Fem dagar har gått på det nya året och jag mår så fruktansvärt bra! :) Precis när klockan slog tolv på nyårsafton fick jag lite panikångest och känslan av att jag inte orkade börja om på ett nytt år och göra allt från början igen. Sedan insåg jag att jag verkligen inte ska börja om med något utan bara fortsätta på den ganska oplanerade men bra vägen jag redan springer på! Och som sagt - nytt år medför nya möjligheter och blir 2014 hälften så bra som 2013 så kommer jag vara mer än nöjd :)

 

Nyårsafton firade jag tillsammans med bästisar och hästisar och det blev en helt grym dag och natt. Jag ochen utav mina allra bästa vänner Hillevi hängde nämligen ihop från halv nio på morgonen till ett på natten och hann få in två olika stall i tre omgångar, massor av hästar, uteritt, ridhustrim, fotograferingar, Mc Donaldslunch och en mysig hemmakväll innan jag hämtade pojkvännen på en fest och avslutade natten med honom. Det var precis lagom att bara ta det lugnt en hel dag och göra det jag älskar. Helt klart en av mina bästa nyårsaft'nar :)

 

Imorgon rullar vardagen igång igen och det känns faktiskt riktigt bra! Nog för att det var skönt med några dagars ledighet men nu känner jag att något måste hända. Jag vill framåt, jag vill utvecklas, jag vill växa och framförallt vill jag ta vara på alla möjligheter jag vet att jag har och allt nytt som jag vet kommer hända. Åh ni anar inte hur taggad jag är på ett nytt år! Jäklar va bra det ska bli!

 

 

Så var julen och mellandagarna förbi och imorgon  även hela 2013, vilken känsla! Otroligt mycket har hänt och just nu är jag så otroligt nöjd med mitt år.

 

Årets jul och juldagar har varit en galen blandning av totalt lugn och totalt kaos. Tillsammans med familjen och släkten fick jag några riktigt mysiga dagar med massor av god mat, skratt och galenskaper. Det är ju inte varje dag man får festa tillsammans med sin morfar och moster till exempel... ;)  Kaoset har mest utspelat sig på jobbet, dumt nog. Men det har åtminstone gett mig nya erfarenheter som kan vara bra att ha i framtiden. Inget ont som inte för något gott med sig, eller hur?

 

Någon annan som har bidragit med både kaos och lugn är min häst, den lilla knäppisen. Nisse har nämligen visat en nygammal sida av sig själv som jag trodde att han hade växt ifrån, men där hade jag tydligen fel! Sedan jag skrev sist har han skött sig super i arbetet med ridning och den biten. Vi sköter numera uppsittningen ensamma och rider direkt utan att sitta fast i linan på volten först. Han har också börjat göra framsteg i galoppen och vi har provat på lite ridvägar, med blandade resultat. Med andra ord går han fort framåt just nu - superkul! :) Men! När han var yngre kunde han vara sådär riktigt tokbusig och omöjligt att få att sluta tramsa sig, och den sidan kom fram med råge igår. Herr Nilsson bestämde sig nämligen för att rymma ur boxen, ut ur stallet och rusa 15 varv runt hagarna i full galopp och sätta fart på alla kompisar som var ute. Det krävdes ungefär 10 personer för att få stopp på honom och han var riktigt nöjd där han galopperade med spetsade öron och bus i ögonen. Matte var inte lika nöjd haha. Då är det tur att han är söt, så charmen överväger :)

 

Idag fick han därför lösgaloppera med sina hagkompisar i ridhuset för att busa av sig, men det var u inte alls lika roligt som att springa utomhus så det fick inte riktigt den effekten jag hoppats på. Men men, det är bara roligt att han är glad och vi tog oss en ordentlig promenad efter för att göra av med lite mer energi.

 

 

Efter en toppenmorgon i stallet med mina prickiga pojkar är jag nu på väg till släkten i en överfull bil hihi.

 

God Jul till er alla från mig och min lilla tomte-Nisse!  :)

 

Efter två intensiva men väldigt roliga jobbdagar på ridskolan är det dags att ta tag i det sista pysslet för årets julafton och därför sitter jag nu i köket och passar på en kola som kokar på spisen och försöker göra ungefär 14 saker samtidigt. Hur det går? Jättebra såklart!

 

Nejvars, jag har tro det eller ej ganska bra koll och är nästan helt klar med allt jag ska göra innan morgondagen, skönt nog. Alla klappar är inslagna, jag vet vad jag ska packa med mig, julgodiset är färdigt att lägga i burkar och tas med till släkten, jag vet vad jag ska ha på mig och jag har till och med hunnit förbereda lite av Nisses grejer till imorgon. Som att packa ett extra hönät han kan ha att mumsa på under dagen eftersom det inte blir så mycket tid i hagen.

 

På tal om Nisse förtjänar han en riktig guldstjärna för idag nådde vi ett av våra mål - nämligen att jag ska kunna sitta upp utan medhälpare och utan lina. Sååå duktig! :)) Egentligen kom det lite slumpmässigt då det inte fanns någon som kunde hjälpa mig idag med just uppsittningen och sedan lina oss ett par minuter innan vi rider lösa. Jag fick helt enkelt lösa situationen själv och tänkte att jag lika gärna kunde prova när han varit så fin i veckan. Så vi gjorde oss i ordning, gick upp till ridhuset och började i vanlig ordning med longering för uppvärmning och sadelcheck. Han var lika avslappnad som tidigare i veckan och då kände jag att det var lugnt. Hade han varit spänd eller nervös hade jag inte suttit upp ensam i ridhuset, av ren säkerhet, men nu var han lugn och med på noterna så det var bara att köra på. In med foten i stigbygeln - häng i sadeln - klapp och beröm - häng lite tyngre - mer klapp och beröm - sitt upp. Slappna av - sätta fötterna försiktigt i stigbyglarna - ta några provsteg - ingen explosion kom och sedan log jag bara stort resten av ridpasset. Han var så duktig! Tuffade på som ingenting och tyckte det var hellugnt att jag satt upp ensam och red iväg utan linan. Då var jag, och är fortfarande, en stolt matte kan jag lova! ♥

 

Imorgon får han en vilodag med promenad i skogen och självklart massor gott i julklapp! Julaftonsmorgonen ska i vanlig ordning självklart spenderas i stallet och har jag tur får jag till och med barbackamysa med min Zätaprick innan jag åker med familjen till Västervik för att fira med släkten. Äntligen börjar det sjunka in att det faktiskt är julafton imorgon.

 

 En riktigt kass bild på Nisse och hans nya bästis - Lillen. De är lika finurliga och busiga båda två, men det är väl sant som man säger - lika barn leka bäst! :)

Lördagen den 14 lastade jag och Nickan in en liten mörkgrå herre i en transport ute i Östra Ryd för att 20 minuter senare se honom kliva in i en box på ridskolan, nosa en gång var på sina två nya boxkompisar och sedan titta på oss med en blick som sa "Japp, här kan jag bo!". Sedan tog han ett varv i boxen, nosade lite till och började sedan nöjt äta på sin kvällsmat som om ingenting var annorlunda alls. Cool kille!

 

Sedan lördagen den 14 står nu Nisse uppstallad på jobbet, ridskolan, och är mitt fulla ansvar sju dagar i veckan som privathäst. Och inte vilken privathäst som helst - utan min! :) Nu är det inte så att jag har köpt honom, men jag har roligt nog fått förtroende av Nickan att sköta hans utbildning. För att lättast kunna göra det och jobba med honom vare dag började vi prata om att ställa honom på jobbet för ett par månader sedan, och jag har längtat sedan dess på att allt sa bli klart. Det är ju på något sätt drömmen för alla hästtjejer - att ha sin egen fyrbening som man älskar över allt annat. Och nu när hela planen har gått i lås är jag så himla glad och inspirerad att kämpa som tusan med det här.

 

Planen med Nisse är att komma igång med utbildningen ordentligt. Visst låter det diffust, på samma sätt som att han ska bli "normal att rida på". Han har tidigare varit iväg på inridning och grundutbildning i två omgånger och därifrån skall jag ta vid nu. Men han har lite problem med sadeltvång vilket gör att han kan explodera lite nu och då, och det är det första vi jobbar med. Så fort han släppt det tror jag att han kommer bli en kanonkille att rida på. Det är han redan nu i och för sig, men det krävs longering, medhjälpare vid uppsittningen och ca 10 minuters ridning innan han har släppt tvånget är helt avslappnad och det är som sagt det första vi ska jobba bort. Men med tanke på att Nisse är en väldigt glad och arbetsvillig kille tror jag inte att det kommer ta så lång tid. Bara på den här veckan han har stått hos mig har han gjort framsteg och jag tänker snart prova att sitta upp utan medhjälpare, det blir första steget.

 

Åååh jag är så sjukt taggad på det här! Nisse är ett "projekt" (haha det låter så fel) där vi verkligen kan utvecklas tillsammans han och jag och det känns riktigt roligt. Att han dessutom är min första unghäst gör det hela ännu lite mer spännande. Det blir som sagt utbildning för mig också.

 

Så detta är alltså vad jag pysslar med på dagarna nu när jag bara har ett jobb igen, jag går och skaffar häst haha! Ingen rast och ingen ro, men nu känns det bara otroligt roligt! :)

 

De sista månaderna har jag som de flesta vet haft väldigt mycket omkring mig och det på gott och ont. Några delar har jag inte kunnat styr över medan andra är helt mitt eget "fel" ¨då jag själv har startat flera projekt under hösten. Samtidigt är det så jag fungerar absolut bäst - när jag har liiite för mycket att göra. Då är jag som mest effektiv och handelskraftig.

 

Men nu, eller egentligen klockan 16.15 när jag gick hem för dagen, är det som allt har lättat i samma sekund och jag känner bara en stor glädje över att det äntligen är just tisdagen den 17 december och ingen annan dag. Och det för att idag är lite av ett målsnöre. Detta för att:

 

 

♥ Jag lyckades ta mitt BE-kort i fredags, något som jag började med i september och då gav mig fasen på att ta det innan jul - och det gjorde jag!

 

♥ Jag jobbade min sista dag på E.on inför julen och går nu på en ledig period därifrån!

 

Så idag är en glad dag och jag njuter av att kunna ha lite fri luft i mina veckor igen. Nu är det ju inte så att jag är helledig, jag jobbar fortfarande på ridskolan. Men det är stor skillnad på att jobba 60% jämfört med 110% och det ska verkligen bli skönt med några lugna månader innan jag förhoppningsvis kommer tillbaka till E.on. Men för nu känns det verkligen som jullov och lite ledig kommer jag minsann vara.

 

Dessutom har jag världens bästa vänner, en grym familj och en underbar pojkvän. Kan man begära mer? ♥

 

Den 13 oktober gick jag från 18 till 19 år och firades av tre av mina bästa vänner med en lyxfika på stan på vårat favoritcafé och massor av tjejsnack som vanligt, hur mysigt som helst! I vanlig ordning diskuterades jobb, folk i vår närhet, framtid, lite hemlisar och en väldans massa häst såklart. Det är ungefär så våra konversationer brukar se ut när vi kommer igång alla fyra haha. När vi suttit och pratat en stund och fikat oss mätta på paj, kladdkaka och en snickersliknande kakbit plockade de fram ett litet kuvert till mig. I kuvertet låg ett slags presentkort som kompisarna själva knåpat ihop och som gav mig en kväll tillsammans med dem innehållandes middag och squash. Och då menar jag inte squash till middagen, utan att vi ska åka till Norrköpings squashcenter och testa på att spela just squash. Hur tokigt som helst ju, men jätteroligt! Själv har jag aldrig testat på den här lustiga sporten, men från vad jag har hört av min pappa och bror som spelar en hel del är det ganska klurigt. Så det blir minst sagt en rolig utmaning!

 

Och idag är det äntligen dags! Att försöka hitta en dag som passar fyra upptanga tjejer, hästtjejer dessutom - alla som är eller känner hästtjejer vet nog hur det är, har inte varit enkelt. Men så nu, snart två månader senare har vi lyckats få ihop det och det ska bli jätteroligt! Ni skulle se vår gruppkonversation på sms, taggade tjejer haha! Nu är vi på väg! :)

Ja ni, rubriken beskriver verkligen mina sista jobbveckor fram till jul nu. Jösses säger jag bara. Förra veckans hets verkar hänga kvar och den här tisdagen bjuder till exempel på 13 underbara timmar med jobb. Jätteroligt, verkligen... Nästan så att jag är glad över att min kropp har kvar sitt autopilotläge (som användes flitigt för ett par år sedan när jag egentligen borde lyssnat på kroppen och tagit det lugnt) och att det har slagit till igen. Jag vet att det egentligen inte är något positivt, men att ge upp finns inte i mitt ordförråd så jag kör på och räknar ner dagarna. Det är ju trots allt bara åtta sådana här dagar kvar. Och jag ska inte klaga, jag har ju jobb för sjutton!

 

Sen jag skrev i lördags har jag hunnit pilla ihop årets första lussekatter, jobba lite mer, träna, tagit mig igenom den nästan tre timmar långa första Hobbit-filmen tillsammans med Adam (den var jättebra, men tre timmar är lång tid för rastlösa mig) och rida Nisse igen. Den här gången åkte vi in till jobbet och red i ridhuset och det klarade han galant. Dessutom red vi lösa för forsta gången, alltså utan longerlina som säkerhetsåtgärd, och även det gick utan problem. Dutti bebis! (: Imorgon är det dags att prova igen och som vanligt är det spännande att se hur det går. I söndags visade han upp lite humör, den lille mannen. Han blev nämligen lite småsur när han inte fick som han ville och tjurade och gick emot lite. Men det släppte snart och sedan var han som vanligt igen. Så det är verklign dag för dag som verkar gälla med lille Nils haha!

 

Nu väntar tre timmars lektioner på ridskolan innan jag äntligen får åka hem vid halv tio och totaldäcka i min säng, för det är precis vad jag kommer göra. Åka hem, duscha, äta och sooova. Längtar så smått om jag ska vara helt ärlig, tur att jag tycker det är roligt att ha lektion!

 

 

Imorse när jag promenerade iväg till jobbet var det sådär frostigt kallt ute så hela marken glittrade och det bildades rökmoln av min andedräkt där jag knatade på, och jag kunde bara inte låta bli att spela min jullista på Spotify och känna hur julkänslorna kom smygandes. Där och då bestämde jag mig för att det här skulle bli en bra dag och att den skulle bli glad och stressfri, vilket är precis vad jag behöver just nu. För fy farao för vissa stunder som den här veckan har bjudit på säger jag bara. Det här är första veckan som jag faktiskt har mått dåligt av att stressa mellan två jobb med mera och stundtals har jag trott att det ska äta upp mig inifrån. Igår svämmade det hela över litegrann men efter några tårar inne hos min bästa Zätaprick var det bara att köra på igen. Tur att det bara är tre veckor kvar till jul och lite ledigt! 

 

Därför tänkte jag se till att den här jobblördagen blev så bra som den bara kunde bli och jag tycker att jag har lyckats ganska bra. Började som vanligt med morgonrutinerna, som innebär frukost till hästarna,  lite städning efter gårdagens kvällsfodring och sedan förberedelser för resten av dagen innan lektionerna startar vid 9:30 och de första haghästarna går ut. Efter det spenderade jag lite tid med datorn och skrev plakettlappar och ett informationsblad samt styrde lite på klubbkontoret och hjälpte elever innan det var dags för mina tre lördagslektioner. Lektionerna visade sig bli en av dagens höjdpunkter och idag är en sådan dag när det är extra roligt att vara ridlärare!  Under eftermiddagen gjordes stallet klart,  en hel del blev städat och hästarna hämtades,  snarare släpades, in från hagarna. Jag har ingen aning om varför de hellre ville vara ute i kalla ocj knöliga hagar än komma in och äta mat i värmen,  men å andra sidan är det ju ganska intressanta djur jag jobbar med hihi. Sen kunde jag stänga stallet i god tid efter lite häng med tjejerna.  

 

Med andra ord har det egentligen inte varit en speciell dag på något sätt,  men allt har flutit på, allt har funkat som det ska och ja - det har bara gått bra helt enkelt!  Så underbart! 

 

Nu ska jag göra mig iordning och fräscha till mig lite för att sedan åka och mysa med familjen på julbord på Löfsta Slott. Praktiskt att bli hämtad direkt från jobbet! Sedan hamnar jag förhoppningsvis hos Adam och avslutar min lördag där. Som sagt - jag bestämde mig för att det skulle bli en bra dag,  och det blev det verkligen! 

 

Dagen blev lång. Jag blev hämtad från skolan och var hos Noak på kliniken hela eftermiddagen. Varje gång dörren in till oss öppnade eller jag hörde snabba steg närma sig fick jag fullständig panik. När vi sedan satt i lastbilen på väg hem i mörkret var allt så tomt. Noak var borta för alltid och det kändes som om han hade tagit hela min själ med sig. Jag var tom och allt var mörkt. Fy helvete rent ut sagt.

 

Sedan den dagen har det nu gått två år och jag saknar och tänker på Noak flera gånger vare dag. Han var min klippa och trygghet och har på så många sätt betytt så otroligt, fruktansvärt mycket och jag trodde verkligen inte jag skulle överleva utan honom. Det kändes inte så när halva mitt jag slitits bort. Noak lämnade ett stort tomrum efter sig hos fler än mig och jag vet att även Zäta saknade honom väldigt mycket den första tiden. Det var inte roligt att se hur han oroligt vandrade runt i hagen och letade efter sin bästa vän utan att hitta honom. Jag tänker inte säga att tiden läker såren, för det gör den inte. Men man lär sig leva med saknaden och smärtan och man lär sig minnas de fina stunderna.

 

Idag minns jag därför Noak som världens snällaste kille med den mjukaste pussmulen, de kloka ögonen och ett hjärta av guld som speglades även på hans utsida. Jag saknar honom så det värker i hjärtat, men någonstans inom mig lever han för evigt, min guldklimp ♥

 

Spenderar kvällen med måndagsmys hos världens bästa prick, det har jag saknat massoooor!

 

 

Är det något jag har märkt skillnad på mellan att gå i skolan och att jobba är hur fort tiden går. När jag gick på Haga kändes veckorna ofta både oändligt långa och många innan man äntligen fick vara ledig. Det tror jag de flesta som går i skolan kan hålla med mig om. Nu däremot när jag jobbar, och jobbar ganska mycket,  bara rusar tiden iväg och vips så är det fredag. Jag menar det är redan vecka 46, det betyder att det bara är lite mer än fem veckor kvar på 2013. Fem måndagar, sex tisdagar, sex onsdagar och så vidare. Hur sjukt är inte det? Det är nästan så att jag blir stressad av tanken haha!

 

Som rubriken lyder - tiden går rasande fort numera och hela förra veckan bara försvann som i ett trollslag. I och för sig hann jag med att göra en väldig massa saker, utom att blogga då som ni märkt. Förutom kompishäng kombinerat med träning, som för övrigt är ett väldigt bra sätt att umgås, har jag varit hästvakt åt inte bara Mimmsa utan även hennes ponnykompisar. Det ni - det är en syn kan jag lova! Bimi har jag ju ridit ganska mycket nu  men igår stod även lilla c-ponnyn Bella på mitt ridschema och ja, jag hade gett mycket för att själv få se hur vi såg ut tillsammans med mina 183 cm. Benen hängde ganska långt ner ;) men det gick bra ändå eftersom jag bara red Bellabus en kortis. Igår passade jag även på att övningsköra med släp! Uppkörningstid är bokad och nu gäller det att ligga i med träningen hemma så jag klarar även körprovet. Teorin gjorde jag för två veckor sedan så den är redan avklarad :)

 

Det är ungefär vad jag har pysslat med under vecka 45 tror jag... och juste! I lördags var jag på Gekås med mamma och hade en toppendag som innehöll massor av folk och en hel del bra köp. Vad kommer ni få se i veckan! Slutet av veckan spenderade jag till största del med världens bästa kille som nu har åkt tillbaka till Göteborg igen. Inte kul och det blev inte direkt bättre av att vi båda hade jordens söndagsångest igår haha. Min satt fortfarande kvar idag som en efterhängsen måndagsångest och jag har varit riktigt trött idag, frågade mug själv ungefär hundra gånger vad jag egentligen höll på med när jag och Johanna cyklade till Friskis 05:45 imorse...Men nu när jag har gjort halva jobbdagen känns det lite bättre. Jag borde väl följa mitt eget råd jag alltid ger till andra - att tänka positivt.

 

Så, med det sagt är det dags att rycka upp sig och ta tag i den här veckan innan den också försvinner utan att jag märker det! :)

Var sjutton tog hela oktober vägen? Det känns som om den månaden försvann på mindre än en sekund och nu är det helt plötsligt november? Den spontana känslan säger att jag inte har en aning om vad jag egentligen spenderat min tid på, men det vet jag ju. Och jag antar att det är sant som man säger - att tiden går fort när man har roligt och mår bra! (:

 

Även den här veckan har rusat förbi en väldig fart och idag är det äntligen fredag efter många timmars jobb! Fredagar har jag valt att vara halvledig, det vill säga bara jobba på ridskolan, och jag passade därför på att ta en ordentlig sovmorgon med långfrukost idag. Så - himla - välbehövligt. Dock kunde sömnen i sig ha varit bättre då den innehöll den mest sjuka mardrömmen jag haft på länge och som jag dessutom inte kunde lämna trots att jag vaknade flera gånger. Men det är ju tanken som räknas och nio timmar spenderade i sängen kändes mycket bättre än de annars ganska vanliga sex/sju (:

 

Trots mycket jobb har jag hunnit med massor av roliga saker den här veckan, det gillas! Bland annat har jag och Johanna röjt av oss ordentligt i Vrinneviskogens utegym i kolsvart mörker, Nickan har varit här på tjejmiddag med mig och mamma, jag har haft salladsmys med Tessan och det kanske bästa av allt - jag har gjort och klarat teoriprovet för BE-kortet! Det är en lättnad kan jag lova (: Nu väntar därför ett par veckors övningskörande och sedan hoppas jag på att även klara förarprovet och ha kortet i min hand. Det vore liiite häftigt! (:

 

Alldeles strax ska jag dra mig utåt för att genomföra dagens träningspass och så småningom står jobb mellan 13 och 17:30 på schemat. Därefter ska jag ila hem så fort jag kan för att spendera kvällen med pojkvännen som har kommit hem från Göteborg. Som jag längtat! ♥

 

 

Kontrasterna mellan mina två jobb är ibland nästan brutala. Om jag jämför min dåliga måndag när en elev ramlade av, hästarna inte var särskilt snälla och allt bara gick fel, med dagens heldag på E.on-kontoret kan jag inte låta bli att skratta!  Idag är mitt största problem att jag  inte kan skrolla ordentligt med musen och glider på tangentbordets shiftknapp för att jag har plåstrade fingrar. Det är jobbigt att jobba på kontor! ;)

 

Äntligen har jag landat i min säng efter en minst sagt aktiv dag! Startade som vanligt veckan med skivstångspasset kl 06:15 och sedan dess har dagen gått i ett. Med andra ord sjutton timmars aktivitet och jag tycker det är helt okej att vara trött nu!

 

Idag åkte jag nämligen inte hem efter att ha varit på friskis som jag brukar, utan trampade istället vidare till E.on. Idag började nämligen min andra riktiga anställning och den på E.on via bemanningsföretaget Manpower. Så från och med idag och ett tag framöver är jag dubbeljobbande med 60% på ridskolan och 50% på E.on, och det känns faktiskt kanonbra trots att det innebär 110% totalt :) Jag kommer till största del jobba med samma uppgifter som jag haft under somrarna (dokumentation) och får dessutom jobba med en av mina gamla sommarjobbskompisar och jag tror som sagt att det här kommer bli väldigt bra! 

 

Efter E.on var det bara att åka vidare till nästa jobb och vara på ridskolan mellan 14 och 19. I vanliga fall tycker jag ju att måndagarna är de bästa att jobba där men just den här måndagen går nog till världshistorien som en ev de allra sämsta... Utan att gå in på för många detaljer kan jag sammanfatta dagen med att jag har varit sjukt stressad, jobbat för tre personer stundtals, bråkat med bitska ponnyer som tycker att lektionsryttare är den godaste middagen, seeegat mig igenom ett styrelsemöte trots att jag bara ville hem så fort som möjligt efter jobbet (förlåt styrelsekompisar för att jag nästan sov) och varit med om en avramling av en elev som fick mig att känna mig som världens hemskaste människa. Så dåligt samvete som jag hade och så dåligt som jag mådde just då var fasen inte roligt. Att jag sedan vet att det absolut inte var mitt fel att det blev som det blev är en klen tröst,  speciellt när jag känner mig otillräcklig och omständigheterna får mig att känna mig elak som är fullt frisk och har en fungerande kropp. Och ska jag vara helt ärlig gick det så långt idag att jag bröt ihop en kort stund när jag fick vara ifred. Då är det tur att jag har så fina människor runt omkring mig,  ni är guld värda! ♥

 

Nej! Den här måndagen har verkligen inte varit någon höjdare så därför tänker jag somna ifrån den nu och vakna upp och ta nya tag imorgon!  Då ska jag starta dagen med morgontrimm av min fina tjej, det blir grymt! :)

 

 

 Här händer det inte mycket hörreni! Dagarna går i ett just nu och livet leker (: Men efter att ha fått lite skäll (haha) för att jag har uppdaterat bloggen så dåligt de senaste dagarna, vilket jag kan hålla med om, för ni en genomkörare med hur de senaste dagarna har sett ut!

 

I söndags fyllde jag nitton år och hade en helt otrolig dag! Den startade med en lång barbackatur på Mimmi och fortsatte sedan med underbart väder, familjemys och alldeles för mycket att äta haha. Har nog aldrig somnat så mätt som jag gjorde då men så ska det vara när man fyller år!

 

Måndagen fylldes av en morgon på Friskis med mitt skivstångspass, hemmafix, jobb mellan 14 och 19 för att sedan spendera kvällen tillsammans med den bästa ♥ 

 

Tisdagen bjöd istället på en lugn jobbmorgon, en lövig löptur och sedan tjejkväll med hela HEJA-gänget som var söta och firade mig genom att bjuda på kvällsfika på världens mysigaste fik Café Kuriosa och ge mig en helknäpp men väldigt rolig present. Jag fick nämligen ett "presentkort" på ett vi fyra ska boka in en kväll med middag och squash haha! Jag har aldrig testat på squash så det ska bli väldigt spännande (;

 

Igår var det onsdag och som vanligt betyder det ledig dag (: Därför passade jag på att ta sovmorgon innan jag tog tag i dagens städning och matlagning. Vid tolv kom Nickan och hämtade mig för dressyrträning med Mimmsan och det slutade med att vi var i stallet i mååånga timmar. Så himla mysigt i höstvädret. På kvällen mötte jag upp Tessan för ännu mer födelsedagsfirande och avslutade kvällen med bio. Bra dag!

 

Sådär, nu är vi i fas igen hihi! Den här dagen har hittills innehållit gymträning, möte på Manpower där jag skrev på mitt anställningskontrakt (wiiie!) och nu är jag hemma och laddar om för att jobba 12 - 19.30. Efter det ska jag skynda mig hem så mycket jag kan för att hinna umgås med bästa igen innan vi båda somnar (:

 

Såhär hade jag lyckan att få starta min nittonårsdag i år. Tidig morgon, krispig kyla, mysigt höstväder, varma kläder, fleecetäcke och en lååång barbackatur på världens finaste tjej - så spenderade jag min födelsedagsmorgon och det var verkligen helt underbart! Sådär så man blir alldeles lycklig och lugn ända in i själen.

 

Att få vara helt ensam på hästryggen med en soluppgång i morgondimman och ett par spetsade öron som utsikt med en helt knäpptyst skog runt omkring och att bara få njuta av det tillsammans med en pigg och glad bästishäst - det kallar jag en helt underbar födelsedagsmorgon. Oslagbart! ♥

 

Att jag verkligen älskar mitt jobb är väl inte direkt någon nyhet? Men det finns dagar då jag kan fundera så smått över varför jag valt att göra hästar till en sådan stor del av mitt liv. Till exempel dagar när det har ösregnat - regnet har gjort hagarna till ren lervälling - hästarna sätter vinterpäls - rullar sig i leran - rullar flera gånger - och kommer in såhär - som riktiga lerbollar ↓

 

För en vecka sedan slog kalendern om till oktober och ingen kan vara gladare över det än jag. Fina, underbara, härliga oktober som av flera anledningar är en klar favoritmånad för mig. Inte minst för att jag fyller år den trettonde, nu på söndag alltså hihi :)

 

Den sista tiden har jag funderat mycket på hur mycket som har hänt i mitt liv de senaste månaderna. I juni tog jag studenten och sedan dess har jag gått ridledarutbildningen, fått en fast arbetsplats, utvecklats otroligt mycket som person, träffat massor härliga människor som hjälpt mig med den biten, träffat en annan himla bra människa, och snart står jag med ännu ett jobb. Igår förmiddag var jag nämligen på anställningsintervju på Manpower, mitt livs första intervju som verkligen är viktig och jag måste säga att det kändes väldigt bra!

 

Så på drygt fyra månader har det hänt otroligt mycket i mitt liv och jag tänker se till att oktober fortsätter i den stilen, om inte ännu bättre! För efter ett september som till stor del verkligen inte gick min väg som ni vet, verkar allting vända nu och jag mår istället bättre än på länge. Tänk vad en positiv inställning, lite hjälp på traven och tron på att allt händer av en anledning kan göra. Ni vet - när en dörr stängs öppnas alltid en ny, eller åtminstone ett fönster, osv. Det känns verkligen så just nu, mycket på grund av både en och flera fina personer i min närhet, och det gör mig så himla glad. Jag har fjärilar i magen och är sådär pirrigt lycklig. Äntligen!