I måndags skickade jag iväg ett litet paket som jag nu verkligen längtar efter och väntar som tusan på att få tillbaka. Samtidigt som jag lägtar och är väldigt förväntansfull är jag också väldigt nervös för att något ska gå fel och oron gnager lite i magen när jag tänker på att paketet kan vara lite var som helst i Sverige just nu... Paketet innehåller nämligen material och beställning för vad jag hoppas skall bli ett armband gjort av Noaks tagel, något som jag skjutit upp att ta tag i alldeles för länge men jag har helt enkelt inte orkat psykiskt. Det känns himla läskigt att ha skickat iväg det största fysiska minnet jag har från honom ut i brevlådesverige och sedan inte längre kunna kontrollera att taglet finns kvar någonstans. Tänk om de kommer bort, tänk om armbandet blir fel, tänk om paketet går sönder på vägen och slängs? Fanatiskt tankesätt kanske, men de där slingorna betyder så otroligt mycket!

 

Åååh vad jag hoppas att allt blir rätt, och att jag snart har världens finaste armband hängades på min handled varje dag. Komsi komsi! (:

 

Nu kan jag med glädje äntligen avslöja vad det är jag tisslat och tasslat om den senaste tiden men inte velat avslöja vad det är - jag ska gå ridledarutbildningen på Strömsholm i sommar! :D

 

Att gå ridledarutbildningen är något som jag funderat på riktigt länge. Tankarna började gro redan när en två år äldre kompis gick den 2011 och har sedan dess legat i bakhuvudet och gjort sig påminda. Under hösten 2012 började jag ta tag i det hela ordentligt, leta fakta, prata med nämd kompis för att få hjälp, tips och info från henne, maila med ansvariga på förbundet och prata med min tränare om mina planer. Allt gick förvånadsvärt smidigt och i början av februari var ansökan inskickad och då återstod bara väntan på ridprov och besked om huruvida jag blev godkänd och var antagen till utbildningen eller inte. Behöver jag ens säga att jag var väldigt nervös och förväntansfull?

 

Ridprovet gjordes på NFK den 24 februari tillsammans med fyra andra sökande och vi red alla två hästar var. Själv blev jag tilldelat en valack född -98 samt ett sto född -00 och det var två totalt olika hästar. Valacken var grov, stark och lite lurig men trots det ganska mysig i dressyren medan stoet var mer nätt, känsligt och väldigt lyhörd, även den klara favoriten av de två hästarna för min del och jag tyckte hon var riktigt trevlig att rida! Sedan är det ju svårt att bilda en ordentlig uppfattning av hästar man rider ca 45 minuter, men utifrån vad jag hann tänka tyckte jag bäst om stoet. (Kanske för att hon lustigt nog visade sig vara kusin med Mimmi haha? ;)

Eftersom jag värderade min egen insats under ridprovet som ett lite böandat resultat, vilket i och för sig de flesta hade, var jag lite nervös när det var dags för beskedet. Men det blev positivt med kommentarer om en bra och stadig grundsits, fin följsamhet och ingivande av lugn till hästen och jag hade klarat provet och blivit antagen till utbildningen! Glaaaaad tjej! :DD

 

Så! I sommar tar jag och Mimmi vårt pick och pack och styr kosan mot Strömsholm för att spendera tre veckor där. Tre veckor som säkert kommer bli riktigt tuffa på flera sätt, men också otroligt utvecklande, lärorika och roliga. Jag längtar så jag blir tokig! ((: 

Visste ni att Zäta firade sin namnsdag igår, eller ja, nästan i alla fall? (; Gårdagens namnsdagsbarn var nämligen Torgny och Torkel, och eftersom jag och mina kompisar ibland kallar Zäta lite skämtsamt för Torkel kunde jag inte låta bli att uppmärksamma gårdagen genom att ringa in namnet i kalendern. Precis som jag gör med alla viktiga namnsdagar. 

 

Historian bakom smeknamnet Torkel är ganska komisk faktiskt. För flera år sedan var ett helt gäng ekipage ifrån ridskolan iväg på lektionshästDM i Åtvidaberg och under just den tävlingsdagen hade funktionärerna nog snurrat till det mesta. Fel ordning, fel laguppställning, fel namn på ryttare och inte minst tokfel namn på hästarna. C-ponnyn Corban fick till exempel heta Cobra och Zäta i sin tur fick i startlistan och resultatlistan heta Zenatorq. Fint va? (; Sedan utvecklades Zenatorq till Torkel på hemmaplan och på den vägen är det. Jag kan lova att vi har skrattat åt de där felstavningarna många gånger haha!

 

I alla fall firades namnsdagskillen med lite extra pussar och såklart favoritgodisen - Kraffts morotspellets. Då var han nöjd minsann! (:

 

 

 

Ja det här med tävlingssäsongen VT 2013 alltså. Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig när allt kom omkring utan istället behövde en hel del planeras om och det är fortfarande mycket som inte är spikat. Därför var planen att starta säsongen med träningstävlingarna hemma på klubben, men även det har ändrats nu, till min lycka! På tisdag åker nämligen jag och Zäta till Katrineholm tillsammans med Nickan och Mimmi för att delta på deras lokala kvällsdressyr, så himla roligt! ((: Vi kommer att mjukstarta med en LC:2 och en LB:1 och efter den här perioden med strul är målet bara att få godkända procent och att hitta en bra känsla i ridningen.  

 

Det ska bli så grymt kul att komma iväg igen, ni anar inte vad jag saknat att tävla under uppehållsmånaderna och motivationen jag får av att vara på G igen! Att det dessutom är en kvällstävling gör det hela lite extra roligt eftersom jag länge varit sugen på att åka på en sådan. Tagga, tagga, tagga :D

 

Nu är jag tillbaka med nya krafter efter sportlovet, som visade sig bli en känslosam bergochdalbana. Många bra dagar men också några som varit riktigt tuffa för familjen men nu kan vi lägga det bakom oss och gå vidare. Blicka framåt helt enkelt, det är bäst för oss alla.

 

Som ni kanske har märkt ser bloggen lite annorlunda ut! I fredags följde nämligen mamma med mig och Zäta upp till sjukhusfältet och fotade oss i eftermiddagssolen vilket resulterade i några riktigt mysiga bilder och däribland den ni ser i headern och profilbilden. Beslutade mig lite hastigt och lustigt för att använda dem i designen och blev precis så nöjd som väntat, de passar trots allt riktigt bra just nu och gör sig bättre med färgerna än de förra bilderna. Sniggt sniggt! (:

 

Men hörreni. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Nu tar jag nya tag, ser fram emot påsklovet som kommer bli gryyymt, förhoppningsvis välkomnar våren, längtar efter påsk och tar vara på allt roligt jag ska hitta på den närmaste tiden. Jag har så mycket att berätta att det inte är klokt! Stay tuned! (:

 

Nu tror jag ju i och för sig att de flesta av er redan vet hur en frisyr gjord med donut brukar se ut och kan räkna ut på ett ungefär hur jag gjorde. Men lite inspiration är aldrig fel och i alla fall jag tycker det är roligt att kunna använda mina hästsaker även utanför stallet, något jag ofta gör med både mitt tävlingsbälte- och armband.

 

Jag gjorde i alla fall såhär:

1. Tupera håret efter önskat rufs, haha, och sätt upp det i en låg hästsvans

2. Fäst donuten på vanligt sätt

3. Gör en slarvig halvrufsig fläta av håret som blir över och tvinna det runtdonutens fäste. Använd hårnålar för att fästa flätan 

4. Rufsa till håret där du tycker det behövs och dra loss hårslingor som kan hänga löst om du vill

5. Klart och tävlingssnyggt, men med en vardaglig tvist (:

 

I förmiddags satte jag mig på en ganska full buss och styrde kosan mot Västervik och farmor för att stanna här i två dagar. I vanliga fall hade jag hälsat på hela släkten men eftersom mormor och morfar har bestämt sig för att fly till Cypern den sista vintertiden och kusinerna till Teneriffa är jag nu inneboende hos farmor till och med fredag förmiddag då jag åker hem igen. Jag brukar försöka lägga in några småvisiter i Västervik runt om på året för att tanka energi och umgås med släkten, det är väldigt mysigt faktiskt (: Dessutom blir det som en liten relaxtid, eller paus i vardagen kanske är bättre att kalla det, där jag saktar ned och bara är ett par dagar och inte kan planera in något. Nyttigare än man tror och jag kan tycka att det är väldigt skönt att bryta av mitt vardagsliv med något annat för en liten stund.

 

På tal om paus och relaxtid har den här onsdagen verkligen varit båda delarna. Sedan jag kom till farmor vid lunch har vi bara handlat, pratat, ätit och fikat och nu har jag huset för mig själv ett par timmar eftersom farmor är iväg på symöte med sina vänner hihi (: För min del har det inneburit slötittande på tv och lite småfix, och massor slappande haha! Det kan behövas inför den intensiva häst-helg som väntar direkt när jag kommer hem med minst tre hästar per dag att ta hand om (:

 

Så nu vet ni var jag håller hus de närmaste dagarna! Imorgon ska vi nog baka cupcakes och ta en tur på stan. Jag ska försöka hitta en mössa då jag slarvat bort min favvo och ett par nya vantar eftersom mina inte överlevt den här vintern, eller de tre sista egentligen (; En riktigt bra stallmössa eller ett tjockt pannband skulle inte heller sitta fel direkt så det blir till att finkamma alla affärer imorgon.

 

Men nu, middag och senaste avsnittet av Pretty Little Liars! (:

 

...från dagens photoshoot tillsammans med Hillevi och Pepsi i snön på sjukhusfältet. Det finns ungefär 350 stycken bilder till så vänta er bildregn inom de närmaste dagarna på både detta ekipage och Zäta och mig! (:

 

 

Upp till bevis, känner ni till någon av dessa tio fakta sedan innan? (;

 

♥ Jag kan inte uttala Osynlig, utan har alltid sagt och säger istället ONsynlig

♥ Jag har en förkärlek för apelkastasde hästar

♥ Jag har en hundralapp i mitt badrumsskåp, det ni haha!

♥ Mina allra första husdjur, två stycken gerbiler, döpte jag efter två killar jag tyckte var snygga (notera att jag var ungefär sex år gammal)

♥ Att rida mot ett högt räcke är betydligt svårare, och läskigare i vissa fall, än att rida mot en hög och bred oxer enligt mig

♥ När jag köpte mitt allra första egna täcke till min sköthäst hade jag noll koll på storlekar what so ever, och drog till med storlek 165, vilket såklart blev på tok för stort när han egentligen kunde ha typ 145...

♥ När jag var liten kraTSade jag inte hovarna, jag kraFFsade dem

♥ Jag har inte sett en enda av filmerna i serien om Sagan om ringen, inte heller läst böckerna. Inte heller Harry Potter står på min film- och boklista men där har jag i all afall sett de fyra första filmerna

Åååh vad jag önskar att jag hade haft film eller bilder från den här träningen! Zäta gick som aldrig förr och både jag och Cissi som jag tränade för var lite överväldigade. Skillnaden mot hur han har betett sig de senaste veckorna vid ridning var enorm och jag svävade på små rosa fluffiga moln efter träningen (:

 

Som uppvärmning gick vi som sagt upp till sjukhusfältet och jobbade i snön även igår innan det riktiga arbetet påbörjades i ridhuset. Igår blev det dock bara ca 25 minuter för att ändå spara lite på krafterna eftersom vi skulle träna efter och snön var betydligt tyngre igår än tidigare, men det tog ut sin rätt ändå och Zäta var ordentligt uppvärmd och rörlig i kroppen när vi kom hem till ridhuset. Där blev det först en stunds skrittpaus innan Cissi kom upp och vi körde igång på riktigt.

 

Under träningen jobbade vi med påskjut bakifrån, Zätas eget driv och vilja framåt och att "rida på gränsen" vilket var fruktansvärt svårt i början. Att "rida på gränsen" liknade jag lite vid en kontrollerad kaoskänsla, och i grund och botten handlade det om om att rida på ett sätt som gjorde Zäta så fri som möjligt att själv göra rätt genom att ge honom stort spelrum samtidigt som jag använde mig bestämt utav min inverkan. Det är alltså en hårfin gräns mellan kontroll och tappad kontroll - men när man hittar rätt mitt i det där blir det fruktansvärt bra!

 

I början hade jag väldigt svårt att rida så. Jag fick liksom lite kaoskänsla när han kom igång ordentligt och verkligen ville framåt och använde ett ordentligt påskjut eftersom han gärna drar iväg istället. Gränsen mellan kontroll och att inte ha kontroll vad gäller ärligt påskjut kan vara tunn redan innan när jag rider Zäta, och när vi då pressade oss båda längre än vi brukar fick jag tänka till ordentligt och ändra mitt sätt att rida. Svårt! För det var samtidigt som jag fick just den här kaoskänslan som Zäta gjorde precis rätt och det tog en liten stund innan jag kom på hur jag skulle ändra min inverkan. Men som sagt - när vi hittade gränsen mellan kontroll och kaos och allt bara stämde var det som att sitta på en helt ny häst. Så otroligt fin och till slut kunde jag göra de allra minsta hjälper, knappt ens synbara, och Zäta reagerade fläckfritt. Underbar känsla! ((:

---

 

Så som jag red igår, det är så jag vill rida! Verkligen jobba mig igenom problemen och efter mycket slit uppnå den näst intill perfekta känslan och kunna sitta i sadeln och bara njuta av att hästen följer min minsta vink. Jösses va peppande och motiverande det är! Just i Zätas fall var det ett sjumilakliv framåt. Som vi kämpat de senaste månaderna och så lossnar det totalt igår och han är som en helt annan häst. Jag blir lite mållös nästan haha, och ska jag vara helt ärlig blev jag nästan lite snyftig igår när han var så duktig och allt bara stämde. Sedan är det säkert inte så att problemen löst sig helt och hållet nu bara för att han gjorde en superträning igår, men så många olika verktyg jag kan jobba med nu och bara att få känna känslan av att han gjorde så rätt hjälper massor. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst och använda alla superlativ jag kan för att beskriva hur super-toppen-meganöjd jag är, men jag tror jag har klargjort det redan hihi. Den här träningen kommer jag leva på sååå länge! (:

 

Ikväll kommer Nickan (Mimmis ägare för er som inte vet) hit på middag, tjejprat, massor av hästsnack och planerande inför framtiden, hihi! Vi brukar försöka ses privat eller vad jag ska kalla det ett par gånger per år för trevnads skull och det är alltid väldigt uppskattat. Nickan är även mammas kompis (det var genom henne jag först träffade Nickan) och därför är det ju givet att även mamma är med när vi ses "utanför stallivet" såhär men ibland med hästarna också. 

 

Ikväll står trerätters på menyn med bland annat kyckling och min special-cheesecake, det ni! Den går inte av för hackor det kan jag lova (; En bra avslutning på dagen som bland annat involverat ännu ett dubbelpass med Zäta som den här gången avslutades med dressyrträning istället för bomarbete, men mer om det imorgon!

 

Jag måste bara visa er kvällens frisyr, vad gör man inte när tävlingslängtan kryper i kroppen och det kliar i fingrarna? Jo man utnyttjar sina håruppsättningsprylar till vardags! Åtminstone lite tävlingskänsla i det och dessutom himla snyggt att göra det betydligt mindre prydligt. Me like! (:

 

 

Här kommer receptet på fröfrallorna jag bakade till familjefrukosten på alla hjärtans dag. De kan utan tvekan vara världens kanske godaste frallor! I receptet heter de fröfrallor, men jag kallar dem lite halvt som halvt för tiofrallor. Anledningen till det är att en grundsats räcker till ungefär tio frallor och degen skall jäsa i tio timmar. Kort och gott - tiofrallor! (: 

 

 

 

Även idag står stalljobb på schemat men idag är det heldag + kvällsfodring som gäller istället för eftermiddag och lektioner som i torsdags. Med undantag för de lediga timmarna mellan 17 och 20 blir det alltså stall för hela slanten idag och jag längtar lite smått efter att få slänga mig på soffan, bädda ner mig i min mysfilt och spendera lördagskvällen framför tredje deltävlingen av mello med massor smaskigt att äta. Har jag lite tur är jag dessutom ensam hemma och kan ta upp hela soffan själv tillsammans med Stella hihi! (;

 

Men innan dess är det som sagt full rulle och än är det ett par timmar kvar av mockning, påspackning, in- och utsläpp, upprop och diverser annat smått och gott. Det blir roligt med lite variation i alla fall eftersom jag mest jobbat söndagar hittils. 

 

Äntligen är det lov på riktigt och jag tänker släppa allt vad skola betyder under de närmaste nio dagarna, så himla skönt! (: Men som vanligt är det ändå full rulle som gäller och hittils har jag planerat mitt sportlov såhär:

 

♥ Lördag: Heldagsjobb + kvällsfodring på ridskolan

♥ Söndag: Dressyrträning med Zäta och middag hemma med Nickan och mamma

♥ Måndag: Zäta-dag samt ridlekis- och stalljobb

♥ Tisdag: Zäta-dag och Clinic på kvällen

♥ Onsdag: Åker till Västervik och bor hos farmor ett par dagar

♥ Torsdag: Västervik

♥ Fredag: Hem från Västervik, Zäta-dag och hästvakt på Bjällbrunna, ensam hemma med mamma

♥ Lördag: Hästvakt Bjällbrunna, ensam hemma med mamma = tjejkväll

♥ Söndag: Zäta-dag, hästvakt Bjällbrunna och ******* (sååå läskigt!!)

 

Utöver detta har jag lite olika recept jag vill testa, ett fotosug som heter duga och måste utnyttjas, träning inplanerad och så kommer det säkert dyka upp oplanerade saker som vanligt. Men det känns som att lite spontanitet kan behövas i ett annars ganska förplanerat schema, jag kanske behöver träna på det? (; Men jag ska verkligen njuta av lovkänslan som infinner sig såhär sista skoldagen innan man går på ledighet och ta en dag i taget. Idag är det fredag och det innebär som vanligt - att det är tecokväll hemma och självklart att det är dags för fredagsmys! (:

 

 

Som sagt så blev det två ridpass igår utanför jobbet i stallet och precis som jag trodde rasade jag i säng på kvällen. Det var inte nådigt när jag kom på att jag var tvungen att duscha innan jag gick och lade mig an jag lova, då var jag trött haha!

 

Zäta fick en riktig genomkörare och fick gå ett dubbelpass på nästan två timmar. Vi startade med att skritta upp till sjukhus fältet och pulsa runt i snön i alla gångarter innan vi sen gick in i ridhuset. På fältet jobbade jag med att få honom att röra sig genom hela kroppen och verkligen trampa på med bakkärran. Snön hjälpte till mycket med det och var, trots "värmen" på någon plusgrad, perfekt för att bilda ett bra motstånd. Inte för smält och tung men heller inte så kall att det bildades skare. Alldeles lagom jobbigt med andra ord och jag kunde sätta ganska mycket tryck i Zäta utan att han for iväg som han lätt gör utan motståndet. Perfa! Förutom rörelsefriheten tränade vi också på lydnaden genom att göra mycket halter, då det tråkigaste Zäta vet är att stå still och vänta utomhus, samt att få honom helt liksidig och alert för hjälperna. Avslutade med ett lite längre galoppass innan vi skrittade hemåt nöjda och glada båda två (:

 

I ridhuset jobbade vi över bommar på serpentinbågar där vi lade in volter och byten. Behöll samma tänk med rörligheten som på sjukhusfältet och lade upp ett lite högre tempo än normalt för att han verkligen skulle jobba igenom. Det här svarade han också riktigt bra på och det märktes att han tyckte det var roligt hihi! Avslutade till sist med en riktigt lång avskrittning för hand där han verkligen fick pusta ut efter att ha jobbat hårt och svettats rejält under två omgångar.

 

Anledningen till att Zäta fick gå som han gjorde igår var att jag diskuterat med min tränare hur hon tror att vi bäst ska lösa problemen som har uppstått och att vi kommit fram till att han måste röra på sig. Och med röra på sig menar jag inte motioneras som vanligt utan verkligen arbeta genom hela kroppen och komma loss. Det är svårt att förklara men tänk er skillnaden mellan rörelserna när ni lyfter er ena axel rakt upp och ned och när ni istället snurrar den runt i en så stor cirkel ni kan så att hållningen hamnar på plats. Det är ungefär som att röra axeln i en cirkel som Zäta måste jobba, alltså verkligen ta ut rörelserna! Faktum är att det blev väldigt stor skillnad på Zätas rörlighet efter gårdagens pass, så förhoppningsvis kan vi vara en lösning på spåren.

 

Någon annan som hade behövt få ta ut rörelserna var Mamba som jag hoppade in och red på lektion igår. Stelare häst får jag nog leta efter och jag kunde inte låta bli att tycka synd om henne. Problemet är inte att hon vägrar sänka sig eller så, utan att hon inte kan slappna av och röra sig framåt. Därför gick hela timmen igår till att försöka hitta åtminstone lite framåtbjudning för att kunna jobba henne mellan hand och skänkel och inte bara med handen vilket hade varit betydligt lättare men också sämre för henne. Och ja vad ska jag säga? De sista tio minutrara började hon komma igång lite och hade jag fått välja hade även hon fått gå två timmar för att hinna värma igenom (; Menmen. Det är en fin tjeja det där och oavsett vad, och trots att jag var livrädd för henne när jag var liten haha!, kan jag inte låte bli att tycka om henne lite extra i smyg. 

 

Som den sucker för högtider och traditioner jag är tar jag varje tillfälle jag får att pyssla ihop något extra, ge någon en present eller göra något särskilt av en dag, och Alla hjärtans dag är verkligen inget undantag! Enligt mig funkar just Alla-♥-dag som en allmän kärleksdag (jösses så töntigt det lät haha!) där man bryr sig om sina nära och kära lite extra, och därför lyxade jag till det för familjen med en riktig brakfrukost dagen till ära med nygräddade frallor som pricken över i. Så kvart i sju var det samling runt frukostbordet för en riktigt familjefrukost innan alla drog iväg åt olika håll och det blev en riktigt mysig och uppskattad stund. Riktig vardagslyx men ändå så enkelt att ordna för att göra familjen extra glad (:

 

Resten utav dagen kommer jag spendera i stallet från och med 10 ungefär. Där vankas, förutom det vanliga fixandet, jobb mellan 13 och 19 samt två ridpass och pyssel med Zäta såklart. Även han kommer få lite extra gott idag hihi (: Det kommer alltså bli en lång dag och jag vet någon som kommer ramla i säng ikväll, men det kommer det vara värt!

 

Rensade igenom mailen lite och hittade de här bilderna som Anna Persson fotade under förklassen (där vi faktiskt lyckades knipa en tredjeplacering :) på lektionshäst DM i dressyr under hösten 2012. Som om jag inte redan längtade efter att tävla redan innan?! Åååh vill slippa alla problem och komma igång med vår vanliga träning och fortsätta framåt i utvecklingen, det räcker med strul nu och tävlingsbanan känns allt för avlägsen... Jag saknar min kavaj, att packa alla saker, göra i ordning transporten, gå upp riktigt  tidigt i ottan för att lasta och åka iväg, spendera hela kvällen innan tävlingsdagen i stallet för att tvätta, duscha, rykta och knoppa. Jag saknar allt! Hoppas, hoppas, hoppas vi kommer igång snart igen! 

 

Måndag vecka sju, alltså sista veckan innan sportlovet, och nu går jag på lov! Hihi nevars, riktigt så roligt skall vi inte ha det men nästan! Det är en riktig chillvecka jag har framför mig som innehåller endast sex lektioner totalt vilket betyder en lektion imorgon, ledigt på onsdag (som vanligt), hemarbete med projektarbete på torsdag som räknas som ledig dag eftersom det är roligt, och tre lektioner på fredag. Det låter väl helt okej? Toppa detta med att jag under förmiddagen höll mitt engelskatal jag hade superångest för, skickade in mördarrapporten i samma ämne i fredags och alldeles nyss skickade in slutarbetet till en annan kurs. Jag är alltså helt pluggfri för två veckor framöver, hur skönt? Superduperduper skönt! ((: Och detta trots en grymt bristande motivation, men det är bara att sparka sig själv i röven och jobba på i alla fall. Det är som sagt värt det i slutändan!

 

Trots att jag har en lugn vecka framför mig längtar jag en hel del till sportlovet. Jag tror jag lider av lite januari-februaritrötthet och i helgen fick jag världens depp där allt kändes kanonjobbigt. Det är mycket som är lite motigt just nu och som vanligt tänker jag alldeles för mycket när det är så. Analyserar och tvivlar och försöker hitta en lösning som inte finns. Samtidigt tror jag att det måste vara så ibland. Det är inte roligt att ha sådana dagar eller stunder, men om allt gick vägen hela tiden och man aldrig stötte på problem skulle vardagen egentligen bli ganska grå. Förvisso väldigt enkel, men vad skulle man egentligen uppskatta?

 

Jaja, slut på gnällandet. Saker och ting löser sig tids nog på ett eller annat sätt, det gör de alltid även om det tar mycket tid och kräver arbete. En sak är säker och det är att det inte hjälper att gnälla och klaga. Därför tänker istället jag njuta av att jag har varit jäkligt duktig med pluggandet nu, om jag får säga det själv, och planera ett grymt sportlov! (:

 

Jag antar att det är fler än jag som har svårt, för att inte säga grymt svårt, att hitta motivationen igen såhär efter jullovet och helgerna? Att vädret är lite som det är gör ju också sitt för humöret och jag skulle tro att jag fått lite utav min höstdepp nu istället för just under hösten. Jag har grymt svårt att ta mig för saker och om jag hamnar i soffan en stund är det väldigt svårt att komma därifrån igen och göra det som behöver göras. Värst är det såklart med skolarbetet. Trots att jag läser så pass några kurser den här terminen och det är få som är "jobbiga" (vilket jag verkligen uppskattar, tro mig) känns det nästan tyngre att sätta mig med hemarbetet nu än under hösten/vintern när det var som värst. Så, för att underlätta det hela lite har jag skrivit ihop en tipslista att ha i bakhuvudet när jag verkligen inte vill öppna läxboken:

♥ Planera in roliga saker att se fram emot - själv ser jag fram emot en resa i April med familjen!

♥ Beröm dig själv - när du har skrivit den där uppsatsen på ett antal tusen ord förtjänar du en belöning, typ en pluggfri dag?

♥ Ta pauser - ingen orkar jobba konstant, ta istället pauser och gör något kul emellan läxorna

♥ Försök "bli av med det" och jobba intensivt - det är bättre att göra de arbeten du kan direkt istället för att slösa tid, då kan du stryka dem från listan och sluta tänka på dem

♥ Fokusera på varför du gör det - i slutet är det trots allt värt det! 

 

När det gäller motivation i övrigt är jag lite seg även där just nu. Jag är så himla trött på snö, is och kyla som gör typ all utomhusmiljö helt oridbar och alla tjocka kläder som bara klumpar till allt. För att inte ens nämna mina kära händer som har noll tolerans för minusgrader och bara förfryser hela tiden. Men det är bara att kämpa på! Även om sommaren känns avlägsen och det faktiskt går ganska trögt med ridningen utav Zäta just nu på grund av olika orsaker så kommer våren gå snabbt, det gör den alltid! Saker och ting kommer att bli bättre och lättare och jag har så mycket roligt inplanerat för den här våren tillsammans med både hästarna, vänner och familj så jag borde verkligen inte klaga. Och när sommaren väl kommer så kommer också studenten, troligen den viktigaste stunden i mitt liv hittills och efter den förhoppningsvis en utbildning. Så, slutsatsen och min "note to self" blir att hålla huvudet högt och kämpa på även när det känns trögt. Det är trots allt i motlut det går uppåt! (:

I torsdags den 7e blev det en riktig hoppdag då jag red båda hästarna och båda fick skutta över lite olika övningar! (:

 

Mimmi var först på schemat och för hennes del blev det gymnastikhoppning, i dressyrsadel haha! Varken jag eller Nickan tänkte på att byta sadlarna som vi lämnat i transporten över natten så vi fick helt enkelt bita i det sura äpplet och skylla oss själva (; Dock gick det förvånadsvärt bra. Vulstrena på Mimmsas dressyrsadel är inte allt för höga så jag kunde utan några större problem hissa upp mina långa ben över dem och köra på som vanligt. Inte mig emot egentligen eftersom just den sadeln är otroligt skön!

 

Men åter till övningen, gymnastikhoppning blev det som sagt och vi använde oss av en tvåstuds på varje diagonal samt två små räcken på kortsidorna. Med det här blev det en perfekt liten bana med bra linjer att bara rulla runt på men samtidigt inte för enkelt eftersom hindrena kom relativt snabbt hela tiden. Lagom övning helt enkelt (: Överlag fungerade det bra under passet, glad häst och glad ryttare. Men piloten får lite hemläxa att sluta fixa och dona så mycket och istället låta Mimmi sköta sig mer själv. Nog för att hon är en bestämd dam med åsikter som kanske inte alltid går ihop med mina, men särskilt i hoppningen måste jag lära mig att Mimmi klarar sig mer själv än vad Zäta gör och därför inte lägga mig i mer än jag behöver. Framförallt är Mimmi också mer utbildad i hoppningen än vad jag är, eller mer van i alla fall, så det är snarare hon som kan hjälpa mig skulle jag tro. Men varje dag lär man sig något nytt och i torsdags hittade jag då ännu en ny knapp som jag kan använda, det är alltid bra! 

 

Zäta valde jag att rida under dagens sista lektion. Från början hade jag planerat att rida efter lektionerna, alltså från 20.30 och ett tag framåt, men så ringde Maria och tipsade om att de endast var fyra stycken i hennes grupp och undrade om jag ville hoppa på (haha ;) och dte ville jag så det blev lite snabbt ändrat sådär! 

 

Det var riktigt stor skillnad på Zäta i tosdags jämfört med i lördags. Den här gången var han betydligt lugnare och mer kontrollerbar och försökte till ocgh med att "lektionsfjanta" sig och stanna innanför spåret och annat töntigt, men det gick jag inte med på haha! (; I det stora hela skötte han sig riktigt bra och bättre än jag vågat hoppas på. Jag har fortfarande svårt att hitta en ärlig framåtbjudning eftersom han inte tar stödet i handen ordentligt, samma sak med att få honom riktigt sådär följsam som jag vill ha honom. Minskat stöd = vinglig och lite oberäknerlig häst = vingliga vägar och bogar som skjuter lite hit och dit. Inte optimalt kort sagt. Men det här bättrade sig mot slutet av lektionen. Ju längre vi höll på desto stadigare blev han och han verkade också tycka det blev roligare och roligare. När sedan lektionsryttarna gått ner till stallet med sina hästar stannade vi kvar och tog ett par språng till vara en kombination får tio av tio poäng! Toppen att få avsluta med rätt känsla efter att ha knixat fram och tillbaka. Det gjorde min kväll! (:

 

Så summan av kardemumman blir: Två duktiga hästar som jobbade på bra och visade tydliga förbättringar under båda passen, och så lite hemläxa åt piloten på det (;

 

Äntligen, äntligen, äntligen har den traditionella schlagerfesten dragit igång igen, som jag har väntat och längtat! Melodifestivalen är verkligen något speciellt för mig, så många barndomsminnen och tv-kvällar i soffan i fjällen som spenderats framför deltävlingarna! Därför bänkade jag mig framför tv'n med familjen i lördags för att ha årets första mello-kväll efter en go-middag med världens coolaste soppa. Mysigt ♥

Hur det blir med melodifestivalen imorgon återstår att se. Då bär det nämligen av till den sista utbildningshelgen i Linköping för ULK, så på söndag kommer jag hem som nyutbildad och helt färdig Ungdomsledare, superkul! (:

 

 

Här kommer några bilder på min lilla raketbuse från lördagens hoppning. Det finns ju inte så mycket till övers att säga om hopptekniken kanske, men han tar i alla fall hem priset som världens sötaste lille kille, titta bara på sista bilden - snyggo! Mitt hjärta ♥

I lördags var jag och Zäta med och hoppade lite när ett gäng av klubbens privatryttare hade bokat ridhuset ett par timmar för att hoppa ite ordentligt. Alla som ville fick komma och efter en gemensam banbyggnad vid 15 var vi redo att köra igång.

 

Zäta var minst sagt som en tickande bomb. Ärligt talat vet jag inte om han någonsin varit så pigg och hetsig när jag ridit honom och det var minsann inte enkelt att försöka få något vettigt jobb ur honom. Personligen tyckte han nämligen att det var mycket roligare att gå i 190 km/h, slänga ut bakben hit och dit, studsa på stället och gå på tvären. Mycket bättre idé ju sa han haha (; Därför blev hela träningen lite halvdan. Jag hade svårt att rida honom på ett bra sätt och göra något vettigt av situationen när han höll på som han gjorde och fastnade nog stundtals lite i handbromsen istället trots att jag försökte låte honom gå på. Detta ledde till att vi hamnade i mellanlägen flera gånger och inte hittade någon riktigt rytm under passet vilket jag tycker är tråkigt. Hatar när det blir orytmiskt! Men han är inne i en lite lustig period just nu där han både är superduperpigg och samtidigt har fruktansvärt svårt att slappna av. Alltså behöver han röra på sig och röja av sig ordentligt, så egentligen förstår jag honom. 

 

Jag tog också årets första flygtur genom en himla onödig avramling, det ni! Det var så patetiskt egentligen, vi red en linje med räcke - oxer med vattenmatta under och kom lite stort i ett mellanläge. Eftersom han var så pass på manade jag på honom det sista språnget och trodde att han skulle kliva av och hoppa, men icke sa nicke! Istället blev det en tvärnit som fick mig att flyga över halsen och rakt ner i oxern haha! Och allt detta på grund av en oxer på ca 70 cm... Men så går det när piloten sitter och sover och reagerar för sent! I och för sig hade han gott kunnat bjuda på sig själv och hoppat i det läget, men men. Han är ju lite som han är med hoppningen och jag lär mig av mina misstag. 

 

Såhär med facit i hand hade det nog blivit bättre om jag hade väntat lite med att rida tills det var färre ekipage i ridhuset. Inte för att fyra ekipage och en häst som leds är så mycket, men att kombinera det med hinder nästan överallt och en lite galen Zäta blev inte så bra. Men några riktigt klockrena språng fick vi till, så vi får vl leva på dem! (:

 

 

15 minusgrader och förfrusna fingrar, men det var det värt för att fånga de här bilderna på Nils i hagen en dag i slutet av januari. Kärlek till motljus och effekterna det kan skapa ♥

 

För nästan exakt ett år sedan tränade jag och Zäta för Linda Melin hemma på Hageby och det var verkligen en utav mina topp tre träningar. Linda är så fruktansvärt pedgogisk och noga med att berömma (som ni hör på videon haha!) och tar sig verkligen an varje ekipage och deras träningsmoment utan att generalisera eller nöja sig när det är nästan bra. Får ni chansen att träna för Linda tycker jag absolut att ni ska ta den, det är värt varenda krona och hon gav mig gryyymt bra tips till Zäta (:

 

Igår for jag, Nickan och mamma till ridhuset igen med Mimmi och Bimi för att träna lite. Eftersom vädret här i Norrköping bestämt sig för att skifta mellan 5 plusgrader och 5 minusgrader kan ni kanske tänka er hur det ser ut på marken - isgata. Så återigen är det väldigt svårridet utomhus, suck! Både jag och mamma var osäkra på om det ens skulle gå att köra med transport genom allén mellan Bjällbrunna där Mimmi står och landsvägen, men Nickan kirrade det som vnligt hihi. 

 

Igår blev det ett väldigt roligt pass. Nickan föreslog att det var dags för mig och Mimmi att börja testa på längningar samt förvänd galopp och börja jobba oss vidare från "grundjobbet" eller vad jag ska kalla det. Och ja, det var en intressant känsla... Mimmi har väldigt mycket mer gång att arbeta med än vad Zäta har, och eftersom jag under de senaste åren nästan bara ridit honom har jag vant mig vid hans så kallade "ökningar" och gångarter som egentligen är i princip obefintliga hur mycket vi än försöker. Benen räcker helt enkelt inte till haha (: Därför blev jag riktigt förvånad igår när jag fick känna på hur en längning verkligen ska kännas och jag hade faktiskt gansa svårt att rida i det ordentligt. Så det blir definitivt något att jobba vidare på! Men det var häftigt att känna på det och märka en så stor skillnad. 

 

De förvända galopperna hann vi bara starta upp så smått. Eftersom det enligt mig är det enklaste sättet att utföra övningen valde jag att fatta galopp och sedan vända halvt igenom men bibehålla samma galopp så att den blir förvänd när man kommer ut till spåret igen. Trots kort tid gick det ganska bra och vi lyckades hålla både balans och takt godkänt i båda varven. 

 

Eftersom mamma var med bad jag henne att filma korsta snuttar av passet för att själv se hur vi ser ut tillsammans, så sjuuukt nyttigt! Och de slutsatser jag drar är dessa:

♥ Upp och ihop! jag blev förvånad över hur öppen i formen Mimmi faktiskt var stundtals. Ovanifrån fick jag känslan av att hon var "på plats" så att säga och tyckte att hon bar sig bra. Men mycket mer samling kommer tillämpas (;

♥ Jag ser mycket längre ut på Mimmi än vad jag trodde. Töntigt att tänka på kanske haha, men är jag van att rida en liten killa tänker jag ofta på min längd, så det har satt sig ganska bra i mitt huvud...

♥ Effektivisera mera. Lite kvickare hjälper, kvickare reaktioner.

♥ Sitsen behöver förbättras genom att sjunka ner i sadeln mer, hitta ett stabilare skänkelläge samt korta tyglarna för att ändra armställningen. 

 

Som sagt - det är nyttigt att se sig själv på film, även om det inte alltid är så roligt haha. Om jag vågar kommer kanske filmerna upp här efter att jag har tittat på dem lite mer själv först! (;