I söndags var det Zäta-dag igen och då hade jag bestämt att vi skulle skutta runt lite på banan, mest för att känna igenom hur det kändes och för att se hur vi kändes tillsammans framförallt. Kort och gott gick jag ut från banan med ett leende på läpparna när jag var klar! Han var verkligen superfräsch och hoppade som en liten kanonkula. Avslutade på 95-100 cm och det var verkligen inga problem, så himla duktig (:

Det som gör hela passet ännu mer värt att uppskatta var att jag red utan tränare (en sådan kan behövas ibland när det slår slint i huvudet på den lille killen och jag tyvärr inte kan reda ut det själv). Men i söndags räckte det med att lägga upp ett bra grundtempo så skötte han sig exemplariskt och klippte av som ingenting. Det var bara så okomplicerat (:

Jag tycker verkligen extra mycket om att rida Zäta när han är såhär fräsch och inte har gått så mycket på lektionerna. Han har en helt annan inställning och är liksom mycket mer med på vad vi gör och piggare i huvudet. Hjälperna går igenom tydligare och han tar egna initiativ. Så positiv och glad bara, och det är den känslan jag vill ha såklart! (:

 

Åh, jag kanske är fånig som blir så glad, men jag blir verkligen glad ända in i själen när han jobbar så bra och okomplicerat, är så glad som han var i söndags och när han mår bra. Älskade vän! ♥

Några bilder som Carro var snäll och fotade! (: ↓ Han är allt bra vacker min prins ♥