Här på Strömsholm finns ett antal ridhus,  fem stycken om jag inte har helt fel,  i olika storlekar och med olika sorters underlag. I vanliga fall brukar vi rida i det som kallas Gula och är 20 x 40 meter eller det som kallas Nya och är 20 x 60 meter. Eftersom vi är tolv stycken i gruppen blir det ganska trångt i Gula och att få rida i Nya känns därför riktigt lyxigt haha! 

 

Men i tisdags hade vi turen att få ha vår banhoppningslektion i ett annat ridhus, nämligen Röda, som är hela 24 x 72 meter, superljust och fint och har ett grymt underlag. Det är nog inte så svårt att förstå hur glada vi blev då? (; Väldigt roligt var det! Därinne kunde vi också hoppa lite mer ordentlig bana jämfört med vad vi har gjort tidigare och det var inte heller helt fel. Mimmi höll med och tuffade på över hindren med spetsade öron och kändes superfräsch. Tidigare under kursen har hon varit lite småsegis i hoppningen med i tisdags var hon sitt gamla hoppglada jag igen, härligt!

 

Vi är som sagt tolv stycken i gruppen och därför hinner man inte få in så många språng på en lektion, men lite framhoppning och två banor var varav den sista låg på drygt en meter blev det och när vi var klara slänger Lena ur sig att vi just gjort hopprovet för bronsmärket och klarat det allihopa, så himla snopet haha! Men skönt att kunna checka av det från provlistan och att få göra det med en glad-Mimmi-runda (:

 

Sååå fint ridhus ju!

Första veckan här på Strömsholm försvann fortare än jag hann blinka och jag kan inte fatta hur mycket vi har hunnit med hittills, eller hur mycket vi ska hinna med de kommande två veckorna heller för den delen! 

 

Igår hade som sagt både vi och hästarna ledigt och därför startade dagen med en välbehövlig sovmorgon och därefter promenad med hästarna runt slottet och en liten titt på terrängbanan. Jag tror vi tyckte det var lika skönt allihopa och även om det var ganska kvavt var det lite lagom kravlöst att bara lunka på som vi ville (; 

 

Under eftermiddagen åkte därför  jag, Ellen, Josefin och Hillevi på utflykt för att fylla på våra matförråd (läs godisförråd haha!) och tog våra cyklar och trampade in till Kolbäck där det finns ett hemköp. Med fulla cykelkorgar och en glass senare trampade vi hem igen och försökte att inte bli överkörda av alla tusen bilar samtidigt som vi försökte hålla något så när normala konversationer med varann. Men hem kom vi och drygt fem kilometer x 2 var en perfekt eftermiddagstur för att röra på sig! 

 

Idag har vi ridit ett dressyrpass på förmiddagen där vi red mycket skänkelvikningar, framdelsvändningar och så småningom ryggningar. Mimmi fick till och med vara visningshäst och visa hur man gör en skänkelvikning! Det gick mycket bra ända tills vi gjorde världens fulaste halt haha. Men hon var så duktig så (:

 

Eftermiddagspasset bjöd på något så roligt som lite terränghoppning ((: vi fick testa att hoppa två bankar bredvid den riktiga terrängbanan på Österängen och det var så himla roligt! Dessutom fick vi rida fram självständigt på den riktiga banan och det var nog ännu bättre. Sjukt kul att kunna släppa hästarna lite och det var minst sagt häftigt att rida bredvid de sjukt stora rishindrena!

 

Idag har jag dessutom haft min första egna lektion! Mjukstartade lite med en teorilektion om munderingsvård, kul ämne va haha? (;, och pratade om hur man bör förvara, sköta osv hästens utrustning.  Lite smånervöst ska jag erkänna att det var men det kändes ändå helt okej och av kritiken att döma var det nog inte så pjåkigt ändå. Imorgon har jag min andra och sista teorilektion och då ska jag prata om former för ridning och ridbanans vägar på lektionssal, men med en liten twist hihi! Efter det är jag klar med min teori och det känns riktigt bra (:

 

Nu ska jag ner till stallet och pyssla med Mimmi och göra iordning henne för kvällen! 

 

Bankhopparn! (: 

Fotograf: Amanda Bylehn

 

Idag bjöd dagens första ridpass på något riktigt roligt - nämligen temporidning på den 900 meter långa galoppbanan vid Strömsholms slott! Behöver jag ens säga att det var ett taggat gäng som red iväg? (;

 

Planen för ridpasset var följande: vi skulle rida tre varv på banan, ett i skritt, ett i trav och ett i galopp och varje gång försöka känna av och räkna ut i vilket tempo vi red varje gångart. Tempot mäts i meter/minut och för att ha något att jämföra med fick vi veta att "normalt" banhoppningstempo är 350 meter/minut.

 

Väl framme delade vi upp oss i paren vi skulle rida i och red en kort framridning på en vanlig ridbana bredvid galoppbanan, mest i syfte att kolla så alla hästar rörde sig rent och jämt. Själv red jag tillsammans med Elin och hennes häst Phellini "Pelle" som på många sätt är väldigt lik Mimmi och det var uppenbarligen en bra kombination! I både skritten och traven höll vi ett ganska bra tempo, lite hastigare än vad som rekommenderas, men i galoppen satte vi en riktig tiopoängare! Exakt 350 meter/minut red vi in på och vi kunde konstatera oss själva som temporidningsproffs för dagen! :D Nejvars haha, men det kändes väldigt bra att pricka tempot så bra! (:

Resten av dagen har varit lugn vilket verkligen har behövts för såväl ryttare som hästar, mest ryttare skulle jag gissa på hihi. Under eftermiddagen red vi ett enklare pass med framdelsvändningar (något som jag själv ska hålla lektion i senare under kursen) och sedan dess har vi ätit middag, pysslat med hästarna, handlat godis på Gula hästen som skulle kunna vara den dyraste butiken/kiosken jag någonsin handlat i haha, ochnu har vi landat framför tv'n och ser på film. Ikväll unnar jag mig en pluggfri kväll och imorgon väntar en ledig söndag med promenad för hästarnas del och ganska mycket fritid och pluggtid för oss. Det känns som sagt ganska välbehövligt såhär efter en ganska krävande men sjuuukt rolig och lärorik första vecka! (: 

 

Ja minsann! Nog för att jag räknat med att utbildningen skulle vara intensiv,  men att vi skulle ha ett av delproven för bronsmärket och visa häst vid hand med bedömning det första vi gjorde hade jag inte riktigt väntat mig haha! I och för sig har jag hört många skräckhistorier om hur tufft det är att gå ridledarutbildningen, men de har bara handlat om teoribiten med skriftliga prov och så vidare (; Jag får helt enkelt hoppas att det gick vägen bara!

 

Nu är vi i alla fall installerade och hemmastadda här på Strömsholm, Mimmi i en stor och luftig spånbox precis vid stalldörren och jag i ett enkelrum i en vandrarhemsliknande byggnad med plats för hela min grupp, vilket är tolv stycken,  och fler. Än så länge känns allt väldigt bra och jag kan lova att det är väldigt skönt nu när saker och ting börjar falla på plats (första dagen var nämligen mest ett stort kaos ;) och man börjar lära sig rutinerna och schemat vi går efter. Dagarna är fullspäckade mellan 6:40 - cirka 20:00 och därefter pluggar vi tills vi ramlar ner i sängen vid typ 22, men det är det värt. För vad folk inte berättat i sina skräckhistorier är att dagarna går så himla fort och att det trots alla regler som finns är så himla kul! (:

 

Jag ska försöka uppdatera lite under kursen då jag vet att ni är flera som vill veta vad jag pysslar med, förhoppningsvis så kommer jag att ha internet på min sida också (:

 

Mimmsa i sin fina box, vi båda älskar tittluckan! (:

 

 

Förra veckan hittade jag en himla fult sår på Zätas högra bakknä. Hela knäspetsen var uppslagen och jag skulle tro att det är en rejäl spark som lyckats åstadkomma skadan. Känns svårt även för en klantis som Zäta att lyckas med ett sådant sår själv...

 

Jag hållt lite extra koll på just det här såret eftersom det är så stort och när jag kom igår såg det tyvärr inte trevligt ut. Sårskorpan som hade börjat bildas på (och som i lördags var riktigt fin) var idag istället jätteful, ojämn, tjock på något vis och dessutom varade såret under. Därför blev det omedelbar marsch in i spolspiltan där jag först kylde såret en stund innan operationen började och jag pillade, drog, kylde och klippte sårskorpebitar om vartannat en bra stund. Kände mig som en riktigt veterinär där en stund, bortsett från att jag verkligen mest ville kräkas stundtals haha! Men bra blev det till slut, och nu gäller det bara att hålla efter såret med samma procedur som användes igår och hoppas på att det läker både finare och fortare!

 

 

I samband med att jag köpte mina stövlar jag berättade om igår passade jag även på att handla med mig en hel del annat hem när de flesta priserna var så nedsatta (50% på det mesta ju!) (:

 

Turligt nog var jag, mamma och Hillevi där under förmiddagen under den första rea-dagen och det fanns fortfarande en hel del att välja mellan jämfört med när jag kom tillbaka flera gånger efter då det hunnit bli väldigt utplockat, till exempel när vi handlade priser till en projekttävling. Första gången jag var där fick jag med mig allt detta:

 

Någon gång i slutet av februari-mars började dragkedjan på mina ridstövlar gå sönder och jag blev minst sagt förvånad. Inte för att den gick sönder utan för att det tog så sjukt lång tid innan den gjorde det. Stövlarna köpte jag för säkert fem år sedan och de var mitt första "riktiga" par ridstövlar och jag var så sjuuukt stolt över dem haha (; Sedan dess har de hängt med i vått och torrt men börjar alltså sjunga på sista refrängen nu...

 

Vad gör man då åt detta? Jo inhandlar ett par nya stövlar såklart! Lägligt nog hade vi en ridsportbutik som skulle lägga ned och därför hade utförsäljning i butiken i samma veva som jag började leta efter nya stövlar, och därför är jag sedan en tid tillbaka lycklig ägare till ett par Petrie Sydney! ((: Hittills har jag bara ridit i dem två gånger faktiskt på grund av den lååånga vintern, men är redan otroligt nöjd! Höga skaft, fin båge, inget skav någonstans, fina detaljer och perfekt stabilitet i lädret. Provred i dem för första gången i fredags (hade hoppats att det skulle blivit tidigare dock) och använde dem igen redan på lördagens tävling eftersom de kändes så bra. Lycklig tjej hihi! :D

 

Den enda nackdelen är att de måste skötas extremt noggrannt. De bör behandlas med ett speciellt rengöringsmedel efter varje ridpass om man vill behålla läderkvalitén och färgen samt använda en lädercreme med jämna mellanrum. Mycket smörjning och putsning med andra ord, men det får mina nya älsklingar vara värda! ;) 

 

Åh jag är så trött att jag tror jag faller ihop när som helst!

 

Den här helgen har varit grymt krävande men också sjukt rolig med massor av tävling! Idag har projektarbetstävling nummer två avklarats och igår var jag och Mimmi iväg med division III laget och red första omgången av allsvenskan för i år. Båda tävlingarna gick bra och mer info kommer i veckan, men tills dess låter jag er suga på den här karamellen medan jag pluggar och försöker sova ikapp två nätters sömn ↓ Bästa laget! :D

 

Del två av Eurohorseshoppingen består utav det som inhandlades till hästarna och även det är jag kanonnöjd med!

 

I år blev det två stycken schabrak från Schockemöhle. Ett vinrött allroundschabrak och ett dressyrset med schabrak och tillhörande benlindor i min absoluta favvisfärg caffelatte som jag lääänge drömt om, samt ett svängt pannband med strasstenar. Supernöjd med även dessa saker och faktum är att jag hittade mer på inköpslistan till hästarna än jag hittade till mig haha, dock fick inte allt följa med hem (;

 

 

Här kommer första delen utav årets shopping på Eurohorsemässan i Scandinavium. Tyvärr fick jag med mig långt ifrån allt jag hade planerat hem, men är ändå grymt nöjd med de inköp som gjordes! ((:

 

Först ut blir det jag handlade till mig själv vilket var två par sporremmar i läder och inte mindre än tre par helskodda ridbyxor med elastiskt benslut som var hur sköna som helst! "Ta tre betala för två" resulterade i ett par svarta, ett par marinblå och ett par vita. Ridbyxor stod verkligen högt på min lista då jag inte hade ett enda helt par hemma innan!

 

Från början hade jag planerat (och sparat, sparat, sparat till...) att kunna köpa mig åtminstone två par Pikeur Lucinda som jag suktat efter sedan i höstas. Och tro mig, när jag stod i provrummet dog jag lite över hur sköna de var! Men när dessa byxor var nästan lika sköna, satt bättre i midjan, och hade en betydligt trevligare prislapp föll lotten på dem. Känns nästan lite surt samtidigt som jag är jättenöjd med dem haha! Men tre par ridbyxor för ett lägre pris än vad ett par Pikeur skulle kostat kändes ändå mer okej för min plånbok och när de var så pass lika blev det bra ändå (: Men någon gång i framtiden, då blir det minsann Pikeur! 

Nu har det gått en hel vecka sedan jag följde med gänget från Lilla Hageby till Göteborg och Scandinavium och jag har fortfarande inte riktigt smält upplevelsen. Tre dagar med kanonfina hästar, imponerande ritter, världscupfinaler i både hopping och dressyr, mässhopping och riktigt härligt sällskap gjorde min helg och när söndagen kom ville jag verkligen inte åka hem! (;

 

Höjdpunkterna för helgen var utan tvekan världscupsfinalerna! Oavsett gren var spänningen olidlig när svenskarna red in på banan och det har nog aldrig varit så tyst i scandinavium som när Roffe red sina rundor. Det var kort och gott en helt sjuk stämning och det är verkligen fascinerande hur en hel publik kan enas när en ladsmaninna/man rider. Häftigt! 

 

Förutom känslan och det jag shoppade på mässan (som ni får se i ett annat inlägg (; ), tog jag med mig gryyymt mycket inspiration hem! Under långa vintern har jag stundtals verkligen haft svårt att hålla motivationen uppe men nu har den skjutit i taket och ännu högre! Aldrig tidigare har jag varit så pepped på att träna, trimma, tävla och utvecklas som jag är nu. Jag vill också våga hoppas på över 85% i en kür en dag som Tinne Wilhelmson Silfvén, ha samma publikstöd som Rolf-Göran Bengtsson och hitta samma flyt och känsla av lätthet som Minna Telde och Patrik Kittel. En dag så, det kommer ta tid, men med rätt inställning och tillräckligt mycket träning är det inte omöjligt. Jag har fått sååå mycket inspiration att det bara bubblar i mig! ((:

 

 

Nu är det väldigt länge sedan jag spenderade en helg tillsammans med det mest inbitna connemaragäng man kan tänka sig på hingstvisningen i Ljungby och jag tänkte att det var hög tid att berätta lite om hur det var! (:

 

Som jag redan berättat åkte vi neråt i landet under fredageftermiddagen för att ge Chalmer så bra förutsättningar som möjligt. Att stå fyra timmar i transport och sedan hålla igång hela dagen är inte riktigt schysst mot en liten kille som honom så därför stallades han in på tävlingsanläggningen natten mellan fredag och lördag för att hinna vänja sig lite och förhoppningsvis sova en hel del. Och vilken anläggning sedan! Den var fruktansvärt stor, hade stallplatser för ungefär 200 hästar, varav hälften var kallstall, fina öppna ytor, två stora trevliga ridhus med bra underlag, ja you name it! Det var verkligen en optimal tävlingsanläggning om ni frågar mig och det märktes tydligt att det är vanligt med "stora" tävlingar av olika slag där. 

 

Lördagens schema såg ut ungefär som väntat med veterinärkontroll, visning på hårt underlag, löshoppning, visning för hand och visning i ring men med lite omkastad ordning. Båda veterinärkontrollerna gick utan anmärkning. Chalmer var frisk och kry och visade heller ingenting på böjprov eller liknande. Det hade vi ju redan räknat med att han inte skulle göra, men när man står där bredvid veterinären kan man inte hjälpa att bli lite nervös ändå (; Löshoppningen och visningsdelarna gick också bra. I hoppningen blev han stundtals tyvärr ganska ofokuserad med andra hingstar som gnäggade runt omkring, ny miljö och mycket folk på läktaren. Därför tappade han benen lite och hoppade lite lojt. Väldigt synd med tanke på hur fin han varit på träning hemma! Visningsdelarna gick å ena sida bättre och å andra sidan ungefär som löshoppningen. Chalmer var mer fokuserad då än tidigare, men den långa dagen utan i princip någon vila hade tagit ordentligt på hans krafter så nu var han istället trött och på slutet smågrinig. Därför visade han inte heller här hur mycket han egentligen har att ge men vi var ändå nöjda med honom.

 

Tyvärr blev det ingen godkänd hingst av Chalmer vid visningen i Ljungby men vi var allesammans nöjda med hans insats i alla fall. Det är inte lätt för en treåring att först resa så långt, sedan ta in så fruktansvärt många nya intryck och sedan prestera på topp. Det säger sig självt att hästarna blir lite annorlunda och det kan vi inte klandra dem för. Vi var som sagt nöjda med Chalmer ändå trots lite lägre poäng än vi väntat oss och i det stora hela skötte han sig ändå otroligt bra. Dessutom får han några extrapoäng av mig för att han är en så himla mysig och go kille, det är värt mycket enligt mig! (:

 

Precis som jag trodde blev det en både rolig och lärorik helg och det fanns många grymt häftiga ponnyhingstar att sukta efter! Jag och Nickan åkte hem igen under lördagskvällen istället för att stanna till söndagen som först planerat, vi kände att det var skönast för när vi inte blev klara på Ljungby alltför sent, och det var två trötta tjejer som kom hem kan jag lova. Chalmer fick däremot bå kvar i sin uppstallningsbox ännu en natt för att sedan följa med sin ägare hem på söndagen istället för att åka med till Norrköping igen. Hemma väntade nämligen en tids vila på lösdrift tillsammans med massor av kompisar. Det var han värd (:

 

Wiiihooo! Äntligen är vi påväg mot årets kanske största händelse för Sveriges hästälskare och så även för mig till viss del, nu styr nämligen jag och ett helt gäng härliga människor kosan mot Göteborg och Scandinavium där vi skall tillbringa hela helgen med att sukta efter vackra hästar och göra av med alldeles för mycket pengar på Eurohorsemässan. En helg helt i min smak! (:

 

Just nu väntar cirka fyra timmars bilresa innan vi kommer fram till vandrarhemmet vi skall bo på och när vi inkvarterat oss där står gemensam middag på stan på schemat innan kvällsprogrammet börjar. Just idag ser jag lite extra fram emot världscuphppningen och young rider-kvalet, trots att jag i grunden är en riktig dressyrnörd, men jag får hålla mig till imorgon med den biten hihi! Annars är det ju självklart världscupfinalerna som smäller lite extra högt!

 

Ååh det är så roligt att äntligen vara på väg, jag är sjuuukt taggad och jag tror verkligen att det kommer bli en rolig helg! :D

 

När jag har ridit Zäta i ridhuset har jag som vana att om det är ledigt efter mig klä av honom och låta honom gå lös när vi är klara medan jag plockar undan hinder, mockar eller vad jag nu kan tänkas pyssla med.

 

I onsdags var en sådan dag och då fick han först lösgaloppera sig själv, på eget initiativ haha!, och sedan skritta av genom att följa efter mig medan jag släpade världens tyngsta och fullaste skottkärra genom ridhuset. Till slut tröttnade jag, ställde ifrån mig kärran och grepen och hämtade en liten typ "skit-samlare" (en minigrep och en uppsamlingsbehållare) istället. När jag sedan vände mig om igen fick jag se det här bakom mig, huuur söt? Helt klart världens bästa, och sötaste, hjälpreda! ♥(:

 

Slutet av förra veckan blev minst sagt intensivt men också väldigt roligt! Mycket, mycket tid spenderades på projektarbetet och den första projekttävlingen och det kändes att vi verkligen hade lagt i slutspurten. Nerverna började göra sig påminda ju närmre lördagen vi kom och att vädret inte ville samarbete med oss och den redan blöta ridbanan utan istället regnade på som aldrig förr tog lite mer på mitt psyke än jag hade räknat med. Med andra ord fick jag känna av både fördelarna och nackdelarna med att ha huvudansvaret för en lokal tävling, men samtidigt var jag så himla förväntansfull. Jag antar att det är det som kallas känslostorm! (;

 

Men! Lördagen kom och äntligen var det dags att få se slutresultatet av allt vårt förarbete vilket var sjukligt spännande. Trots att jag var så trött att jag bara satt när jag kom hem efter fredagens arbetsdag var jag också grymt taggad, och det med rätta. För lördagen bjöd på en av de bättre dagarna i mitt liv skulle jag tro och jag kan inte vara mycket nöjdare med vårt arbete. Vädret var äntligen på vår sida med strålande sol och massor plusgrader, underlaget höll bättre än jag väntat mig och vi fick mycket beröm av såväl domare och överdomare som ryttare och publik. Så peppande! :D Det enda som inte fungerade var datorn, men det var heller ingen överraskning egentligen...

 

Men i det stora hela är jag verkligen nöjd med den första av våra två tävlingar och jag kan inte beskriva lättnaden när allt väl var igång på tävlingsdagen och hade börjat rulla på. Själv var jag för dagen tävlingsledare, alltså lite "allt-i-allo" med extra ansvar, och underlagsansvarig. Det blev många vändor med fyrhjulingen kan jag lova! I efterhand har jag räknat efter och kommit fram till att jag totalt harvade och sladdade tio gånger under dagen, så nu kan jag nästan kalla mig själv harvarproffs haha! Det ska bli sååå skönt att slippa oroa mig för underlaget i några veckor nu! Behöver ju knappt tänka på det innan typ den 5 maj inför ponnyhoppningen haha! Men med facit i hand var det utan tvekan rätt val att hela tiden fixa underlaget då vi inte fick ett enda klagomål på det (vad jag har hört i alla fall) trots att det var så dåligt tidigare i veckan. Toppenbra ju (:

 

Nu laddar vi om inför den sista tävlingen, alltså ponnyhoppningen den 12 maj, och det känns skönt att ha en tävling i ryggen redan. Då kan vi göra den här gångens förberedelser mer på rutin och troligen arbeta mer effektivt. Vi har ju också lärt oss en hel del om vad som fungerar och inte, så det är bara att tagga om och köra på igen och hoppas på ett lika bra resultat! (:

 

 

Kan ni gissa vad min helg innehöll till absolut största del, det tror jag nog, hästar såklart! (; Skillnaden mot andra helger var väl bara att det blev extra mycket stalltid just den här helgen jämfört med hur det brukar se ut. Men jag har fått en hel del braigt gjort så det var verkligen väl spenderad tid och helgen som jag trodde skulle bli ganska lugn försvann i en rasande fart!

 

I lördags åkte jag som alla andra lördagar upp till Zäta på morgonen för att mysa och borsta innan lektionerna. Men ganska snabbt fick mina planer ändrar när jag hittade världens sår med en stor upptrampad flik på en av hans bakhovar :( Troligen kommer det från i torsdags när vi var ute och busade och Zäta blev skrämd och trängd av en annan häst ut på en åker där han snubblade rejält i den mjuka leran och satte sig på baken innan han kom loss igen. Dock kände jag inte av något då och eftersom han betedde sig helt som vanligt trodde jag att han klarat sig utan skador. På något sätt måste jag därför troligen ha missat såret/sprickan när jag borstade av lite halvsnabbt innan jag åkte hem eftersom jag behövde skynda mig.  Sååå jäkla klantigt! :(( I fredags var jag inte i stallet så då kunde jag inte heller märka det. Turligt nog verkar han inte lida nämnvärt av hoven även om han var varm en ganska bra bit upp mot hasen i lördags och har gått lektion sedan i torsdags, men det känns så tråkigt att göra ett så onödigt misstag. Läxan blir helt klart att komma ihåg detta för att undvika samma misstag i framtiden, och att inte tro att han klarar sig utan bootsen. Det har han nämligen gjort hela vintern, men just i torsdags när jag hade det i åtanke skulle såklart olyckan slå till. Så - boots på för jämnan med brodd och aldrig hasta igenom avborstningen igen!

 

 

Även Mimmi har fått sin tid under helgen och igår red vi ut på en utforskartur tillsammans med Nickan och Veronica. Dett satt väldigt fint i det efterlängtade vårvädret, även om hästarna först tyckte det var mycket skönare att sola sig i hagen, och vi hittade flera vägar som kan bli riktiga kanonvägar närmare sommaren när underlaget blivit stabilt. Särskilt en väg som jag verkligen ser fram emot att kunna galoppera på, toppen ju! (: På hemvägen passade vi på att trava av dem på grusvägen och det var minsann uppskattat av hästarna! Så pass uppskattat att Mini tyckte det var en bra idé att visa lite ponnytricks och plötsligt låg Nickan på backen. Den där ponnyn är en liten fuling kan jag lova! Hon är söt som socker till utseendet och oftast världens snällaste och gulligaste, men utan förvarning sätter hon till den mest stoiga sida jag någonsin sett och blir som förbytt till ett litet monster som sedan förvinner lika fort igen haha. Men det är ju lite så de fungerar våra älskade ston, och jag tror att Nickan klarade sig ganska bra trots landningen på grusvägen. Beundransvärt var ändå att hon satt upp igen och var på Mini ordentligt trots att hon dragit i svanskotan ordentlig, stackarn.

 

 

 

Utöver Mimmi och Zäta har mycket tid spenderats med att jobba inför ridhästhoppningen som går av stapeln på lördag. Som ni kanske minns startade jag och Hillevi upp ett projektarbete innan jul där vi ska anordna två hopptävlingar i välgörenhetssyfte, en ridhästhoppning och en för ponny. Den förstnämnda ligger som sagt på lördag och man börjar känna av pressen nu. Det är mycket som ska ordnas och med tanke på skitvädret, rent ut sagt, är det väldigt osäkert om utebanan kommer att hålla för ca 120 starter. Men vi har jobbat även med den och ber till vädergudarna och för att fyrhjulingen och harven skall vara på vår sida, vi klarade oss i alla fall med bara två nerkörningar igår där vi fastnade ordentligt... Tummen upp för oss! (; 

Sedan mitt fina tagelarmband kom hem har jag fått flertalet frågor om varifrån jag köpt det, hur man gör, hur man beställer, vad det kostar och så vidare. Därför tänkte jag att jag gör en sammanställning av svaren i ett inlägg så finns all information att hämta på en och samma plats, bra va? (:

 

När jag väl tog tag i att beställa mitt armband var mitt första problem att välja vilken modell jag ville ha. Det finns flera återförsäljare på internet som erbjuder ganska olika typer av produkter, så steg ett var att välja vilken som passade mig bäst. När detta var gjort kontaktade jag den försäljare jag valt men fick efter flera försök tyvärr ge upp då jag inte fick svar trots flera mejl, facebookmeddelanden samt kommentarer på både hemsida och blogg. Det var alltså bara att börja om från början för min del. Varför ska någonting vara lätt för liksom? (;

 

Andra gången jag letade runt hittade jag Julia Klemhs som driver bloggen www.horsetail.se. Anledningen till att jag först valt bort henne var att hon inte hade någon modell jag fastnade för till hundra procent. Men detta visade sig vara enkelt ordnat då jag mailade Julia och frågade om det gick att göra en specialbeställning, vilket jag snabbt fick svar om inte var några problem. 

 

Sagt och gjort! När jag fått bekräftat att min beställning skulle gå att genomföra var det bara att följa beställningsanvisningarna på bloggen skicka iväg taglet, vilket för mig var den läskigaste biten. En gång under väntetiden blev jag lite nojjig när leveranstiden överskred vad som stod på bloggen (dock bara med två dagar) och mejlade då igen och frågade hur det gick. Även denna gång fick jag svar snabbt och precis som svaret löd hade jag armbandet i brevlådan dagen efter. Tror inte jag behöver nämna att lyckan var total va? (;

 

Så, om det är någon av er som är sugna på att beställa armband, eller andra produkter, gjorda av er hästs tagel kan jag varmt rekommendera Julia Klemhs på horsetail. Förutom att hennes armband är oerhört vackra verkar de slitstarka och Julia själv verkar vara en väldigt pålitlig och  tillmötesgående försäljare som är både trevlig, snabb och enkel att kommunicera med. Något jag tycker är väldigt viktigt då beställningen ändå är så pass personlig. Jag kunde inte vara nöjdare! 

 

 

 

I Spetember föra året begav jag mig iväg tillsammans med Nickan ner till Marlene Näslin på stuteri Arda i Töreboda för att visa connemaravalacken Aramis på fyraårskvalitén i Tidaholm. Att följa med på den resan var verkligen en av de bättre upplevelserna jag varit med om och jag hoppas att den här helgen blir precis lika bra! Idag åker jag nämligen på liknande äventyr, men den här gången gäller det hingstvisning i Ljungby och det är lille treårige Chalmer som skall visas upp, även han connemara men självklart hingst då. 

 

Faktum är att det här kommer bli min allra första hingstvisning någonsin och det ska bli väldigt spännande! Nickan har berättat för mig hur det kommer gå till på ett ungefär och morgondagen ser troligen ut på följande sett:

1. Veterinärkontroll, kontroll av chip samt visning på hårt underlag

2. Löshoppning där de får poäng för sin teknik och inställning samt möjlighet att utvecklas

3. Hingsten visas för hand i skritt och trav för domare och betygssätts exteriört och för sina gångarter, även utvecklingsmöjlighet

4. Hingstarna visas samtidigt på volt inför domarna

När domarna sedan diskuterat och konfererat de hingstar som visats får man under eftermiddagen veta vilken poäng man tilldelats. Förhoppningsvis blir detta över 40 poäng vilket betyder godkänd hingst och guld. Om jag inte är helt ute och cyklar har jag för mig att de kan få speciella hopp- eller gångartsdiplom också om de utmärker sig särskilt inom någon av grenarna. 

 

Visst låter det roligt? Enligt min mening skall det verkigen bli jättehäfigt och intressant att följa med, för att inte nämna lärorikt! Sedan känns det ju inte helt fel att få gå och dreggla över snygga ponnyhingstar en hel dag, nästan så jag önskar att jag var 40 cm kortare och ett par år yngre än 18 så jag faktiskt fick rida ponny hihi! (; 

 

Nu har vi cirka tre timmars bilresa framför oss innan vi anläder hem till Eva, en av kvinnorna i "Connemaragänget" eller vad jag ska kalla dem, som i övrigt består av Nickan, Marlene och Kerstin som vi skall möta upp där. Världens goaste gäng med en helt sjuk humor så det lär inte bli tråkigt en sekund! 

 

Men först: reseguuudis och senaste numret av Hippson Magazine som jag ännu inte läst! Bra bilsysselsättning (:

 

 

 

De senaste två veckorna har inte bara inneburit Zäta och Mimmi för min del vilket är det normala, utan istället har två andra filurer smugit sig in på ett hörn och dessa är Flush Sacree och Chalmer. Med andra ord har det varit mycket åkande fram och tillbaka mellan ridskolan där Zäta och Flurran står och Bjällbrunna där Mimmi och Chalmer står. i sådana lägen är jag grymt tacksam över mina snälla föraldrar och vänner som hjälper mig med skjuts när vädret är hemskt, så himla skönt att slippa cykla då!

 

Zäta och jag är i något slags mellanläge just nu känns det som. Jag är grymt motiverad att träna och tävla men lillkillen själv har blivit lite halvdeppig igen. Han presterade ju helt klart över förväntan i Katrineholm och där var han verkligen superfin! Han var avslappnad, positiv och framåt och tyckte det var helt lajbans att få visa upp sig på banan. Men det dör verkar ha försvunnit lika fort som det kom. Den där riktiga gnistan och glöden finns inte där jag skulle vilja ha den och på klubbtävlingarna den 10e och 17e verkade han inte alls tycka att livet var roligt. det gör mig så ledsen att känna att han inte är nöjd, för det märks verkligen tydligt när han inte trivs. Men vi får ta en dag i taget och försöka göra allt roligt och positivt så hoppas jag det ordnar sig. Det kanske är bra för Zäta att jag knappt får ihop någon tävlingstermin för oss i vår...

 

Mimmsa däremot är långt ifrån deppig. Om jag får säga det själv tycker jag att det går bättre och bättre mellan oss just nu och att vi hittar varandra mer och mer för varje ridpass. Jag har äntligen kommit på hur mycket jag måste rida för att orka korta och samla den långa lilla damen och det blir verkligen stor skillnad på henne när hon är "i ramen". I lördags plockade vi för första gången på lääänge fram lite ordentliga hinder och hoppade ganska ordentligt, alltså inte bara gymnastikhoppade utan höjde lite och red mer banhoppningsmässigt vilket gick riktigt bra. Det svåra är att jag måste lära mig skillnaden i att hoppa Mimmi och Zäta. Zäta måste jag ju passa hela tiden så han inte stoppar eller hittar på något bus, liksom vara beredd på att han strular hela tiden. Mimmi å andra sidan vill sköta allt själv vilket hon också gör så länge jag bara håller ett bra grundtempo. Med andra ord är hon en helt annan häst att hoppa, något som är mitt ansvar att lära mig. 

 

Flush Sacree är en nykomlig på ridskolan som kom tillsammans med sin kompis Plutas för ett par veckor sedan. Kanske inte den vackraste individen, men hon har helt klart hjärtat på rätt ställe och jag tyckte hon var riktigt mysig att rida och trevlig att jobba med när jag red henne för två veckor sedan, bara man kommer på hur hennes hjärna fungerar. Flurrans är nämligen en liten orolig tjej. Hon blir lätt stressad och förstår inte alltid vad man menar vilket kan skapa kaos i huvudet på henne ganska enkelt som jag uppfattade det. Min enda tanke och mål under passet var därför att hitta en lång, låg och avslappnad form istället för den stela "huvudet-rakt-upp-i-himlen-formen" hon hade när vi började. Och som sagt, efter lite lirkande och när jag lärt mig hur hon fungerade jobbade hon på riktigt bra och var mer en nöjd med sig själv! Söthästen (;

 

Sist och också minst är Chalmer. Challe är en treårig connemarahingst som står hemma hos Nickan för utbildning och har gjort detta under perioder sedan i höstas. Målet just nu är hingstvisningen i Ljungby i helgen och jag har fått både hjälpa till med hans utbildning under de här perioderna och ska även följa med och visa honom i helgen. Chalmer är en riktig liten pärla. Coolare hingst får man verkligen leta efter och han har en toppeninställning till det mesta! Igår till exempel skulle han för första gången i sitt liv duschas och hade heller aldrig sett en spolspilta tidigare. Trots detta knatar han rakt in och låter sig sedan snällt badas, schamponeras, duschas och fixas utan några protester knappt. Hur duktigt gjort? Väldigt duktigt gjort av lillkillen (: Det ska bli väldigt spännande att se hur det går för honom imorgon efter de här månaderna, ni får hålla tummar och tår för det tänker jag göra!