Iaf så föll lotten på att gå ner en klass eftersom det gick som det gick på Vikbolandet för ett par veckor sedan, och därför hoppade jag 0.80 och 0.90. Kändes jättetrist att behöva gå tillbaka till det igen då jag trodde att vi faktiskt hade klarat av den delen nu, men det är trots allt bättre att han får gå runt och att han gör det med glädje. I höst tar vi nya tag med 0.90-1.00 eftersom vi bara har en hoppning (Lektionshäst DM 0.90x2) kvar inplanerad!

Kom fram precis i lagom tid för att hinna gå banan och sedan rida fram lagom länge (y)

Tyckte att han kändes lite matt så försökte mest få honom positiv och framåt. Trots detta stod han emot lite hela tiden och tog inte tag i uppgiften riktigt.

Ute på banan (framridningen låg i ridhus medan tävlingen låg på utebana) blev det bättre. Lite vingligt stundtals eftersom jag inte riktigt fått honom att lyssna på ytterhjälperna under framridningen och han kändes fortfarande inte helt hundra framåt heller. Men runt kom vi och det var liksom en lite mittemellan-runda. Jag hade gärna haft en bättre känsla men det var ju heller inget som gick fel.

Efter en lite för lång framskrittning fick vi komma in i ridhuset och den här gången var jag lite rappare i mig själv. Mycket tempoväxlingar och framförallt ökningar och det gav faktiskt resultat. Zäta taggade till lite och koncentrerade sig mycket bättre. Något som konstigt nog var positivt var att han stannade en gång. Då vaknade jag också till lite och började rida mer! (y)

Ritten i 0.90 var så mycket bättre än i 0.80. Jag red mer bestämt och målmedvetet vilket resulterade i en mycket stadigare runda. Zäta kändes också mycket bättre och framförallt gladare! Han tog ett bra "sug" på bettet och letade hinder mer en i första. En helt annan känsla (: Att inställningen var annorlunda märktes framförallt på de två sista hindrena. På 7an ville jag lägga honom stort, men istället trampade han om och hoppade världens helikopterhopp vilket fick mig att tappa stigbyglarna, balans och hela köret. Bestämde mig trots allt för att fortsätta mot 8an istället för att lägga en volt och då räddar han mig och klipper av som ingenting. En riktig liten kämpe! :DD 
0 fel och "1a placerad"

Så som Zäta kändes i 0.90 är den känslan jag vill ha när vi hopptävlar. Han tog tag i det själv och bjussade på sig när det behövdes. Framförallt att han suger tag i bettet framåt gör så himla mycket! I helgen var han verkligen en stjärna! :D