Den här filmen var egentligen tänkt att bli lite annorlunda mot hur den blev, men har man en glad och busig häst så har man och då får man filma de korsta stunder som hinns med (;

 

Som jag nämnde igår tyckte Mimmi att det var väääldigt roligt att få galoppera på ordentligt och det var inte för inte som jag bara kunde filma korts snuttar. Rätt vad det var kom nämligen ett ben flygande ut i luften och var det inte ben så var det huvud och hals som försvann i någon slags minibock. Hon kan minsann den lilla damen! Men det roligaste, och mest oväntade, var utan tvekan när vi galopperade förbi en plätt där stubben var lite högre och lite gråare än på resten av åkern - för där kom ett skutt som verkligen fick mig att hänga löst en stund! Det är inte ofta Mimmi reagerar på saker och jag har därför aldrig känt att jag hängt löst på henne förut. Men de gånger hon faktiskt tittar till på något blir reaktionerna ganska starka och igår blev det en rejäl slängning åt vänster för hennes del medan jag var påväg åt höger och upp i luften, haha! Jag får väl tacka min hyfsat bra balans och mina långa ben för att jag höll mig kvar gissar jag på. Mimmi däremot galopperade bara vidare helt oberörd när hon kommit tillräckligt långt ifrån det går stubbmonstret. Min lilla toka ♥

 

 

Idag är det faktiskt inte sämre än att jag tar helg även fast det bara är fredag, och det känns riktigt skönt måste jag säga. Att börja jobba på ridskolan på riktigt är riktigt kul men också mer krävande än jag hade trott och efter två veckor är jag lite tröttare än jag räknat med. Men det är det värt, när jagg känner att jag får ut så mycket av mitt jobb både genom hästarna, ridskoleeleverna och feedbacken jag fått hittills (:

 

Men nu är det som sagt långhelg för min del och det tack vare mina supersnälla kompisar som ställer upp och täcker för mig på ridskolan idag och imorgon, tusen tack ♥, som gör det möjligt för mig att åka på en minisemester. Idag åker nämligen jag och Nickan ner till Marlene och Stuteri Arda i Töreboda för att spendera fredag - lördag där och även besöka en hästbutik som råkar ha sin årliga rea just i helgen, och det klagar vi ju inte direkt på hihi! Med andra ord blir det två dagar med connemaror, skönt folk och förhoppningsvis lite fynd på rean. Det låter helt okej enligt mig...

 

För att hinna vara i Töreboda så länge som möjligt åker vi runt lunch idag, men innan dess står såklart hästarna på schemat så nu ska jag hoppa i ridkläderna och ge mig iväg på momangen! (:

 

 

 

Detta har vi pysslat med idag och jag säger bara - den totala lyckan när en ny stubbe är klippt och den dessutom slår den förra med hästlängder vad gäller kvalité och storlek. Jag låter videon säga resten men det var helt underbart! ((:

 

Andra delan av Strömsholmsbilder innehåller detaljer, något som jag personligen tycker är extremt roligt att fota. Och på ett sådant ställa som Strömsholm finns det ju en del så kameran fick jobba hårt en kväll hihi. De flesta bilderna är faktiskt från sadelkammaren. Eftersom jag fotade under kvällen gav kvällsolen ett väldigt speciellt ljus som fick lite extra hjälp at de höga fönstren just där inne och det ville jag inte missa. Ni ser ju själva ljusinsläppet i Gula ridhuset på översta bilden - helt otroligt!

Att jag mest höll till i sadelkammaren den här kvällen berodde också på att den var en utav mina favoritplatser på anläggningen. Lukten av häst, läder och smörjprodukter kombinerat med kompishäng var himla fint. Dessutom hade jag, tråkigt nog, också börjat packa ihop mina och Mimmis saker så mått eftersom det snart var dags för hemfärd.

 

En klar fördel med hösten, i alla fall om man står uppstallad så som Mimmi gör en bit ut på landet, är att bönderna äntligen skördar sina fält och lämnar efter sig härliga stubbåkrar! ((: Hela sommaren har jag kastat suktande blickar på de gyllengula fälten och bara väntat på att de skulle klippas ned och jag var minsann inte sen att rida där när det väl hände. Så härligt!

 

Att rida på stubben är något som både jag och Mimmi tycker om och det går oftast bättre där än på ridbanan. Jag antar att det har med att göra att framåtbjudningen kommer lite mer av sig självt och att det blir så mycket friare utan fyra staket som omringar. Inga egentliga begränsningar helt enkelt, det gillas myyycket.

 

Så taggade som få skrittade vi fram på åkern med spetsade öron och peppande musik på Spotify innan vi satte igång med ett riktigt trimmpass. Jag hade som mål redan innan jag satt upp att vi för dagen verkligen skulle anstränga oss och pressa oss det där lilla extra och den här tanken låg och grodde i bakhuvudet under hela passet. Inga missar lämnades utan att ha rättats till, alla övergångar skulle vara balanserade, och eventuella konflikter (ja, sådana uppstår då och då med en dam som Mimmsan) skulle jobbas igenom och inte bara låtas vara. Det här gav verkligen resultat och jag hittade den där känslan som man liksom alltid letar efter i ridningen, ni vet när allt bara flyter!

 

När vi till slut gav oss för dagen var vi ungefär lika svettiga båda två men också lika nöjda. Det är så himla roligt att rida när det känns så, och det här är helt klart ett pass som jag kommer plocka fram och tänka tillbaka till när vi jobbar i motlut (:

 

Ironiskt nog när jag väntat och längtat i flera veckor blev det bara ett pass på stubben, för dagen efter pllöjdes den upp. Men snart kommer en ny åker att skördas och då ska jag banne mig ta tillvara på den! (;

 

... var precis vad jag behövde och därför tog jag mig i kragen och började måndagen med ett skivstångspass på Friskis & Svettis vid 06:15 imorse. Med andra ord fick startade veckan på ett av bästa möjliga sätt och jag kom verkligen igång ordentligt. Härligt! Men jag måste erkänna att jag undrade så smått vad jag egentligen höll på med och svor både en och två gången inombords när jag masade mig ur sängen, men så är det alltid för min del och bara jag kommit upp blir jag genast på bättre humör. En riktig morgonmänniska med andra ord.

 

Idag har jag inte så mycket planerat. Nu väntar några timmars pysslande hemma innan jag jobbar mellan 13 och 19 och därefter ser det ut som att det blir en lugn hemmakväll. Egentligen är jag sugen på att hitta på något utflyktsaktigt, men jag vet inte riktigt vad det skulle vara? Jag får se vad jag lyckas lura med familjen på hihi (; Innan dess väntar hur som helst 21 hästar som skall göras iordning för dagen, en uteritt, en lektion med de söta ridlekisbarnen och därefter lektion med min egen grupp II. Känns som att det här kommer bli en bra måndag! (:

 

Imorse gjorde jag inget mindre än steg upp klockan 05.30, åt lite frukost, satte mig i bilen och styrde kosan ut mot Bjällbrunna för att åka iväg på terminens första tävling. Och inte vilken tävling som helst, utan första omgången av dressyrallsvenskan division II vilket innebär lagridning och är extra kul, men också lite extra pressat, enligt mig. Jag var bara lite lagom trött sådär, men samtidigt grymt taggad och jag såg verkligen fram emot att komma ut på banorna igen! Tyvärr får jag väl säga att dagen som gick upp som en sol slutade med att kraschlanda som en pannkaka.

 

Till en början var det en helt normal tävlingsdag. Hästarna gjordes iordning hemma och eftersom jag och Nickan startade med ungefär tre timmars mellanrum valde vi att åka med en häst i taget för att den andra skulle slippa stå i transporten under flera timmar, ingen big deal på något sätt. Först ut var Bimi och hon och Nickan gjorde en kanonritt utan några som helst större missar. Vi var jättenöjda med deras prestation båda två och kunde räkna upp många exempel på vad de gjort riktigt bra. Tyvärr tyckte domaren något helt annat och där kom dagens första nederlag i form av oväntat låga procent. Därför satte vi oss ganska besvikna i bilen och åkte hem för att hämta Mimmi.

 

Mimmsa den lilla damen lyckades dock snabbt få mig på bra humör när hon redan tidigt på framridningen kändes supertrevlig att rida. Hon var lyhörd, energisk och de problem vi jobbat med den sista tiden var nästan som bortblåsta. Härligt! Under själva programmet, som var LB:2, höll känslan i sig under första halvan av programmet och jag var verkligen jättenöjd. Efter skritten tappade vi tyvärr lite energi båda två men vi genomförde ändå ett klart godkänt program med två egentliga missar som domaren kunde klanka ned på. Trots dessa hade jag en bra känsla när vi hälsat och lämnat banan i och med att första halvan av programmet varit så bra. Eller som Nickan sa "första haövan kan vara det bästa ni någonsin ridit ihop". Men även här visade det sig att domaren tyckte något annat och procenten kändes mer eller mindre som en örfil - ynka 55%... Då hade jag väldigt svårt att dölja min besvikelse kan jag lova. Så - ännu en gång satte vi oss besvikna i bilen och åkte hem för att lämna Mimmi innan vi skulle tillbaka igen för att kolla på Cissi som var vår tredje lagryttare.

 

Resultatet för henne blev ungefär detsamma som för oss andra och jag kan väl säga som så att laget inte direkt hamnade i toppen av resultatlistan. Med andra ord - upp som en sol och ned som en pannkaka med tre besvikna hemfärder som resultat.

 

Nu låter jag väldigt bitter, det är jag medveten om. Men är det något jag verkligen avskyr så är det att känna mig supernöjd över en prestation och sedan bli totalt sågad vid fötterna. Och att få en kommentar som "Kämpa på!" i sitt dressyrprogram när jag inte tyckte att jag behövde kämpa alls (bara lite i slutet) är inte kul alls. Menmen. Nu när jag har fått lite perspektiv på dagen och landat lite själv kan jag istället se det positiva i det hela. Jag hade trots allt em kanonkänsla på framridningen, Mimmi var positiv, jag har himla bra lagkompisar, jag är en erfarenhet rikare och vi genomförde ett halvt dressyrprogram med fläckfri energi (det är mer än vi gjort tidigare haha) vilket betyder att allt vårt tränande och slit hemma börjar löna sig. Alltid något (:

 

Så för att summera dagen: för någon utifrån verkar vi ha ridit bort oss totalt och inte förtjänat några procent att tala om. Men för oss som var där vet vi att vi var bra, känslan var bra och att domaren för dagen ville se en annan typ av uppvisning. Det är då man får försöka fokusera på det som varit positivt, även om det är svårt!

 

 

Vägen hit har varit minst sagt knepig att gå och därför har jag varit ganska tyst om detta. Det har varit många turer fram och tillbaka, mycket har varit osäkert och mycket har strulat, ta bara anmälningen till ridledarutbildningen till exempel. Jösses säger jag bara! Men nu är jag äntligen framme och det känns så himla bra att vara igång på riktigt och börja få koll på läget, även om det är först vecka 36 allt kommer vara riktigt som det ska vara.

 

Men det tar sig! Och är det något jag fått lära mig av den här resan så är det att ta saker och ting som de kommer, vilket varit en extremt nyttig läxa för mig som hatar att inte ha koll på läget hehe. Och det har det verkligen varit värt, för nu är jag så sjukt lycklig och taggad inför vad som väntar att jag knappt kan bärga mig! ((:

 

 

 

Nu så! Nu är första steget taget mot att komma igång med bloggen ordentligt igen och en ny header är skapad. Inget avancerat men det är i alla fall "rätt" häst som syns på bilden nu, något ni kommer få veta mer om så småningom.

 

Precis som vanligt hade jag, som är så fruktansvärt bra på det här  med datorer, koder och olika program hit och dit *hosthost*, världens problem med att få allt att jobba med mig istället för mot mig. Och i vanlig ordning gick det helt plötsligt problemfritt när jag bara kom på hur jag skulle göra. Synd att jag måste vara så långsam bara hihi (; Men men. En ny header är i alla fall uppe och trots sin enkelhet är jag väldigt nöjd! Bilden är, som ni säkert ser, fotat framför Strömsholms slott och är tagen av Hillevi en dag när vi var ute på söndagspromenad. Mysigt värre (:

 

Så - från och med nu kan ni vänta er mer uppdatering igen och som jag n'mnde sist finns det en hel del att se fram emot... (:

 

 

 

 

Hej vänner! Först måste jag säga tusen tack till alla som kikar in här om dagarna trots att det har blivit ganska skralt med inlägg den sista tiden. Ni är så söta och det gör mig jätteglad! Därför önskar jag att jag hade en riktigt bra anledning till min frånvaro men det enda jag kan säga är att jag 1. Försöker ta till vara på varje ledig sommarminut  2. Inte är sugen alls på att sätta mig framför datorn när jag kommer hem efter att ha jobbat stillasittande framför en likadan skärm hela dagen  3. Har lite svårt att veta vad jag ska skriva om just nu. Det är inte så att jag inte har något att skriva om, snarare tvärt om! Jag har massor idéer och bilder och "avslöjanden" och förändringar som jag kan utnyttja,  frågan är bara var i den stora röran jag ska börja men det håller jag på att reda ut haha.

 

Med andra ord - allt kommer snart vara som vanligt här igen med uppdateringen och ni kan vänta er förändringar på flera plan under tiden. Bland annat bör en ny design knåpas ihop och för det måste nya bilder tas mm. Men det kommer, hoppas ni orkar vänta lite till bara (:

 

 

Från att i vanliga fall ha en eller två hästar att ta hand om per dag har jag den här helgen ökat upp antalet lite och faktiskt fördubblat det till hela fyra stycken. Anledning? Jo Nickan, Mimmis ägare, har varit i Danmark och tittat på massor fina connemaror och behövde därför någon som kunde passa stallet hemma, vilket jag självklart var sugen på att hoppa in och göra! (: Därför har jag, med lite hjälp från Veronica, sedan i fredags styrt och ställt på Bjällbrunna och pysslat om Mimmi, Bimi, Bella och Nisse. Fast lille Nisse räknas knappt eftersom jag bara har tittat till honom om dagarna då han har helvila och bara går och gottar sig i sommarhagen med de andra grabbarna på gården hihi (;

 

De andra tre däremot hålls igång precis som vanligt och har haft lite olika scheman under helgen som sett ut såhär:

Fredag: Fredagen blev en seeen kväll i stallet eftersom jag inte kom dit förrens 17.30 och åkte därifrån 21.30, sådär lagom trött haha! Men det var det värt eftersom en viss liten grå connemara som jag nämnt här tidigare (Bimi såklart) trimmades på banan och kändes ungefär hur bra som helst! Eftersom det var första gången jag red henne "ordentligt" hade jag inga direkta planer mer än att känna mig fram men oj så fin hon kändes. Som jag sagt förut är hon himlans lik Zäta i ridningen och jag tror att det hjälpte oss en del på traven. Riktigt roligt pass i alla fall!

De andra två gick varsitt lugnare pass. Mimmi skrittades ut men vi jobbade ändå på ordentligt under tiden, eller ja, så gott vi kunde med ungefär en miljon insekter runt omkring oss. Bella i sin tur joggade jag bara en stund på banan av den enkla anledningen att jag är väldans lång på henne och inte ville att hon skulle få det för jobbigt.

 

Lördag: Igår hade jag faktiskt bara hand om Bella och Nisse eftersom Veronica hade de andra två och jag hade planerat ett longerpass med ganka mycket bommar och cavalettis för att hon skulle aktivera kroppen ordentligt. Men nere på banan tyckte fröken Bella att det där med att springa över pinnar var himla onödigt när man faktiskt kunde springa fortare än vinden och totalt strunta i vad tjejen i andra änden av linan sa, så där blev det lite omplanering. I stället började jag därför med att longera henne på en tom volt ganska länge med mycket övergångar för att få ordning på gas och broms innan vi gav oss på bommarna ige och det gav bra resultat. Nog för att bomserierna togs liiite för fort ibland ändå, men nu var det var godkänt när hon jobbade bra nääästan hela tiden (;

 

Söndag: Veronica har Bimi idag och därför gav jag mig ut i skogen på Mimmi och med Bella som handhäst inna jag kollade till Nisse på hemvägen. Idag valde jag att rida barbacka för att variera lite från sadeln och det visade sig vara ett bra val! Nog för att vi var ganska oense i början jag och Mimmi om hur man koncentrera sig på ryttaren, ungefär som Bella ochja igår. Men när det väl lossnade då lossnade allt och det blev sådär extra roligt att rida. Spåret i skogen tar ca 40 minuter att skritta och vi avslutade med att jogga lite på banan med en lika fin känsla (: Såååå taggad på att komma igång och träna nu igen efter sommarvilan!

 

Detta är med andra ord ungefär vad jag pysslat med under helgen. Förutom Bjällbrunna har jag i och för sig också haft hand om min chefs hästar, som för övrigt var hur roliga som helst igårkväll haha, haft en sleepover med Tessan, sovit lite i solen för att ta igen missade timmar och försökt komma igång igen och släppa semesterlunken. Tänk va två lediga veckor kan ställa till med (;