» På pricken!
På tal om vad jag skrev igår hehe! Men efter att ha pussat på Zäta, jobbat ett par timmar på ridskolan och hälsat på Carro och Vulfa på kvällen känns det betydligt bättre ;)
» Hästabstinens
Alltså vad hände? Från att ha vaknat nöjd och glad hos Adam, ätit frukost framför ett avsnitt av New Girl och varit pluggpepp till att nu ligga nerbäddad i sängen och känna mig hur ledsen som helst. Hästabstinensen slog till.
Sedan Nisse och Zäta åkte hem har jag tyckt att det känts okej. Jag har inte varit nöjd med situationen (att vara utan häst) men det har varit kontrollerbart och vissa dagar har det varit skönt att inte behöva åka till stallet och ha dåligt samvete över att man måste stressa där. Men dom dagarna har varit tillräckligt få för att kunna räknas på en hand. Nu har jag ju ändå lyxen att få hälsa på både Nisse och Zäta när jag vill, men det räcker inte för mig. Jag saknar att ha ett träningsupplägg, en tävlingstermin som varit planerad i flera månader, tidiga mornar och sena kvällar ensam i stallet, att sikta mot något, bryta ihop och komma igen och att ha något eget. Den känslan är verkligen oslagbar.
När jag tog beslutet att jobba mindre och börja plugga tänkte jag att det skulle bli jättebra att komma ifrån stallet och hästarna lite. Jag har ju hållt på med det längre än jag kan minnas och sen jag började på Hageby när jag var runt 7-8 år har det inte funnits något annat i mitt liv. Och sedan många år tillbaka har jag ju i princip haft egen häst i omgångar ( Zäta, Mimmi och Nisse). Så en paus skulle väl bli bra. Bullshit! Nu, efter snart två månader utan häst, undrar jag hur jag tänkte. Jag behöver en häst i mitt liv och just idag saknar jag det så grymt mycket.
Samtidigt måste jag ju vara lite realistisk. Att plugga på heltid, pendla två timmar varje dag och jobba lämnar inte mycket tid över. Face the facts liksom. Jag har ju ändå gjort det här valet själv, och jag ångrar det absolut inte! Jag vill bara ha mer häst i livet än jag har just nu. Därför känns det hoppfullt att jag fick ett sms häromdagen som är lovande för framtiden. Så jag tänker lite såhär - om jag kan stå ut till i sommar, så kan jag börja om lite på nytt då. Och om tre år, då kanske jag kan få göra mitt livs resa med en häst, om jag har tur.
Tills dess får jag väl fortsätta pussa på mina grabbar när jag kan. Idag tänker jag i alla fall mysa med den prickiga innan jobbet!
Fy farao vad jag saknar er ❤️
» Tatueringstankar
Jag vet inte exakt när, hur eller vad, men någon gång ska jag ha något litet på min kropp som påminner mig om vem jag är och varför. Och ja, jag vet att det kan tyckas fruktansvärt klyschigt, att jag kanske ångrar mig när jag är 75 år, att det gör ont, är dyrt, och att det kanske är ett dumt beslut. Men jag vill ändå och för en gångs skull är jag väldigt säker på min sak. Något litet och peppande, och som bara skriker Amanda om det. Så. Himla. Underbart.
» Coolingarna
Såhär tuffa var jag och Nisse i hagen för några dagar sedan. Pose'arna själva, det är vi det! ;)
» Vett och etikett, någon?
Är det något jag har missat i Nisses utbildning är det vett och etikett, har jag märkt!
Enligt mig ska man:
- Vänta snällt och lugnt på maten när den är på väg
- Äta långsamt och ordentligt, sköt bordsskicket
- Hålla sig till sin egen mat
- Plocka undan efter sig
- Säga tack för maten och vara noga med att berömma kocken, gärna lite extra mycket ;)
Nisses värderingar är lite annorlunda, de ser mer ut såhär:
- När maten är på väg triggar man igång, trampar runt, sparkar i väggar och stampar. Kasta gärna lite sura blickar också som säger " Varför tar det en sån jäkla tid?"
- Ät målinriktat och snabbt. Skit samma vad som erbjuds, fort ska det gå oavsett hur det låter eller ser ut.
- Har kompisen mat kvar, måste den ju vara min, eller?
- När man har ätit klart välter man hinken, kanske sparkar lite på den och går sedan iväg. Äter man i boxen försöker man äta upp hela krubban.
- Somna direkt efter maten, kanske att man bjuder på lite gos först om man är på humör.
- Ju mer mat i ansiktet och utspilld, desto bättre.
Med andra ord - han är en riktig gris haha. När han stod på jobbet och vi skulle hänga in hönäten han hade morgon och kväll var han hur sur som helst! Egentligen är han ju världens snällaste och gosigaste, men när det tog för lång tid med maten, då var det inte nådigt haha!
Kanske borde döpa om honom till Slabbas? ;)
» Myspysen
Ni vet att jag nämnde för ett tag sedan att Nisse är supermysig just nu och att han har sina egna sätt att gosa på? Så nära som möjligt, helst i mattes knä och gärna med lite öronkli också? Såhär ser han ut när han är som nöjdast just då, min lilla myspys ♥
Ett nykliat öra hihi. Han trycker dom bakåt och liksom sträcker och vrider dom så att jag ska komma åt precis överallt. Livsnjutning enligt Lilla grå :)
» Grabbarna grus
Jösses säger jag bara, vad är det med folk i trafiken idag? Nog för att det är semestertider, men ärligt talat, jag trodde inte jag skulle ta mig hem levande från hästarna idag. Det var totalkaos i Söderköpings alla trafikljus och förutom att en ilsken gubbe tutade på mig tre gånger (!!!) under en sträcka på 100 meter höll jag på att krocka på riktigt strax efter. Och till mitt försvar - jag körde så försiktigt jag kunde, så nästankrocken lägger jag faktiskt på den andra föraren och tutandet har jag ingen aning om varför jag ens fick. Kanske för att jag inte körde lika snabbt som de andra blådårarna?
Aja, hej på er förresten! Känns ju lagom bra att jag börjar med att berätta om dagens trafikkaos haha. Men det var obehagligt på riktigt. Hästarna hade det bra i hagen när jag kom i alla fall. Först var de väl inte överdrivet intresserade av mig direkt, men när middagshinkarna kom fram blev det fart på dom hihi. Då var matte plötsligt världens bästa och när maten var uppäten fick jag gosa hur mycket jag ville. Särskilt Nisse är väldigt mysig just nu. Han vill allra helst stå nära, nära och bli kliad bakom öronen. Idag hade han ett litet bett bakom det ena så då var det extra skönt att få lite tröstkli. En annan favorit är att krypa upp i knät på mig, nästan. Han kommer så nära han kan och ställer sig med mulen och ansiktet mellan mina smalben eller knän och där står vi sen. För att ta det till en extra nivå kan jag lägga på lite öronkli där också, då är han nöjd kan jag lova!. Hur mysigt som helst ♥
Tänk vad man gör för de där djuren egentligen. Aldrig trodde väl jag när jag var liten att jag skulle sitta totalt en timma i bil bara för att klappa två hästar och ge dom lite mat. Nog för att jag älskade hästar redan då, men ändå. Men idag gör jag det och det känns bara så självklart och underbart. Aldrig att jag skulle missa en chans att få vara med mina grabbar ♥
Faktum är att det är dags för mig att pallra mig hem till Adam nu så att även vi kan få i oss lite middag. Imorgon står ett dressyrpass på schemat för mig och Zäta efter att han vilat idag och Nisse ska få jobba lite frihetsdressyr (om jag får kalla det så). Taggad tjej! :)
» Tre sommarmåsten
Värmebölja innebär torra sommarhagar överfulla med massor av #%^€$££# insekter.
För att hjälpa killarna komma undan det värsta står de inne ett par timmar på dagen och går ut eftermiddag/kväll igen, något de uppskattar riktigt mycket. När jag kom ut till stallet i förmiddags kom de direkt springande till grinden med spetsade öron som sa "sovtajm!" Och mycket riktigt - så fort de kommit till rätta i boxarna slumrade båda två. Men för att överleva utomhus (okej riktigt så illa är det ju inte ;)) är matolja till torra hovar, hästsalva till bromsbett och en ordentlig flugspray ett måste. Tre sommarmåsten för hästarna just nu!
» Det pirrar i hela kroppen
Alltså åååh! Om ni bara visste vilken rolig hemlis jag sitter inne på, gaaah haha!
En liten hemlis som kommer göra den här sommaren till den kanske bästa i mitt liv! Förutom tjejgänget och familj kommer jag nämligen ha tre helt underbara killar att hänga med. Två känner ni redan - Adam och Nisseman, och den tredje kommer ni utan tvekan känna igen om ni har hängt med här ett tag...
Det kommer bli så himla bra och jag är så taggad att jag nästan kryper yr skinnet! Snälla måndag kom nu!
» Bästa Lilla Grå
» Mysmorgon
Att få vakna upp bredvid sitt hjärta efter en underbar hotellnatt är ju mer än härligt! Att sedan få ligga och dra sig en halvtimma innan man äter en stor hotellfrukost (vem älskar inte hotellfrukost liksom?) är verkligen pricken över i.
Nu slappar vi på rummet med proppfulla magar och laddar gör resten av dagen. Vi stannar nog i Västervik tills i eftermiddag och jag ska försöka bränna lite pengar på en ordentlig jacka bland annat. Har jag tur, eller otur haha, lyckas jag även få med mig ett par solglasögon från min mosters butik. But first - let me have some chilltime.
» Stracciatellaglass
Hej på er, hoppas alla har en bra dag i solen! Jag har ett litet plus att vara glad över, för äntligen har jag kunnat fylla på Nisses box med lite nytt och fräscht spån igen! Egentligen står alla hästar vi har i ridskolestallet på torv med bädd och under några veckor har det varit spånstopp, men det fungerar inte riktigt för Nisse. Han har kanske inte den hovkvalitén man som ryttare kan önska och jag upplever att det gör honom ganska känslig för underlag. Torven till exempel blir för fuktig för honom att stå på i längden och då väldigt svårmockad eftersom han dessutom är en riktig skitgris i boxen ;)
Min lösning på det har varit att hitta på en egen typ av ströbädd till honom. I botten är det en ren torvbädd som är ungefär 8 cm hög kanske, och ovanpå det ligger en "lös" och luftig mix av torv och spån. Bädden behöver han ju ha, det är självklart, och anledningen till att låta bädden bestå av endast torv är lite ekonomiskt och för att inte tippa för mycket spån. Spånet lägger jag bara in för att få luft och stuns i det översta lagret och för att få in ljus. Och det här har fungerat jättebra! Och det här har fungerat jättebra! Vi båda trivs med det, det är lättmockad, fräscht och hovarna håller sig fina. Perfekt med andra ord och det är väldigt skönt att få ha det så igen.
Ett extra plus är att det ser så mysigt ut, och lite som stracciatellaglass, håller ni inte med mig? :)
» Fylld av inspiration
Det finns bara tre ord som kan beskriva clinicen med Patrik igårkväll - helt jäkla fantastiskt! Jag skulle kunna skriva i dagar och berätta vad han sa, gjorde, hur hästarna betedde sig och hur hela jag var fylld av ett stort lyckorus hela kvällen, men det känns överflödigt. Det räcker med att jag berättar hur inspirerad jag är att utbilda det lilla, söta monstret till häst jag har på jobbet och säger att jag satt som klistrad på läktaren. Det var helt enkelt underbart, häftigt, inspirerande och helt jäkla Amazing. Kärlek till Patrik Kittel och hans syn på hästar och ridning!
Som planerat gick Nisse ett pass på fältet igår för att få röja av sig ordentligt och det var precis vad han gjorde, på gott och ont. Stundtals var han riktigt medgörlig och jobbade på bra genom hela kroppen, medan han andra stunder inte var alls lika med på noterna och stod på bakbenen igen, ännu värre. Suck. Men för att fokusera på det positiva hade han som sagt några riktigt fina glimtar ändå :)
Idag blev det trimm i ridhuset inför morgondagen och jag försökte använda varenda liten detalj jag lärt mig under clinicen - och det visade sig ge ett riktigt bra pass! Kanske inte så förvånande egentligen ;) Till en början var det ganska svårt eftersom jag fick ändra om delar av min ridning, för att summera kort - bestämt men ödmjukt och lyhört, men Nisse svarade bra på Patriks tips så det är helt klart såhär jag kommer fortsätta rida honom. Idag hade vi därför bara en bakbensresa och i övrigt gick passet bra, så skönt, speciellt med tanke på imorgon.
Nu väntar alldeles strax sängen för att jag ska vara på topp och ge oss så bra förutsättningar som möjligt under starterna imorgon. Första programmet rider vi 09:44 och det andra 10:53, så då gäller det att ni håller tummarna för oss!
Hej sålänge! :)
» Wanties - Ariat Cobalt VX Devon Pro
Så fort jag får in nästa lön på kontot, februarilönen med andra ord, piper jag iväg till Hööks och köper med mig dessa godingar hem! Plånboken kommer antagligen gråta blod över mitt skoval, men mina älskade (läs: hatade) problemfötter kommer bli desto gladare så jag känner att det är väl värt den investeringen. För två veckor sedan var jag nämligen hos en ortoped för att kolla upp just fötterna och blev därifrån direkt skickad till en "vad det nu heter" för att göra inlägg till skorna. Dessa ska sedan tydligen stabilisera upp mina fossingar som tydligen inte alls mår så bra och vrister vrider sig åt helt fel håll, efter att jag pungat ut 1700 :- vill säga. För två plast- och gummibitar, rena rånet om ni frågar mig haha.
Men men. Vad gör man inte för att må bra och kunna hänga i stallet så mycket som möjligt, för att inte tala om att klara av jobbet utan att halta fram som jag oftast gör i vanliga jodphurs. Det är lika bra att gå all in och fixa bra grejer som fungerar. Och sedan jag köpte mina Ariatchaps har jag varit sugen på att utöka Araiatfamiljen med tillhörande skor. Hur bra är det inte då att dessa är så pass funktionella och berömda? Åååh snälla lönen kom nu!
» Ardas Beamish 131106
Samma dag som klippet på Mimmsa filmades red jag även lilla Bimi och det var samma sak som stod på hennes ridschema som på Mimmis - behandling av Helmut dagen innan och därför lugnt jobb med skogen och jogg dagen efter.
Bimi är, som jag berättat förut, en häst (eller ja, ponny) som jag tycker är otroligt rolig att rida! Hon är arbetsglad, pigg, busig och är på sitt sätt väldigt "tydlig" att rida och läsa av. Delvis på grund av dessa egenskaper och delvis på grund av annat är hon också väldigt lik Zäta att rida, näst intill identisk, så ni kan ju förstå att jag tycker om henne! ;) Tråkigt nog är hon ju väldigt liten för mig med mina långa ben. Men att jogga på banan är inga problem och ironiskt nog verkar det bli mer och mer ponnyridande för min del ju äldre jag blir. Jag som fick lägga min ponnykarriär på ridskolan på hyllan redan innan den ens börjat... Men det är bara roligt, även om det är ganska knäppt, och Bimi är som sagt en riktigt rolig liten filur att sitta på så det tackar jag inte nej till! :)
Även den här filmen är filmad med min mobil och tyvärr missade vi ett busryck den lilla damen fick under passet, ponnybockar har jag verkligen saknat! Det är omöjligt att inte skratta när hon sätter igång en brallserie hihi. Men håll med om att hon är söt ändå! :)
» Mimmi 131106
Ibland undrar jag vad som försiggår i min lilla hästs hjärna och igår var verkligen en sådan dag haha! Som jag sa är det endast skritt som gäller från och med igår och tio dagar framåt men när vi gav oss ut igår hade Mimmi helt andra planer. Istället för att vara sitt vanliga lugna och samlade jag såg hon spöken bakom varje träd och sten och gick helst och småtaktade eller skuttade på stället, samtidigt som hon spänt blåste upp sig och grymt-frustade konstant. Nästan så man tror att vi var inne på den tionde skrittdagen och hon samlat på sig massor av överskottsenergi och inte den första hihi. Om det berodde på kylan, att det blåste ganska bra eller att vi var på upptäcksfärd på nya vägar vet jag inte riktigt, men jag skulle gissa på det sistnmnda. Tokiga häst (:
Idag tänkte jag faktiskt bjuda på en liten filmsnutt igen! Som ni ser i rubriken är den ungefär två veckor gammal nu, men varför inte lägga upp den ändå tänker jag? Jag måste verkligen försöka se till att bli filmad oftare när jag rider! Det är otroligt nyttigt och säger så väldigt mycket mer än vad bilder gör, då de bara fångar ögonblick och vissa sekunder, medan filmer låter dig se helheten. Det ger mig dessutom möjlighet att koppla ihop känslan av att vi gör rätt med hur det verkligen ser ut, och det kan vara riktigt hjälpsamt.
När det här klippet filmades hade Mimmi dagen innan behandlats av Helmut för andra gången den här hösten och skulle därför bara ridas lite lätt och värma ur kroppen. Därför blev det först en tur i skogen som framskrittning med min mamma på ryggen och sedan ca 15-20 minuters jogg på banan (:
Mamma har filmat med min mobile, en Samsung Galaxy S2, så det är ju ingen superkvalité på filmen. Men det är som sagt grymt bra att se sig själv då och då så det får duga! (:
» Knäskada och karpaltunnelproblem
Med jämna mellanrum låter Nickan sina hästar bli kollade och behandlade (om det behövs) av sin equiterapeut Helmut. För den som inte vet vem Helmut är kan jag kort och gott säga att han är den magiske mannen som kan bota de flesta hästar från det mesta. Det kanske låter överdrivet att skriva så men det bara sanningen. Helmut har ett otroligt öga för hästar och en känsla som jag aldrig tidigare sett hos någon annan hästmänniska. Att han sedan alltid tänker "outside the box" och betydligt längre än vad många av oss vanliga dödliga gör och är fruktansvärt skicklig på att använda endast sim egen kropp för att reparera hästarnas tycker jag är häftigt! Man måste nästan se honom själv för att förstå.
Hur som helst! Hästarna blir som sagt genomgångna med jämna mellanrum och de två senaste gångerna har Mimmi fått lite kommentarer om sitt högerknä. Inget direkt allvarligt, men Helmut trodde att det kunde handla om en förslitning och ville ändå att det skulle röntgas för säkerhets skull och därmed bokades en tid på kliniken vilket blev igår. Tyvärr kunde jag inte vara med själv eftersom jag jobbade, men fick snabb update från Nickan så fort de var klara och resultatet var väl varken bra eller dåligt egentligen.
Väl på kliniken hade de röntgat båda knäna och de hade sett fina ut både rakt framifrån och bakifrån. Men sett från sidan hade man hittat lite ojämnheter och mycket riktigt - förslitningar. Eventuellt kan problemen hänga ihop med karpaltunneln som man hittade svullen och som kanske ligger i knät och skaver. Men eftersom Mimmi inte är svullen utvändigt och inte direkt halt valde man att inte gå in och spruta henne i leden, eftersom det alltid är en risk i sig och lämnande knäna "orörda". Däremot är hon satt på Metacan under tio dagar framåt och ska endast skrittas under samma tid. Sedan blir det försiktig igångsättning och efter det återbesök när hon varit utan medicin ungefär en vecka. Och det är där vi står just nu.
Som sagt - resultatet av undersökningen var väl varken bra eller dåligt. Det är klart att det är jättetråkigt att det faktiskt fanns något som var fel i knäet. Men för att se det hela från den ljusa sidan så kunde det ju ha varit bra mycket värre! Mimmi är ju ändå snart 18 år och har hunnit med en hel del i sitt liv med både träning, tävling och fölungar. Då är det inte så konstigt om man har lite småproblem tycker jag. Vi får ta oss ett par mysiga skritturer och njuta av dem istället så kommer säkert de här tio dagarna gå fort förbi. Den första blir av redan idag och jag har planerat in en lååång barbackasväng på vår favoritrunda. Det blir nog mysigt i novemberkylan! (:
Samma kväll som vi kom hem från Strömsholm i augusti, kanonfin och fräsch! Jag håller mina tummar för att vi snart är tillbaka där igen!
» 2011-11-15 ♥
Idag är det två år sedan min vackra kille väldigt oväntat fick somna in och min värld bokstavligen slets i stycken. Aldrig tidigare hade jag känt en sådan fruktansvärd smärta som jag gjorde den tisdagen och jag minns varenda detalj från den dagen som om det hände alldeles nyss. Minnesbilderna är lika skarpa och smärtsamma som knivar. Jag minns exakt hur Hillevi räckte mig sin mobil under mattelektionen efter att en av ridskolans då anställda fått tag på henne men inte mig, jag minns att jag hade mina svarta jeans utan fickor, och att det var därför min mobil låg i skåpet, de många missade samtalen och sms:et från Cissi med texten "Noak är dålig, kan du ringa mig" som jag sedan upptäckte, hur Maria lät i telefonen när hon berättade vad som skulle hända och hur min kropp fullständigt slutade fungera av alla sprängande känslor. Jag tappade kontrollen, totalt. Grät och skrek, skakade okontrollerat i hela kroppen och gnydde som ett litet barn. Sorgen och chocken slog till och tog över men en fruktansvärd kraft.
Dagen blev lång. Jag blev hämtad från skolan och var hos Noak på kliniken hela eftermiddagen. Varje gång dörren in till oss öppnade eller jag hörde snabba steg närma sig fick jag fullständig panik. När vi sedan satt i lastbilen på väg hem i mörkret var allt så tomt. Noak var borta för alltid och det kändes som om han hade tagit hela min själ med sig. Jag var tom och allt var mörkt. Fy helvete rent ut sagt.
Sedan den dagen har det nu gått två år och jag saknar och tänker på Noak flera gånger vare dag. Han var min klippa och trygghet och har på så många sätt betytt så otroligt, fruktansvärt mycket och jag trodde verkligen inte jag skulle överleva utan honom. Det kändes inte så när halva mitt jag slitits bort. Noak lämnade ett stort tomrum efter sig hos fler än mig och jag vet att även Zäta saknade honom väldigt mycket den första tiden. Det var inte roligt att se hur han oroligt vandrade runt i hagen och letade efter sin bästa vän utan att hitta honom. Jag tänker inte säga att tiden läker såren, för det gör den inte. Men man lär sig leva med saknaden och smärtan och man lär sig minnas de fina stunderna.
Idag minns jag därför Noak som världens snällaste kille med den mjukaste pussmulen, de kloka ögonen och ett hjärta av guld som speglades även på hans utsida. Jag saknar honom så det värker i hjärtat, men någonstans inom mig lever han för evigt, min guldklimp ♥
» Stallbyte
För någon vecka sedan fick jag en kommentar där Alexandra frågade om Mimmi numera står uppstallad på ridskola eller om jag bara åker med henne dit och rider varje gång jag har henne. En väldigt bra fråga enligt mig då det har synts en hel del olika stall här de senaste månaderna, och för att reda ut det hela går vi tillbaka ett bra tag i tiden. Något jag länge tänkt skriva om här men hela tiden glömt bort, så tack Alexandra för påminnelsen! (:
När jag började rida Mimmi för ungefär ett och ett halvt år sedan, sommaren 2012, stod hon på Ånestad Gård här i Norrköping men flyttade samma höst hem till Nickan på Bjällbrunna, eller Bjällis som ni kanske känner igen det bättre som. På Bjällis stod hon ett tag i "stora" stallet med de andra inackorderingarna innan hon fick flytta ned till lösdriften som Nickan och hennes sambo gjort iordning. Om jag inte minns helt fel, det kan vara så att hon flyttade in i lösdriften direkt, jag är inte helt hundra på det eftersom vi hade flera av de andra hästarna i stora stallet i olika omgångar.
I alla fall - där stod vi fram till september i år då hästarna av olika anledningar behövde byta hem och därför flyttade till Jägmästargården i Östra Ryd, närmare bestämt hem till dressyrdomare och vår dressyrtränare Lisbeth Thornelid. Hos Lisbeth hade iinga hästar bott på ungefär två år men våra stormtrivdes från dag ett! Där ute bor de ensamma i ett mysigt litet stall med plats för sex hästar och lever just nu livet som de tre musketörerna hihi. De äger verkligen stället enligt dom själva (: och när jag säger "dom" syftar jag på Mimmi, Bimi och Bella, till och med lördag då även Mimmis son Nisse kommer hem.
Perioden då vi stod på ridskolan var endast tillfällig. Planen var från början att bara stalla upp dem över en helg då alla tre skulle delta på klubbmästerskapet i dressyr och då ha dem inne fredag till söndag. Men eftersom Nickan skulle resa bort ett par dagar och det var smidigare för mig som hästvakt att ha dem på jobbet blev vi kvar några dagar till. Och när Mimmi sedan skulle gå även klubbmästerskapet i hoppning blev det ytterligare några dagar. Så allt som allt stod vi på ridskolan nio dagar innan vi flyttade hem igen.
Så det är så läget ser ut nu. Mimmi och de andra står alltså inte uppstallade på ridskolan utan bor på Jägmästargården i Östra Ryd, cirka 20 minuters bilfärd hemifrån, och där kommer de bo under vår-sommar-höst som planen ser ut nu. Vi hoppas kunna stå på annan plats under vintermånaderna men innan dess ska mycket klaffa. Men jag håller tummarna, det vore fruktansvärt skönt med tillgång till ridhus i vinter!
Dittills står vi där vi står och har det bra där. Jag har startat ett städprojekt i stallet och håller på att organisera och röja för fullt och det blir riktigt bra! Det finns en hel del förvaring som kan utnyttjas och stallet är snart som nytt och jättemysigt igen. Jag är ju som bekant lite allergisk mot oordning och kaos och det har kliat av städning i mina fingrar i flera veckor. Därför tog jag tag i det förra veckan och nu är det inte långt kvar innan jag är klar. Då kommer jag trivas lika bra som hästarna hihi (:
Här syns en del av stallet. Dubbelporten är såklart stalldörren, fönstret till vänster hör till Bimis box och det till höger hör till Mimmis. Den lilla dörren på gaveln leder ut till gödselstacken och ur vattentunnorna hämtar vi regnvatten till hästarna. Och så en ridbana precis utanför dörren där Mimmi står på bilden. Helt okej med andra ord och hästarna trivs som sagt som fiskar i vattnet! (:
» Titta vem jag är med!
Spenderar kvällen med måndagsmys hos världens bästa prick, det har jag saknat massoooor!
