Den sista tiden under våren, eller egentligen ju närmare sommaren vi kom, så upplevde jag att Zäta började förändras så smått. Från början var det inte så allvarligt - han var inte lika uppmärksam på mig och var jag befann mig bara, men som sagt ju närmare sommaren vi kom desto knepigare blev han.

Han började rymma en hel del från boxen, lyssna dåligt på mig i grimskaftet, gick dit han ville utan att bry sig om var vi var påväg och flyttade sig inte om jag bad honom om det. Men droppen blev ändå när han kastade sig ut ur transporten när han kom hem från betet. Så hade han aldrig tidigare gjort och det är något jag aldrig vill ska hända igen. Det är både farligt och otäckt, för att inte nämna vad som skulle kunna hända om han gjorde så på tävlingsplats.

Jag tog upp det här med Cissi och hon tyckte precis som jag att han betett sig lite "buffligt" och nonchalant. Därför har jag som jag tidigare planerat verkligen tagit tag i "situationen" (jag vill egentligen inte kalla det problem, men ja ni förstår nog) och dragit igång med ordentlig markträning. Tänk er än blandning av NH, frihetsdressyr och en stor skopa ömsesidig respekt på det så tror jag att jag har ett framgångsrecept. 

Egentligen tror jag att allt kan grunda i att Zäta var trött inför sommaren och helt enkelt beslutade att ta saken i egna händer för att göra det lite roligare, för han har redan lugnat sig efter betet och känns mer harmonisk igen. Men jag vill att han ska må bra hela tiden, och då behöver jag ta tag i det, även om det har blivit står skillnad på honom nu. Jag vill ju ha en lugn och glad kille att mysa med (:♥