trots att man inte är hungrig bara för att man jobbar kväll och ska stå sig till 22 ikväll, den är inte rolig. Gud vilket löjligt problem egentligen, att vara tvungen att äta. Borde ju vara glad för att jag ens har mat..

 

Aja, slutsvamlat om middagsproblem, för jag har en god nyhet! Efter tre dagars vila och lek har jag och Nisse tagit oss ur mellanmjölksträsket :)) Idag red vi ett markarbetspass i ridhuset och han kändes väldigt mycket bättre än förr veckans. Skritten och traven var på plats, kanske inte riktigt galoppen, men jag är nöjd ändå. På torsdag är det dressyrträning som gäller och då jäklar ska vi finslipa allt! :)

 

Mycket mer än så hör ni inte från mig idag, såg nämligen nu att klockan var mycket mer än jag trodde och att jag därför måste byta om och gå till jobbet. Ikväll håller jag alla mina lektioner på utebanan så ni får hålla tummarna för att inga oväntade störningsmoment dyker upp på barnlektionen, förra veckan bjöd nämligen på tre avramlingar på grund av skrämda hästar. Jättekul, verkligen... Men då kan ju idag bara bli bättre i och för sig!

 

Två dagar i rad nu har jag och Nisse gjort två stycken halvbra dressyrpass på utebanan. De har inte varit dåliga men inte heller jättebra, och jag är inte missnöjd men inte heller riktigt nöjd. Passen har bara varit liksom, lite oentusiastiska, precis som mellanmjölk.

 

Så idag tog jag mig i kragen innan vi gick ut och bestämde mig för att tänka idag. Jag skulle analysera allt jag gjorde och varför, analysera hur Nisse svarade på mina hjälper, ha en baktanke med varje liten detalj, fokusera och känna efter. Egentligen allt jag alltid gör under ett pass, men flera snäpp mer. Jag ville hitta den där underbara ridkänslan ni vet.  

 

Resultatet av min taktik? Jo, jag fick en bra känsla! Inte helt topp, men betydligt bättre än igår och dessutom insåg jag massor av saker med min ridning idag:

 

Det här måste jag tänka på:

1. Sätta mig ner i sadeln. Just nu har jag problem med mina höfter som gör att jag har svårt att sitta djupt och nära sadeln, men det släpper efter ungefär en kvart.

 

2. Slappna av i armarna. När jag inte får det gensvar från Nisse som jag önskar eller om han ligger på spänner jag armarna och händerna. Big no no.

 

3. Ta stöd med skänkeln i både stigbygeln och mot Nisse. Jag hatar flaxande fötter som inte kan inverka.

 

4. Suga in magen. När jag blir trött börjar jag svanka och kura ihop axlarna = dålig sits vilket ger dålig inverkan.

 

Såhär vill jag ha Nisse:

1. Lättare i munnen. Självklart vill jag att han stödjer på bettet, men framförallt igår var han megastark.

 

2. Mer bakbensaktivitet. Men det kommer ju inte förrän jag kommer ner i sadeln och rider ordentligt, så det ligger egentligen på mig.

 

3. Mer genomsläpplig. Just nu krånglar lite utåtstickande bogar och bakben, dessa ska in inom ramen!

 

4. Rundare nacke, vilket kommer från bra bakbensaktivitet.

 

Vad säger ni? Det kanske låter väldigt kritiskt men jag är nöjd med vad jag kommit fram till. Det gäller att rannsaka sig själv och hitta sina egna brister för att kunna lösa dem, och nu har vi ju massor av knep att jobba vidare med! Känns positivt och peppande! :)

 

 

 

Nu är det lite mer än en vecka sedan vi åkte till tandläkaren med Nisse för att se om det kunde vara hans lilla överbett eller något annat tandrelaterat som störde honom i ridningen och som gjorde att han protesterade så kraftigt. Lyckligtvis var han i princip felfri i munnen, bortsett från just överbettet då och en liten påbitning, och på stationen trodde de inte att tänderna kunde vara någon orsak till hans beteende. Däremot rekommenderade de att jag skulle byta mitt tredelade applemouth med rörliga ringar till ett rostfritt med fasta ringar. De trodde nämligen att de gamla betten bidrog till skaven han fick i mungiporna, trots att jag smörjt honom med Idominsalva tre gånger om dagen, genom att dels vara för rörliga och dels vara gjorda av syntetmaterial. Den kombinationen, främst materialet, var tydligen lite lurigt med skav och kunde till och med framkalla dem. Det här hade jag inte en aning om så det var jättenyttigt att få lära sig!

 

På fredagen samma vecka bar det därför av till Hööks och ett nytt bett inhandlades direkt. Jag red på det samma dag och resten vet ni ju - vi stormtrivs båda två! Nisse tar ett mycket bättre stöd på bettet, suger på mer själv och är betydligt lugnare. Och det kanske mest fascinerade är att han inte haft ett enda skav i mungiporna sedan vi bytte till nya bettet, och det utan att jag smörjt honom en endaste gång sedan förra fredagen. Det är en stor sten som lättat från mitt hjärta att slippa se honom med skaven och lida med honom.

 

Sedan tandläkarbesöket har även Helmut varit ute och kollat igenom Nisse. Han kunde snabbt konstatera att han var frisk som en nötkärna i kroppen och att det inte finns någonting där som kan störa honom i ridningen heller. Det är helt enkelt bara tonårstrots han kör med just nu ;) Det är faktiskt vad jag trott och tycker mig ha känt själv också, men det är alltid skönt att kolla upp eventuella problem, och framförallt att få höra någon så duktig säga att han bara dummar sig. Så nu kan vi träna vidare utan att oroa oss för problem och istället veta vad som ligger bakom, härligt! :)

 

Vår nya kompis - ett tredelat eggbett. Extra stort plus till hur mycket Nisse skummar på det här, något han aldrig gjorde på det gamla bettet. Visserligen har det torkat en del på bilden, men ändå, jag blir så glad :)
 

Glad påsk på er! Har ni en lika solig och fin dag hos er som det är här i Norrköping? Hoppas det!

 

Som vanligt startade jag dagen tidigt för att hinna med både stall och träning innan jag behövdes hemma och det ena gick väl bättre än det andra, det var en seg gymdag idag. Nisse gick ett joggpass på utebanan och kändes väldigt mycket bättre än igår. Idag var han på plats från början och fokuserade mer på sin uppgift  än på allt som hände runt omkring banan, vilket var tvärt om mot igår. På så sätt kan jag verkligen börja känna skillnad nu på att rida min egen häst jämfört med om jag rider en lektionshäst till exempel. Nu kan jag börja där jag slutade dagen innan och göra framsteg mycket fortare, hur härligt är inte det?

 

När vi var klara på banan mötte vi upp Johanna som lovat att hjälpa mig börja tömköra Nisse. I mina ögon är hon väldigt duktig med tömmarna (även om hon är för blygsam för att erkänna det själv) och det känns skönt att ha henne med. Eftersom det var första gången för oss båda tillsammans idag påbörjade vi bara grunderna. Start, stopp och svängar ungefär, men det gick bra! Jag var lite orolig för att han skulle ogilla att ha tömmarna över baken, men det var inga problem. Lite spänd i början men det är ju fullt förståeligt. Efter lite voltjobb som mest handlade om att skritta på och ta stöd på tömmen valde vi att avsluta innan något gick fel och både jag och Nisse var nog lite småstolta hihi :)

 

För en lite stund sedan fylldes huset av släkten och nu vankas 50-årsfest för älskade mamma som fyller på tisdag. Och vi vet nog alla vad det betyder: skratt, kramar, knäppa minnen och alldeles för mycket mat och sötsaker, men så ska det vara :)

 

Titta, titta, titta! Nu har jag äntligen en jättefin header överst på bloggisen, som jag har stört mig på min gamla och längtat efter en annan. Samtidigt som jag inte kunnat göra en själv eftersom mitt Photoshop legat nere sedan sportlovet.  Men så en kväll för någon månad sedan snubblade jag över en tävling om just en header på en blogg jag följer och slängde in en kommentar som bidrag lite hastigt och lustigt där jag förklarade hur dålig jag var på webbdesign och koder (ingen direkt nyhet  haha) och att Photoshop var paj, så att jag därför inte kunde göra min egen. Jag trodde väl egentligen inte att jag hade någon chans där, men plötslig låg ett mail i inkorgen om att jag vunnit och ni kan nog gissa hur glad jag blev! :)

 

Resultatet kan ni ju se ovan och personligen är jag jättenöjd. Nu är bara frågan: ska jag ändra färgen på alla överskrifter till rosa för att mitchmatcha eller inte?

 

För att få ut så mycket som möjligt av min nästan lediga tisdag (jobbar 17-21:30) startade jag dagen redan 06:30 för att gå upp, äta frulle och sedan åka ut till min chefs stall för att ta morgonpasset där med fodring, utsläpp och stallfix. Cissi är nämligen bortrest den här veckan och vi är ett helt gäng som hjälps åt att lösa de sex hästar hon har hemma, varav jag tagit på mig några morgonpass. Därifrån åkte jag sedan direkt till stall nummer två och en mycket otålig Nisse som fått stå ensam inne en hel kvart (en alldeles för lång kvart enligt N) istället för att gå ut i hagen med de andra, bara för att jag var på väg. På dagens ridschema stod uteritt och det visade sig bli en väldigt bra sådan när lillkillen väl slappnade av och inte flög i luften för minsta lilla. Jösses säger jag bara, var har snälla, lugna Lilla grå tagit vägen? Avslutade i alla fall med ett kort joggingpass på sjukhusfältet för att bli av med lite överskottsenergi och det gav en himla bra känsla :)

 

Nu har jag varit hemma sedan tolv och hunnit pilla i mig lite pannkakor till lunch, kolla förra veckans avsnitt av ryttareliten och deklarera. Vuxenpoäng på den sista punkten, eller vad säger ni? ;) Nu återstår bara lite småfix innan jag byter om till ridkläder igen för att åka tillbaka till jobbet där jag ska ha dressyrträning för Johanna och sedan mina vanliga kvällslektioner. Tror jag kommer ramla i säng när jag är hemma ikväll, men det är standard på tisdagarna haha :)

 

Då var det avklarat - de första avramlingen på Nisse, och det rejält. Jösses vad han kan bocka Lilla grå!

 

För att göra en lång historia kort hopptränade vi för Lena i lördags och jag hade byggt fram en ganska tittig bana inför kommande hopptävlingar. Jättebra att öva på det hemma innan man kommer ut tänkte jag, men Nisse sa något annat. Redan under framridningen var han fjompig och ovanligt stissig och det blev verkligen inte bättre när vi väl började hoppa. En liten, vit framhoppningsgrind kunde lika gärna varit en krokodildamm i Nisses värld men den gick han med på att hoppa efter en stunds tragglande, om än ovilligt. När vi sedan lade till två murdelar i plast på ett relaterat räcke sa Nisse tvärnej, kastade sig över efter mycket om och men och skickade sedan mig åt helv*te. Det var riktigt länge sedan jag satt på en häst som bockat så och jag hade inte en chans att hålla mig kvar. De tre eller fyra första vändorna gick bra men sen åkte jag i backen och lyckades få armen trampad på av Nisse i farten. Som om inte det var nog åkte sadeln på sniskan och hängde under magen när han rusade runt i ridhuset. Mardrömmen på en sadeltvångshäst och allt var kaos där en stund.

 

När allt rett upp sig efter en stund och hästen var infångad kunde vi konstatera att min arm mådde mindre bra och att Nisse var hur nöjd som helst med sig själv, den fulingen. Åååh så arg jag var på honom när jag inte längre var rädd för att han gjort sig illa eller blivit rädd för sadeln, fullkomligt kokade inombords för att det blev som det blev. Allra värst var att jag inte ens kunde sätta mig på honom igen eftersom armen inte gick att röra, verkligen inte ultimat efter en sådan avåkning varken för mig eller honom, men så var fallet och det var bara att gilla läget.

 

Ja ni hör ju själva hur det låter, kaos som sagt och jag hade väl önskat att jag inte hade behövt dra i backen så ordentligt, även om en avramling är oundvikligt. Men jag har själv känt att det har gått alldeles för bra alldeles för länge så det här var väl ett nödvändigt ont. Det kan ju inte gå bra jämt, så enkelt är det och jag har känt att en avramling var på gång. Det fick jag minsann äta upp haha!

 

Men idag är jag glad trots att kroppen knakar och ömmar - för idag har jag ridit och till och med hoppat igen och den här gången utan problem. Ni anar inte hur lättad jag blev när han sög på som tusan på hindren idag. Förvisso inga titthinder, men efter lördagens flipp var jag rädd att han skulle balla ur helt och hållet. Tur att jag hade fel.

 

Så slutsatsen av detta blir följande: Gör om och gör rätt, shit happens, och jag har en jävel till bockare i min lilla häst. Bara att träna vidare!

 

 

Frukosten ligger i magen och jag ska alldeles strax klä på mig stallkläderna och cykla iväg till jobbet. Solen skiner ute, jag har en ganska lugn dag framför mig och ikväll är det hoppträning för Lena som gäller. Kan det ens bli bättre? Knappt! :)

 

Sist jag skrev var det... tisdag va? Bibbi kom runt lunch och slog om den vinklade skon som självklart skulle krångla och ha sig. Som alltid var det vänster fram som var boven och det är numera inte den enklaste hoven att fixa,  men det löste sig tillslut. 

 

Onsdagen innebar tandläkarbesök där vi inte kunde hitta några egentliga fel men konstaterade att jag ska byta bett. Torsdagen bjöd på hopplektion i lektionsgrupp och jag säger bara JÖSSES så rolig Nisse var haha! Totalt överladdad och bara studsade fram i minibockar runt hela ridhuset. Måste försöka visa er filmen som mamma har haha!

 

Igår blev det jogg på nya bettet och oj så bra han kändes på det,  jättestor skillnad och ingen är gladare än jag!  Fick en grym ridkänsla och han sög verkligen tag i bettet. Härligt! :)

 

Se där, hela veckan på några meningar, smidigt eller hur. Nu är det dags att jag sätter igång om jag inte vill komma för sent.

 

 Hoppas ni också får en bra lördag! :)

 

Från och med i lördags fram till påskafton har jag fullt upp och mer att göra än jag haft på länge. Inte för att jag klagar egentligen, jag gillar ju att ha lite för mycket att göra på dagarna,  men en ledig dag på två veckor känns småjobbigt. Aja, medan alla går på påsklov lägger jag i en högre växel och kör på hårdare med extra jobbtimmar och extra hästar att ta hand om. Just the way I like it :)

 

Idag börjar jag inte jobba förrän klockan 17 och ligger därför i soffan och slappar medan jag väntar på att min hovslagare ska höra av sig. Nisse hade nämligen lyckats med konststycket att halvt ta av sig en framsko igår och jag kunde inte lösa det själv. På insidan sitter den perfekt men på utsidan står den rakt ut under trakten och det skiljer kanske tre centimeter mellan skon och hoven. Försökte slå in den lite igår men det var lönlöst,  skon rubbade sig inte.  Så Bibbi får komma till undsättning och underbar som hon är kunde hon klämma in oss redan idag, skönt! 

 

På grund av ovan blir det lite ofrivillig vila för Nisse såhär i början av veckan. Det blev ju ingen ridning igår, ingen ridning idag och troligen inte imorgon heller för då ska vi till tandläkaren. Cissi hjälpte mig att kika över hans mun i torsdags efter att han återigen strulat lite när vi tränade och hittade två små hakar. Så nu ska vi se om det kan vara dessa som gör honom lite orolig i ridningen. Lika bra att kolla upp det ordentligt så det inte är något som stör! Men lite vila just nu gör inte så mycket. Snart är vi igång med ännu fler tävlingar och det sista jag vill är att han ska bli trött och tappa lusten, det är jag verkligen livrädd för, så hellre en volidag eller två extra. Vi kompenserar med massor av mys istället och övar på att stå stilla på gången,  för det är svårt minsann ;)

 

Nej nu är det dags att ta tag i livet och lyfta baken från soffan. Ny vecka och nya tag,  nu kör vi! 

 

 

Här kommer filmerna från förra helgen! :) Pappa var kemaraman för dagen och har filmat med min Nikon D5200.

 

Som sagt hade jag planerat så att Nisse skulle ha god tid på sig under dagen och självklart även på framridningen, men där totalchockade han mig. Efter två minuter på utebanan tillsammans med fyra-fem andra hästar var han helt avslappnad och tuffade på som tåget. Avslappnad, aktiv och så jäkla fin rent ut sagt. När det var min tur att gå in i collectingring sa jag till mamma på vägen att "det gör absolut ingenting om han fuckar upp i ridhuset nu, han har redan varit så duktig" med det fina ordvalet haha. Men jag var verkligen redan jättenöjd med honom efter framridningen och hade nästan kunnat åka hem då och varit stolt.

 

Men stoltare skulle jag ju vara efter själva starten. Väl inne i ridhuset var det samma procedur som på framridningen - ta det lugnt, låta honom känna in situationen och efter bara en liten stund var han cool igen. Inne på banan tittade han och spände till lite första varvet innan start och tittade lite på domarna, men det var inget stort som störde. Sedan visslade visselpipan, vi genomförde vårat program, hälsade och gick ut när vi var klara och där hade jag nog världens största smile i ansiktet. Nisse hade genomfört sin första dressyrstart klockrent och jag var världens stoltaste. Procenten slutade dessutom på fina 68,15 vilket bara var ett stort plus :)

 

 

Från det att jag gick ut efter första starten hade jag exakt en timme på mig innan jag skulle in igen och den timmen spenderades på massor av beröm och mys och endast en kort framridning sista kvarten innan start. Han var ju redan igångriden så ag checkade bara av gas och broms och lite extra böjning innan vi gick in för att starta andra klassen. Även här var han helt med på noterna så inget stort behövdes göras.

 

LB:1an genomförde han precis lika bra som LC:1an. Han var avslappnad, mjuk och helt med mig vilket gjorde honom väldigt ridbar. Skillnaden från första klassen var att han nog började känna av lite mer av atmosfären och den psykiska påfrestningen och kändes lite, lite trött. Men som vanligt gör han alltid sitt bästa ändå och här landade vi på 66,38%.

 

 

Sådär ja, äntligen dags att berätta om Nisses debut på dressyrbanan! :)

 

Runt klockan åtta lastade vi och åkte från stallet och redan där började äventyret för min del, jag var nämligen min egen chaufför för första gången och det var verkligen spännande. Nog för att jag kört transport och hästar förut men att köra till tävling kändes lite speciellt, särskilt med tanke på att Nisse inte åkt så mycket med mig innan. Men fram kom vi utan problem, startanmälde, kollade läget på anläggningen och sedan var det dags att lasta ur.

 

Eftersom det här var Nisses första tävling på bortaplan valde jag att planera in extra mycket tid för allting, till skillnad från när jag åkte med Mimmi eller Zäta där jag hade planerat allt så att varje minut passade perfekt. Till exempel fick han god tid på sig att kolla in omgivningen innan jag gick ner till framridningen och även där hade jag väldigt gott om tid. Allt för att få en avspänd och positiv upplevelse och för att han skulle tycke det var roligt, vilket jag tycker vi lyckades väldigt bra med. Nisse skötte sig nämligen som en riktig stjärna hela dagen! Med tanke på hur knepig han var på hemmaplan veckan innan var jag nervös för att han skulle bli ännu värre på bortaplan, men oj så fel jag hade. Han betedde sig som om han aldrig gjort annat än att tävlat och tyckte han var kung över Vikbolandet, frustade, flashade och visade upp sig från sin bästa sida. Livets liv sa han helt enkelt min lilla busunge. Så himla söt :))

 

Till min stora lycka höll det här bra humöret i sig både på framridningen och under starterna i ridhuset och när det vardags att åka hem igen var jag så stolt att jag hade kunnat spricka. Procenten vet ni ju hur dom såg ut :) Vem hade trott att man kunde debutera på ett sådant sätt som vi just gjort, inte jag i alla fall och jag är otroligt glad över att vi lyckades så bra som vi gjorde.

 

När vi kom hem var vi helt slut båda två och Nisse var väldigt nöjd över att få komma ut i hagen och sola sig med kompisarna. Själv försökte jag stöka undan packningen så fort som möjligt för att kunna göra samma sak efter att ha kraschat i soffan ett tag. Tror vi somnade lika gott båda två den natten :)

 

Hur snygg är han inte i knoppar och dressyrtränset? Mums fillibabba!

Vilken himla skön dag jag har haft idag! Jag fick vakna upp bredvid min bästa, solen lyser, det är varmt, jag har tagit en löptur utan att dö av trötthet (herregud var har min kondition tagit vägen?) haft hur mycket slötid som helst och ridit ut en långis i skogen med fint sällskap. Glada hästar, glada ryttare och perfekt ridväder, hur bra låter inte det? :)

 

Förutom ovanstående har jag också bråkat med min dator igen, suck. Eller inte datorn egentligen, utan snarare internet och datorns funktioner. Jag försöker just nu för tredje gången ladda upp filmerna från Pay and ride'n på Youtube för att sedan kunna lägga upp dem här, men det går sådär kan man väl säga... Aja, tur att jag har bra tålamod även om det kan tryta när det gäller teknik.

 

Snart ska jag kila ner till köket för att laga middag till familjen och efter det känns det som att jag måste ut i solen igen, jag kan inte hålla mig inne när det är så fint väder. Det är väl min onsdag på ett ungefär det, bra dag! Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget känns som att det mest blev flummigt när jag läser det i efterhand nu, men det är okej. Jag har bara haft en grym dag, helt enkelt :)