Åh varför ska hästar ha en förmåga att dra på sig de mest konstiga skador? När jag tog in Nisse igår upptäckte jag en hyfsat stor spricka i hoven på vänster bakben som går från toppen av hovväggen, över kronranden och upp i hovskägget. Då hade vi innan varit ute och promenerat i skogen under 45 minuter och hittat på diverse bus, som att plaska i vattenpölar, hoppa diken och klättra upp och ned på banken, utan att han visat det minsta tecken på problem. Vid en närmare titt var han turligt nog bara lite varm men inget öm och sprickan i sig såg "fin" ut, om nu en spricka kan göra det. För säkerhets skull valde jag ändå att lägga ett jodopaxomslag för att dra ut bakterier och för att skydda lite mot leran i hagen. När jag sedan fortsatte borsta tyckte jag att han var ovanligt smutsig på insidan av samma bakben och tog därför i ordentligt med borsten. Det skulle jag inte ha gjort. Benet for ut i en rejäl kospark och det visade sig att det fanns ett ganska fult sår mellan hasen och bakknät. Troligen har han blivit sparkad av någon i hagen då såret är format som ett snitt. Men med tanke på hur ont han hade när jag försökte undersöka honom och hur svullen han var förstår jag att han reagerade på borsten. Det krävdes tre personer för att försöka tvätta det och bli av med varet som runnit senare på kvällen...