» Hemma och vänder

Dag två av tre med barnläger på jobbet är avklarad och jag måste säga att det har gått långt över förväntan! När jag och Emma insåg att vi skulle ta hand om 27 ungar och 17 hästar och utöver det hinna med det vanliga som görs på jobbet höll vi lite smått på att gå i bitar... Men tji fick vi och det visade sig att vi har fått tre riktigt härliga grupper. Man måste ju bara älska "sina" små barn, eller hur? :)
 
Efter en kall och ganska regnig dag är jag nu hemma en stund och tar det lugnt innan jag åker tillbaka till jobbet för att ta kvällsfodringen och mysa med mina älskade killar. Jag tänker ofta på det, hur sjukt lyckligt lottad jag är som har det hästlivet jag har ändå med fina hästar som jag har så roligt med. Särskilt dagar som denna när en kollega och vän förlorat en kär vän och häst väldigt hastigt. Fy fan, rent ut sagt, va livet kan vara orättvist ibland. Usch! Mina tankar går till henne just nu ♥
 
På tal om regn förresten - igår kom en ordentlig åskskur över ridskolan och det gick så långt att vi höll på att få översvämning i hela stallet. Att ta in 21 hästar i det värsta oväder jag varit med om på länge var ingen höjdare för någon av oss. Jag var blöt in på underkläderna och hästarna var både motvilliga och stressade. Inte hjälpte det heller att blixtarna korsade varandra och det rann floder med vatten på hela stallplan som skrämde hästarna ännu mer. Och så mitt i allt kommer en av mina stalltjejer och säger att stallet snart svämmar över. Ja ni hör ju själva, det låter som en påhittat historia. Men med grymt teamwork lyckades vi få stopp på vattnet några meter in i stallet med hjälp av hemmagjorda sandsäckar, nämligen IKEA-kassar fyllda med torv. Såhär i efterhand är det ganska roligt faktiskt, men synen igår alltså - ett gäng stalltjejer som skyfflar vatten för allt de är värda och ett gäng som bär torvpåsar med mig. Gud va vi slet haha, men det fungerade!

En snabb mobilbild var det som jag lyckades föreviga översvämningen med, när regnet lagt sig. Här har ändå vattnet sjunkit flera decimeter efter att brunnen vaknat till liv igen, och ni ser våra fina påsar i stallet haha! Ja, vad ska man säga?
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback