» Svar på fråga;

Fick en fråga om varför jag blev så himla glad när Zäta hade hoppat igen i Fredags, som jag tänkte svara på och förtydliga, för det är ju inte så lätt för er att veta vad jag menar om jag inte säger/skriver det rakt ut! (:

I Onsdags kom en av ridlärarna på Hageby till mig när jag stod och borstade Zäta inför min och Emmas uteritt i snön. Började småprata lite om diverse innan hon berättade att det hade gått lite snett på en hopplektion dagen innan.
Zäta hade tuffat runt som vanligt när han och ryttaren hade kommit fel på en oxer. Först hade han stannat, men av någon anledning (vet inte varför faktiskt) hade han sedan hoppat iaf.
Att han hoppade stillastående resulterade i att ryttaren inte alls var beredd och därför blev hängade i tyglarna och sedan kraschlandade på hans hals. Detta också gjorde att han fick ett extremt ryck i munnen av bettet, och efter den här händelsen hade han vägrat att hoppa resten av kvällen :((
Trots ivriga försök av både ridlärare och ryttare hade han vägrat trots infångare, en höjd på 30 cm och hjälp bakifrån med ett spö (observera då att Zäta i vanliga fall springer undan från spön!) Tillslut hade de fått honom att hoppa ett litet hinder, men det var det enda.

När jag fick höra det här blev jag väldigt orolig. Med en häst som varit så pass osäker i hoppningen men nu blivit så positiv var detta extremt dåliga nyheter! Jag kan bara för mitt liv hoppas att alla broar vi byggt tillsammans inte brändes under den där kvällen.
Observera dock att jag absolut inte klandrar ryttaren, eller någon annan!! Det är situationen jag tycker känns tråkig.
Jag har full förståelse för att ryttaren inte var beredd och jag uppskattar verkligen att ridläraren kom och berättade läget för mig!

Därför blev jag väldigt glad när jag fick höra att Zäta hade hoppat härom dagen som ni kanske förstår! Jag ska även hoppa honom senare idag för att se hur han känns och reagerar, så då lär jag väl märka om händelsen har satt sig i huvudet på honom eller inte. Det hoppas jag som sagt verkligen inte! 
Men min tanke är att börja med lite "lek"-hoppning och sedan efter det se hur jag går vidare. Vi får hålla tummarna för att det känns som vanligt! :)




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback