Här kommer ännu ett berömminlägg till min fina hest :) Men det förtjänar han tycker jag efter vad hen presterade i går på KMet.
I förklassen, LC:2, blev han rädd för Mauds filt, vilket gjorde det svårt att rida ner på den kortsidan där de satt. Men han genomförde ändå programmet superbra och vi slutade på 60% :)
I KM-klassen, LB:1, kändes det inte lika bra som i LC:2an men vi slutade trots det på 65,17 finfina % som räckte till en tredjeplacering! :D Trea i KM-dressyren är inte dumt det :)
Det som däremot är dumt är att jag självklart blir superdupernöjd och stolt och glad och allt såntdär när Zäta och jag blir placerade, det erkänner jag. Men jag får ändå lite dåligt samvete på något sätt :S Känns som om det är så många andra som också är värda att bli placerade, eller mer värda. Borde inte tänka så men det gör jag... Fast innerst inne är jag verkligen superglad över hans framsteg! :) Men som jag skrev på fb skulle jag vilja hjälpa honom mer än vad jag gör, vilja vara bättre än jag är liksom. För han förtjänar bättre! ¨)



Något som var skönt idag var att Noak var så glad och pigg efter Bettanbehandlingen! Blir helt glad i själen när ha inte verkar ha så ont som han har ibland :')

Hade!

Kram Amanda