» "Privathoppning" 2 februari

I lördags var jag och Zäta med och hoppade lite när ett gäng av klubbens privatryttare hade bokat ridhuset ett par timmar för att hoppa ite ordentligt. Alla som ville fick komma och efter en gemensam banbyggnad vid 15 var vi redo att köra igång.
 
Zäta var minst sagt som en tickande bomb. Ärligt talat vet jag inte om han någonsin varit så pigg och hetsig när jag ridit honom och det var minsann inte enkelt att försöka få något vettigt jobb ur honom. Personligen tyckte han nämligen att det var mycket roligare att gå i 190 km/h, slänga ut bakben hit och dit, studsa på stället och gå på tvären. Mycket bättre idé ju sa han haha (; Därför blev hela träningen lite halvdan. Jag hade svårt att rida honom på ett bra sätt och göra något vettigt av situationen när han höll på som han gjorde och fastnade nog stundtals lite i handbromsen istället trots att jag försökte låte honom gå på. Detta ledde till att vi hamnade i mellanlägen flera gånger och inte hittade någon riktigt rytm under passet vilket jag tycker är tråkigt. Hatar när det blir orytmiskt! Men han är inne i en lite lustig period just nu där han både är superduperpigg och samtidigt har fruktansvärt svårt att slappna av. Alltså behöver han röra på sig och röja av sig ordentligt, så egentligen förstår jag honom. 
 
Jag tog också årets första flygtur genom en himla onödig avramling, det ni! Det var så patetiskt egentligen, vi red en linje med räcke - oxer med vattenmatta under och kom lite stort i ett mellanläge. Eftersom han var så pass på manade jag på honom det sista språnget och trodde att han skulle kliva av och hoppa, men icke sa nicke! Istället blev det en tvärnit som fick mig att flyga över halsen och rakt ner i oxern haha! Och allt detta på grund av en oxer på ca 70 cm... Men så går det när piloten sitter och sover och reagerar för sent! I och för sig hade han gott kunnat bjuda på sig själv och hoppat i det läget, men men. Han är ju lite som han är med hoppningen och jag lär mig av mina misstag. 
 
Såhär med facit i hand hade det nog blivit bättre om jag hade väntat lite med att rida tills det var färre ekipage i ridhuset. Inte för att fyra ekipage och en häst som leds är så mycket, men att kombinera det med hinder nästan överallt och en lite galen Zäta blev inte så bra. Men några riktigt klockrena språng fick vi till, så vi får vl leva på dem! (:
 
Han är ju minst sagt en liten snyggis när han är så på iaf ((:  Fotat har Hillevi gjort!
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback