» Pay and ride VRF 140330

Sådär ja, äntligen dags att berätta om Nisses debut på dressyrbanan! :)
 
Runt klockan åtta lastade vi och åkte från stallet och redan där började äventyret för min del, jag var nämligen min egen chaufför för första gången och det var verkligen spännande. Nog för att jag kört transport och hästar förut men att köra till tävling kändes lite speciellt, särskilt med tanke på att Nisse inte åkt så mycket med mig innan. Men fram kom vi utan problem, startanmälde, kollade läget på anläggningen och sedan var det dags att lasta ur.
 
Eftersom det här var Nisses första tävling på bortaplan valde jag att planera in extra mycket tid för allting, till skillnad från när jag åkte med Mimmi eller Zäta där jag hade planerat allt så att varje minut passade perfekt. Till exempel fick han god tid på sig att kolla in omgivningen innan jag gick ner till framridningen och även där hade jag väldigt gott om tid. Allt för att få en avspänd och positiv upplevelse och för att han skulle tycke det var roligt, vilket jag tycker vi lyckades väldigt bra med. Nisse skötte sig nämligen som en riktig stjärna hela dagen! Med tanke på hur knepig han var på hemmaplan veckan innan var jag nervös för att han skulle bli ännu värre på bortaplan, men oj så fel jag hade. Han betedde sig som om han aldrig gjort annat än att tävlat och tyckte han var kung över Vikbolandet, frustade, flashade och visade upp sig från sin bästa sida. Livets liv sa han helt enkelt min lilla busunge. Så himla söt :))
 
Till min stora lycka höll det här bra humöret i sig både på framridningen och under starterna i ridhuset och när det vardags att åka hem igen var jag så stolt att jag hade kunnat spricka. Procenten vet ni ju hur dom såg ut :) Vem hade trott att man kunde debutera på ett sådant sätt som vi just gjort, inte jag i alla fall och jag är otroligt glad över att vi lyckades så bra som vi gjorde.
 
När vi kom hem var vi helt slut båda två och Nisse var väldigt nöjd över att få komma ut i hagen och sola sig med kompisarna. Själv försökte jag stöka undan packningen så fort som möjligt för att kunna göra samma sak efter att ha kraschat i soffan ett tag. Tror vi somnade lika gott båda två den natten :)
 
Hur snygg är han inte i knoppar och dressyrtränset? Mums fillibabba!
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback