Jag har en bra och en dålig nyhet på Nissefronten. Den bra är att han sedan i måndags är ren från 1,5 veckors hälta (wiiiieeeee!!) och ridbar, vilket också gör att vi kommer iväg till VRF på söndag som ett plus i kanten. Den dåliga nyheten är att han har förvandlats till en edsprutande drake. Herre j*vlar vilket humör han har visat både i förrgår och igår när jag ridit och vad han har exploderat!

 

I onsdags tänkte jag mjukstarta ridningen med ett lugnt joggingpass i ridhuset för att känna igenom honom ordentligt och få en bra start och känsla inför söndag. Jo tack. Det tog 35 minuter i skritt innan Nisse slappnat av och lyssnade på mig åtminstone lite. Innan dess hade han tjurat, hetsat, sagt emot och varit allmänt styrig innan vi till slut kom överrens. På vägen dit testade han också en ny teknik att slippa undan arbetet, att vända med yttersidan påkopplad var nämligen helt onödigt enligt Nisse. Därför sa han "Jag testar att ställa mig på bakbenen och skrämma matte så kommer jag undan!" Jag höll dock inte riktigt med om den idén och vi var faktiskt ganska osams ett tag innan han gav sig. Skönt nog kunde vi avsluta som vänner i alla fall och då kändes han riktigt fin en stund.

 

Igår stod istället dressyrträning för Cissi på schemat och jag trodde onsdagens problem var undanstökade och glömda. Men där hade jag fel. Nästan direkt började han på samma sätt med att lätta framtill och när jag sa till honom, och vågade göra det lite mer bestämt när Cissi var med, tog det hus i helvete rent ut sagt. Nisse sa f*uck you! och gav mig ett rejält bakutsprång följt av en riktig rodeobock och jag kan lova att det var två millimeter från att jag gjorde ett magplask på marken. Jag har nog aldrig varit så nära att ramla av men lyckats klamra mig fast förut. Varken jag eller Cissi kunde hålla oss för skratt just då utan började båda asgarva, det såg ju säkert jättekul ut när långa jag flög som en vante. Men sedan var det snabbt allvar igen för det där är verkligen inget han får göra till en vana. Nog för att han kan protestera någon gång ibland, det gör alla hästar, men att stå på bakbenen och fara runt är inte okej. Resten av passet bestod sedan av att avvärja liknande utbrott blandat med stunder där han gick som en klocka. Min lilla bängbula.

 

Ja ni, det här känns ju lovande inför söndagens dressyrdebut haha! Men vi har ju två dagar till på oss att få lite fason och idag ska han få slippa ridhuset och komma ut och röja av sig i skogen, det känns som att det kan behövas ;)