» Dressyrträning 17/2 - Att rida på gränsen

Åååh vad jag önskar att jag hade haft film eller bilder från den här träningen! Zäta gick som aldrig förr och både jag och Cissi som jag tränade för var lite överväldigade. Skillnaden mot hur han har betett sig de senaste veckorna vid ridning var enorm och jag svävade på små rosa fluffiga moln efter träningen (:
 
Som uppvärmning gick vi som sagt upp till sjukhusfältet och jobbade i snön även igår innan det riktiga arbetet påbörjades i ridhuset. Igår blev det dock bara ca 25 minuter för att ändå spara lite på krafterna eftersom vi skulle träna efter och snön var betydligt tyngre igår än tidigare, men det tog ut sin rätt ändå och Zäta var ordentligt uppvärmd och rörlig i kroppen när vi kom hem till ridhuset. Där blev det först en stunds skrittpaus innan Cissi kom upp och vi körde igång på riktigt.
 
Under träningen jobbade vi med påskjut bakifrån, Zätas eget driv och vilja framåt och att "rida på gränsen" vilket var fruktansvärt svårt i början. Att "rida på gränsen" liknade jag lite vid en kontrollerad kaoskänsla, och i grund och botten handlade det om om att rida på ett sätt som gjorde Zäta så fri som möjligt att själv göra rätt genom att ge honom stort spelrum samtidigt som jag använde mig bestämt utav min inverkan. Det är alltså en hårfin gräns mellan kontroll och tappad kontroll - men när man hittar rätt mitt i det där blir det fruktansvärt bra!
 
I början hade jag väldigt svårt att rida så. Jag fick liksom lite kaoskänsla när han kom igång ordentligt och verkligen ville framåt och använde ett ordentligt påskjut eftersom han gärna drar iväg istället. Gränsen mellan kontroll och att inte ha kontroll vad gäller ärligt påskjut kan vara tunn redan innan när jag rider Zäta, och när vi då pressade oss båda längre än vi brukar fick jag tänka till ordentligt och ändra mitt sätt att rida. Svårt! För det var samtidigt som jag fick just den här kaoskänslan som Zäta gjorde precis rätt och det tog en liten stund innan jag kom på hur jag skulle ändra min inverkan. Men som sagt - när vi hittade gränsen mellan kontroll och kaos och allt bara stämde var det som att sitta på en helt ny häst. Så otroligt fin och till slut kunde jag göra de allra minsta hjälper, knappt ens synbara, och Zäta reagerade fläckfritt. Underbar känsla! ((:
 
Så som jag red igår, det är så jag vill rida! Verkligen jobba mig igenom problemen och efter mycket slit uppnå den näst intill perfekta känslan och kunna sitta i sadeln och bara njuta av att hästen följer min minsta vink. Jösses va peppande och motiverande det är! Just i Zätas fall var det ett sjumilakliv framåt. Som vi kämpat de senaste månaderna och så lossnar det totalt igår och han är som en helt annan häst. Jag blir lite mållös nästan haha, och ska jag vara helt ärlig blev jag nästan lite snyftig igår när han var så duktig och allt bara stämde. Sedan är det säkert inte så att problemen löst sig helt och hållet nu bara för att han gjorde en superträning igår, men så många olika verktyg jag kan jobba med nu och bara att få känna känslan av att han gjorde så rätt hjälper massor. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst och använda alla superlativ jag kan för att beskriva hur super-toppen-meganöjd jag är, men jag tror jag har klargjort det redan hihi. Den här träningen kommer jag leva på sååå länge! (:
 


» Carro

Glad för din skull! Och som du kämpat så är du värd den där jättebra känslan, hoppas den håller i sig nu :)

Svar: Va snäll du är! :) Ja jag hoppas verkligen också, håller tummarna :)
Amanda Kennmark

2013-02-18 // 12:03:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback