I onsdags gav jag och Mimmi oss som sagt av ut i allén på morgonkvisten och skrittjobbade lite ordentligt. Hur mysigt som helst i morgonsolen och dessutom red jag barbacka, nästan ett måste när man skrittar ut tycker jag hihi (: Efter ett tag började jag dock ångra mig lite när det visade sig att Mimmsa var på riktigt morgon-bus-humör! En kråka som kraxade var till exempel superläskig, och när en annan liten fågel flög över grusvägen kastade sig hon åt sidan som om hon aldrig tidigare sett en fågel. Men men, hon är ju trots allt bara 17 år gammal (; 

 

När vi ridit en stund slappnade hon till slut av och på hemvägen var hon riktigt mjuk och fin! Skrittade med stora luftiga steg och höll ett perfekt stöd i handen. Det var värt lite rodeokonster! (: