Sedan jag satte upp min drömfångare från Rhodos i slutet av augusti har jag sovit som ett barn, men nu har den tyvärr svikit mig för första gången och det med råge!

 

Häromnatten drömde jag att Zäta såldes, från ridskolan och mig till en privatperson och det hela var så hemskt!

Kvinnan som var intresserad, en knubbig, gammaldags liten dam, och sedan även fick köpa honom, var iofs en jätteduktig ryttare. Hon red mjukt och precist och fick verkligen fram det bästa ur Zäta både dressyr- och hoppmässigt och han såg ut att trivas med henne trots att han var fundersam samtidigt. Minns att jag i drömmen stod bredvid Cissi och spekulantens väninna i ridhuset och var jätterädd och arg medan väninnan hela tiden pratade överdrivet gott om spekulanten. Varför skulle det funka så bra mellan dem?!

När jag sedan fick beskedet att han faktiskt var såld blev det ännu värre. Ingen av mina vänner förstod min sorg utan tjatade bara på ett elakt och nonchalant sätt om att den nya ryttarinnan var så duktig och att han skulle få det så bra. De tyckte att jag överdrev som var ledsen när mitt liv ännu en gång slitits i bitar när en häst och bästa vän försvunnit. De enda som förstod mig var Cissi och en av mina äldre vänner i stallet.

 

Någonstans där vaknade jag och hade tårar i hela ansiktet och torkade ränder längs kinderna. Ni anar inte lättnaden när klockan ringde! 

 

Ett par år innan Noak lämnade mig hade jag liknande drömmar om honom. Under en tid när han led av en ganska allvarlig knäskada drömde jag varje natt att jag kom till stallet och upptäckte hans box tom. På anslagstavlan satt en lapp där det stod att Noak tyvärr fått lämna oss osv. Gick direkt till boxen och satte mig och grät i panik medan folk omkring mig lät mig vara ledsen och ifred. Den här drömmen var dock mer bekräftad än den jag drömde om Zäta, eftersom knäskadan verkligen var allt annat än positiv.

 

Nej fy! Mardrömmar om hästarna vill jag verkligen inte vara med om! "Vanliga" mardrömmar kan jag klara av, men de som innehåller hästarna blir alltid så otäckt verkliga och personliga och det tål jag verkligen inte.