I december 2009 skrev jag på ett kontrakt som kom att förändra mitt liv något så otroligt mycket och forma mig till den människan, och framförallt den hästmänniskan jag är idag. Då skrev jag nämligen under mitt fodervärdskontrakt som innebar att jag från och med januari 2010 skulle få ha Zäta som min alldeles egna häst två dagar i veckan hos ridskolan och där med bli delfodervärd på honom. Jag minns fortfarande känslan av att bli tillfrågad, känslan när beslutet var fattat och känslan av att sitta på hans rygg den första foderdagen. Det är obeskrivligt, kort och gott.

 

Sedan den där vintermånaden 2010 har vi upplevt så otroligt mycket tillsammans! Vi har älskat varandra, hatat varandra stundtals, tränat och tränat, slitit och tävlat, jag har gråtit över framsteg som aldrig kommit, gråtit av lycka över prestationer vi gjort tillsammans när allt slit givit oss så fina resultat, vi har verkligen jobbat oss upp från botten till toppen, känt oss oövervinnerliga när vi sprängt fram i galopp i skogen och fälten, hjälpt varandra, tagit hand om varandra, busat som små barn tillsammans, hittat ett troligt samspel som jag aldrig känt med en annan häst och så mycket, mycket mer. Det Zäta har gett mig och det han har lärt mig är oersättligt. Den utveckling vi gjorde tillsammans, både i ridningen och i vår relation, har lärt mig så otroligt mycket på så många olika sätt och jag ångrar inte en sekund ag spenderat tillsammans med honom.

 

Idag ser det annorlunda ut. Till sommaren 2013 skildes våra vägar åt och Zäta har nu en annan liten tjej att utveckla och utvecklas tillsammans med. Detta var långt ifrån ett lätt beslut och jag har både gråtit och ångrat mig flera gånger om. Men någonstans vet jag att det här beslutet ändå var det bästa, att det på något sätt var dags för oss båda att gå vidare och hitta nya utmaningar. Jag får trots allt träffa honom varje dag på jobbet och pussa på honom när jag vill, även om det skär i hjärtat när jag ser hur ledsen han blir när jag ägnar mig åt de andra hästarna...

 

Jag skulle kunna skriva i flera timmar för att pränta ner alla mina känslor för det här och försöka förklara och förstå, men det skulle inte hjälpa och det spelar ingen roll. Det enda som egentligen är viktigt är att Zäta är min allra bästa vän, den som har format mig till personen jag är idag och den som lärt mig nästan allt jag kan. För mig är han den starkast lysande stjärnan, prinsen, den busiga pricken med världens finaste glimt i ögat. Den som alltid gör mig glad, den som förstår mig och den som tagit mig igenom så mycket. Min prickiga kille med världens största hjärtat av guld. Jag älskar honom och kommer alltid att göra det.

 

 

Idag är det full rulle som gäller verkligen heeela dagen och därför tänker jag att det kan vara passande att lägga upp några bilder från helgens fotografering med Lotta och hennes häst Ragnar Blomster!

 

Bilderna är oredigerade än så länge men så småningom kommer även de färdiga resultateten upp, när jag har gått igenom 186 stycken bilder (;

 

Just nu har Dressyrmupparna en tävling som känns nästan som gjord för mig hihi!

 

I potten finns ett par ridbyxor, en värmeväst och ett putskit och alla dessa saker är något jag verkligen skulle behöva nu när jag jobbar på ridskolan och spenderar mycket mer tid där än jag gjort tidigare. Så, håll tummarna för mig och att jag har turen på min sida så kanske jag kan vara lite snygg i vinter! (:

 

På tisdagar har jag det så pass lyxigt att jag bara jobbar 8.30 - 12.00 (jag vet, niiice :)) och idag var inget undantag. Klockan stod därför på 07 i morse och efter lite frukost bokstavligen sprang jag iväg till jobbet, varför inte passa på när jag ändå inte hade någon packning med mig liksom? Dock visade det sig vara ett dåligt val eftersom ett illamående som följt mig genom hela natten gjorde sig ganska påmint igen hehe. Men med lite viljestyrka kom jag fram även om det tog mycket längre tid än vanligt. 

 

Sedan rullade förmiddagen på i en rasande fart och vi hann med utsläpp av hästarna, mockning av stallet, fodring och fika innan det var dags för tre av lektionshästarna att ridas. Min lott föll på en av våra unghästar, Plutas, som jag ridit en gång tidigare och tycker är supertrevlig! (: Kvick och lyhörd och riktigt rolig att rida, förutom när det kokar över lite i den lilla fuxhjärnan, men det får man ta (; Just idag stod markarbete med instruktioner av Cissi på schemat och jag är nöjd med vad vi åstadkom. Under passets gång gjorde vi ganska stora framsteg och kunde avsluta med att rida i samlad galopp - rakt fram - skutta igenom en serie - och göra halt innan väggen. Det ni haha! Nej skämt åsido. Plutas är en grabb som är väldigt rolig att jobba med, speciellt idag när han verkligen försökte göra rätt. Söthästen (:

 

 

Ikväll ser jag fram emot min lediga onsdag imorgon som tro det eller ej kommer bli helt hästfri! Först har jag en sovmorgon inplanerad, sedan träning och lunch på stan med mamma för att sedan möta upp Tessan och shoppa lite nödvändigheter till hösten. Jag är lite (läs: mycket) sugen på en fin höstjacka och behöver handla en del småsaker som tagit slut här hemma. Känns som det kommer bli en bra dag!

 

 

Idag är det ju då dags för omstarten som jag bestämde mig för att göra igår och jag tänkte börja med att summera massor av bra saker som hänt under de två senaste veckorna. Saker och ting blir ju som sagt vad jag gör dem till och då väljer jag att försöka vara positiv!

 

♥ Jag köpte äntligen en egen dator! Många pengar fattigare, men mycket intjänat i smidighet!

 

♥ Jag planerade massor av roliga saker som kommer hända fram till december. Älskar att kunna se fram emot saker, det hjälper mig helt klart genom vardagen.

När jag fortfarande gick i skolan tyckte jag ganska illa om söndagar. Vi känner nog alla igen den där härliga söndagsångesten som brukar komma krypandes fram mot eftermiddagen och känslan av att måndagen väntar och att man har en ny lååång skolvecka att ta sig igenom. Har jag rätt? Hihi ;)

 

Numera har jag slutat ha söndagsånget och uppskattar  söndagarna riktigt mycket. Delvis för att det är min enda "riktiga" lediga helgdag då jag bara är ledig var tredje lördag, och delvis för att jag numera längtar efter att få gå till jobbet på måndagarna och vet att jag kommer få göra det jag älskar ännu en vecka. Hur underbart är inte det? Men idag, eller ja den här veckan egentligen, har jag längtat extra mycket efter min söndagskväll bara för att jag så gärna vill att den här veckan ska ta slut. Den har varit minst sagt påfrestande och när veckan innan dessutom inte var så enkel den heller. Först Måns plötsliga bortgång ena veckan och så nu Chilli lika plötsligt i onsdags. Det här med Chilli har varit jobbigare än jag trodde och jag har gråtit mer än jag väntade mig. Men det är ju lite det som är grejen med djur. De växer ihop med en själv så starkt utan att man märker det och när något sådant här sedan händer rasar hela världen för en stund. Det suger, kort sagt.

 

Så nej. Nu vill jag inte vara ledsen mer och därför trycker jag på knappen för omstart imorgon och hoppas att en ny vecka kan hjälpa mig att komma igång igen. För även om jag bara lääängtar efter att september ska ta slut så att jag kan få fly in i mitt bästa oktober, och vara en månad närmare jul, så blir ju saker vad jag gör dem till. Därför kör jag på en omstart imorgon och ser till att saker och ting blir bra nu. Så det så!

 

Allt har dock inte varit pest och pina den här veckan, även om mycket har gått trögt för min del. Idag spenderade jag till exempel ganska många men väldigt mysiga timmar tillsammans med Nickan hos Mimmi i hennes tillfälliga hem med att klippa, rida, pyssla och bara mysa. Som pricken över i lyxade vi till det med en lunchfika på Lisbeths café tillsammans med Lena och hennes son Adam som kom på besök i precis rätt tid. Trevligt! (: Toppade detta med en löptur när jag kom hem och efter det var humöret nästan på topp igen. Endorfiner är bra grejer hihi!

 

 

Det gick inte alls som jag hoppats på smådjurskliniken i tisdags.

 

Efter undersökning och röntgen konstaterades en urinsten hos min lilla tuss. Valet stod mellan att ta bort henne direkt på plats eller låta veterinärerna försöka ta ut den under onsdagen. Eftersom chanserna var goda att de skulle få ut den och att Chilli skulle bli frisk och kry igen valde jag att ta den chansen jag hade och därför åkte vi tillbaka igår morse och hoppades på det bästa, även om vi anade det värsta. Och ja. Tyvärr fick vi rätt i våra onda aningar och Chilli fick somna in igår medan hon redan var sövd och inte hade ont mer. Nu är hon hos sin marsvinssyster som fick somna in i våras och jag gråter mest hela tiden. Någonstans vet jag att det blev bäst såhär, jag skulle aldrig låta henne lida och nu slipper hon ju ha ont.

 

Men jag saknar henne massor min glada lilla plutt ♥

Igår startade jag veckan med mitt vanliga skivstångspass på Friskis och fick dessutom med mig Johanna, efter att ha väckt henne tio minuter efter att vi skulle träffats haha, och var sådär måndagstaggad när jag åkte därifrån som jag alltid blir av passet. Men någonstans tänktejjag ändånför mig själv att nu ska jag inte ropa hej ännu och tänka "vilken grym vecka det ska bli" osv, med tanke på hur förra veckan blev efter att jag gjort så. Och mycket riktigt. När jag kommer hem och fejar runt i mitt rum beter sig mitt marsvin väldigt konstigt och gnyr och har sig. Så upp med henne ur buren för att klämma, känna och sedan googla runt på olika veterinärsidor för att konstatera att hon troligen har dragit på sig urinvägsinfektion stackarn... :( Jag har själv aldrig haft urinvägsinfektion men med tanke på hur folk runt omkring mig mått av det kan jag ju bara tänka mig hur ont det måste göra på en sån lite filur. Pluttan ♥
Så eftermiddag far vi till smådjurskliniken direkt efter jobbet och ser vad vi kan göra åt saken, om vi kan göra något. Ni får hålla tummarna för oss!

Fredagen den trettonde och många har troligen haft en otursdag, mer eller mindre inbillad på grund av skrocken runt just fredagen den trettonde (; Själv har jag haft en riktigt bra dag och eftersom jag är ett trettonbarn då jag föddes den trettonde oktober ser jag det mer som som en turdag än en otursdag hihi, det gäller att ta vara på det (:

 

Efter en tung start på veckan börjar allt ordna upp sig och kännas lättare igen och ingen är gladare än jag. Visst märks det tydligt på jobbet att Månsen är borta men nu är det mer hanterbart än i början och den största chocken har lagt sig hos de flesta vilket känns skönt. Nu jobbar vi utifrån läget och försöker blicka framåt helt enkelt. Men nog om ledsamheter nu!

 

Som sagt är fredagen den trettonde en favoritdag hos mig och den startade riktigt bra med smoothie till fredagsfrukost innan jag och mamma spenderade en svettig timme på gymmet - grym start på dagen med andra ord och jag är fortfarande trött i benen sedan morgonen haha! Efter gymmet passade vi på att göra lite ärenden på vägen hem när vi ändå var i krokarna och fick med oss lite roligt hem till djuren hemma. Själv kikade jag in på butiken Lager 157 för första gången och upptäckte att jag verkligen missat något. Ridkläder i all ära men jag hittade några guldkorn som jag gärna hade tagit med mig hem. Tur att jag fyller år om en månad, då syår garanterat ridkläder och ett presentkort på Lager 157 på önskelistan (: Efter gymmet och ärendena var jag hemma och mellanlandade en sväng och åt lunch innan trampade iväg till jobbet på min racercykel. På tal om cykeln måste jag berätta historien bakom den för den är ta mig fasen helt otrolig, men det blir en annan gång! Jobbet flöt på problemfritt och med tre soliga skogsturer med en privatlektion och nybbisarna blev det en riktigt härlig eftermiddag och kväll. Återigen - jag giiillar mitt jobb (:

 

Nu vankas redigt fredagsmys med lillebror och pappa och vi har faktiskt lyxat till det med att köpa hem mat från en av mina favoritrestauranger, det kallar jag lyxkväll det!

 

 

Den senaste tiden har jag fått frågor från flera vad det är jag egentligen jobbar med, och jag förstår att folk undrar när jag plötsligt är jublande glad och upprepar "äntligen, äntligen är allt klart och officiellt!", och såhär ligger det till:

 

Från och med juli 2013 jobbar jag för Hageby Ridskola och kommer enligt kontraktet göra det ett år från dess om inget konstigt händer, och jag är sååå glad över det här! :)) Planeringen började redan under hösten 2012 och sedan dess har det varit många turer fram och tillbaka och gansk mycket strul ivägen som verkligen fick mig att undra om det hela skulle gå vägen stundtals. Men med mycket hjälp från nära och kära och med min fina skyddsängel löste sig allt tillslut och nu känner jag mig så himla lyckligt lottad och tacksam! En stor detalj i det hela var ridledarutbildningen jag gick i början av sommaren och som lade grunden för hela mitt jobb i princip. Ridledaren var nämligen ett av de största problemen jag stötte på men när jag väl var på plats blev det utan tvekan en utav de bästavupplevelserna i mitt liv.

 

Och nu har jag kommit så långt att jag har ett eget, riktigt jobb, jag har skrivit på kontraktet och allt är i rullning som det ska. Mycket tack vare en del jäklar anamma och beslutsamhet och som sagt all hjälp jag fått ♥ Det har gett mig en tjänst på 60% och möjligheten att jobba med det jag älskar genom att få jobba både med hästar och människor. Det kan ju inte bli bättre! Mina arbetsuppgifter innehåller häst- och stallvård med skötsel, in- och utsläpp, fodringar, städning och allt vad det innebär. Utöver det har jag även en del kontorstid och en av de bästa delarna med mitt jobb → ridlektionerna. Innan jag jobbade hade jag flera gånger hoppat in som vikarie och haft lektioner när den ordinarie ridläraren inte kunnat så ett litet hum hade jag redan innan RLU. Men nu är det något helt annat med fem lektioner per vecka och jag älskar att få ha mina egna grupper som bara jag ansvarar för och jag har redan börjat tycka om dem extra mycket. Det är ju mina barn ju ♥ Hihi :)

 

Med andra ord jobbar jag med det jag gillar allra bäst och kan knappt vara lyckligare. Har ni fler frågor är det bara att hojta till, jag svarar gärna! :)

 

Strax innan jag skulle åka iväg till jobbet igår fick jag ett sms från min chef som minst sagt var chockerande och som fick mig att börja gråta av chock. Sms:et innehöll besked om att hon under söndagskvällen behövt avliva en av våra fina lektionshästar Safari Moon, "Måns", akut på grund av en olycka. 

 

Sådana besked är aldrig roliga att få och en kort stund bröt jag ihop riktigt ordentligt. Delvis för att lektionshästarna blivit mina jobbarkompisar som jag samarbetar och jobbar tillsammans med varje dag, men också för att Måns hade en speciell plats i mitt hjärta sedan länge. En kille som han är svår att hitta och han hade verkligen ett hjärta av både guld och diamanter. Men världen är inte rättvis och Måns slets ifrån oss alldeles för tidigt och lämnade ett stort tomrum efter sig.

 

På grund av det här är stämningen ganska tryckt i stallet och många av oss är ledsna vilket såklart märks. Allt ligger lite lågt helt enkelt och kommer nog göra det ett tag framöver. Eventuellt även bloggen men det tror jag ni förstår. Med andra ord tar vi lite en dag i taget på ridskolan och försöker hålla igång som vanligt.

 

Månsen är mycket saknad ♥

Imorse satte jag ribban för hur bra den kommande veckan kommer bli med att gå på det tidiga skivstångspasset vid 06:15 på Friksis och jag måste säga att jag satte den högt! Kände mig stark och positiv och när armarna riktigt skakade vid tricepsövningarna kunde jag inte göra annat än att skratta, jag älskar verkligen mjölksyra haha! Och efter att ha åkt hem, sovit en halvtimme och ätit en mumsig frukost är jag riktigt laddad för en ny vecka - jag ska se till att det blir en bra en :) 

 

Sedan jag skrev sist (jag veeet, det var länge sedan och det var inte tanken, men all inspiration försvann totalt) har jag hunnit med en hel del utöver det vanliga med jobb och Mimmi. Jag åkte ju som ni vet till Töreboda med Nickan fredag till lördag och umgicks med fina människor, kikade på alla connemaror och deras fölisar, fyllde magen med Marlenes goda mat och tömde plånboken pengar på Yuppies Ridsports megarea hihi. Två bra dagar om ni frågar mig! Och än en gång, jag veeet att jag fortfarande inte visat vad jag köpte... men det kommer så fort jag löst ett litet problem som stavas "datorlös". Japp, jag behöver alltså skaffa mig en egen dator igen efter att ha lånat pappas eller lillebrors sedan jag lämnade in min skoldator vid studenten men det fungerar inte riktigt längre. Så en ny ska fixas och det är ett litet projekt för otekniska mig, men det är på gång! 

 

Veckan innehöll också en hel del tävlingsfix, både för min egen del då andra omgången an allsvenskan gick i lördags och för klubbens del då vi under helgen hade tvådagarstävling i hoppning för både ponny och ridhäst. Min egen tävling kommer ni få läsa mer om under veckan men sålänge kan jag säga att det blev en lyckligare historia den här omgången än första, vilket kändes riktigt skönt. 

 

Nej ni, nu väntar lite hemmafix innan jag cyklar iväg till veckans första jobbdag. Den här veckan är första veckan som jag går helt och hållet på mitt eget schema efter att ha jobbat timmar åt två andra ridlärare utöver mina egna sedan jag började så nu hoppas jag komma igång ordentligt med egna rutiner och jobbknep. Taggad på en ny vecka! :) 

Resan till Töreboda blev precis lika bra som väntat och så även besöket på Yuppies Ridsportbutiks tokrea. Plånboken gapar tom och jag vaknade med träningsvärk i shoppingarmen, precis som det ska vara (; vad påsarna innehåller får ni se senare!