Nu är det väldigt länge sedan jag spenderade en helg tillsammans med det mest inbitna connemaragäng man kan tänka sig på hingstvisningen i Ljungby och jag tänkte att det var hög tid att berätta lite om hur det var! (:

 

Som jag redan berättat åkte vi neråt i landet under fredageftermiddagen för att ge Chalmer så bra förutsättningar som möjligt. Att stå fyra timmar i transport och sedan hålla igång hela dagen är inte riktigt schysst mot en liten kille som honom så därför stallades han in på tävlingsanläggningen natten mellan fredag och lördag för att hinna vänja sig lite och förhoppningsvis sova en hel del. Och vilken anläggning sedan! Den var fruktansvärt stor, hade stallplatser för ungefär 200 hästar, varav hälften var kallstall, fina öppna ytor, två stora trevliga ridhus med bra underlag, ja you name it! Det var verkligen en optimal tävlingsanläggning om ni frågar mig och det märktes tydligt att det är vanligt med "stora" tävlingar av olika slag där. 

 

Lördagens schema såg ut ungefär som väntat med veterinärkontroll, visning på hårt underlag, löshoppning, visning för hand och visning i ring men med lite omkastad ordning. Båda veterinärkontrollerna gick utan anmärkning. Chalmer var frisk och kry och visade heller ingenting på böjprov eller liknande. Det hade vi ju redan räknat med att han inte skulle göra, men när man står där bredvid veterinären kan man inte hjälpa att bli lite nervös ändå (; Löshoppningen och visningsdelarna gick också bra. I hoppningen blev han stundtals tyvärr ganska ofokuserad med andra hingstar som gnäggade runt omkring, ny miljö och mycket folk på läktaren. Därför tappade han benen lite och hoppade lite lojt. Väldigt synd med tanke på hur fin han varit på träning hemma! Visningsdelarna gick å ena sida bättre och å andra sidan ungefär som löshoppningen. Chalmer var mer fokuserad då än tidigare, men den långa dagen utan i princip någon vila hade tagit ordentligt på hans krafter så nu var han istället trött och på slutet smågrinig. Därför visade han inte heller här hur mycket han egentligen har att ge men vi var ändå nöjda med honom.

 

Tyvärr blev det ingen godkänd hingst av Chalmer vid visningen i Ljungby men vi var allesammans nöjda med hans insats i alla fall. Det är inte lätt för en treåring att först resa så långt, sedan ta in så fruktansvärt många nya intryck och sedan prestera på topp. Det säger sig självt att hästarna blir lite annorlunda och det kan vi inte klandra dem för. Vi var som sagt nöjda med Chalmer ändå trots lite lägre poäng än vi väntat oss och i det stora hela skötte han sig ändå otroligt bra. Dessutom får han några extrapoäng av mig för att han är en så himla mysig och go kille, det är värt mycket enligt mig! (:

 

Precis som jag trodde blev det en både rolig och lärorik helg och det fanns många grymt häftiga ponnyhingstar att sukta efter! Jag och Nickan åkte hem igen under lördagskvällen istället för att stanna till söndagen som först planerat, vi kände att det var skönast för när vi inte blev klara på Ljungby alltför sent, och det var två trötta tjejer som kom hem kan jag lova. Chalmer fick däremot bå kvar i sin uppstallningsbox ännu en natt för att sedan följa med sin ägare hem på söndagen istället för att åka med till Norrköping igen. Hemma väntade nämligen en tids vila på lösdrift tillsammans med massor av kompisar. Det var han värd (:

 

Wiiihooo! Äntligen är vi påväg mot årets kanske största händelse för Sveriges hästälskare och så även för mig till viss del, nu styr nämligen jag och ett helt gäng härliga människor kosan mot Göteborg och Scandinavium där vi skall tillbringa hela helgen med att sukta efter vackra hästar och göra av med alldeles för mycket pengar på Eurohorsemässan. En helg helt i min smak! (:

 

Just nu väntar cirka fyra timmars bilresa innan vi kommer fram till vandrarhemmet vi skall bo på och när vi inkvarterat oss där står gemensam middag på stan på schemat innan kvällsprogrammet börjar. Just idag ser jag lite extra fram emot världscuphppningen och young rider-kvalet, trots att jag i grunden är en riktig dressyrnörd, men jag får hålla mig till imorgon med den biten hihi! Annars är det ju självklart världscupfinalerna som smäller lite extra högt!

 

Ååh det är så roligt att äntligen vara på väg, jag är sjuuukt taggad och jag tror verkligen att det kommer bli en rolig helg! :D

 

När jag har ridit Zäta i ridhuset har jag som vana att om det är ledigt efter mig klä av honom och låta honom gå lös när vi är klara medan jag plockar undan hinder, mockar eller vad jag nu kan tänkas pyssla med.

 

I onsdags var en sådan dag och då fick han först lösgaloppera sig själv, på eget initiativ haha!, och sedan skritta av genom att följa efter mig medan jag släpade världens tyngsta och fullaste skottkärra genom ridhuset. Till slut tröttnade jag, ställde ifrån mig kärran och grepen och hämtade en liten typ "skit-samlare" (en minigrep och en uppsamlingsbehållare) istället. När jag sedan vände mig om igen fick jag se det här bakom mig, huuur söt? Helt klart världens bästa, och sötaste, hjälpreda! ♥(:

 

Mimmsan var först ut med grusvägspremiären för året och slumpen föll så att hon även var den jag gjorde ridbanepremiär med i år, närmare bestämt i onsdags. Sååå skönt att kunna trimma hemma på banan i solen istället för att lasta, åka, rida inomhus i ridhuset, lasta och åka hem igen! Men det var mindre skönt att vi höll på att blåsa bort på haha, för det blåste verkligen storm! Mimmi som inte är sådär jätteförtjust i varken regn eller vind (läs: hatar det) stod därför emot väldigt mycket stundtals men jag kan inte klandra henne, jag trodde nästan själv att vi skulle välta när vinden tog i som mest (;

 

Nu kommer de tre sista favoritbilderna från VRF som Hillevi fotat och även dessa är utebilder. Det fanns en del att välja mellan som sagt men jag kände att jag fick begränsa mig lite, i mina ögon är han ju alltid finast i världen och jag kulle kunna kolla på vissa bilder jag har samlat på mig i timmar i sträck ju! (:

 

Slutet av förra veckan blev minst sagt intensivt men också väldigt roligt! Mycket, mycket tid spenderades på projektarbetet och den första projekttävlingen och det kändes att vi verkligen hade lagt i slutspurten. Nerverna började göra sig påminda ju närmre lördagen vi kom och att vädret inte ville samarbete med oss och den redan blöta ridbanan utan istället regnade på som aldrig förr tog lite mer på mitt psyke än jag hade räknat med. Med andra ord fick jag känna av både fördelarna och nackdelarna med att ha huvudansvaret för en lokal tävling, men samtidigt var jag så himla förväntansfull. Jag antar att det är det som kallas känslostorm! (;

 

Men! Lördagen kom och äntligen var det dags att få se slutresultatet av allt vårt förarbete vilket var sjukligt spännande. Trots att jag var så trött att jag bara satt när jag kom hem efter fredagens arbetsdag var jag också grymt taggad, och det med rätta. För lördagen bjöd på en av de bättre dagarna i mitt liv skulle jag tro och jag kan inte vara mycket nöjdare med vårt arbete. Vädret var äntligen på vår sida med strålande sol och massor plusgrader, underlaget höll bättre än jag väntat mig och vi fick mycket beröm av såväl domare och överdomare som ryttare och publik. Så peppande! :D Det enda som inte fungerade var datorn, men det var heller ingen överraskning egentligen...

 

Men i det stora hela är jag verkligen nöjd med den första av våra två tävlingar och jag kan inte beskriva lättnaden när allt väl var igång på tävlingsdagen och hade börjat rulla på. Själv var jag för dagen tävlingsledare, alltså lite "allt-i-allo" med extra ansvar, och underlagsansvarig. Det blev många vändor med fyrhjulingen kan jag lova! I efterhand har jag räknat efter och kommit fram till att jag totalt harvade och sladdade tio gånger under dagen, så nu kan jag nästan kalla mig själv harvarproffs haha! Det ska bli sååå skönt att slippa oroa mig för underlaget i några veckor nu! Behöver ju knappt tänka på det innan typ den 5 maj inför ponnyhoppningen haha! Men med facit i hand var det utan tvekan rätt val att hela tiden fixa underlaget då vi inte fick ett enda klagomål på det (vad jag har hört i alla fall) trots att det var så dåligt tidigare i veckan. Toppenbra ju (:

 

Nu laddar vi om inför den sista tävlingen, alltså ponnyhoppningen den 12 maj, och det känns skönt att ha en tävling i ryggen redan. Då kan vi göra den här gångens förberedelser mer på rutin och troligen arbeta mer effektivt. Vi har ju också lärt oss en hel del om vad som fungerar och inte, så det är bara att tagga om och köra på igen och hoppas på ett lika bra resultat! (:

 

 

Det är så himla mycket roligt jag räknar ner till just nu! Många roliga saker utspridda över det här halvåret ända fram till sommaren och det gör det verkligen lättare för mig att orka när jag har roliga saker att se fram emot! (:

Högst upp på listan står mormor och morfar, som kommer hem till Sverige efter att ha varit på Cypern under lite mer än två månader. Jag vet inte hur många gånger jag har varit avis på dem när det bara blivit kallare och kallare och kommit mer snö trots att våren kom för länge sedan enligt kalendern. Men nu är det inte långt kvar tills jag får träffa dem igen för på fredag, alltså om två dagar, mellanlander de hemma hos oss över natten på vägen hem till Västervik, det ska bli så mysigt att ses igen även om det bara blir en kortis! (:

 

Närmast på tur efter fredagens höjdpunkt står många hästälskares och absolut en av mina höjdpunkter på hela året på tur, då drar jag med massakompisar till Göteborg Horseshooow! Jisses vad jag har längtat och planerat sedan resan bestämdes för himla länge sedan! Nu är det bara nio dagar kvar och det är hög tid att knåpa ihop en inköpslista inför Eurohorse-mässan hihi (; Jag kommer att spendera fredag, lördag och söndag i Skandidaviu och det ska bli så himla roligt! (:

 

Lördagen den 20 april får jag ju inte glömma, och inte heller söndagen den 12 maj. Det är datumen då projekttävlingarna går av stapeln med allt vad det innebär. Lite nervöst just nu, men också väldigt förväntansfullt. Dock räknar jag inte ned till allt efterarbete med projektrapporten och redovisningen haha!

 

I slutet av maj konfirmerar sig min lillebror och detta är, konstigt nog, något som jag ser fram emot haha! Jag tror att det är för att hela släkten kommer hem till oss för att fira honom och umgås, det blir en festlig dag och att jag får ansvara för att baka allt fika som behövs. Med andra ord: tre saker jag tycker mycket om!

 

Sedan har vi til slut juni, åh jösses va saker det finns att se fram emot i lilla juni! Mösspåtagningen på skolan, studenten såklart och efter den ridledarutbildningen. Jag tror inte att det behövs någon vidare förklaring här va? (;

 

Det konstiga med nedräkningar, i alla fall för mig, är att när jag fortfarande räknar ned till något vill jag att dagen ska komma nu nu nu! Men när sedan dagen väl kommer vill jag istället inte att den ska ta slut och vara över. Men så tror jag att de flesta känner, man räknar ju ner för att man har något att se fram emot och längtar!

 

Här kommer del två med bilder från VRF och den här gången kommer istället bilder från utebanan. Tyvärr var den till största del täckt av snö och is, men där det hade smält undan var den faktiskt helt okej att rida på och det var skönt att kunna rida fram i solen istället för i det mörka lilla ridhuset, och att få plats att galoppera hihi (; Fotograf är såklart fortfarande Hillevi!

Kan ni gissa vad min helg innehöll till absolut största del, det tror jag nog, hästar såklart! (; Skillnaden mot andra helger var väl bara att det blev extra mycket stalltid just den här helgen jämfört med hur det brukar se ut. Men jag har fått en hel del braigt gjort så det var verkligen väl spenderad tid och helgen som jag trodde skulle bli ganska lugn försvann i en rasande fart!

 

I lördags åkte jag som alla andra lördagar upp till Zäta på morgonen för att mysa och borsta innan lektionerna. Men ganska snabbt fick mina planer ändrar när jag hittade världens sår med en stor upptrampad flik på en av hans bakhovar :( Troligen kommer det från i torsdags när vi var ute och busade och Zäta blev skrämd och trängd av en annan häst ut på en åker där han snubblade rejält i den mjuka leran och satte sig på baken innan han kom loss igen. Dock kände jag inte av något då och eftersom han betedde sig helt som vanligt trodde jag att han klarat sig utan skador. På något sätt måste jag därför troligen ha missat såret/sprickan när jag borstade av lite halvsnabbt innan jag åkte hem eftersom jag behövde skynda mig.  Sååå jäkla klantigt! :(( I fredags var jag inte i stallet så då kunde jag inte heller märka det. Turligt nog verkar han inte lida nämnvärt av hoven även om han var varm en ganska bra bit upp mot hasen i lördags och har gått lektion sedan i torsdags, men det känns så tråkigt att göra ett så onödigt misstag. Läxan blir helt klart att komma ihåg detta för att undvika samma misstag i framtiden, och att inte tro att han klarar sig utan bootsen. Det har han nämligen gjort hela vintern, men just i torsdags när jag hade det i åtanke skulle såklart olyckan slå till. Så - boots på för jämnan med brodd och aldrig hasta igenom avborstningen igen!

 

 

Även Mimmi har fått sin tid under helgen och igår red vi ut på en utforskartur tillsammans med Nickan och Veronica. Dett satt väldigt fint i det efterlängtade vårvädret, även om hästarna först tyckte det var mycket skönare att sola sig i hagen, och vi hittade flera vägar som kan bli riktiga kanonvägar närmare sommaren när underlaget blivit stabilt. Särskilt en väg som jag verkligen ser fram emot att kunna galoppera på, toppen ju! (: På hemvägen passade vi på att trava av dem på grusvägen och det var minsann uppskattat av hästarna! Så pass uppskattat att Mini tyckte det var en bra idé att visa lite ponnytricks och plötsligt låg Nickan på backen. Den där ponnyn är en liten fuling kan jag lova! Hon är söt som socker till utseendet och oftast världens snällaste och gulligaste, men utan förvarning sätter hon till den mest stoiga sida jag någonsin sett och blir som förbytt till ett litet monster som sedan förvinner lika fort igen haha. Men det är ju lite så de fungerar våra älskade ston, och jag tror att Nickan klarade sig ganska bra trots landningen på grusvägen. Beundransvärt var ändå att hon satt upp igen och var på Mini ordentligt trots att hon dragit i svanskotan ordentlig, stackarn.

 

 

 

Utöver Mimmi och Zäta har mycket tid spenderats med att jobba inför ridhästhoppningen som går av stapeln på lördag. Som ni kanske minns startade jag och Hillevi upp ett projektarbete innan jul där vi ska anordna två hopptävlingar i välgörenhetssyfte, en ridhästhoppning och en för ponny. Den förstnämnda ligger som sagt på lördag och man börjar känna av pressen nu. Det är mycket som ska ordnas och med tanke på skitvädret, rent ut sagt, är det väldigt osäkert om utebanan kommer att hålla för ca 120 starter. Men vi har jobbat även med den och ber till vädergudarna och för att fyrhjulingen och harven skall vara på vår sida, vi klarade oss i alla fall med bara två nerkörningar igår där vi fastnade ordentligt... Tummen upp för oss! (; 

Idag är det den 14 april vilket innebär att det bara är två månader kvar till den hittills mest spännande och viktigaste dagen i mitt liv, för den 14 juni tar jag ju studeeenteeen! :D Det känns så himla galet att dagen jag väntat på i snart tre år faktist kommer bli verklighet inom en inte allt för avlägsen framtid! Åh varför kan inte tiden gå fortare?! ((:

 

Nu har jag varit hemma i Sverige några dagar och hunnit bo in mig igen och känna mig som vanligt, men jag längtar redan tillbaka till grymma London! Det är verkligen en speciell stad det där och den ligger både mig och flera i familjen lite extra varmt om hjärtat. Jag kan egentligen inte sätta fingret på varför, men det är något med atmosfären och könslan av att vara där som gör att allt bara känns hemma och bekant. Bästa London ♥

 

Den här resan blev precis som de andra helt underbar! Bortsett från väldigt kallt väder kunde vi inte ha haft det bättre och det var en mycket nöjd men trött familj som kom hem i måndags natt. Under dagarna i England hann vi med massor och däribland kvällshäng i en solig Hyde Park, marknad på både Portobello Road och Covent Garden, musikal där vi såg uppsättnigen av lejonkungen (vilket var freeking amaaazing!!), fika på härliga Hummingburd Bakery, shopping, gått i grymt häftiga butiker, mys på hotellet, grymt mycket skratt och dumheter, Madame Tussauds och mycket mycket mer! Jag hittade också något av det godaste jag någonsin ätit, nämligen belgiska våfflor som såldes i ett ståne precis vid hotellet där vi bodde. Jag skulle utan tvekan kunna leva på dem resten av mitt liv haha!

 

Med andra ord var det verkligen värt väntan på att få uppleva min födelsedagspresent, och jag blir inte förvånad om jag återigen står på engelsk mark inom en ganska snar framtid!

 

 

Som tidigare nämnt fotade Hillevi en hel del under dagen på VRF den förste april vilket som vanligt är jätteroligt att ha massor av bilder! (: Nu har jag plockat ut några favoriter och här kommer nu det första gänget, som blir bilder innifrån det lilla ridhuset där framridningen hölls. Nu i efterhand har jag fått reda på att det endast är 13 meter brett, inte undra på att jag tyckte det kändes smalt när jag fått information om att det var 20 meter (;

 

Ni kan vänta er fleeer delar med bilder kan jag lova hihi!

 

Sedan mitt fina tagelarmband kom hem har jag fått flertalet frågor om varifrån jag köpt det, hur man gör, hur man beställer, vad det kostar och så vidare. Därför tänkte jag att jag gör en sammanställning av svaren i ett inlägg så finns all information att hämta på en och samma plats, bra va? (:

 

När jag väl tog tag i att beställa mitt armband var mitt första problem att välja vilken modell jag ville ha. Det finns flera återförsäljare på internet som erbjuder ganska olika typer av produkter, så steg ett var att välja vilken som passade mig bäst. När detta var gjort kontaktade jag den försäljare jag valt men fick efter flera försök tyvärr ge upp då jag inte fick svar trots flera mejl, facebookmeddelanden samt kommentarer på både hemsida och blogg. Det var alltså bara att börja om från början för min del. Varför ska någonting vara lätt för liksom? (;

 

Andra gången jag letade runt hittade jag Julia Klemhs som driver bloggen www.horsetail.se. Anledningen till att jag först valt bort henne var att hon inte hade någon modell jag fastnade för till hundra procent. Men detta visade sig vara enkelt ordnat då jag mailade Julia och frågade om det gick att göra en specialbeställning, vilket jag snabbt fick svar om inte var några problem. 

 

Sagt och gjort! När jag fått bekräftat att min beställning skulle gå att genomföra var det bara att följa beställningsanvisningarna på bloggen skicka iväg taglet, vilket för mig var den läskigaste biten. En gång under väntetiden blev jag lite nojjig när leveranstiden överskred vad som stod på bloggen (dock bara med två dagar) och mejlade då igen och frågade hur det gick. Även denna gång fick jag svar snabbt och precis som svaret löd hade jag armbandet i brevlådan dagen efter. Tror inte jag behöver nämna att lyckan var total va? (;

 

Så, om det är någon av er som är sugna på att beställa armband, eller andra produkter, gjorda av er hästs tagel kan jag varmt rekommendera Julia Klemhs på horsetail. Förutom att hennes armband är oerhört vackra verkar de slitstarka och Julia själv verkar vara en väldigt pålitlig och  tillmötesgående försäljare som är både trevlig, snabb och enkel att kommunicera med. Något jag tycker är väldigt viktigt då beställningen ändå är så pass personlig. Jag kunde inte vara nöjdare! 

 

 

 

 Den här Pay and Rid'en var alltså min och Mimmis allra första tävling tillsammans, debuuut både som ekipage och i båda prorammen tillsammas hihi, och som jag sa hann jag bli ganska nervös under dagarna innan, något som dock släppte så fort jag kom ut till Bjällbrunna på morgonen, efter incidenten med låset på ridskolan haha! (;

 

Planen med den här dagen var att öva och förbereda oss inför vårens division III lag i dressyr där vi kommer att starta LC:2 och LB:1. Tyvärr erbjöd inte VRF LC:2 som program och därför valde jag LC:1 som förklass, det var så nära jag kunde komma så det fick bli bra.

 

Det bästa sättet att beskriva den här klassen är nog med ordet passiv. Jag red lite halvdant och Mimmi lyssnade inte framåt som hon brukar. Men jag får ta på mig den delen eftersom jag kunde ha ridit mer bestämt och utnyttjat sätet mer istället för att fastna i handen vilket jag tyvärr gjorde. Det här kämpade vi med redan på framridningen så egentligen borde jag ha bestämt mig redan då, men det är lätt att vara efterklok.

 

Resultatet blev en blandning av både bra bitar och betydligt sämre bitar och efteråt kände jag mig lite som "njaaa, vi kan bättre än såhär!" Jag är missnöjd över hur jag red eftersom det påverkade Mimmi, men samtidigt är hon så pass smart att hon vet hur hon ska utnyttja sådana lägen till sin fördel och kunde egentligen ha bjudit till lite mer själv. Men man får inte vara dum inte (; Kort sagt - både kunde gjort betydligt bättre ifrån sig och jobbat mer tillsammans! Vi lyckades ändå få ihop 60,37% och en liten rosett!

 

Nu var det mer jävlar anamma redan från början! Nickan var på mig som en hök under framridningen och i collectingring och det var precis vad jag behövde! Både jag och Mimmi vaknade till ordentligt och hittade ett betydligt bättre flyt både i tempo, takt och samarbete. En mycket bättre känsla helt enkelt.

 

Den här känslan satt i genom hela programmet även inne på banan och vi presterade betydligt bättre. Den enda egentliga missen var när Mimmi gjorde sin speciella "Mimmiklassiker" och sa ifrån på skarpen när hon tyckte det passade sig haha, samt att hon tjuvstartade ena galoppen men det kunde vi rätta till. Men tempot, takten, flytet och samarbetet var som sagt väldigt mycket bättre och allt kändes mer harmoniskt och roligt. Detta syntes även på procenten som nu istället blev ungefär 64% och även där en rosett, den var vi värda nu (:

 

Jag är jättenöjd med även Mimmi efter tävlingsdagen. Hon är som sagt väldigt rutinerad, kan oftast allt själv enligt henne och kan lära mig väldigt mycket. Nackdelen är att hon, precis som Zäta, lärt sig LB:1 och därför gärna fuskar med till exempel galoppen. Men sådant går att träna på. Och med tanke på att det var vår debut på flera plan kunde dagen inte hagått mycket bättre! (:

Jag ska fösöka få tag på filmerna som Nickan filmade, men de kommer vid ett senare tillfälle. Tills vidare får det bli en klassisk öronbild (;

 

Som ni säkert märkt, om ni inte redan visste det, har jag ett stort intresse för fotografering! Den här listan hittade jag när jag kikade runt i bloggvärlden för ett ganska bra tag sedan och glömde sedan tydligen bort, för härom dagen hittade jag den bland mina arkiv och tänkte att det kanske kunde vara roligt att få läsa lite mer om min kamerakompis och mig. Så enjoy, en liten inblick i mitt fotoliv! (:

 

UTRUSTNING

Systemkamera eller kompaktkamera? Systemkamera.

Vad har du för kamera? Nikon D60

Fotar du med Raw eller JPEG? JPEG. När jag läste fotografisk bild A hände det att vi ibland använde oss av formatet Raw men personligen föredrar jag absolut JPEG. 
I vilka lägen fotar du? Till största del manuellt då jag trivs bäst med det, men behöver jag fånga något snabbt blir det oftast auto.
Vad är roligast att fotografera? Olika hästmotiv, gärna porträtt. Macro ligger mig också varmt om hjärtat och finns de möjlighet leker jag gärna med motljus.
Hur många objektiv har du? Dos objectivos. Ett 18-55 mm och ett 55-200 mm. Båda nikkor zoom.

Föredrar du fasta eller zoom objektiv? Jag har bara fotat med fast objektiv en enda gång, tro det eller ej, men då uppskattade jag det otroligt mycket! Men eftersom jag inte är så efraren med det måste jag säga zoom. 

Har du tappat bort något objektivlock? Nej aldrig *peppar peppar ta i trä*, och jag hoppas jag slipper! Jag trodde att jag gjort det en gång när det absolut inte fick hända (tror jag fotade i djup snö, ungefär tio minusgrader samtidigt som det blåste runt massor smuts i luften) men som tur var låg det bara skymt i kameraväskan. 
Vad blir ditt nästa inköp? Nikon D5200, sååå suktad! 
Har kameran något namn? Haha nej! Men om jag skulle döpa den idag skulle den nog heta Stina (;

 

BILDBEHANDLING  
Vad har du för photoshop? Jag har inget eget photoshop men på pappas dator finns CS4 eller CS5.

Hur redigerar du en bild? Det beror såklart på syftet till att jag redigerar, men vanligtvis beskär jag den och ändrar ljussättning efter smak och vad som behövs. 

Vilket format sparar du i? Nästan alltid JPEG.

 

ÖVRIGT 
Har du varit på något fotouppdrag? Ja, några mindre personliga uppdrag. 

Har du sålt bilder? Det beror på lite vad man menar med sålt... Jag har blivit erbjuden "valfri ersättning" eller "du får säga vad du vill ha för det här" men har aldrig haft mage att be om något tillbaka. Jag ställer ju upp och fotar för att det är roligt och eftersom det hittils mest handlat om uppdrag med vänner känns betalning inte viktigt. 

Vad blir ditt nästa fotouppdrag? Åååh hoppas på att få krypa runt i rabatterna och fota vårblommor snart. För att inte nämna härliga porträttbilder på hästarna i vårsolen!
Kommer folk fram till dig och frågar om du säljer bilder? Nix pix.
Nu är det sista frågan, tycker du att du är en bra fotograf? Oj, vilken fråga. För det första vill jag inte riktigt kalla mig fotograf, hobbyfotograf känns i så fall mer okej. Om jag är en bra sådan ligger väl i betraktarens öga eftersom alla har olika smak och åsikt om vad de anser som bra i en bild. Men jag skulle vilja påstå att jag är ambitiös, kreativ, öppen för förslag, alltid villig att lära och framförallt tycker att det är väldigt roligt att fotografera, och det tycker i alla fall jag är ganska bra egenskaper hos en fotograf. 

 

 LB:2

LB:2 är ett program som är ganska nytt och okänt för mig och Zäta då vi bara startat det totalt två gånger, men väldigt roligt att rida enligt mig! Det händer mycket hela tiden och det passar Zäta ganska bra, då hinner han inte hitta på så mycket bus haha!

 

Under framridningen hade jag lite problem med att han blev låg och bakom lod. Med andra ord föll han tillbaka i gamla vanor där han kryper ihop så jag fick lägga mycket energi på att få honom uppåt och framåt, lite uppförsbacketänk helt enkelt.

 

Inne på banan var han lite bättre men inte fullt så stadig som jag önskade. Han gick och småslog lite med huvudet men konstigt nog fick vi inte en enda kommentar om det i bedömningen, men det var ju bara bra för oss! (: Jag har inte så mycket mer att säga om den här starten än att den gick bra och jag var nöjd. Tyvärr var hela ritten lite onyanserad enligt mig själv och därför hamnar den i kategorin "Bra. Inte toppenbra men inte heller dåligt". Hoppas ni förstår vad jag menar haha. Zäta gjorde det han skulle men jag kände ändå att det var något som fattades liksom. Resultatet blev 60,00% och med det lyckades vi i alla fall knipa en rosett (:

 

Det här programmet har bara spökat för mig! Det började med att jag missade att det gjorts en ny version för 2013 och därför lärde mig fel program kvällen innan. Inte kul. Men det var bara att ladda om och lära sig rätt mellan klasserna på plats och snart satt det där det skulle. 

 

Mycket till framridning blev det inte till den här klassen tyvärr. Att träna på volter i förvänd galopp i ett minilitet ridhus fungerade tyvär inte särskilt bra så jag valde att gå ut och skritta istället. Det kändes bara onödigt att skapa problem. Red även lite på utebanan en gång där det var helt okej underlag bitvis så lite galoppträning blev det ändå. 

 

När vi red programmet började det hela ganska bra, bortsett från första halten som kanske inte gjorde ett superbra första intryck *hosthost*. Det där med halt direkt från galopp tyckte Zäta var helt onödigt och gjorde en egen variant istället. Men det var ganska väntat eftersom han aldrig varit särskilt bra på att stå stilla (; Sedan flöt första tredjedelan av programmet på utan några större missar. Men så plötsligt kom programspöket tillbaka. När vi är mitt i en volt mot läktaren blir Zäta jätteskrämd av dels av några i publiken som knäcker någonting vilket smäller till högt, och en dörr som samtidigt smälls upp av en funktionär och får massor av papper att fladdra. Där och då höll jag på att koka över av ilska, för ingen av de som skrämdes slutade med det de höll på med trots att Zäta reagerade som han gjorde. Därför fanns det inget annat för mig att göra än att försöka lugna Zäta och rida vidare, vilket var svårt. Under återstående del av programmet ville han inte alls gå förbi den delen av läktaren,  skyggade kraftigt och var allmänt spänd. Dock måste jag ge honom ett plus för de förvända galopperna som han ändå satte och för att han verkligen försökte göra rätt trots att han blev så rädd. Gullekillen ♥

 

Här fick vi lite mer än 56% och det hade varit intressant att se hur mycket vi fått om inte Zäta blivit så rädd. Det får vi ta reda på en annan gång! (:

 

Trots två lite halvt lustiga programritter är jag nöjd med Zätas insats. Han är en riktig stjärna att ha med sig på tävling och i måndags gjorde han sitt bästa trots att det inte alltid var helt enkelt. Mer kan jag inte begära av honom!

 

 

 Oj, oj, oj vilken dag, den går utan tvekan till historien som en av de mest komplicerade tävlingsdagar jag någonsin upplevt, ett riktigt aprilskämt var vad det var, men det var det värt i slutändan ändå (:

 

Förste april, i måndags alltså, spenderade jag på Vikbolandets Ryttarförening där de för dagen hade Pay and Ride och den här tävlingsdagen var lite speciell för mig... Jag hade nämligen inte bara med mig Zäta dit, utan också Mimmi! (: Jag hade aldrig tidigare startat Mimmi så både en och två gånger dagarna innan hann jag fundera över vad jag egentligen höll på med och bli riktigt nervös. Det var egentligen helt onödigt då Mimmi är gammal i gemet och vet vad hon pysslar med, men jag hade lite svårt att hålla nerverna i schack hihi (;

 

Jag måste bara berätta om morgonen, för den går som sagt till historien! Ungefär halv sju åkte jag till Zäta för att förbereda honom och hans packning inför avfärden till VRF. Jag själv skulle nämligen inte åka med honom utan med Mimmi på morgonen eftersom jag skulle starta henne först och istället var Hillevi supersnäll och ställde upp som hjälp med Zäta, taaack igen! ♥ Kruxet var bara att när jag kom till stallet var dörren förstörd, låset snedvridet och det gick inte att komma in. Efter att ha fastnat med nyckeln flera gånger kom jag på att jag kunde gå in genom stalldörren, sagt och gjort, men vad jag inte tänkte på var att larmet fortfarande var på så när jag öppnade "fel" dörr inne i stallet gick det såklart igång! För att göra den här långa hostorian kort kan jag säga att jag fick ringa ridskolechefen (halv sju på morgonen!) och berätta vad som hänt, invänta Securitas, sedan fick Securitas ringa om hjälp eftersom deras nyckel totalfastnade och till slut kom en låssmed som fick bryta upp dörren för att plocka isär låset så killen från Securitas kunde få loss sin nyckel och stänga av larmet. Jag tyckte inte att det här var ett bra sätt att starta en tävlingsdag, och när sedan ett annat lås slutade fungera trodde jag verkligen att någon skapat ett elakt aprilskämt åt mig... Men, men! Tro det eller ej men jag hann faktiskt i tid ut till Mimmi och resten av dagen flöt på kanoners turligt nog (:

 

I och med att jag startade båda två, två starter var, blev det totalt fyra starter varav tre innehöll helt nya program för mig. Kanske inte det allra bästa med tanke på att det var klurigt nog att få ihop organisationen med transport av hästarna samt tidsplaneringen, men även det fungerade oväntat bra faktiskt! Nu är jag dessutom tre program kunnigare och kan lägga till LC:1, LB:2 och LA:3 till meritlistan, LB:1 räknas inte för det programmet kan jag utantill och baklänges (;

 

Att starta både Zäta och Mimmi under samma tävlingsdag var något av det roligaste jag gjort tror jag! Innan var jag lite orolig eftersom de är så pass olika (trodde jag skulle ha svårt att ladda om mellan dem) och trodde att jag själv skulle bli ganska trött, men allt gick utan problem och jag blev påmind flera gånger om hur lyckligt lottad jag är som har så fina hästar, stor guldstjärna till mina älsklingar, och till alla snälla som ställer upp och hjälper mig ♥

 

I det stora hela är jag otroligt nöjd med dagen som faktiskt innehöll totalt tre debuter! Båda hästarna skötte sig superbra och gjorde sitt bästa trots vissa störningsmoment och allting runt omkring fungerade så mycket bättre än jag hade väntat mig, utom det där med ridskolans stalldörr då haha! 

 

Hur det gick för varje häst kommer ni att få läsa om i separata inlägg, annars blir det så fruktansvärt långt här! (:

 

Inatt smäller det äntligen! Väskan är packad, humöret är på topp, jag är supertaggad och har väntat och längat sedan oktober 2012. Runt klockan 02 går färden till Arlanda och om ungefär 12 timmar förverkligar jag min 18årspresent och sitter jag på ett plan med destination LONDON! Sex härliga dagar ska spenderas i världens bästa stad med shopping, nöje, upplevelser och mycket mycket mer och jag är såhäääääääääär glad och förväntansfull och taggad! Förhoppningsvis kommer jag också hem med en studentklänning, det skulle vara grymt!

 

Detta blir min tredje resa till London. Första gången jag var där åkte jag ensam med pappa och var minst sagt överväldigad av denna fantastiska stad, det var en grym upplevelse utan tvekan! Andra gången åkte vi hela familjen och även den resan får toppbetyg. Och så nu är det dags för mig att åka tillbaka och den här resan blir min längsta vistelse i London hittils, kommer hem på måndag kväll, men jag klagar verkligen inte på det hihi!