Tyvärr har vi på ridskolan haft oturen att få ringorm, dumma dumma äckliga sjukdom!! Och nu har ett stort projekt satts igång för att bli av med smittan. Över helgen kommer bland annat hästarna få flytta hem till Cissi, ridskolechefen, och gå utomhus tills sanering av stall, utrustning och hela kittet är klart. Allt, allt, allt måste nämligen saneras och tvättas, varje klädesplagg och varje liten pryl, och så även hästarna. Ni kan ju tänka er vilket jobb det är med ca 20 hästar och en ridskoleverksamhet där många människor rör sig varje dag. Inte roligt alls ):

 

Det här försvårar även för mig som fodervärd, eftersom jag skulle haft Zätus lördag och söndag den här veckan. Tanken var att jag skulle åkt till Åtvidaberg och hoppat på deras lokala tävling men det fick vi självklart ställa in, suuugit!! Dessutom kommer jag bara kunna ha Zäta en dag den här veckan då inte fler lediga dagar finns när helgen faller bort och ni vet nog hur jag känner för det )': Det blir även krångligare att åka till Mimmi, med tanke på smittorisken. 

Men det här är egentligen bara bagateller. Jag kan ju umgås med Pricken i alla fall om dagarna och det är huvudsaken! Och Mimmsan kan jag åka till så länge jag tänker mig noga för och är ordentligt ren när jag kommer dit.

 

Mest synd är det såklart om Cissi, som verkligen inte förtjänat det här. Hon jobbar så hårt och bryr sig så mycket om oss och hästarna (senast igår fick jag en kommentar från henne på ett inlägg på Facebook som verkligen värmde ♥) så det här är verkligen orättvist. 

Men men. Nu är det som det är och det enda vi kan göra är att hjälpas åt att bli kvitt smittan, och det tänker jag verkligen. Mördamörda ringormen! (; 

 

Nu var det ett tag sedan de första av dessa bilderna kom upp, men här är några fler! Fotograf: Hillevi Hassler (:

 

Jösses vad allt strular inför morgondagens (förhoppningsvis) hopptävling på Vikbolandet! Det är just det där "förhoppningsvis" som känns så bajsigt, om jag får uttrycka mig så haha, för jag vet fortfarande inte om jag kommer iväg eller inte...

Problemet är att jag inte kommer kunna ha Zäta helt privat imorrn eftersom han måst gå vuxenkurs på ridskolan under eftermiddagen, dummadumma! Därför beror det på starttider och organisatörer om jag kommer kunna åka eller inte, eftersom jag måste hinna göra mina starter innan han behövs hemma. 

 

Den preliminära startlistan kom dock inte upp förrns imorse (!!!) trots att tävlingen är imorgon så ni förstår kanske min stress?  Som de såg ut nu hinner ja troligen starta men det kan bli tajt, så jag har försökt få tag på kontaktpersonen men inte fått något svar ännu. Blir lite nervsjuk av det. Jag måste ju verkligen veta (; Sedan måste jag också prata med Tuva om att byta dag, eller eventuellt fixa det på annat sätt. Så ja, det är lite mycket som måste lösa sig, och det idag. 

 

 

Del två och en fortsättning på bilderna som Hillevi fotat (: Det är lite komiskt hur Zäta ser mer och mer uppmärksam ut på bilerna ju längre in i serien vi kommer. Men i takt med att han piggnade till blev han också svårare att hålla stilla, så det var verkligen allt eller inget med hans fotohumör haha!

Bästa skitunge ♥

 

Äääntligen tänker ni förmodligen nu hihi! Länge har jag teasat er med små delar av höstfotograferingen tillsammans med Hillevi (som självklart knäppt dessa bilder då också) och nu kommer bilderna äntligen börja ploppa upp här (:
Kan kosta på mig att nämna att herr Prick inte är direkt enkel att fota... Favoritposen är med öronen rakt ut och halvt slutna ögon, så det krävs lite jobb för att få honom uppmärksam på fotografen. Den här gången testade vi både ett spö med plastpåse som viftades och en hink med godis som skramlade. Trots att vi verkligen överdrev användningen av dessa rörde han inte en min haha! Han är svårflörtad min prins (; 

 

Behöver jag säga hur mycket jag tycker om dem? Tror inte det faktiskt, sååå mysiga och färgerna är så fina♥♥

 

 

Efter många år och månader av längtan kom friheten när jag äntligen fyllde 18 i lördags. Jag är nu nämligen gammal nog att få rida ut själv, enligt fodervärdskontraktet, och det utbyttjade jag så fort jag fick chansen (;  För även om jag verkligen tycker om att rida med sällskap också är det suuuperskönt att ha möjligheten att bara ge mig iväg. Det underlättar så mycket (:

Därför var jag och Zäta ute på premiärtur ensamma igår och njöt båda två av en bustur i det fina och hyfsat varma höstvädret. Det kunde inte ha varit bättre! (: 

 

I onsdags fick jag äntligen tillfälle att klippa Zäta så nu är han till hälften av med den vinterpäls han hittils hunnit sätta. Han fick en halvklippning (hals-bog-bringa) och jag är ganska nöjd med årets klippning, tro det eller ej! Framförallt tror jag att Zäta är nöjd som slipper svettas så förskräckligt nu och får mer energi (:

 

Ojoj vad min dag omplanerades i torsdags! Istället för att se ut såhär som planerat fick jag hoppa in och ha en del ridlektioner under eftermiddagen eftersom det krisade lite med personal, men det var jag inte sen att tacka ja till kan jag lova! (:

 

Först ut var två privatlektioner, en för en vuxenryttare och en med en yngre tjej. Båda var riktigt duktiga och det var roligt att se de tydliga framstegen de båda gjorde under sina respektive lektioner! 

Efter dessa hade jag två lektioner med grupper. Där fick jag vara ridlärare för ridlekisbarnen som jag annars har teori med på torsdagarna och sedan hålla en hopplektion för grupp 3. Jag måste säga att ridlekisbarnen var himla söta när de helt plötsligt inte kände igen mig alls när jag stod i mitten av ridhuset istället för hos dem nere i stallet haha! Men även den lektionen gick bra och jag lyckades enligt en mamma få ett av barnen att trava för första gången på terminen, roligt! (: 

Under hopplektionen för grupp 3 var det betydligt mer att hålla reda på, en utmaning med andra ord men utmaningar är till för att antas! Gruppen övade för dagen på att hoppa runt hela fyrkantspåret och det tog sin lilla tid innan alla hjälper tajmades rätt och de fick koll på både sig själva och hästarna, men även den här gruppen var riktigt duktig och ville hoppa mest hela tiden hihi (: 

 

Det är så roligt att ha lektion och att jag både från barnen och på omvägar fått beröm gör mig så glad! (: Det är alltid lite småpirrigt precis i början av lektionerna innan man fått koll på alla och på vilken nivå de ligger, men det är spdant som brukar lösa sig. I värsta fall kan man ju alltid fråga dem. Hur som helst är det roligt att testa på att hålla i riktiga lektioner inför framtiden, då vet jag vad jag har att vänta mig med mina planer (:

 

 

Resan till Töreboda med Nickan och Aramis var bara toppen! Väldigt roligt, intressant, mysigt och inte minst lärorikt! Jag fick chansen att se lite hur det fungerar på ett stuteri, visa en vacker connemaraponny på kvalité i Tidaholm, rida en annan väldigt trevlig ponny, mysa med fölisar, träffa en legend till avelshingst och bara vara och ha det bra.

Marlene som vi bodde hos under dagarna vi var där är verkligen en underbar människa. Så trevlig och snäll och det var inte en sekund som jag kände mig obekväm med att bo hos henne utan att ha träffat henne alls innan. Hon har en personlighet som verkligen är något att se upp till. Hon lagar också världens godaste mat så om kvällarna nästan rullade vi i säng haha.

I huset bodde också hundarna Tuffe och (hmm, jösses minns inte hennes namn?) som delade säng med mig varje natt. (Jag kan lova att det kändes ensamt i min stora säng hemma sedan) Två yrväder som verkligen förhöjde myskänslan i huset på landet. Särskilt Tuffis, han fick en speciell plats hos mig den lilla lurven. 
Jag kan lova att jag har fått en annan uppfattning om connemaror efter denhär upplevelsen. Jag tyckte absolut inte illa om dem innan, jag var bara inte insatt alls och hade därför ingen åsikt om dem. Men med mer kött på benen vill jag påstå att jag tycker om rasen mycket. De har ett lugn som sprider sig och är kloka som få. Väldigt mysiga ponnies och inte minst vackra (: 

Såhär såg våra dagar under äventyret ut:

 

Under fredagseftermiddagen och kvällen åkte jag, Nickan och Aramis den lite mer än 3 timmar långa resan ner till Marlene och Stall Arda i Töreboda. Vi kom dit runt 21 och ställde då bara in Aramis i sin box innan vi gick in och åt middag och träffade alla människor (flera av Nickans och Marlenes vänner var där). Marlene lagar som sagt himmelsk mat och kvällen till ära bjöds det på trerätters och världens godaste glass. Under kvällen blev det sedan välkomstfest innan alla tillslut somnade.

 

Vi väcktes av hundarna någon gång runt 09 och kom ner till ett dukat frukostbord. Satt där ganska länge innan vi gick upp till stallet och släppte in alla ston och deras föl samt unghästarna. Tänk er en hel flock med ponnyston som kommer galopperandes med svarta små föl bredvid sig. Något sötare är svårt att hitta! (: Myste lite med alla bebisar innan det var riddags. Jag hade dock lite svårt att lämna stallet. Kärade ner mig totalt i en liten kille kallad "Lillebror" och ville mest mysa hela tiden hihi. 
Jag fick rida ett sto vid namn Robe Dara. Himla känslig och mysig dam som bar upp min längd förvånadsvärt bra. Riktigt rolig att rida!
Resten av dagen flöt på utan större insatser. Vi åkte in till det lilla centrum som fanns i Töreboda och kvällen fördrevs med hästannonser och mys.

 

Söndagen var den stora dagen då Aramis skulle visas på fyraårskvalitén i Tidaholm. Han skötte sig mycket bra och fick fina poäng av domarna utom i hoppningen då han tyvärr endast fick 6-6. Enligt Marlene har han tidigare fått 8-8 och domaren för dagen var snål. Men vi var mycket nöjda med att ha tredje bästa gångartsponny och 41 poäng exteriört (:

 

Sista dagen i Töreboda och det kändes väldigt tråkigt. Vi åkte hem efter lunch och hade innan dess ridit i jordens finaste rid-skog, Moskogen, och både galoppbusat på sandvägarna och badat med hästarna. Jag red Dara igen och hon var minsann en riktig badare! Underbart verkligen. 

 Vi kom hem till Norrköping någon gång efter 16 och det kändes faktiskt inte det minsta skönt att komma hem. 

 

Nej, det var verkligen med vemod jag lämnade det lugna och sköna livet i Töreboda, Marlene, connemarorna, hundarna och den fina omgivningen. Hade jag fått flytta dit hästarna i mitt liv, vänner och familj hade jag utan tvekan bosatt mig där på direkten. När jag kollar på bilderna därifrån vill jag börja leta hästgård direkt! Förhoppningsvis kommer jag tillbaka dit i framtiden (:

 

 

Vad tror ni gömmer sig häri? Jag vet hihi! Eller ja, jag har ju faktiskt inte packat upp det ännu när jag skriver det här men om jag inte blivit totalt lurad så vet jag hihi! (:

Vill ni ha en ledtråd? Okej då: "Cette un petite chose nouveau pour Zäta"  Klura på den ni! Blir det för svårt kan ni kika på vilken kategori inlägget är skrivet i (; 

 

Den sista tiden under våren, eller egentligen ju närmare sommaren vi kom, så upplevde jag att Zäta började förändras så smått. Från början var det inte så allvarligt - han var inte lika uppmärksam på mig och var jag befann mig bara, men som sagt ju närmare sommaren vi kom desto knepigare blev han.

Han började rymma en hel del från boxen, lyssna dåligt på mig i grimskaftet, gick dit han ville utan att bry sig om var vi var påväg och flyttade sig inte om jag bad honom om det. Men droppen blev ändå när han kastade sig ut ur transporten när han kom hem från betet. Så hade han aldrig tidigare gjort och det är något jag aldrig vill ska hända igen. Det är både farligt och otäckt, för att inte nämna vad som skulle kunna hända om han gjorde så på tävlingsplats.

Jag tog upp det här med Cissi och hon tyckte precis som jag att han betett sig lite "buffligt" och nonchalant. Därför har jag som jag tidigare planerat verkligen tagit tag i "situationen" (jag vill egentligen inte kalla det problem, men ja ni förstår nog) och dragit igång med ordentlig markträning. Tänk er än blandning av NH, frihetsdressyr och en stor skopa ömsesidig respekt på det så tror jag att jag har ett framgångsrecept. 

Egentligen tror jag att allt kan grunda i att Zäta var trött inför sommaren och helt enkelt beslutade att ta saken i egna händer för att göra det lite roligare, för han har redan lugnat sig efter betet och känns mer harmonisk igen. Men jag vill att han ska må bra hela tiden, och då behöver jag ta tag i det, även om det har blivit står skillnad på honom nu. Jag vill ju ha en lugn och glad kille att mysa med (:♥

 

Igår skedde en mindre, men viktig, förändring med Zätas utrustning, nämligen ett bettbyte. Tidigare har han gått på ett tredelat med fasta ringar och ganska tjock mundel, men eftersom han nu tyvärr blivit alldeles för stark och bitvis också stum på detta hakade jag på Cissis förslag att byta till ett med rörliga ringar och lite lättare mundel. Han behöver inte stödet från de fasta ringarna på samma sätt längre nu när han inte är bebis mer (: 

 

Så detta bett ska jag testa på riktigt idag! Jag tror att han kan vara riktigt fin på det faktiskt... Cissi sa också att han såg bättre ut redan igår på barnlektionerna, vilket låter lovande! 
Med tanke på bettbytet känns det extra bra att jag ska rida honom både idag och imorgon inför söndagens lektions DM, då hinner vi känna in oss på det lite mer och rida igång med det ordentligt (:
                                  

 

Som jag berättat tidigare hårdstartade jag och Zäta terminen med att dressyrträna den 20e. Och som jag också redan nämnt hade jag som sagt inte ens suttit på min vän på drygt 10 veckor så jag gick verkligen in med noll förväntningar om ett bra träningsresultat. Målet var ju såklart det, men det är skillnad (:
Men! Jag blev faktiskt positivt överraskad! Zäta var inte alls varken så stel, tjafsig eller stretig som jag trodde utan kändes istället över förväntan på det planet (y)

Eftersom det var första träningspasset gjorde vi inget knepigt. Fokus låg på att hitta tillbaka till där vi avslutade innan sommaren och liksom rida igång igen (hitta en rund form, lagom böjning, bakbensaktivitet osv).

För att lyckas med detta jobbade vi mycket på olika volter, öka - minska steglängd samt att ta hjälperna på ett effektivt sätt. Basic och väldigt bra! (:

Bakbenen var det lite si och så med under passet, men det berodde mest på mig. Trots att jag ridit Mimmi en hel del under slutet av sommaren kände jag mig lite ringrostig på Zäta, men det är kanske inte så konstigt? Hur som helst är det lättare att rätta till fel med sig själv än med någon annan så det löser sig nog snabbt (: 

Jag är nöjd med träningen! Hittade en mycket bättre känsla än jag räknat med och det som inte stämde tror jag beror på mig. Zäta kändes samarbetsvillig och tuffade runt och gjorde det jag bad honom om, även om det kom vissa protester ibland (; Åh jag är så himla taggad på att komma igång på riktigt nu! ((:

Fotat har Hillevi varit snäll och gjort och fler bilder kommer! (: Min fina fina kille ♥

 

I tisdags tog jag och Mimmi ett kliv framåt tillsammans och åkte på vår första riktiga hoppträning.
Hemma på Hageby höll Jenny Björn hoppträning så vi hoppade (haha!) in i den gruppen och ska även vara med nästa gång.

Mimmi och jag var verkligen ett knepigt ekipage under den här träningen. Jag hade aldrig hoppat hästen förut och Mimmi sjäv hade inte hoppat alls på ca 12 månader, vi var ganska ovana med varandra på det planet alltså! Därför blev det, precis som under Cissiträningen med Zäta, en träning med noll förväntningar och tanken var att endast börja hitta lite knappar.

Jobbet för dagen var en trehinders S-båge över medellinjen där vi skulle hitta och hålla ett jämt flyt mellan alla hinder. En övning som jag säkert hade klarat utan några större problem tillsammans med Zäta. Och ja, vad ska jag säga mer än att jag var så missnöjd med mig själv efter passet?

Jag tyckte inte att jag hittade något flyt som varade några längre stunder, lägena fram tlll hindrena stämde sällan och jag kände mig bara hängig och flängig. Vi avslutade med en lite högre bana och då gick det lite bättre. Vi fick till ett riktigt fint språng över en oxer och det stämde bättre överlag. Men ett kanonsprång på en hel träning är jag inte nöjd med. Gissa då om jag blev förvånad när Nickan kom fram skinandes som en sol när vi var klara och var  jättenöjd med vad hon sett och inte alls hållt med mig när jag berättat hur jag känt. Smått skilda åsikter där haha!

När jag sovit på saken och tänkt lite har jag istället kommit fram till att det kanske var bra att börja på min botten.  På så sätt kan vi bara gå framåt och det var trots allt inga superförutsättningar vi kom med till träningen. Men huvudsaken var att Mimmi som är lite hoppgalen i grunden hade roligt, och det kan jag lova att hon hade med tanke på hur hon klippte av hihi (: Bara att blicka framåt och fortsätta träna. Det kan ju bara bli bättre nu! 

 

Idag är dagen med stort D för idag kommer äntligen min bästis hem igen efter fem långa veckors sommarbete, som jag har väntat och längtat efter honom! (: ♥

Något jag har kärat ner mig i totalt inom ryttarutrustning är gråa ridbyxor. Just grått har gått och blivit lite utav en ny favoritfärg för mig och högst upp på min vill ha-lista för kommande säsong står just ett par gråa ridbyxor.  Jag velar lite mellan ett par grårutiga eller endast helfärgade, båda är så sjukt fina hihi. 
Men saken är säker, så fort jag behöver inhandla ett par nya ridbyxor, vilket kan bli ganska snart eftersom flera av mina snart har hål i baken (;, så kommer jag lägga vantarna på en grå variant!

Varianterna nedan tycker jag är himla fina! Pikeur är ju alltid lite av ett par "drömbyxor" (dock med ett mindre drömaktigt pris...) och de rutiga får toppoäng av mig på utseendet.