Som sagt så blev det två ridpass igår utanför jobbet i stallet och precis som jag trodde rasade jag i säng på kvällen. Det var inte nådigt när jag kom på att jag var tvungen att duscha innan jag gick och lade mig an jag lova, då var jag trött haha!

 

Zäta fick en riktig genomkörare och fick gå ett dubbelpass på nästan två timmar. Vi startade med att skritta upp till sjukhus fältet och pulsa runt i snön i alla gångarter innan vi sen gick in i ridhuset. På fältet jobbade jag med att få honom att röra sig genom hela kroppen och verkligen trampa på med bakkärran. Snön hjälpte till mycket med det och var, trots "värmen" på någon plusgrad, perfekt för att bilda ett bra motstånd. Inte för smält och tung men heller inte så kall att det bildades skare. Alldeles lagom jobbigt med andra ord och jag kunde sätta ganska mycket tryck i Zäta utan att han for iväg som han lätt gör utan motståndet. Perfa! Förutom rörelsefriheten tränade vi också på lydnaden genom att göra mycket halter, då det tråkigaste Zäta vet är att stå still och vänta utomhus, samt att få honom helt liksidig och alert för hjälperna. Avslutade med ett lite längre galoppass innan vi skrittade hemåt nöjda och glada båda två (:

 

I ridhuset jobbade vi över bommar på serpentinbågar där vi lade in volter och byten. Behöll samma tänk med rörligheten som på sjukhusfältet och lade upp ett lite högre tempo än normalt för att han verkligen skulle jobba igenom. Det här svarade han också riktigt bra på och det märktes att han tyckte det var roligt hihi! Avslutade till sist med en riktigt lång avskrittning för hand där han verkligen fick pusta ut efter att ha jobbat hårt och svettats rejält under två omgångar.

 

Anledningen till att Zäta fick gå som han gjorde igår var att jag diskuterat med min tränare hur hon tror att vi bäst ska lösa problemen som har uppstått och att vi kommit fram till att han måste röra på sig. Och med röra på sig menar jag inte motioneras som vanligt utan verkligen arbeta genom hela kroppen och komma loss. Det är svårt att förklara men tänk er skillnaden mellan rörelserna när ni lyfter er ena axel rakt upp och ned och när ni istället snurrar den runt i en så stor cirkel ni kan så att hållningen hamnar på plats. Det är ungefär som att röra axeln i en cirkel som Zäta måste jobba, alltså verkligen ta ut rörelserna! Faktum är att det blev väldigt stor skillnad på Zätas rörlighet efter gårdagens pass, så förhoppningsvis kan vi vara en lösning på spåren.

 

Någon annan som hade behövt få ta ut rörelserna var Mamba som jag hoppade in och red på lektion igår. Stelare häst får jag nog leta efter och jag kunde inte låta bli att tycka synd om henne. Problemet är inte att hon vägrar sänka sig eller så, utan att hon inte kan slappna av och röra sig framåt. Därför gick hela timmen igår till att försöka hitta åtminstone lite framåtbjudning för att kunna jobba henne mellan hand och skänkel och inte bara med handen vilket hade varit betydligt lättare men också sämre för henne. Och ja vad ska jag säga? De sista tio minutrara började hon komma igång lite och hade jag fått välja hade även hon fått gå två timmar för att hinna värma igenom (; Menmen. Det är en fin tjeja det där och oavsett vad, och trots att jag var livrädd för henne när jag var liten haha!, kan jag inte låte bli att tycka om henne lite extra i smyg.