I december 2009 skrev jag på ett kontrakt som kom att förändra mitt liv något så otroligt mycket och forma mig till den människan, och framförallt den hästmänniskan jag är idag. Då skrev jag nämligen under mitt fodervärdskontrakt som innebar att jag från och med januari 2010 skulle få ha Zäta som min alldeles egna häst två dagar i veckan hos ridskolan och där med bli delfodervärd på honom. Jag minns fortfarande känslan av att bli tillfrågad, känslan när beslutet var fattat och känslan av att sitta på hans rygg den första foderdagen. Det är obeskrivligt, kort och gott.

 

Sedan den där vintermånaden 2010 har vi upplevt så otroligt mycket tillsammans! Vi har älskat varandra, hatat varandra stundtals, tränat och tränat, slitit och tävlat, jag har gråtit över framsteg som aldrig kommit, gråtit av lycka över prestationer vi gjort tillsammans när allt slit givit oss så fina resultat, vi har verkligen jobbat oss upp från botten till toppen, känt oss oövervinnerliga när vi sprängt fram i galopp i skogen och fälten, hjälpt varandra, tagit hand om varandra, busat som små barn tillsammans, hittat ett troligt samspel som jag aldrig känt med en annan häst och så mycket, mycket mer. Det Zäta har gett mig och det han har lärt mig är oersättligt. Den utveckling vi gjorde tillsammans, både i ridningen och i vår relation, har lärt mig så otroligt mycket på så många olika sätt och jag ångrar inte en sekund ag spenderat tillsammans med honom.

 

Idag ser det annorlunda ut. Till sommaren 2013 skildes våra vägar åt och Zäta har nu en annan liten tjej att utveckla och utvecklas tillsammans med. Detta var långt ifrån ett lätt beslut och jag har både gråtit och ångrat mig flera gånger om. Men någonstans vet jag att det här beslutet ändå var det bästa, att det på något sätt var dags för oss båda att gå vidare och hitta nya utmaningar. Jag får trots allt träffa honom varje dag på jobbet och pussa på honom när jag vill, även om det skär i hjärtat när jag ser hur ledsen han blir när jag ägnar mig åt de andra hästarna...

 

Jag skulle kunna skriva i flera timmar för att pränta ner alla mina känslor för det här och försöka förklara och förstå, men det skulle inte hjälpa och det spelar ingen roll. Det enda som egentligen är viktigt är att Zäta är min allra bästa vän, den som har format mig till personen jag är idag och den som lärt mig nästan allt jag kan. För mig är han den starkast lysande stjärnan, prinsen, den busiga pricken med världens finaste glimt i ögat. Den som alltid gör mig glad, den som förstår mig och den som tagit mig igenom så mycket. Min prickiga kille med världens största hjärtat av guld. Jag älskar honom och kommer alltid att göra det.

 

 

På tisdagar har jag det så pass lyxigt att jag bara jobbar 8.30 - 12.00 (jag vet, niiice :)) och idag var inget undantag. Klockan stod därför på 07 i morse och efter lite frukost bokstavligen sprang jag iväg till jobbet, varför inte passa på när jag ändå inte hade någon packning med mig liksom? Dock visade det sig vara ett dåligt val eftersom ett illamående som följt mig genom hela natten gjorde sig ganska påmint igen hehe. Men med lite viljestyrka kom jag fram även om det tog mycket längre tid än vanligt. 

 

Sedan rullade förmiddagen på i en rasande fart och vi hann med utsläpp av hästarna, mockning av stallet, fodring och fika innan det var dags för tre av lektionshästarna att ridas. Min lott föll på en av våra unghästar, Plutas, som jag ridit en gång tidigare och tycker är supertrevlig! (: Kvick och lyhörd och riktigt rolig att rida, förutom när det kokar över lite i den lilla fuxhjärnan, men det får man ta (; Just idag stod markarbete med instruktioner av Cissi på schemat och jag är nöjd med vad vi åstadkom. Under passets gång gjorde vi ganska stora framsteg och kunde avsluta med att rida i samlad galopp - rakt fram - skutta igenom en serie - och göra halt innan väggen. Det ni haha! Nej skämt åsido. Plutas är en grabb som är väldigt rolig att jobba med, speciellt idag när han verkligen försökte göra rätt. Söthästen (:

 

 

Ikväll ser jag fram emot min lediga onsdag imorgon som tro det eller ej kommer bli helt hästfri! Först har jag en sovmorgon inplanerad, sedan träning och lunch på stan med mamma för att sedan möta upp Tessan och shoppa lite nödvändigheter till hösten. Jag är lite (läs: mycket) sugen på en fin höstjacka och behöver handla en del småsaker som tagit slut här hemma. Känns som det kommer bli en bra dag!

 

 

Idag är det ju då dags för omstarten som jag bestämde mig för att göra igår och jag tänkte börja med att summera massor av bra saker som hänt under de två senaste veckorna. Saker och ting blir ju som sagt vad jag gör dem till och då väljer jag att försöka vara positiv!

 

♥ Jag köpte äntligen en egen dator! Många pengar fattigare, men mycket intjänat i smidighet!

 

♥ Jag planerade massor av roliga saker som kommer hända fram till december. Älskar att kunna se fram emot saker, det hjälper mig helt klart genom vardagen.

När jag fortfarande gick i skolan tyckte jag ganska illa om söndagar. Vi känner nog alla igen den där härliga söndagsångesten som brukar komma krypandes fram mot eftermiddagen och känslan av att måndagen väntar och att man har en ny lååång skolvecka att ta sig igenom. Har jag rätt? Hihi ;)

 

Numera har jag slutat ha söndagsånget och uppskattar  söndagarna riktigt mycket. Delvis för att det är min enda "riktiga" lediga helgdag då jag bara är ledig var tredje lördag, och delvis för att jag numera längtar efter att få gå till jobbet på måndagarna och vet att jag kommer få göra det jag älskar ännu en vecka. Hur underbart är inte det? Men idag, eller ja den här veckan egentligen, har jag längtat extra mycket efter min söndagskväll bara för att jag så gärna vill att den här veckan ska ta slut. Den har varit minst sagt påfrestande och när veckan innan dessutom inte var så enkel den heller. Först Måns plötsliga bortgång ena veckan och så nu Chilli lika plötsligt i onsdags. Det här med Chilli har varit jobbigare än jag trodde och jag har gråtit mer än jag väntade mig. Men det är ju lite det som är grejen med djur. De växer ihop med en själv så starkt utan att man märker det och när något sådant här sedan händer rasar hela världen för en stund. Det suger, kort sagt.

 

Så nej. Nu vill jag inte vara ledsen mer och därför trycker jag på knappen för omstart imorgon och hoppas att en ny vecka kan hjälpa mig att komma igång igen. För även om jag bara lääängtar efter att september ska ta slut så att jag kan få fly in i mitt bästa oktober, och vara en månad närmare jul, så blir ju saker vad jag gör dem till. Därför kör jag på en omstart imorgon och ser till att saker och ting blir bra nu. Så det så!

 

Allt har dock inte varit pest och pina den här veckan, även om mycket har gått trögt för min del. Idag spenderade jag till exempel ganska många men väldigt mysiga timmar tillsammans med Nickan hos Mimmi i hennes tillfälliga hem med att klippa, rida, pyssla och bara mysa. Som pricken över i lyxade vi till det med en lunchfika på Lisbeths café tillsammans med Lena och hennes son Adam som kom på besök i precis rätt tid. Trevligt! (: Toppade detta med en löptur när jag kom hem och efter det var humöret nästan på topp igen. Endorfiner är bra grejer hihi!

 

 

Det gick inte alls som jag hoppats på smådjurskliniken i tisdags.

 

Efter undersökning och röntgen konstaterades en urinsten hos min lilla tuss. Valet stod mellan att ta bort henne direkt på plats eller låta veterinärerna försöka ta ut den under onsdagen. Eftersom chanserna var goda att de skulle få ut den och att Chilli skulle bli frisk och kry igen valde jag att ta den chansen jag hade och därför åkte vi tillbaka igår morse och hoppades på det bästa, även om vi anade det värsta. Och ja. Tyvärr fick vi rätt i våra onda aningar och Chilli fick somna in igår medan hon redan var sövd och inte hade ont mer. Nu är hon hos sin marsvinssyster som fick somna in i våras och jag gråter mest hela tiden. Någonstans vet jag att det blev bäst såhär, jag skulle aldrig låta henne lida och nu slipper hon ju ha ont.

 

Men jag saknar henne massor min glada lilla plutt ♥

Igår startade jag veckan med mitt vanliga skivstångspass på Friskis och fick dessutom med mig Johanna, efter att ha väckt henne tio minuter efter att vi skulle träffats haha, och var sådär måndagstaggad när jag åkte därifrån som jag alltid blir av passet. Men någonstans tänktejjag ändånför mig själv att nu ska jag inte ropa hej ännu och tänka "vilken grym vecka det ska bli" osv, med tanke på hur förra veckan blev efter att jag gjort så. Och mycket riktigt. När jag kommer hem och fejar runt i mitt rum beter sig mitt marsvin väldigt konstigt och gnyr och har sig. Så upp med henne ur buren för att klämma, känna och sedan googla runt på olika veterinärsidor för att konstatera att hon troligen har dragit på sig urinvägsinfektion stackarn... :( Jag har själv aldrig haft urinvägsinfektion men med tanke på hur folk runt omkring mig mått av det kan jag ju bara tänka mig hur ont det måste göra på en sån lite filur. Pluttan ♥
Så eftermiddag far vi till smådjurskliniken direkt efter jobbet och ser vad vi kan göra åt saken, om vi kan göra något. Ni får hålla tummarna för oss!

Fredagen den trettonde och många har troligen haft en otursdag, mer eller mindre inbillad på grund av skrocken runt just fredagen den trettonde (; Själv har jag haft en riktigt bra dag och eftersom jag är ett trettonbarn då jag föddes den trettonde oktober ser jag det mer som som en turdag än en otursdag hihi, det gäller att ta vara på det (:

 

Efter en tung start på veckan börjar allt ordna upp sig och kännas lättare igen och ingen är gladare än jag. Visst märks det tydligt på jobbet att Månsen är borta men nu är det mer hanterbart än i början och den största chocken har lagt sig hos de flesta vilket känns skönt. Nu jobbar vi utifrån läget och försöker blicka framåt helt enkelt. Men nog om ledsamheter nu!

 

Som sagt är fredagen den trettonde en favoritdag hos mig och den startade riktigt bra med smoothie till fredagsfrukost innan jag och mamma spenderade en svettig timme på gymmet - grym start på dagen med andra ord och jag är fortfarande trött i benen sedan morgonen haha! Efter gymmet passade vi på att göra lite ärenden på vägen hem när vi ändå var i krokarna och fick med oss lite roligt hem till djuren hemma. Själv kikade jag in på butiken Lager 157 för första gången och upptäckte att jag verkligen missat något. Ridkläder i all ära men jag hittade några guldkorn som jag gärna hade tagit med mig hem. Tur att jag fyller år om en månad, då syår garanterat ridkläder och ett presentkort på Lager 157 på önskelistan (: Efter gymmet och ärendena var jag hemma och mellanlandade en sväng och åt lunch innan trampade iväg till jobbet på min racercykel. På tal om cykeln måste jag berätta historien bakom den för den är ta mig fasen helt otrolig, men det blir en annan gång! Jobbet flöt på problemfritt och med tre soliga skogsturer med en privatlektion och nybbisarna blev det en riktigt härlig eftermiddag och kväll. Återigen - jag giiillar mitt jobb (:

 

Nu vankas redigt fredagsmys med lillebror och pappa och vi har faktiskt lyxat till det med att köpa hem mat från en av mina favoritrestauranger, det kallar jag lyxkväll det!

 

 

Den senaste tiden har jag fått frågor från flera vad det är jag egentligen jobbar med, och jag förstår att folk undrar när jag plötsligt är jublande glad och upprepar "äntligen, äntligen är allt klart och officiellt!", och såhär ligger det till:

 

Från och med juli 2013 jobbar jag för Hageby Ridskola och kommer enligt kontraktet göra det ett år från dess om inget konstigt händer, och jag är sååå glad över det här! :)) Planeringen började redan under hösten 2012 och sedan dess har det varit många turer fram och tillbaka och gansk mycket strul ivägen som verkligen fick mig att undra om det hela skulle gå vägen stundtals. Men med mycket hjälp från nära och kära och med min fina skyddsängel löste sig allt tillslut och nu känner jag mig så himla lyckligt lottad och tacksam! En stor detalj i det hela var ridledarutbildningen jag gick i början av sommaren och som lade grunden för hela mitt jobb i princip. Ridledaren var nämligen ett av de största problemen jag stötte på men när jag väl var på plats blev det utan tvekan en utav de bästavupplevelserna i mitt liv.

 

Och nu har jag kommit så långt att jag har ett eget, riktigt jobb, jag har skrivit på kontraktet och allt är i rullning som det ska. Mycket tack vare en del jäklar anamma och beslutsamhet och som sagt all hjälp jag fått ♥ Det har gett mig en tjänst på 60% och möjligheten att jobba med det jag älskar genom att få jobba både med hästar och människor. Det kan ju inte bli bättre! Mina arbetsuppgifter innehåller häst- och stallvård med skötsel, in- och utsläpp, fodringar, städning och allt vad det innebär. Utöver det har jag även en del kontorstid och en av de bästa delarna med mitt jobb → ridlektionerna. Innan jag jobbade hade jag flera gånger hoppat in som vikarie och haft lektioner när den ordinarie ridläraren inte kunnat så ett litet hum hade jag redan innan RLU. Men nu är det något helt annat med fem lektioner per vecka och jag älskar att få ha mina egna grupper som bara jag ansvarar för och jag har redan börjat tycka om dem extra mycket. Det är ju mina barn ju ♥ Hihi :)

 

Med andra ord jobbar jag med det jag gillar allra bäst och kan knappt vara lyckligare. Har ni fler frågor är det bara att hojta till, jag svarar gärna! :)

 

Imorse satte jag ribban för hur bra den kommande veckan kommer bli med att gå på det tidiga skivstångspasset vid 06:15 på Friksis och jag måste säga att jag satte den högt! Kände mig stark och positiv och när armarna riktigt skakade vid tricepsövningarna kunde jag inte göra annat än att skratta, jag älskar verkligen mjölksyra haha! Och efter att ha åkt hem, sovit en halvtimme och ätit en mumsig frukost är jag riktigt laddad för en ny vecka - jag ska se till att det blir en bra en :) 

 

Sedan jag skrev sist (jag veeet, det var länge sedan och det var inte tanken, men all inspiration försvann totalt) har jag hunnit med en hel del utöver det vanliga med jobb och Mimmi. Jag åkte ju som ni vet till Töreboda med Nickan fredag till lördag och umgicks med fina människor, kikade på alla connemaror och deras fölisar, fyllde magen med Marlenes goda mat och tömde plånboken pengar på Yuppies Ridsports megarea hihi. Två bra dagar om ni frågar mig! Och än en gång, jag veeet att jag fortfarande inte visat vad jag köpte... men det kommer så fort jag löst ett litet problem som stavas "datorlös". Japp, jag behöver alltså skaffa mig en egen dator igen efter att ha lånat pappas eller lillebrors sedan jag lämnade in min skoldator vid studenten men det fungerar inte riktigt längre. Så en ny ska fixas och det är ett litet projekt för otekniska mig, men det är på gång! 

 

Veckan innehöll också en hel del tävlingsfix, både för min egen del då andra omgången an allsvenskan gick i lördags och för klubbens del då vi under helgen hade tvådagarstävling i hoppning för både ponny och ridhäst. Min egen tävling kommer ni få läsa mer om under veckan men sålänge kan jag säga att det blev en lyckligare historia den här omgången än första, vilket kändes riktigt skönt. 

 

Nej ni, nu väntar lite hemmafix innan jag cyklar iväg till veckans första jobbdag. Den här veckan är första veckan som jag går helt och hållet på mitt eget schema efter att ha jobbat timmar åt två andra ridlärare utöver mina egna sedan jag började så nu hoppas jag komma igång ordentligt med egna rutiner och jobbknep. Taggad på en ny vecka! :) 

Resan till Töreboda blev precis lika bra som väntat och så även besöket på Yuppies Ridsportbutiks tokrea. Plånboken gapar tom och jag vaknade med träningsvärk i shoppingarmen, precis som det ska vara (; vad påsarna innehåller får ni se senare!  

 

Idag är det faktiskt inte sämre än att jag tar helg även fast det bara är fredag, och det känns riktigt skönt måste jag säga. Att börja jobba på ridskolan på riktigt är riktigt kul men också mer krävande än jag hade trott och efter två veckor är jag lite tröttare än jag räknat med. Men det är det värt, när jagg känner att jag får ut så mycket av mitt jobb både genom hästarna, ridskoleeleverna och feedbacken jag fått hittills (:

 

Men nu är det som sagt långhelg för min del och det tack vare mina supersnälla kompisar som ställer upp och täcker för mig på ridskolan idag och imorgon, tusen tack ♥, som gör det möjligt för mig att åka på en minisemester. Idag åker nämligen jag och Nickan ner till Marlene och Stuteri Arda i Töreboda för att spendera fredag - lördag där och även besöka en hästbutik som råkar ha sin årliga rea just i helgen, och det klagar vi ju inte direkt på hihi! Med andra ord blir det två dagar med connemaror, skönt folk och förhoppningsvis lite fynd på rean. Det låter helt okej enligt mig...

 

För att hinna vara i Töreboda så länge som möjligt åker vi runt lunch idag, men innan dess står såklart hästarna på schemat så nu ska jag hoppa i ridkläderna och ge mig iväg på momangen! (:

 

 

 

... var precis vad jag behövde och därför tog jag mig i kragen och började måndagen med ett skivstångspass på Friskis & Svettis vid 06:15 imorse. Med andra ord fick startade veckan på ett av bästa möjliga sätt och jag kom verkligen igång ordentligt. Härligt! Men jag måste erkänna att jag undrade så smått vad jag egentligen höll på med och svor både en och två gången inombords när jag masade mig ur sängen, men så är det alltid för min del och bara jag kommit upp blir jag genast på bättre humör. En riktig morgonmänniska med andra ord.

 

Idag har jag inte så mycket planerat. Nu väntar några timmars pysslande hemma innan jag jobbar mellan 13 och 19 och därefter ser det ut som att det blir en lugn hemmakväll. Egentligen är jag sugen på att hitta på något utflyktsaktigt, men jag vet inte riktigt vad det skulle vara? Jag får se vad jag lyckas lura med familjen på hihi (; Innan dess väntar hur som helst 21 hästar som skall göras iordning för dagen, en uteritt, en lektion med de söta ridlekisbarnen och därefter lektion med min egen grupp II. Känns som att det här kommer bli en bra måndag! (:

 

Imorse gjorde jag inget mindre än steg upp klockan 05.30, åt lite frukost, satte mig i bilen och styrde kosan ut mot Bjällbrunna för att åka iväg på terminens första tävling. Och inte vilken tävling som helst, utan första omgången av dressyrallsvenskan division II vilket innebär lagridning och är extra kul, men också lite extra pressat, enligt mig. Jag var bara lite lagom trött sådär, men samtidigt grymt taggad och jag såg verkligen fram emot att komma ut på banorna igen! Tyvärr får jag väl säga att dagen som gick upp som en sol slutade med att kraschlanda som en pannkaka.

 

Till en början var det en helt normal tävlingsdag. Hästarna gjordes iordning hemma och eftersom jag och Nickan startade med ungefär tre timmars mellanrum valde vi att åka med en häst i taget för att den andra skulle slippa stå i transporten under flera timmar, ingen big deal på något sätt. Först ut var Bimi och hon och Nickan gjorde en kanonritt utan några som helst större missar. Vi var jättenöjda med deras prestation båda två och kunde räkna upp många exempel på vad de gjort riktigt bra. Tyvärr tyckte domaren något helt annat och där kom dagens första nederlag i form av oväntat låga procent. Därför satte vi oss ganska besvikna i bilen och åkte hem för att hämta Mimmi.

 

Mimmsa den lilla damen lyckades dock snabbt få mig på bra humör när hon redan tidigt på framridningen kändes supertrevlig att rida. Hon var lyhörd, energisk och de problem vi jobbat med den sista tiden var nästan som bortblåsta. Härligt! Under själva programmet, som var LB:2, höll känslan i sig under första halvan av programmet och jag var verkligen jättenöjd. Efter skritten tappade vi tyvärr lite energi båda två men vi genomförde ändå ett klart godkänt program med två egentliga missar som domaren kunde klanka ned på. Trots dessa hade jag en bra känsla när vi hälsat och lämnat banan i och med att första halvan av programmet varit så bra. Eller som Nickan sa "första haövan kan vara det bästa ni någonsin ridit ihop". Men även här visade det sig att domaren tyckte något annat och procenten kändes mer eller mindre som en örfil - ynka 55%... Då hade jag väldigt svårt att dölja min besvikelse kan jag lova. Så - ännu en gång satte vi oss besvikna i bilen och åkte hem för att lämna Mimmi innan vi skulle tillbaka igen för att kolla på Cissi som var vår tredje lagryttare.

 

Resultatet för henne blev ungefär detsamma som för oss andra och jag kan väl säga som så att laget inte direkt hamnade i toppen av resultatlistan. Med andra ord - upp som en sol och ned som en pannkaka med tre besvikna hemfärder som resultat.

 

Nu låter jag väldigt bitter, det är jag medveten om. Men är det något jag verkligen avskyr så är det att känna mig supernöjd över en prestation och sedan bli totalt sågad vid fötterna. Och att få en kommentar som "Kämpa på!" i sitt dressyrprogram när jag inte tyckte att jag behövde kämpa alls (bara lite i slutet) är inte kul alls. Menmen. Nu när jag har fått lite perspektiv på dagen och landat lite själv kan jag istället se det positiva i det hela. Jag hade trots allt em kanonkänsla på framridningen, Mimmi var positiv, jag har himla bra lagkompisar, jag är en erfarenhet rikare och vi genomförde ett halvt dressyrprogram med fläckfri energi (det är mer än vi gjort tidigare haha) vilket betyder att allt vårt tränande och slit hemma börjar löna sig. Alltid något (:

 

Så för att summera dagen: för någon utifrån verkar vi ha ridit bort oss totalt och inte förtjänat några procent att tala om. Men för oss som var där vet vi att vi var bra, känslan var bra och att domaren för dagen ville se en annan typ av uppvisning. Det är då man får försöka fokusera på det som varit positivt, även om det är svårt!

 

 

Vägen hit har varit minst sagt knepig att gå och därför har jag varit ganska tyst om detta. Det har varit många turer fram och tillbaka, mycket har varit osäkert och mycket har strulat, ta bara anmälningen till ridledarutbildningen till exempel. Jösses säger jag bara! Men nu är jag äntligen framme och det känns så himla bra att vara igång på riktigt och börja få koll på läget, även om det är först vecka 36 allt kommer vara riktigt som det ska vara.

 

Men det tar sig! Och är det något jag fått lära mig av den här resan så är det att ta saker och ting som de kommer, vilket varit en extremt nyttig läxa för mig som hatar att inte ha koll på läget hehe. Och det har det verkligen varit värt, för nu är jag så sjukt lycklig och taggad inför vad som väntar att jag knappt kan bärga mig! ((:

 

 

 

Hej vänner! Först måste jag säga tusen tack till alla som kikar in här om dagarna trots att det har blivit ganska skralt med inlägg den sista tiden. Ni är så söta och det gör mig jätteglad! Därför önskar jag att jag hade en riktigt bra anledning till min frånvaro men det enda jag kan säga är att jag 1. Försöker ta till vara på varje ledig sommarminut  2. Inte är sugen alls på att sätta mig framför datorn när jag kommer hem efter att ha jobbat stillasittande framför en likadan skärm hela dagen  3. Har lite svårt att veta vad jag ska skriva om just nu. Det är inte så att jag inte har något att skriva om, snarare tvärt om! Jag har massor idéer och bilder och "avslöjanden" och förändringar som jag kan utnyttja,  frågan är bara var i den stora röran jag ska börja men det håller jag på att reda ut haha.

 

Med andra ord - allt kommer snart vara som vanligt här igen med uppdateringen och ni kan vänta er förändringar på flera plan under tiden. Bland annat bör en ny design knåpas ihop och för det måste nya bilder tas mm. Men det kommer, hoppas ni orkar vänta lite till bara (:

 

 

Från att i vanliga fall ha en eller två hästar att ta hand om per dag har jag den här helgen ökat upp antalet lite och faktiskt fördubblat det till hela fyra stycken. Anledning? Jo Nickan, Mimmis ägare, har varit i Danmark och tittat på massor fina connemaror och behövde därför någon som kunde passa stallet hemma, vilket jag självklart var sugen på att hoppa in och göra! (: Därför har jag, med lite hjälp från Veronica, sedan i fredags styrt och ställt på Bjällbrunna och pysslat om Mimmi, Bimi, Bella och Nisse. Fast lille Nisse räknas knappt eftersom jag bara har tittat till honom om dagarna då han har helvila och bara går och gottar sig i sommarhagen med de andra grabbarna på gården hihi (;

 

De andra tre däremot hålls igång precis som vanligt och har haft lite olika scheman under helgen som sett ut såhär:

Fredag: Fredagen blev en seeen kväll i stallet eftersom jag inte kom dit förrens 17.30 och åkte därifrån 21.30, sådär lagom trött haha! Men det var det värt eftersom en viss liten grå connemara som jag nämnt här tidigare (Bimi såklart) trimmades på banan och kändes ungefär hur bra som helst! Eftersom det var första gången jag red henne "ordentligt" hade jag inga direkta planer mer än att känna mig fram men oj så fin hon kändes. Som jag sagt förut är hon himlans lik Zäta i ridningen och jag tror att det hjälpte oss en del på traven. Riktigt roligt pass i alla fall!

De andra två gick varsitt lugnare pass. Mimmi skrittades ut men vi jobbade ändå på ordentligt under tiden, eller ja, så gott vi kunde med ungefär en miljon insekter runt omkring oss. Bella i sin tur joggade jag bara en stund på banan av den enkla anledningen att jag är väldans lång på henne och inte ville att hon skulle få det för jobbigt.

 

Lördag: Igår hade jag faktiskt bara hand om Bella och Nisse eftersom Veronica hade de andra två och jag hade planerat ett longerpass med ganka mycket bommar och cavalettis för att hon skulle aktivera kroppen ordentligt. Men nere på banan tyckte fröken Bella att det där med att springa över pinnar var himla onödigt när man faktiskt kunde springa fortare än vinden och totalt strunta i vad tjejen i andra änden av linan sa, så där blev det lite omplanering. I stället började jag därför med att longera henne på en tom volt ganska länge med mycket övergångar för att få ordning på gas och broms innan vi gav oss på bommarna ige och det gav bra resultat. Nog för att bomserierna togs liiite för fort ibland ändå, men nu var det var godkänt när hon jobbade bra nääästan hela tiden (;

 

Söndag: Veronica har Bimi idag och därför gav jag mig ut i skogen på Mimmi och med Bella som handhäst inna jag kollade till Nisse på hemvägen. Idag valde jag att rida barbacka för att variera lite från sadeln och det visade sig vara ett bra val! Nog för att vi var ganska oense i början jag och Mimmi om hur man koncentrera sig på ryttaren, ungefär som Bella ochja igår. Men när det väl lossnade då lossnade allt och det blev sådär extra roligt att rida. Spåret i skogen tar ca 40 minuter att skritta och vi avslutade med att jogga lite på banan med en lika fin känsla (: Såååå taggad på att komma igång och träna nu igen efter sommarvilan!

 

Detta är med andra ord ungefär vad jag pysslat med under helgen. Förutom Bjällbrunna har jag i och för sig också haft hand om min chefs hästar, som för övrigt var hur roliga som helst igårkväll haha, haft en sleepover med Tessan, sovit lite i solen för att ta igen missade timmar och försökt komma igång igen och släppa semesterlunken. Tänk va två lediga veckor kan ställa till med (;

 

 

Efter en grymt skön ledig vecka hemma och en Londonresa som nog var min bästa hittills startar jag nu upp mitt nya liv på allvar och kickar igång med det första av sommarens jobb! Först ut är E.on där jag har jobbat på ganska många lov nu och idag är min första riktiga dag för i år, introduktionsdagen vi hade igår räknar jag inte riktigt med (; 

 

Jobbplanen för sommaren ser ut som följande: hela den här veckan är jag på E.on,  nästa vecka blir det istället varannan dag på ridskolan och varannan dag på E.on (ungefär i alla fall) och likadant veckan efter det. Sen är sommaren slut åtminstone enligt kalendern och då börjar jag jobba officiellt på ridskolan och förhoppningsvis lika mycket till utöver den tiden. Känns riktigt bra!  (: De första tre veckorna kommer dock att bli både sjukt röriga och antagligen ganska tuffa,  men det är ju bara tre veckor så det ska jag nog klara av, bara jag får ihop pusslet med alla olika timmar hit och dit hihi.

 

Förresten så fick jag en väldigt bra start på dagen och mitt nya vuxenliv nu på morgonen!  Passerkortet som jag måste använda mig av på E.on för att över huvud taget ens komma in i byggnaden har nämligen bestämt sig för att inte fungera och jag är därför utelåst sedan 25 minuter... Det enda jag kan göra är att hoppas på att Zacke kommer vid 07 som var vår plan idag och inte vid 08 som annars är tiden som gäller på morgonen (;

 

Update: Jag är inne! (: som tur var kom Janne när jag sprang runt på innergården och letade efter ett annat sätt att ta mig in. Tur för mig att han också är morgonpigg eftersom Zacke visade sig vara sjuk, vadå maximal otur haha? Så nu blir dagens första uppdrag att gå till receptionen för att få ordning på mitt kära lilla kort så detta slipper upprepas. Aja, för att se saken från den ljusa sidan behövde jag ju bara vänta 40 minuter och inte 90 som det kunde blivit i värsta fall. Alltid något (;

Det blev en hel del fotat på Strömsholm även om jag hade svårt att hitta tid till att göra det... Men en kväll var det sådär riktigt fint väder som jag inte kunde motstå så det var bara att hugga tag i kameran och fota allt jag kom över!

 

Här kommer därför första delen med Strömsholmsbilder och jag tänkte starta med bilder på anläggningen som verkligen var hur fin som helst! Jag vet inte hur många jag pratade med på kursen som tyckte precis som jag: att på ett ställe som Strömsholm skulle man verkligen vilja bo och ha sin häst uppstallad för alltid och gärma samtidigt ha tillgång till de träningsmöjligheter som vi hade under kursen. Med andra ord leva som på en ridledarkurs men utan plugget och det pressade schemat (;

 

På bilderna syns ridbanan på stallplan och Gula ridhuset, Norra stallet där min kurs hade sina hästar, Röda stallet, stallplan och utebanan, stalldelen och Vita ridhuset som omgav stallplan, rasthagar och skrittmaskin, och till sist ridvägen förbi markan och diverse boningshus och hus där förbundet håller till.

 

Samma fredagkväll som vi kom hem från Strömsholm släppte jag Mimmi på välförtjänt sommarbete. I full mundering mot flugor, bromsar och knott fick hon träffa sina connemarakompisar och ett helt gäng andra ston och äntligen äta gräs efter tre veckors konstant uppstallning och jobb på RLK. Det var hon verkligen värd!

 

Ihopsläppet gick precis så bra som vi väntat oss och det gick väldigt lugnt till. Några rundor fram och tillbaka mellan de olika grupperna av ston blev det allt, men det var också allt som hände. Den som var fjompigast var nog en av Mimmis bästisar, Bimi, som skrek och hade sig en stund hihi. Men efter en kvart ungefär var det frid och fröjd i flocken och jag kunde lugnt åka hem med vetskapen om att Mimmi nu betade sida vid sida med sina bästisar i kvällsolen. Nästan så jag blev avundsjuk på hur skönt de hade det! (:

 

Häromdagen nämnde jag att jag inatt skulle ut på sommarens andra stora äventyr och ju närmare jag har kommit desto fler har fjärilarna i magen blivit... För om cirka tolv timmar styr jag nämligen kosan upp till Arlanda för att därifrån sedan ta flyget till London! ((:

 

Som de flesta av mina nära vet är London en stad som jag verkligen trivs i och sedan jag var där första gången 2010 har jag alltid haft ett sug efter att åka tillbaka och så har det också blivit flera gånger roligt nog. Det är något med känslan av att vara där, kontrasten mot hur allt är hemma och stadens puls som bara känns så rätt utan att jag riktigt kan beskriva hur. Det är bara rätt och väldigt hemma helt enkelt.

 

Så, inatt åker jag alltså till London för andra gången i år (var ju där med familjen i april) och jag hoppas på ytterligare en grym resa! Jag har aldrig upplevt London på sommaren så den här resan kommer bli lite annorlunda mot tidigare gånger jag har varit där. Mindre shopping men desto mer uteliv, upplevelser, parkhäng och mysiga marknader. Jag tror det kommer bli hur bra som helst!

 

Sex dagar kommer jag att spendera i England och kommer alltså hem på måndag igen, men bloggen kommer uppdateras som vanligt så kika in här ändå, bland annat kommer det dyka upp massor av bilder från Strömsholm mm! (: