12-12-12, och dessutom lyckades jag av ren slump kolla på klockan när den var 12:12, lite coolt är det ju ändå (; 

Idag är det en bra dag. Solen skiner, snön gnistrar, jag har gjort klart två skoluppgifter under dagen, jag lyssnar på julmusik och har varit hos Zäta och ridit på morgonen (: Jag blev dessutom glatt överraskad när jag öppnade datorn förut och påmindes om att jag bytte skrivbordbakgrund igår, det hade jag redan glömt haha! 

 

Först nu har jag insett hur lite det faktiskt är kvar av skolan för den här terminen. Med idag har jag endast sex riktiga skoldagar kvar och när morgondagens nationella prov i matte D (japp ni läste rätt, och jag dör ångestdöden varje minut just nu...) är gjort kan jag börja slappna av igen. Då får jag tillbaka mitt liv och min fritid som under de senaste tre veckorna verkligen varit ersatt med plugg-plugg-plugg. Det är faktiskt mindre roligt att behöva avstå från Zäta-dagar för att jag behövt plugga matte. Men men, det är inget att älta över nu. Imorgon eftermiddag/kväll en det som sagt över och då kommer jag att vara en mycket trött med extremt glad tjeja! (:

 

Zäta fick gå ett pass i ridhuset imorse eftersom b´vi myst i snön de senaste två gångerna. Lite dressyrjobb stod på schemat och det var inte uppskattat till en början kan jag lova! Zäta tyckte det var en mycket bättre idé att springa grymtandes och slänga upp huvudet åt alla möjliga håll än att arbeta ordentligt, för det var ju alldeles för jobbigt enligt honom hihi! Men efter tjugo minuters tragglande kunde vi trava på framåt med en bra takt och tempo och efter ytterligare tjugo minuter, mer huvudslängande och grymtande satt även galoppen där den skulle. Satiken så bra han gick i högergaloppen när jag kom på att jag behövde vinkla bak min vänstra axel ett snäpp för att få bättre stöd på yttersidan, härlig känsla när det klickar till sådär! (: När det väl lossnat i galoppen avslutade jag ganska snabbt och så fick han gå ut i hagen med dubbla mystäcken som belöning (: 

 

Nu är det dags för mig att klä på mig (känns som en bra idé haha?) och pipa iväg till dagens enda lektion innan jag förhoppningsvis pluggar matte för sista gången i mitt liv, förstå känslan! :D

 

Såhär lätt kan det vara att motivera sig själv till att öppna skoldatorn och dra igång ett annars ganska tråkigt arbete: en fin bakgrundsbild! Gissa om jag blir glad varje gång jag öppnar datorn nu och ser den här bilden från betessläppet i sommras? Det kanske inte är särskilt passande med en så somrig bild såhär i juletider men jag tycker den är så mysig med det höga gräset och den mycket nöjda lilla Zäta♥ (: Längtar liiite efter sommar och sol faktiskt, trots att jag är en sådan julfantast hihi!

 

På skrivbordet ligger också tre skärmdumpar som motiverar lite extra just nu som ni kanske ser, nämligen studentmyssen min, körkortet och min julklappsplanering. Schemat är tvunget att ligga där utav ren bekvämlighet även om det blir skönt att ta bort det i jul (;

 

Men hellre det än vinterkräksjuk åtminstone! Det gäller att se det positiva i situationen, eller hur! (; Mycket stress den senaste tiden och en rejäl kyla på det har nu tagit ut sin rätt. Redan när jag vaknade i lördags morse kände jag mig lite grusig i halsen men tänkte inte så mycket mer på det då utan drog iväg till stallet och red Prickis, pluggade lite och var på kompismiddag hemma hos Nickan på kvällen. Zäta fick gå i ridhuset och hoppa lite. Jag har hört från olika håll att han varit lite trälig den senaste tiden och stannat en hel del, även på väldigt låga höjder, så jag tänkte känna lite på honom själv och se vad han styrde med. Mycket riktigt var han lite knepig i början. Stod emot lite och stannade två gånger på en oxer som låg på ca 50 cm innan han lossnade och tyckte det var roligt, och då blev det minsann riktigt roligt istället hihi (: Stundtals var det hovar och ben överallt i luften och det var helt plötsligt inga problem alls att bjuda på ordentligt och hoppa som tusan. Söta Pricken! (:

Igår fick han istället leva livet och busa runt ordentligt i pudersnön tillsammans med två kompisar. Trots ca 20 minusgrader och frusna ryttare hade vi väldigt roligt på fältet. Jag kan lova att det var svårt att gå därifrån men eftersom det var så pass kallt ville vi inte låta hästarna gå för hårt. Men ett par galopprepor blev det och det finns nog inget bättre. Lyckliga tjejer, lyckliga hästar, fint väder och gnistrande snö. Julkänsla och balsam för själen! (:

 

På lördagskvällen var jag och mamma hemma hos Nickan (Mimmis ägare) och åt middag. Även det var jättemysigt och efter ett par timmars pratande och alldeles för mycket god mat gick jag och lade mig efter en lång och väldigt bra dag.

 

Gårdagen blev också lång och innehöll massor av häst, precis som jag vill ha det! (: Jag jobbade heldag på Hageby 8-17, red Zäta som sagt, var med på årets luciashow och hade tillslut kvällsfodringen. Därimellan var det också julavslutning för klubbens olika sektioner där det bjöds på julmat och en trevlig kväll med folket (: Efter 13 timmars stall tog jag bilen hem och avslutade helgen med adventsmys med familjen. Jag kan knappt beskriva hur skönt det var att lägga sig i sängen efter att ha hållt igång så länge och känt att jag bara blivit sämre och sämre ju längre dagen gick. Tur att det är roligt att jobba i stallet, det hjälpte en del mot mit sprängade huvus och värkande kropp. Julavslutningen kom också i precis rätt tid (: 

 

Idag vaknade jag efter 10, 5 timmars sömn och mådde inte bättre. När frukosten var på väg upp igen innan jag ens ätit klart bestämde jag mig för att stanna hemma idag och så fick det bli! Därför har jag varvat plugg med diverse små husligheter för att få tiden att gå och det har gått förvånadsvärt snabbt. När en bil kommer hem skall jag upp till stallet trots allt för att lämna en nyckel och pussa lite på Zäta. Det får mig nog att må lite bättre i alla fall (: 

Imorgon tänker jag vakna upp frisk så att jag kan gå till skolan. Kan jag inte det får jag inte åka till stalletoch då missar jag att rida ut i snös igen, och så får det inte bli! (; 

Men nu, åter till matteboken!

 

Detta var alltså vad jag var så himla nervös för under dagen, för att inte tala om när jag väl satt där i bilen med provledaren. Jösses vad fjärilar jag hade i magen då! Men jag klarade mig idag och teoriprovet gjorde jag i måndags, så nu är jag helt klar och har äntligen tagit mitt körkort! Wiiieeee!! :)))

 

Idag är det en stor dag, en dag fylld av nervositet, ångest, tvivel, förväntan, grubbel över gåragens snökaos som inte gör livet lätt för mig idag, rädsla och tankar som snurrar i 190 km/h. "Får jag göra såhär? Kan jag välja det här där? Måste jag vänta på dig? Måste jag vänta alls? Gör man såhär? Kommer jag ihåg rätt nu?"

 

Förhoppningsvis slutar dagen bra. Om så är fallet vet jag inte var jag tar vägen. Det vet jag i och för sig inte om den slutar dåligt heller, troligen ner i ett mörkt hål någonstans. Men så får det inte bli! Med rätt inställning och sinnesstämning så vet jag att det slutar som jag vill. Jag får helt enkelt lita på det jag lärt mig på den mentala träningen, att det är jag själv som bestämmer mitt eget öde. Men jag skulle bli oerhört glad om ni ville hålla era tummar för mig, ni kommer att få veta i efterhand vad det är jag pratar om, jag lovar! (:

 

 

I helgen beställde jag äntligen min studentmössa, och ni anar inte känslan när jag klickade på "slutför beställning" och ordern skickades iväg. Det pirrade ganska mycket i magen kan jag lova! (; Det tog ett tag att bli riktigt nöjd, men efter lite råd av vänner och föräldrar blev jag nöjd i alla fall. Den spontana känslan var "Shit just got real" haha. Ååh längtar som tusan nu! Vårterminen kommer nog bli riktigt bra faktiskt (: Taggataggatagga studenteeen!!

 

 

 

 

Nu har december gjort sitt intåg och ingen är gladare än jag över resultatet! Mysfaktorn är hög med riktigt kalla minusgrader, julmusik, lussekattspremiär och riktig snö på backen. Ja december kom verkligen på rätt sätt, så som december ska vara, och trots bistra 15 minusgrader imorse njuter jag faktiskt (: 

I helgen var det första advent och som nyinförd tradition, efter min idé, har familjen börjat med adventsmys. Det hela är mycket enkelt, men så mycket värt i vardagen. Vi samlas helt enkelt under andevntskvällen och fikar tillsammans samt har en lite julklappscirkel i väntan på riktiga julafton. Mamma var den som fick äran att börja och i hennes paket dolde sig en lite söt proslinstomte hihi. Jag hade dessutom spenderat lördagskvällen med att baka lussekatter så ett par sådana slank självklart ner! Få personer i min närhet har noh missat hur totalt galen jag är i lussekatter, det är verkligen det godaste som finns i mina ögon ♥

 

Nedan ser ni några bilder från helgen. Dock fattas mina två tossehästar som verkligen förgyllde helgen. Mimmi i lördags med en mörk, snöig skrittur med luciasång från min sida och Zäta i söndags med sina glädjebockar. Så busig som han var då har han nog aldrig varit, och jag kunde inte göra annat än att skratta och låta honom bocka runt varv efter varv i ridhuset. Vi hade nog lika roligt båda två ♥

 

Jag är verkligen glad att det äntligen är december. Många stressfaktorer på min lista kommer prickas av och när den 13 december är över kommer inget att stoppa mig längre, friheten kommer vara total och jag längtar sååå. Dessutom har jag nu gett mig själv tillåtelse att börja jula, vilket innebär att äntligen få lyssna på min jullista på spotify, tända min egenpysslade adventsljusstake, luciaträning i stallet, äta lussebullar, pepparkakor, skumtomtar och annat juligt och självklart dricka julmust och glögg. Inget av detta får göras innan 1e december, det är en principsak (;

 

 

 

Puh! Nu är det en mycket trött tjej som äntligen satt sig på bussen från Stockholm hem tilll Norrköping. Sedan klockan tio har jag vandrat runt tillsammans med Hillevi och massor andra blivande studenter inne på stockholmsmässans anläggning och flrsökt bestämma oss för vad vi vill göra med vår framtid. Ett minst sagt svårt beslut och jag som förut var så säker har självklart börja tvivla. Det finns för mycket att välja på men det är egentligen tre olika alternativ det står mellan, vilket är två för mycket hehe (; Men det löser sig nog. I grund och botten vet jag nog vad jag kommer göra! 

 

Trots att det var väldigt mycket folk, massor nya intryck, och maten var på tok för dyr (80 jäkla kronor för en sketen couscoussallad liksom!!) var det verkligen värt att gå på mässan. Tänk er gymnasiemässan fast i större format och utan föräldrar typ, himla bra och lärorikt med andra ord! Nästan så att jag inte vill ta ett sabbatsår längre, men bara nästan! (;

Herrejösses hörreni! Nu har jag haft ett riktigt långt blogguppehåll men det har inte varit frivilligt. Min inloggning har legat nere i cirka två veckor men efter diverse mail hit och dit och hjälp från administratörerna på blogg.se har allt äntligen ordnat sig, så nu är jag tillbaka i gamla spår igen, mer taggad än någonsin! :)) Med detta kommer också en ny design ploppa upp här inom kort, ganska annorlunda mot den nuvarande men det kommer bli bra tror jag, nytt och fräscht är sällan fel och såhär i säsongsbytet blir jag alltid sugen på att förnya mig hihi.

 

Så skönt att allt är tillbaka som vanligt nu, jag har massor att berätta juu! :))

 

Bortsett från en kort period just nu har jag mått så himla bra under hösten! När mörkret och kylan kommer smygandes och tar sommaren ifrån oss är det ju annars väldigt vanligt att vi deppar ihop totalt under perioder och att energin försvinner i takt med dagsljuset, men i år har jag klarat mig riktigt bra.

Mitt framgångsrecept har varit positivt tänkande och att försöka hitta glädjeämnen och små guldkorn varje dag i vardagen. Små, små saker kan vara värda så mycket när det kommer till att hålla modet uppe och det kan vara så enkelt. Att det råkar vara god skolmat just idag, morgonsolen som värmer i nacken när vi väntar på bussen, ett fyndigt skämt eller en mysig stund med någon man tycker om kommer vi långt på, speciellt med inställningen att inte gräva ner sig i det negativa. Jag har självt använt mig av både små saker, men också större så som vänner och familj, träning och Zäta.

 

Någon gång under sommaren växte jag i mig själv, som jag nämnt tidigare, och bestämde att nu får det vara nog med att vara barn och att det var dags att växa upp psykiskt. I samband med detta tog jag beslutet att bli en gladare människa och det har verkligen fungerat. Det är mycket som har förändrats till det bättre både inom mig och för mig och det har tagit mig framåt och utvecklat mig som person. Jag känner mig mer vuxen och trygg i mig själv. Att göra en relativt radikal förändring har alltså tagit mig framåt i livet och jag trivs mycket bättre med mig själv nu.

 

Nu när vi faktiskt har endast har ungefär 5 veckor kvar till  jullov känns det som om hösten har gått så otroligt fort. Den har bara susat förbi och jag saknar de fina färgerna, det är trots allt det här gråa som är tråkigt. Men snart är även det över och för mig som total julfantast har det redan börjat pirra rejält i magen av jullängtan och planeringen startade för ett tag sedan. Det här gör det också lättare att klara av de häs sista skolveckorna som faktiskt är riktigt pressade för min del.

 

Men med rätt inställning kommer både jag, och ni, klara det galant och till jul blir livet lättare bland annat genom att jag avslutar flera krävande kurser i skolan. Och titta där - ytterligare ett mål att ha som morot!

Allt handlar om att livet blir vad vi gör det till, så varför slösa energi på att gå och deppa när vi istället kan se vardagen från den ljusa sidan? Genom att försöka hålla mig positiv har jag klarat mig undan den typiska höstdepressionen, det har varit kortare jobbiga perioder som nu till exempel, men i det stora hela har jag klarat mig och det har varit så skönt! 

Den 15 november kommer alltid att vara en extra tung dag i mitt liv. En dag jag minns in i minsta detalj men som jag önskar aldrig hade inträffat. För exakt ett år sedan vandrade den häst som betytt allra mest för mig vidare till Trapalanda och tog med sig allt som betydde något just då. Kvar fanns ingenting jag tyckte var viktigt.  

 

Alldeles för väl minns jag allt som hände. Hur Hillevi fick ett samtal under mattelektionen, kom in och såg helt förstörd ut, hon sa att det var till mig, och hur jag reagerade när jag fick beskedet. Aldrig tidigare hade jag varit med om något så konstigt, en sådan känsla. Kroppen reagerade utan att jag tänkte och hela jag började skaka våldsamt samtidigt som jag bara gnydde och grät i panik. Jag mådde så illa att jag höll på att kräkas och jag tappade kontrollen totalt. Hade inte Hillevi varit där och hållt i mig hade jag utan tvekan ramlat ihop i en hög, för benen bar mig inte.

 

Timmarna vi fick tillsammans innan han somnade in var så oerhört viktiga. Jag blev hämtad på skolan och utskjutsad till min absolut bästa vän som just då stod ensam på kliniken. I väntan på veterinären myste vi, gick ut på promenad för att hålla oss varma och betade magert höstgräs. Han fick göra precis vad han ville och trots att han knappt kunde äta pillade han i sig så mycket godis han kunde tugga. Varje gång en människa uppenbarade sig i dörren skrek jag inombords att det inte fick vara just vår människa. Men till slut kom hon och det fanns ingen återvändo. Den här världens finaste guldhjärta fick vandra vidare och jag lovade honom att allt skulle bli bra innan jag släppte grimskaftet... ♥

 

Att jag var med enda till slutet är en av sakerna jag försöker trösta mig med idag. Den andra är hur lugn Noak var när vi var där på kliniken. Lugn och glad och så himla tröstande. Det var som att han försökte förklara för mig att det blev bäst så, och att han accepterat det. Det finns hur mycket minnesbilder som helst som snurrar i mitt huvud från den 15 november 2011, alldeles för mycket för att skriva här. Så många detaljer och känslor att det inte går att beskriva. Min guldfärgade ängel kan inte beskrivas med så få ord. 

 

Jag klippte en bit tagel från Noak när jag först kom till kliniken. Tagel jag skulle göra ett armband av och ha på mig varje dag som ett minne. Det taglet ligger fortfarande på min hylla, precis som hans sko, där jag gömde undan det när jag kom hem. Jag har inte förmått att skicka iväg dem, det har gjort alldeles för ont att ta tag i det. Men nu har jag bestämt mig och snart kommer en liten, liten del av honom att alltid finnas med mig kroppsligen igen och inte bara i mitt hjärta.

 

Ett år utan dig är 365 dagar, 8760 timmar, 525600 minuter, för mycket och jag skulle göra precis vad som helst för att få dig tillbaka. Så mycket som jag gråtit och fortfarande gråter av saknad till dig har jag aldrig gråtit förr. Jag vill så innerligt tro att sorgen blir lättare med tiden, men det blir den inte. Den blir bara annorlunda.

Om någon häst förtjänar att skrutta runt i en fin gräshage på gamla dagar var det verkligen du. Men istället slutade allt så orättvist. Tills vi möts igen försöker jag minnas med glädje, ha den här dagen som bara din dag, och se dig som min skyddsängel ♥

 

Min två första dagar den här veckan kan sammanfattas i dessa bilder, det är på riktigt det enda jag skulle ha gjort. Jättekul, verkligen. 

 

Tur att det har lättats upp lite av en prickig kille och lite bodywork! :))

 

 

Båda omgångarna körning är klar och jag kan konstatera att jag är väldigt dålig på att sladda men grym på att bromsa. Alltid något! (;

Vi tjuvstartade Fars dag redan i lördags kväll med finbesök från mormor och morfar som har kommit hit över helgen (: Det passade från början inget bra att fira igår så vi tog det tillfälle som gavs helt enkelt och bjöd hit morföräldrarna också för att kunna fira morfar i samma veva. God middag och gofika fick förgylla lördagskvällen, förutom fint sällskap då ♥, och så blev det riktigt firande av pappa igår kväll i alla fall. Av mig fick han en karamellskål fylld med lakritskonfekt och gulliga chokladbitar med texten "Du är bäst, ingen protest" och hjärtan, samt en bok med endast grillrecept, perfekt för den grillfantast han är! Grattis igen bästa pappa, du vet att jag älskar dig ♥

 

Den här första veckan efter lovet har, tro det eller ej med tanke på att det är mitt sista år på gymnasiet, varit riktigt lugn (: Tre av fem dagar har vi slutat vid lunch och det mesta har överlag flutit på smärtfritt. Sammanlagt har jag haft tio riktiga lektioner på fem dagar, vilket är vad jag har på ungefär 3 dagar annars, niiice (; 

Att jag har haft så mycket egen tid (kallar det inte fritid då mycket har gått åt till hemarbete från skolan trots allt) har gjort att jag hunnit med en hel massa! När jag jobbar ensam hemma kan jag jobba effektivt och slipper sitta en hel dag, och har därför hunnit med både hästarna, träning, skolan och vila utan att känna mig särskilt stressad. Toppenbra verkligen! 

 

Den här dagen har varit ganska intensiv men väldigt bra trots allt. Jag har fått tillbaka två uppsatser och två prov som lämnades in innan höstlovet och jag lyckades faktiskt kamma hem högsta betyg på allihop! Skönt att avsluta skolveckan med sådana besked, trots att mina dåliga nerver höll på att ta kål på mig dessa fyra gånger idag hihi!
Annars startade dagen med körlektion och sedan dess skolan fram 16. När jag slutat här skall jag pipa iväg till mattecoachen för att spendera ett par timmar där. Sedan, till slut, skall jag ta bussen hem i kylan och fredagsmysa med pappa och lillebror med tacos och X-factor. Det skall bli riktigt skönt (: 

 

Jag har varit på väldigt bra humör idag (: Jag gick väldigt glad ifrån körskolan, njöt av det fina förvintervädret, fredagskänslan infann sig och ja, allt kändes bara mysigt. Jag fick ett infall och handlade med mig fredagsfika från Sockerbagaren till mig och Hillevi på vägen till skolan också, det tyckte jag vi var värda och det var minst sagt gott med chokladmuffins som efterrätt efter lunchen (: 

Såhär fint var vädret imorse, love it ♥ ↓

 

 

Hej på er läsisar! (:

 

Helgen i Västervik med släkten kom verkligen vid precis rätt tillfälle och det var otroligt skönt att åka iväg och umgås med mina fina och vila upp mig lite. Superhög mysfaktor på det med MASSOR god mat, godis, julmässa, höstrusk som plötsligt blev mysigt och inga som helst krav. Älskart (:

 

Sådana dagar som de jag spenderade i Västervik nu under lovet tror jag är lite utav en bättre version av mig själv. Mer som jag egentligen vill vara. Ibland kommer jag på mig själv med att trycka undan den versionen här hemma och framförallt inte hinna vara den, med allt som händer runt omkring. Jag vill för mycket och tappar bort mig själv helt enkelt. 

Det ironiska är att jag precis skrev en uppsats i IDH B om just detta, men det är lättare sagt (skrivet) än gjort att leva efter alla rekomendationer, även om jag själv präntar ner dem på pappret... 

Hursomhelst, det är skönt att bli lite omskakad och hitta tillbaka till mig själv, ska bara försöka hålla fast vid mig också.

Började starkt fundera på hur det vore att bo i Västervik och hur mycket jag faktiskt tror att jag skulle gilla det. Mina slutsater förvånar mig faktiskt lite men jag tror verkligen att jag skulle fungera där... Menmen, hur det blir med den saken får framtiden utvisa! 

 

Om 6,5 skolveckor har jag bara en ynka termin kvar av gymnasiet och den tanken lever jag på just nu. Det är mycket som skall slutspurtas i skolan som innebär ett riktigt grovjobb för min del, men jag skall klara det!

Det kommer

varken bli roligt eller lätt, men jag vet att det går om jag bara anstränger mig, så det är det jag måste göra.

Det händer trots allt mycket roligt under de här veckorna också och det hjälper även till en del (: Jag har mycket familjetid att se fram emot samt att min värsta-hat-idiot-bajs-kurs slutar till jullovet. Bra morötter det där! Det är bara att jobba på och försöka hitta glädjeämnena i vardagen som gör allt lättare. Att få träna, spendera tid med mina vänner och familj/släkt och såklart bästaste Zäta och även Mimmsan är guldkorn jag inte får glömma att ta vara på.

 

Så vad säger ni, är ni med mig - Nu kör jag gärnet och skall försöka hålla gnistan uppe! Snart är det min bääästa högtid och då kommer även tusen ok lyftas från mina axlar. Jag vet att detta blir bra om jag inte ger mig! Och det gör jag inte i första taget! (: 

 

 

Dagen startade med en minisovmorgon i min nybäddade säng, hur skönt med rena lakan hihi? Jag plockade dessutom fram mitt tjocktäcke igår så jag ville verkligen inte vakna och gå upp imorse (; 

 

Upp skulle jag dock eftersom riskettan och sedan bussresa står/stod på dagens schema. Från halv nio till tolv satt jag alltså och lyssnade på en föreläsning om risker i trafiken med två avbrott för rast och fika. Egentligen är det sjukt hur mycket risker det finns i trafiken och hur farliga vi trafikanter kan vara för varandra om vi gör fel val. Man fick sig några ankeställare minsann.

När det var klart på Helens kom mamma och hämtade mig för att åka hem och äta lunch innan hon skjutsade mig tillbaka till stan. Och nu sitter jag äntligen på Kalmarsbussen med destination Västervik för min del! 

Det ska bli riktigt skönt att komma bort lite och umgås med släkten, det var alldeles för länge sedan nu... Idag skall jag träffa mina kusiner och sova hos dem tills imorgon då jag flyttar över till farmor och förhoppningsvis träffar mormor och morfar också. Jag vet inte riktigt vad vi kommer hitta på under helgen, det får tiden utvisa! (:

 

Nu skall jag försöka sova en stund. Det borde inte bli allt för svårt med en proppmätt mage och ett huvud som verkligen ligger efter sömnmässigt (;

 

Härom dagen blev jag kallad för "Lillchefen" av några av de ordinarie anställda på e.on och det kändes väl lite sådär (; Jag vet inte om jag skall ta det som en komplimang eller som något förnedrande haha!

Idag känner jag mig dock som allt annat än en lillchef. Det går otroligt segt och koncentrationen är svår att rikta på datorn och inte något annat. Men det är bara att kämpa på, slutar vid fyra så det är trots allt inte ens två timmar kvar nu ju (: 

Lite trist är det trots allt att det är sista jobbdagen för den här perioden. Som vanligt har jag haft det super med jobbarkompisarna, men vi ses ju i skolan så jag ska nog klara mig tills på måndag utan dem (;

 

Eftermiddagen och kvällen kommer bjuda på Friskisträning, matteplugg och min prickiga prins (: Förhoppningsvis hinner jag börja röja i rummet också och göra klart minirenoveringen imorrrn. Det skulle vara toppen (y) (:

 

Tisdagen avslutas hemma hos Michaela med världens bästa Pållestollar och myskväll. Svårslaget efter lång jobbdag och läkarbesök! (:  Mitt matbidrag blir mina berömda quesadillas, jag har skrutit om dem hela dagen men de är ta mig fasen oslagbara (;

 

Mitt livs allra sista höstlov har nu kickats igång och det rejält med tävling i lördags, heldagsjobb på ridskolan igår, och idag den första utav tre heldagar av jobb på E.on. Ingen rast och ingen vila, men desto mer pengar in på kontot, och det behövs hihi! (: Därför är jag extra glad över att jag nu äntligen har fyllt mina 18 år, eftersom de bar mig över gränsen till en snäppet högre lön. Ännu en fördel med att vara 18 (;

 

Höstlov var det ja, som jag har längtat och räknat ner de senaste veckorna! Men så mycket till lov skulle jag nog ändå inte kalla det, med  tanke på hur mycket jag har inplanerat. Förutom jobb är det bland annat matteplugg, körkortsteori, ansvar hit och dit och stall x2 som snurrar runt i mitt huvud. Där någonstans hade jag tänkt hinna träna, göra om i mitt rum och vila upp mig lite också haha. Vi får väl se hur det blir med den saken, det handlar bara om att planera och prioritera rätt så hinner jag med allt jag vill (;

På fredag åker jag iaf till Västervik över helgen för att träffa kussarna, farmor och mormor och morfar. Hög mysfaktor på det och då skall jag verkligen njuta och koppla av! (: