Från och med i söndags har jag ett nytt projekt på gång som innebär en ny liten krabat att ta mig an - nämligen en kille vid namn D'artiqan X, eller Nisse som han är mer känd som i vardagligt tal hihi!

 

Nisse är roligt nog en av Mimmis tre avkommor och är en mysig men fruktansvärt finurlig grabb på fem år. För drygt två veckor sedan kom han hem till Nickan igen efter ett par månaders utbildning och från och med nu ska fortsättas att arbeta med och vidareutbildas. Med andra ord har han grunderna (dubbelt upp) och vi ska lägga på resten. Att jag skriver dubbelt upp beror på att Nisse faktiskt påbörjat sin utbildning en gång tidigare, men lyckades den gången skada sig ordentligt och blev stående ett år för rehabilitering. Därför fick allt göras om i princip från början den här gången och nu är han på gång igen. Fit for fight så att säga :)

 

Så i söndags var det dags att börja jobba och jag ska erkänna att jag var både förväntansfull och lite spänd på hur det skulle gå. Lite nervöst var det allt! Men efter lite strul med en kombination av sadeltvång och bus precis i början av passet som resulterade i en rejäl bockrunda utan ryttare runt hela ridbanan tuffade vi på som tåget. Till en början på volt, fastspända i en longerlina, och till slut även på en kort skrittur ute i det fria tillsammans med Bimi. Duktig kille! :) Att det sedan kostade mig mitt högra lillfinger fick det vara värt, det sitter ju trots allt kvar och är inte brutet haha. Troligen töjdes något ledband ut när han slet sig och drog tyglarna ur händerna på mig. Man släpper ju inte sin häst i första taget, men när han till slut reste sig efter ett par rejäla bockar var det omöjligt att hålla kvar utan att riskera större skador. Så Nisse fick nöjt busa iväg och jag har sedan dess haft lillfingret ihoptejpat med ringfingret för stöd ;) Inte det lättaste som hästtjej eftersom det blir klurigt med tygelfattningen, men jag testade att rida med tygeln ett snäpp längre upp i handen igår på jobbet, alltså mellan lång- och ringfingret istället, och det funkade ändå helt okej!

 

Idag är det dags för pass nummer två för min och Nisses del och idag är jag bara förväntansfull! Det ska bli riktigt roligt att få göra den här resan med Nisse och att få vara med från början. Har jag tur med att saker och ting klaffar kommer jag ha honom på heltid ett tag framöver och betydligt närmare än nu. Men det återstår att se och jag får ta en sak i taget och vänta helt enkelt, även om jag är fruktansvärt dålig på det. Först och främst - fokus på dagens ridpass! :)