När jag fortfarande gick i skolan tyckte jag ganska illa om söndagar. Vi känner nog alla igen den där härliga söndagsångesten som brukar komma krypandes fram mot eftermiddagen och känslan av att måndagen väntar och att man har en ny lååång skolvecka att ta sig igenom. Har jag rätt? Hihi ;)

 

Numera har jag slutat ha söndagsånget och uppskattar  söndagarna riktigt mycket. Delvis för att det är min enda "riktiga" lediga helgdag då jag bara är ledig var tredje lördag, och delvis för att jag numera längtar efter att få gå till jobbet på måndagarna och vet att jag kommer få göra det jag älskar ännu en vecka. Hur underbart är inte det? Men idag, eller ja den här veckan egentligen, har jag längtat extra mycket efter min söndagskväll bara för att jag så gärna vill att den här veckan ska ta slut. Den har varit minst sagt påfrestande och när veckan innan dessutom inte var så enkel den heller. Först Måns plötsliga bortgång ena veckan och så nu Chilli lika plötsligt i onsdags. Det här med Chilli har varit jobbigare än jag trodde och jag har gråtit mer än jag väntade mig. Men det är ju lite det som är grejen med djur. De växer ihop med en själv så starkt utan att man märker det och när något sådant här sedan händer rasar hela världen för en stund. Det suger, kort sagt.

 

Så nej. Nu vill jag inte vara ledsen mer och därför trycker jag på knappen för omstart imorgon och hoppas att en ny vecka kan hjälpa mig att komma igång igen. För även om jag bara lääängtar efter att september ska ta slut så att jag kan få fly in i mitt bästa oktober, och vara en månad närmare jul, så blir ju saker vad jag gör dem till. Därför kör jag på en omstart imorgon och ser till att saker och ting blir bra nu. Så det så!

 

Allt har dock inte varit pest och pina den här veckan, även om mycket har gått trögt för min del. Idag spenderade jag till exempel ganska många men väldigt mysiga timmar tillsammans med Nickan hos Mimmi i hennes tillfälliga hem med att klippa, rida, pyssla och bara mysa. Som pricken över i lyxade vi till det med en lunchfika på Lisbeths café tillsammans med Lena och hennes son Adam som kom på besök i precis rätt tid. Trevligt! (: Toppade detta med en löptur när jag kom hem och efter det var humöret nästan på topp igen. Endorfiner är bra grejer hihi!