I tisdags tog jag och Mimmi ett kliv framåt tillsammans och åkte på vår första riktiga hoppträning.
Hemma på Hageby höll Jenny Björn hoppträning så vi hoppade (haha!) in i den gruppen och ska även vara med nästa gång.

Mimmi och jag var verkligen ett knepigt ekipage under den här träningen. Jag hade aldrig hoppat hästen förut och Mimmi sjäv hade inte hoppat alls på ca 12 månader, vi var ganska ovana med varandra på det planet alltså! Därför blev det, precis som under Cissiträningen med Zäta, en träning med noll förväntningar och tanken var att endast börja hitta lite knappar.

Jobbet för dagen var en trehinders S-båge över medellinjen där vi skulle hitta och hålla ett jämt flyt mellan alla hinder. En övning som jag säkert hade klarat utan några större problem tillsammans med Zäta. Och ja, vad ska jag säga mer än att jag var så missnöjd med mig själv efter passet?

Jag tyckte inte att jag hittade något flyt som varade några längre stunder, lägena fram tlll hindrena stämde sällan och jag kände mig bara hängig och flängig. Vi avslutade med en lite högre bana och då gick det lite bättre. Vi fick till ett riktigt fint språng över en oxer och det stämde bättre överlag. Men ett kanonsprång på en hel träning är jag inte nöjd med. Gissa då om jag blev förvånad när Nickan kom fram skinandes som en sol när vi var klara och var  jättenöjd med vad hon sett och inte alls hållt med mig när jag berättat hur jag känt. Smått skilda åsikter där haha!

När jag sovit på saken och tänkt lite har jag istället kommit fram till att det kanske var bra att börja på min botten.  På så sätt kan vi bara gå framåt och det var trots allt inga superförutsättningar vi kom med till träningen. Men huvudsaken var att Mimmi som är lite hoppgalen i grunden hade roligt, och det kan jag lova att hon hade med tanke på hur hon klippte av hihi (: Bara att blicka framåt och fortsätta träna. Det kan ju bara bli bättre nu!